39 | 2,15 kr för en liter mjölk!

Det är mycket surr om elbilar om man nu är i den bubblan vill säga. Detta surr om en kategori av bil som uppgår till en procent av det totala personbilsbeståndet om 4,8 miljoner bilar.

I en partiledardebatt nyligen upprepade Ebba Bush ett flertal gånger att ”elbilar som kostar en miljon” utan att någon påpekade det felaktiga i det. Den näst vanligaste i Sverige, Renault Zoe, 6 795 st sålda, kostar 359 000 kr.  Den vanligaste, Tesla modell 3, 6 847 st sålda, kostar från 559 000 kr, så antagligen lite mer än så. Båda en bit från en miljon alltså, men visst är det mycket pengar oavsett.

Kostnaden för batterier till elbilar har drastiskt sjunkit på den senaste tiden och fortsätter den resan nedåt. Prognosen är att elbilar inom kort kommer att bli billigare att tillverka än konventionella bilar, det sjunkande batteripriset är en faktor men de består också av färre delar. Därtill är servicebehovet i stort sett obefintligt, ja bromsar behövs så klart. Elbilar kostar några kronor i drift per mil, har obefintlig skatt, inköpspriset är subventionerat, installation och inköp av laddstolpar är också subventionerade.

Men nu är det detta som det satsas på. Just nu är det betydligt dyrare att skatta för nya fossildrivna bilar, i alla fall under de tre första åren.  När väl de åren har gått har man säkert kommit på något annat beräkningssätt, vadå jag sarkastisk ha ha. Tilläggas bör att förutom elbilar är hybridbilar subventionerade med lägre skatt och lägre förmånsvärde. Hälften av alla bilar som säljs är just hybridbilar, alltså de som har bensin eller diesel som drivmedel och har ett batteri som klarar 4 - 8 mil på en laddning.

Mina tankar går till 1979 och Olof Palmes svar på reporterns fråga om han visste vad en liter mjölk kostar. Han visste inte och reportern upplyste honom att den kostade 2,15 kr/litern varpå Palme svarade: ”2,15 kr för en liter mjölk, det var det djävligaste, det hade jag inte en aning om”.

Hasse & Tage befäste uttrycket ordentligt genom att ha med den i en lunchshow på Berns som hette Under dubbelgöken. I den ingår monologen där Hasse Alfredsson radar upp exempel på politiker som visat verklighetsfrånvaro. 

Under Dubbelgöken ja, lyssna på Hasse Alfredsson i högform i denna monolog, totalt 4,57 min lång.
2,15 kr för en liter mjölk kommer efter 1,25 och eventuellt är det ett reklamklipp i början, håll ut.

I denna show ingår även Tage Danielssons resonemang om sannolikhetsteorin, den som beskriver rimridåerna som lades ut när det nybyggda kärnkraftverket i Harrisburg, USA, havererade.

En verklig höjdare, showen alltså, inte haveriet.

38 | David, förvisad i 83 år

Denna staty av Ivar Johnsson står sedan ett tiotal år åter på den plats där den ursprungligen placerades 1924. Efter proteststormar från stadens invånare flyttas den 1926 till en mer undanskymd plats. Men 2009 placerades på ursprungsplatsen igen, utan några protester. 

Det var en enkät i Helsingborgs Dagblad som drog i gång det hela och kritiken var inte nådig, men innan jag visar den inkopierade texten så hör det till saken att skulpturen 1925 vann pris vann Grand Prix på världsutställningen i Paris och att ett exemplar köptes in av staden Zürich för att placeras på en framträdande plats vid Zürichsjön. 

Här kommer ett utdrag ur kritiken som gjorde att David saknade kontakt med stadens medborgare under 83 år, det var av den anledningen jag tyckte det var lite kul att den har just "Kontaktcenter" i bakgrunden. 

En enkät publicerades i Helsingborgs Dagblad och folk uppmanades att skriva in och uttrycka sina åsikter som sedan trycktes i tidningen. 1924 utgavs en pamflett med titeln ”Halshuggarstatyn David vilja vi ej ha på någon offentlig öppen plats” skriven av Axel Svensson. Däri presenterades åsikter från kända och okända helsingborgare, alla stora motståndare till skulpturen. Det man i huvudsak protesterade mot var placeringen, Davids grymma och barbariska utseende, det han representerade och att han var naken.

I pamfletten uttrycker Axel Svensson sin avsky mot skulpturen med följande ord: ”Varje hälsingborgare vet – och det har framhållits i tidningarna – att det allmänna tal som går i stan om Davidstatyn, betecknar den, där den nu står, som en nesa för Hälsingborg; den väcker hos de flesta åtlöje, hos andra förargelse. Största delen främlingar, som komma hit, bli förbluffade inför det komiska i denna miniatyrstaty, som tycks liksom ha blivit tappad eller kvarglömd vid bortförandet av arbetsställningar, redskap och materialier efter fullbordandet av den väldiga, otympliga terasstrappkolossen.”

Han skriver vidare: ”Lille David, vad du ser betydelselös ut! Visst inte som någon hjälte! Snarare påminnande om en enfaldig Harlekin. Du är en oskolad Grönköpings-småpojke, som i en återvändsgränd klivit upp på en murarelåda att göra balanseringsförsök.” I slutordet i pamfletten står det följande: ”Inte får man fortfarande blamera vår stad genom att på någon offentlig plats ställa upp ett konstverk som ger föredöme av fiendskap, barbarism och blodtörst samt uppfostrar ungdomen till våldsbragder och grymhet.”

Denna hetsjakt ledde till att stadsfullmäktige den 18 mars 1924 beslöt att flytta David från Stortorget till en plats framför Vikingsberg, där man ansåg att han passade bättre. 

Källa https://stadslexikon.helsingborg.se/david/

Man undrar också hur snacket har gått i kommunen. "Ja, i år är det 83 år sedan vi flyttade David, vi pratade om det i fjol, men vad säger ni, ska vi inte bara ta och flytta tillbaka honom? Den där Axel Svensson har väl inte några ättlingar hoppas jag, är det någon som kollar det och återkommer till mig?"

---

37 | Bildande

Under föregående år blev elskåpen i city beklädda med foto från förr. Tanken var att minska klottret och kanske väcka intresse för vår gemensamma historia. Och bilder väcker minne och ger ofta upphov till kommentarer. Jag som både gillar gammal miljö, bilder och nutid tycker det är en jättekul och bra idé.

En rolig detalj är att det står en information "Affischering förbjuden. Sanering debiteras". Jodå det gör den säkert men knappast till den som har utfört det ha ha.

---

Före 1991 korsade spårsträckningen av järnvägen rakt genom staden. Det gav upphov till långa köer när tex ett godståg skulle fram. Då som nu när tåg är inblandade kunde man inte säga när man kom fram, kom tåget kunde man bli upp till en kvart försenad.

För festglada ungdomar kunde det vara en sport eller kanske mer en livsfarlig dumdristighet att rulla under det rullande tåget, det gick inte alltid så bra om man säger så. Framför tåget gick en man med en flagga som synes.

 ---

Vänstertrafik, alltså före 1967. Jag läser på och det var i och med övergången till högertrafik som man avvecklade spårvagnarna, annars var det planerat till 1975. Rent ekonomiskt kan det knappast ha varit en hit att skrota en sådan infrastruktur som var tänkt att fungera 8 år till.

För en bilist som inte vanligtvis vistas i miljön är det alltid intressant/farligt att köra i en stad med spårvagnar som tex Göteborg, men de är väl vana vid vimsiga turister skulle jag tro. 

Jag ser också att det åter är aktuellt med att använda spårvagnar.  Malmö, Lund och Helsingborg driver ett projekt att införa dessa igen. Där har Lund kommit längst för de har nyligen öppnat en linje på prov, premiärturen går av stapeln den 13 december.

---

Eftersom jag gillar bilar undrar jag vad det är för krämfärgad bil på denna sista bild. Den nöten har jag ännu inte knäckt. Men jag visste inte heller att vi 1955 hade ett varuhus som hette Grand på denna plats som är strax nedanför terasstrapporna väster om Kärnan. Bilen bakom den okända krämfärgade är en Renault CV4 (620 kg), föregångaren till Renault 4L.

För intresserade av just Renault 4L - skrytbilen, har jag i april 2019 skrivit ett blogginlägg som jag kallar Nr 38 – R4L – No 1, länken finner ni här.

---

36 | Nytt kontra nött

Även om det finns undantag så kan man generellt säga att nytt är bättre än gammalt. Det beror såklart på vad det är man menar och vad man vill ha, men jag menar generellt. Det vore väl skam annars kan man tycka. Jag ska ge några exempel.

Som ni har förstått har jag visst intresse av bilar, gärna äldre, det kan man ana i mina blogginlägg. Men det är ett ytligt intresse som sträcker sig till att njuta av former och detaljer, inte till att äga. För om man äger eller kör en äldre bil, med de för- och nackdelar den har, och jämför den med en modernare bil så är det som natt och dag. Skillnaden är enorm. Man blir snabbt bortskämd med den komforten och säkerheten som finns i moderna bilar så därför blir skillnaden hela tiden större. 

Men på en punkt har inte utvecklingen gått i rasande takt och det gäller bränsleförbrukningen på de numera hårt beskattade bensin- och dieseldrivna bilarna. Jag jämför perioden på de 40 år jag har haft bil. Innan min nuvarande elbil hade jag en BMW diesel. Den drog 0,7 l/mil. Okej, på längre turer kan man komma ner lägre men i snitt över 5000 mil drog den det. Det är knappast fantastiskt. Men det har till viss del att göra med vikten på bilarna och de bekvämligheter vi gärna vill ha. En Volkswagen typ 1, bubblan alltså, vägde 750 kg, en ny Volvo XC60 väger 2100 kg.

000

En annat område är så klart kameror. Att kvalitetsobjektiven från förr håller bra klass det har vi fått lära oss från andra bloggare, tack för det Bob. Men att ta tex gatufotobilder på rörliga motiv med äldre utrustning krävde nog att de var duktiga fotografer som behärskade sin utrustning väl, då liksom nu, för att få ett bra resultat. Resultatet kan komma som en överraskning efter framkallande av filmen. Men det ger sannolikt en känsla av att behöva tänka efter före, typ "ska jag lägga en filmruta på detta", det måste vara det som kallas "Slow-photo". Något man inte behöver göra med digitala kameror, om man inte vill förstås.

Idag har kamerorna tex ögonigenkänningsfokus och andra finesser som hjälper till att åtminstone fokusera på personen, inte på något annat. Nu är det bara för fotografen att ta bilden, och det är minsann inte lättare idag än förr, trots alla finesser. Det kräver att man behärskar sin utrustning och har ett sinne för komposition och en tanke på vad man vill att bilden ska förmedla.

Nästa steg är efterbearbetningen av bilder, ett område som är stort, både brett och djupt och som det förr krävdes stort kunnande och tålamod för att utföra. Idag är det betydligt enklare och snabbare, om man har valt den digitala vägen vill säga. Jo jag vet att det finns en stor skara som plåtar analogt och fixar med resten på olika sätt, det har jag också sett i bloggarna.

 000

Ett tredje exempel är mobiltelefoner. Inte kunde man ana att en datortillverkare som Apple överhuvudtaget skulle blir en av giganterna inom detta område. Detta under en tid när Nokia hade mer än 50 % av marknaden och det alltid var struligt när man skulle byta telefon, så tekniskt komplicerade var de. Jag har i dagarna införskaffat en ny variant av Apple och blir förvånad över hur många möjligheter det finns att ta intressantare bilder, om man nu vill det. Den ger en genväg till många fler bilder, bättre bilder som kan glädja fler. Ja det är en utveckling som heter duga och kameran i mobilen har den fördelen att den oftast är med. Jag ser den som ett mycket bra komplement.

 000

Ett fjärde och sista, ja det får räcka nu faktiskt, är väl internet. Det finns mycket som är mindre bra men mycket är jättebra och eftersom det inte fanns något internet före 1995 så får det väl klassas som relativt nytt och vara med i bloggen. Det finns många tjänster som använder internet, en av dessa är molnlagring av foto och filer.

Jag har Google Foto, kanske inte så unikt. När jag skulle symbolisera en lättare bil så tänkte jag på ett foto jag har tagit med min mobil på en Karmann Ghia för några år sedan men var fanns den? Jag skrollade lite på Google Foto utan att hitta den. Jag skrev in Volkswagen i sökfältet och vips var den där. Jag anger aldrig några sökbegrepp kopplade till mina bilder så hur gick det till? Hur mycket väger just den bilen då kan man undra? Går till Transportstyrelsen och får fram att den väger 870 kg. Snabbt och lätt kan man säga.

En annan tjänst jag använder mig sedan några år tillbaka är Backblaze. Den kopierar allt jag har på mina diskar till servrar i USA utan att jag behöver bry mig om det. När en disk havererar så skickar de en disk med den backade informationen till mig via FedEx. Jag får i så fall betala för disken så klart, den andra tjänsten kostar cirka 500 kr/år. Smidigt.

Framtiden är ljus, det mesta blir bättre.

000
 

35 | Comeback

Jag gör comeback. Det är trevligt här på Fotosidan. Det blir en mjukstart, knappast någon magnifik soluppgång med tjattrande fåglar som kuliss som i mitt förra inlägg utan lite små tecken på trevligheter i min vardag. 

Som synes är vi i Helsingborg. Staden med fotbollslaget som gör allt för att hålla sina supportrar på halster. Just nu fungerar spelet bra, nu är det bara poängen som ska in. Ironi gör sig mindre bra i text märker jag.

Det mesta var nytt på denna hoj som drog blickarna till sig. Kedja är passé, numera är det en rem som driver ekipaget framåt. Som ägare står man nog nervöst och kollar sin cykel hela tiden, en spark från en illasinnad person, eller kanske en knuff av misstag, raserar glädjen över att ha en sådan pärla på några sekunder.

-ooo-

Vi rör oss norrut, till Centralkonditoriet i Väderstad. Ett bra ställe att stanna till på om man som Helsingborgare är på väg till Stockholm. Där hittade jag denna för mig ovanliga skylt som ger många associationer. Bland annat till Carolas T-shirt i TV-rutan om någon kommer ihåg det. Jag upptäcker också att skylten är lindrigt ren, det är kanske mindre charmigt.

-ooo-

Väl på plats i Vaxholm upptäckte jag denna Instamatic 133. Det som var kul var att den betraktades som en dyrgrip vilket den knappast är om man gör en snabb sökning. Men den kanske hade tillhört någon bortgången person och av den anledningen är den ovärderlig.

Men jag visste inte särskilt mycket om den mer än jag sett en sådan hemma när jag var en 7-8 år.  Jag läser på att den har två läge avseende slutarhastighet,  1/80 sekund i solläget och 1/40 sekund i det andra läget mulet/blixt. Filmen var av typen 126. 26 står tydligen för att filmrutorna var 26 x 26 mm stora. Instamatic som modell såldes i 50 miljoner exemplar mellan åren 1963 - 1970.
En väldigt enkel manual till nedanstående modell finner man här. Den kan inte missförstås om man säger så. Det var tydligen enklare förr, i alla fall om man ägde en Instamatic 133.

-ooo-