142 |

Återkommande huvudvärk som har varit där redan från dagens början släpper efter kuren 1 st Ipren och 2 st Alvedon och nu var det dags att ge sig ut, utanför radhuslängans yta som varit det som vi mest sett de senaste 14 dagarna.

Pålsjö skog är ett av flera alternativ, vi väljer det. Det är lördag, solen skiner inte, och det är fler än vi som tänker samma tanke. Det är mycket folk ute i skogen, och det är stundtals komiskt, Tati och HippHipp kommer på näthinnan. Det gäller att parera andra som promenerar men även joggare som måste tycka att vi andra är mest i vägen och hundägare som har ett jobb framför sig när de kommer hem, det är nämligen ganska blött om man säger så.

Jag har som vanligt kameran med men hittar för den skull inte något att fotografera, har man den inte med så brukar objekten vara där. Nåja det fick bli ett dött träd, vad annars i en skog? Eftersom jag sedan i november är nybliven pensionär tycker jag att motivet med sin kontrast symboliserar gammalt, innehållsrikt och avstannande mot det yngre, kurviga smala och livliga. Ja det blir lätt så jag tänker, i symbolik, jag tror nog att jag har nämnt det förut.

Fördelen med Pålsjö skog-alternativet är att man kan nå Brödkultur 2.0 som sedan några år ligger som en del i Sofiero Gård. Välbesökt som vanligt, en strid ström av kunder som uppskattar atmosfären och deras utbud. Vi hade ju ändå varit ute en halvtimme så det fick blev ett stopp där.

---

Domsten stod på tur, där finns bland annat talldungen som jag och min fotokompis använde som fotoställe när vi fotade ett brudpar för några år sedan. Det är fascinerande med de vindpinade tallarna och närheten till vattnet så klart men ja, vi har sett det förut. Det fick bli lite vinterkreativitet i stället som får illustrera tillståndet med hur mycket är just nu - snurrigt.

I stället för en vy mot vattnet blev det tvärtom. "Benen i kors" är välbekant för en del.

"Snurra min jord", ursprungligen en låt från 1957 men det var kanske inte det jag hade i åtanke...

---