97 |

Även om man kan gräva där man står och det finns fördelar med det är det kul med nya intryck, det ger lätt några avtryck. Här är några från den ganska närbelägna staden Malmö.

---

---

---

---

---

96 |

Tänk vad man kan läsa in i en bild. Eftersom jag nyligen har upptäckt att åren går så ser jag:

- han har kommit ytterligare en bit på livets väg, där han går Springpostgränden ner. Det är nog inte långt kvar, varken på backen eller på livsresan. Hm, jag tänker inte på henne…

Men man kan också vara lite mer munter till sinnes, så här en fredag, och tycka att:

- å gulligt, där går de hand i hand, tänk så kul att de har varandra så långt upp i åren, och ute på stan är de minsann.

Är man på vårdhemmet där han vistas på dagarna (jag hittar på) säger de kanske:

- men vad gör han ute? Han har bara en tröja på sig och sina innetofflor, vem skulle ha koll på honom, och förresten, vem är damen han år med? Är hon vaccad, hallå?

Är man med i Cityscapegruppen kanske man ser:

- hm, de där husen ser onekligen gamla ut, hur har de överlevt rivningsivern på 1980-talet?

Är man intresserad av Gatufoto så ser man:

- äh, det är inte riktigt gatufoto, man ska se ögonen, detta är både mesigt, fegt och absolut inte gatufoto, jag menar riktigt gatufoto, hi hi Fredrik.

Men jag kan sympatisera med alla påhittade meningar. För egen del så lutar det nog åt min första tes att det är lite tråkigt att inse att tiden går, lite vemodigt är det onekligen. Vem eller vad saknar man då undrar vän av ordning - framtiden så klart.

Men va fan, den platsar ju i tävlingen, Måns tävling. Den svåra som handlar just om "Vemod".
Nog så så svårt att gestalta, i klass med förra tävlingen ”Gråväder”.

Kul Måns att du får oss att tänka till.

95 |

Ungefär vid Kropps kyrka, körandes på motorvägen österut har jag sett ekdungen, många gånger. Där står de, ekarna de snygga och majestätiska. De har varit där långt innan motorvägen drogs rakt igenom dess hage. Ja det benämns tydligen ekhage. Jag kollar upp hur man lämpligen tar sig dit.

Väl där inser jag att det är en del av Rosendals slott. Detta slott med anor från 1600-talet som fått en välbehövlig upprustning sedan en dansk industriman köpte stället av familjen Bennet år 2015. Köpeskillingen uppgick till cirka 200 miljoner kronor enligt dagstidningskällor.

Nåväl, det är bra i ordning och det byts tak på en av längorna som är av modell större. Att det är privat område behöver man inte undra så länge om man säger så.

Jag letar reda på ekhagen och inser svårigheten att rättvist gestalta majestätiska träd, de står ju liksom inte direkt för sig själva. Jag har för mig att det varit restriktioner om just eken, jodå på sidan skogskunskap.se informeras det att 

”för att säkerställa tillgången på virke till flottan deklarerades eken som Regale av Gustav Vasa år 1558. Det innebar ett förbud att avverka ek, ett förbud som stod sig ända till 1830, men då hade staten ändå förköpsrätt för ekar. Det var först år 1875 som markägare fritt kunde disponera ekskogen.”

Jag ser också att på andra sidan motorvägen är det sedan 2018 anlagt en våtmark. Trots oljudet från motovägen verkar inte det ha några effekter på det talrika fågellivet. Men de kanske hade varit ännu fler fåglar där om det hade varit lugnt, det får vi aldrig veta. De kan kanske stänga av oljud.

Ja, även om det varken blev några kryss eller annat så blev jag en upplevelse rikare, eller rättare sagt två, dels vet jag vad jag kan hitta i ekhagen och förra gången jag såg Rosendal slott var det i ett nergånget skick.

---

94 |

Det finns mycket att göra i Stockholm framför allt om man dessutom är fotointresserad. Här finns mycket av allt, ett levande city med butiker att handla i, intressanta byggnader gamla som nya, fina portar som tidigare har gått mig spårlöst förbi, hm, det måste väl vara jag som har gått förbi dem spårlöst. Dessutom ett stort utbud av parker, kaféer och restauranger. Kulturutbudet är ytterligare ett dragplåster. Ja, det är imponerande.

Tiden att fotografera är som vanligt begränsad men det bestämmer man ju själv, nåja. Gott om parkeringsplatser var det dock ont om men vad gör man inte för att försörja ägarna till P-husgaragen, de ska väl leva även de:(

Utbudet av elsparkcyklar i varierande laddningsskick är större, det är kanske inte så positivt när jag tänker efter men de stod oftast upp vilket man får se som en fördel. Dock tar de ganska stor plats ändå.

Visar man en hyllning till Hasse & Tage så får man även skåningar att ta sig till Lilla Cirkus.

___

93 |

På väg tillbaka till sydligare breddgrader efter ett besök i Stockholm och Resarö svängde vi av i Nyköping. Fotbollsarenor är inte mitt huvudintresse men att denna arena måste förevigas insåg jag direkt. Tydligen uppförd till en lantbruksmässa 1914, invigd som fotbollsarena 1922, läktaren byggdes 1926.

Denna bild är tagen av Dan Samuelsson, jag hittade den på Nyköpings kommuns hemsida, det står att formatet är 9 x 14 och att material 1 är gelatinemulsion och att teknik 1 är K/B silver. Här ser man även att det tidigare funnits torn vid entrén.

För de som använder bil kan man inte missa att man är i närheten av en fotbollsarena. Som sagt 99 år i år, hoppas att det även fortsättningsvis finns folk i Nyköping som inser värdet av en sådan anläggning. Kul att se.

---