98 |

Färger, former och motiv är intressanta parametrar i bilder. Gillar man dessutom byggnader, gamla som nya, kan resultatet bli som efter en tur till København.

Det man som svensk slås av är den otroliga mängd cyklister som trafikerar cykelbanorna, det är som en armada som far fram.

Och trafikvett verkar cyklisterna ha, de markerar och signalerar diskret till varandra, det är kanske en nödvändighet om inte alla ska landa i en hög. 

Eftersom debattens vågor går höga i Sverige om elsparkcykelns tveksamma förträfflighet, hos oss andra som inte är politiker, kan jag meddela att i denna stads kärna är de förbjudna.

Karen Blixens plads heter platsen som är betydligt större än dessa cykelparkeringar, totalt 20 000 m2 är torget.

God ordning och gott uppförande är mitt betyg till de danska cyklisterna, jag såg inte alla men ändå:)

Lite socker i botten... ja färggrant och iögonfallande i alla fall.

---

97 |

Även om man kan gräva där man står och det finns fördelar med det är det kul med nya intryck, det ger lätt några avtryck. Här är några från den ganska närbelägna staden Malmö.

---

---

---

---

---

96 |

Tänk vad man kan läsa in i en bild. Eftersom jag nyligen har upptäckt att åren går så ser jag:

- han har kommit ytterligare en bit på livets väg, där han går Springpostgränden ner. Det är nog inte långt kvar, varken på backen eller på livsresan. Hm, jag tänker inte på henne…

Men man kan också vara lite mer munter till sinnes, så här en fredag, och tycka att:

- å gulligt, där går de hand i hand, tänk så kul att de har varandra så långt upp i åren, och ute på stan är de minsann.

Är man på vårdhemmet där han vistas på dagarna (jag hittar på) säger de kanske:

- men vad gör han ute? Han har bara en tröja på sig och sina innetofflor, vem skulle ha koll på honom, och förresten, vem är damen han år med? Är hon vaccad, hallå?

Är man med i Cityscapegruppen kanske man ser:

- hm, de där husen ser onekligen gamla ut, hur har de överlevt rivningsivern på 1980-talet?

Är man intresserad av Gatufoto så ser man:

- äh, det är inte riktigt gatufoto, man ska se ögonen, detta är både mesigt, fegt och absolut inte gatufoto, jag menar riktigt gatufoto, hi hi Fredrik.

Men jag kan sympatisera med alla påhittade meningar. För egen del så lutar det nog åt min första tes att det är lite tråkigt att inse att tiden går, lite vemodigt är det onekligen. Vem eller vad saknar man då undrar vän av ordning - framtiden så klart.

Men va fan, den platsar ju i tävlingen, Måns tävling. Den svåra som handlar just om "Vemod".
Nog så så svårt att gestalta, i klass med förra tävlingen ”Gråväder”.

Kul Måns att du får oss att tänka till.

95 |

Ungefär vid Kropps kyrka, körandes på motorvägen österut har jag sett ekdungen, många gånger. Där står de, ekarna de snygga och majestätiska. De har varit där långt innan motorvägen drogs rakt igenom dess hage. Ja det benämns tydligen ekhage. Jag kollar upp hur man lämpligen tar sig dit.

Väl där inser jag att det är en del av Rosendals slott. Detta slott med anor från 1600-talet som fått en välbehövlig upprustning sedan en dansk industriman köpte stället av familjen Bennet år 2015. Köpeskillingen uppgick till cirka 200 miljoner kronor enligt dagstidningskällor.

Nåväl, det är bra i ordning och det byts tak på en av längorna som är av modell större. Att det är privat område behöver man inte undra så länge om man säger så.

Jag letar reda på ekhagen och inser svårigheten att rättvist gestalta majestätiska träd, de står ju liksom inte direkt för sig själva. Jag har för mig att det varit restriktioner om just eken, jodå på sidan skogskunskap.se informeras det att 

”för att säkerställa tillgången på virke till flottan deklarerades eken som Regale av Gustav Vasa år 1558. Det innebar ett förbud att avverka ek, ett förbud som stod sig ända till 1830, men då hade staten ändå förköpsrätt för ekar. Det var först år 1875 som markägare fritt kunde disponera ekskogen.”

Jag ser också att på andra sidan motorvägen är det sedan 2018 anlagt en våtmark. Trots oljudet från motovägen verkar inte det ha några effekter på det talrika fågellivet. Men de kanske hade varit ännu fler fåglar där om det hade varit lugnt, det får vi aldrig veta. De kan kanske stänga av oljud.

Ja, även om det varken blev några kryss eller annat så blev jag en upplevelse rikare, eller rättare sagt två, dels vet jag vad jag kan hitta i ekhagen och förra gången jag såg Rosendal slott var det i ett nergånget skick.

---