77 |

Stranden lockar mig knappast men man vill väl inte vara en surgubbe så jag följde med. Vi åkte till en strand i Ängelholm, Råbocka. Vi har stränder på närmare håll, jag vet. Väl på plats inser vi att detta var något utöver det vanliga. Fin strand, klart vatten. Som grädde på moset hade de rullat ut en plastmatta en bra bit ut på stranden. Jodå man får bada själv. Men fördelen är så klart att de som är beroende/hjälpta av någon form av hjulförsedda vagnar, tex barnvagnsförare men även medmänniskor med funktionsnedsättning får nu en möjlighet att ta sig ner till strandkanten. Tummen upp kommunen!

---

Väl ute på vägarna upptäcker vi att kanterna på en del fält har en blålila nyans. Även detta var nytt. Det visar sig vara Honungsört som bönderna sår för att gynna humlor, bin och andra pollinerande insekter men även för att skapa en skyddsvall. Det visar sig vara en idé som har sitt ursprung redan 2016 läser jag på Sveriges Radios hemsida: https://bit.ly/3x9s48D

När jag fotade så insåg jag att det är nog något sådant för humlor och bi, de var överallt.

 ---

Jag och min fru åker buss för första gången på flera år, denna gång med vårt barnbarn, 3 år, som har ett visst intresse om man säger så för bussar, traktorer, grävmaskiner och annat kul. Väl på plats upptäcker jag att det finns möjlighet numera att via USB-uttag ladda sina prylar på bussen. Att ladda via sådana offentliga uttag är något som säkerhetsföretagen har hissat varningsflaggor för de senaste åren.

Att visa upp biljett eller kvitto på köp för chauffören är numera borttagit, nu är det upp till var och ens eget samvete att betala för sin resa. Jodå, det lokala bussbolaget har konstaterat att intäkterna minskar.

 ---

Att mängden eldrivna fordon ökar har nog inte undgått någon. Dessa till synes lite mer robusta varianter hittade jag i centrum häromdagen, de är nog köpta för de står upp och är parkerade till sidan.

Skulle batteriet sina kan man ju alltid ta med dem hem på den eldrivna bussen, de med USB-ladduttagen ni vet, eller rättare sagt de som de nätkriminella känner till allt för väl.

---

76 |

Ifrån mitt fönster vid min arbetsplats hemma, en våning upp, ser jag en del folkliv. Hundägarna som rastar sina älsklingar, joggare, vanligt promenerande människor, cyklister men även de små. Alltså förskolegrupper som kommer gående med ett par ledare på promenad. De syns på långt håll, de har färgglada västar, har band mellan sig, håller varandra i handen och går i makligt tempo så alla kan hänga med. Det ser väldigt gulligt ut, ibland stannar de till för att titta på en blomma, ett träd eller annat.

 ***

Själv gick jag aldrig på lekis som det hette på den tiden, man fick ju inte ta med sig cykeln in, därmed var valet solklart, kanske mindre avkopplande för min mamma när jag tänker efter.

 ***

Men jag vet också, eftersom jag har barnbarn i förskolan, att de genom lek fostrar våra barn att inte skräpa ner. Jag har sett hur dessa små även agerat skräpplockare och när jag tänker efter så kanske det krävs skyddshandskar för att göra det. Men om vi bortser från just den lilla men viktiga detaljen så kan lek med skräp som tema belönas med en lättbortagen tatuering i form av Håll Sverige Rent-logon. Tatueringar verkar vara något som alla barn gillar.

Jag blir nyfiken, går in på deras sida och förvånas över hur mycket material de har för att bidra till ett renare Sverige, på alla nivåer. Jag som trodde att de knappt fanns längre.

***

75 |

Energi är temat, och i något fall brist på energi. Det hade väl i och för sig börjat redan innan pandemins intåg men under den formligen exploderade handeln över internet. Ett tag handlade vi så billigt från Kina att tullverket fick lägga på en generell avgift, det blev för lockande att handla så billigt. Själv har jag bidragit och köpt både kamera, objektiv och annat över internet.

Ett exempel från förra veckan. En arbetskollega ber mig att hitta två olika sorters värmeväxlare. Den ena hittar jag hos Alfa Laval och jag beställer några där, jag passar på att fråga om den andra värmeväxlaren, nja det var en ovanlig sort och den kan nog vara svår att hitta, var svaret. Jag söker och hittar den efter någon minut på Amazon.de, där Måns shoppar objektiv ni vet. Jag beställer. Leveransen från Tyskland anländer dagen innan leveransen från Sverige.   

Jag hämtar ut leveransen från Tyskland från PostNord, paket brukar komma till oss men inte denna gång. PostNord, denna nordiska jätte som får utstå kritik för deras oförmåga att dela ut en allt sinande mängd brev, så numera delas de bara ut varannan dag. Väl på plats vid en av deras gigantiska nybyggda lageranläggningar så ser jag denna nätta flotta av eldrivna fordon som brevbärarna använder, företrädesvis kanske i villakvarter. En viss skillnad mot konkurrenten City-mail som använder gammeldags moped vid utdelning av brev och som luktar och låter som när man själv var i moppeåldern.

Det är bara ett krux i detta. Internet och dess infrastruktur slukar, nåja förbrukar i alla fall, energi. Transporterna, ofta snabba kanske inte är helt optimerade rent miljömässigt. Till viss del går transporterna på lastbil, en trafik som också har ökat dramatiskt.

Men vi köpare vi får ett större utbud, vi sparar tid och sannolikt pengar på handeln via internet. Vi behöver inte besöka olika inköpsställen, sker detta med bil så belastar vi inte miljön med detta. Utkörning av mat är rent av bättre miljömässigt, leverans med en större bil till många hushåll enligt en tidplan.

Men och andra sidan är den lokala ICA-butiken i sin roll som paketombud är helt belamrade av både små och stora paket som kanske inte hämtas ut omedelbart av beställaren. Det får så klart en slant för det, men det har blivit trängre hos dem.

Om man tycker att detta är uppåt väggarna fel så är frågan är vad man kan göra åt det? En beskrivning klarar jag av men att leverera lösningen är nog en för svår fråga för en bloggare på Fotosidan.

Men många hyllar eldriften. Flera av stadens bussar är eldrivna, de är extralånga och kräver extra av allt. De kör numera mitt i gatan efter omfattande ombyggnationer. Annan trafik får hålla tillgodo på kanterna.

 Man kan skymta laddanslutningen på taket.

PostNord är en som sagt en av dem. För leverans av brev i city fungerar cyklar fortfarande, men även denna är eldriven, med låsbara väskor när brevbäraren är iväg och springer i trapphusen. Nej nu kom jag på, man har ju brevlådorna i entrén i trapphusen numera. Ja då sparar man energi där...det är ju lite synd för den är ju förnyelsebar.

Ett minne dyker upp. När jag var brevbärare en kort period i en mindre ort, den jag bodde i. Området att dela ut var i stort sett hela samhället och det första man kom till efter att ha satt posten några timmar (sorterat den i den ordningen den skulle delas ut) var ett mindre hyreshus med två våningar. Jag parkerar cykeln som då hade en överfull jättestor väska av läder på ett stativ ovanför framhjulet. Utdelningen av breven till de fyra lägenheterna gick snabbt. Väl nere igen har cykeln blåst omkull och breven var inte längre på sin plats om man säger så. Jag glömde säga att det inte var vindstilla vilket i jämförelse hade varit ett idealiskt väder.

---

74 |

Det verkar ha lugnat ner sig idag. Efter att ha sopat upp en och en halv sopsäck med almfrön, bara i och runt vår lilla täppa, så undrar jag hur vår natur fungerar.

Jag läser på för att förstå och finner detta ” Det största enskilda förbrukningsområdet har tidigare varit vagnmakeri - bl.a. hjulnav, axlar och övriga hjuldelar tillverkades nästan alltid av alm. Andra traditionella användningsområden är mangelstockar, kanonlavetter och likkistor. Speciellt kärnvedens goda hållbarhet under vatten gör att virket använts vid båtbyggeri och till olika typer av vattenkonstruktioner. Ett rörsystem av alm som anlades i London på 1600-talet var enligt uppgift helt oskadat när det grävdes upp på 1930-talet.”

Där ser man, men just dessa användningsområde verkar vara passé numera, undantaget likkistan då som kanske fortfarande är aktuell. Jag läser vidare att "almen är det fjärde vanligaste lövträdet i Sverige med ett totalt virkesförråd på drygt en miljon kubikmeter". 

När fröerna är grönare och fortfarande sitter kvar på träden så kan man tydligen plocka dem och ha dem som en del i matlagningen.

Jag tänker också på Almstriden i Stockholm som Måns har beskrivit, länk till det inlägget hittar ni här:  https://bit.ly/3zyQeuX  där bör det fortfarande vara ett och annat almfrö som någon/några antagligen tar hand om.

Jag menar, det måste vara en oerhört liten andel av alla dessa miljoner/miljarder frö som blir en ny liten alm.  Men det finns nog någon förklaring som inte jag känner till, och det är ju ganska mycket när jag tänker efter.

---

73 |

Jag har spänt bågen och gjort en jämförelse mellan mitt nyinköpta fast gamla Helios 44M-7 MC 58/2 och mitt Sony 55/1.8. Jag som inte brukar testa objektiv säger svaret redan inledningsvis så slipper ni läsa hela inlägget:

- Det blev oavgjort. Se de två första bilderna. Den första bilden är men Helios och de andra tre är med Sony.

Att man med Heliosobjektivet fokuserar manuellt det är lätt att förstå. Jag bytte objektiv och provade att köra manuellt med Sonyobjektivet, det gick mindre bra eftersom objektivet saknar bländarring och varken bländarratten eller tidsratten på huset var i detta läge i funktion. Provade då DMF-läget och där fungerade allt. Förutom fokuspeaking så förstorar den dessutom upp motivet så det var inte några problem alls.

När man pratar om jämförelser pågår ett europamästerskap i den största av våra idrottsgrenar, fotboll. Man har spridit ut matcherna till 12 länder. Den närmaste arenan för svenskt vidkommande är Köpenhamn och det var just där som Danmark tog emot Finland igår. Danmark som tog EM-guld 1992 när Sverige var värdnation. Finland gjorde debut i ett mästerskap igår. Som ni förstår haltar jämförelsen redan där, innan matchen hade startat. Ja, det blev en märklig match där Finland försvarade sig väl och gjorde ett mål. Danmark hade ett stort övertag hela matchen, missade en straff och gjorde inte det som det går ut på, mål.

Chockerande var det när en spelare för Danmark, Christian Eriksen i slutet av första halvlek segnade ner och man förstod direkt när man såg spelarnas reaktioner att detta var något allvarligt, mycket allvarligt. Hjärtstillestånd fick man reda på i efterhand att det var.

Ojämförligt bäst agerade lagkaptenen Simon Kjaer som snabbt uppfattade allvaret och gjorde livsavgörande insatser direkt. Christian Eriksson hjärta stod still ett tag där och miljontals åskådare blev djupt berörda. Den här gången spelade inte fotbollen huvudrollen utan plötsligt slog insikten till att en topptränad fotbollsspelare 29 år gammal var nära att lämna sitt lag, oss, fru och barn, där och då.

I sådana stunder ter sig det mesta futtigt, även subjektiva objektivtester som flirtar med midsommarblomster.

---