132 |

Jag var inne på det redan för ett år sedan och la då ut text och bild i detta blogginlägg.

Men man blir ändå förundrad när man mitt i ett samhälle ser en cirka 400 m lång blomsteräng längs vägen som i detta fall går rakt igenom Nyhamnsläge, nära Mölle och Kullaberg.

Är det så att insikten plötsligt har drabbat miljöansvariga på kommunerna eller finns det något mer som ligger bakom?

 
Ja, en bi-dragande (passande ord i sammanhanget) sak är just bidrag. Kommunerna kan ansöka hos Länsstyrelsen om bidrag med upp till 50 % av kostnaden.

Men snyggt, behövligt och nyttigt är det, även om det behövs just bidrag för att knuffa i gång det. Samhällsnytta alltså – för både bisamhälle och andra samhälle:)

---

131 |

Denna kombination kunde jag inte motstå att föreviga. Till vänster en batteridriven så kallad Fatboy av nyare årgång, till höger en Monark Super Sport 1273 från 1963 -1968. Det skiljer nästan 60 år mellan dessa åk och en hel del i utseende, räckvidd, charmfaktor och annat. För mopedintresserade hittade jag denna intressanta sida: https://bit.ly/3q7Zp1V
 

En annan som gillade framför allt låtar från den tiden var den skånske rockaren Kal P Dal. Hans repertoar bestod av andras låtar, huvudsakligen av rockigare karaktär, som han satte svensk text till. En artist som gick bort alltför tidigt 1985, vid 35 års ålder, till följd av ett brustet medfött brock i hjärnan.

Han sjöng på skånska, Peps Persson producerad hans första platta ”Till Mossan” 1977. Sedan följde några år med ett stort genomslag, folkparksturné osv. Kännetecknande för honom var hans väldigt energirika uppträdanden, bra drag och ofta för hög ljudnivå. Det har både skrivits böcker och skapats en musikal till hans minne och nu var det dags för premiären av långfilmen om Kal P Dal. En väldigt bra film som har det mesta man kan önska. 
 

Efter det var det efterfest på Moriska Paviljongen inne i Folket Park i Malmö. Bandet för dagen var Kal P Dals band vid namn Pedalens pågar, som fortfarande är aktiva. Några kort blev tagna, här är det gästartisten Nic Schröder, bördig från Helsingborg faktiskt, som har tagit Kal P Dals plats på scen. Nic hade för övrigt huvudrollen i musikalen. Här är en länk till fotografen Mats Bäckers bilder av Kal P Dal.

---

130 |

Sitt still i båten, gräv där du står, ja det finns uttryck att ta till och luta sig mot om man väljer att inte göra något särskilt på semestern. Vår sista semester, det är kanske det som gör att vi inte direkt måste göra något, vi har ju all tid i världen inom kort.

---

Gardinstänger fanns inom räckhåll,  i Ängelholm, det fick bli en tur dit. Citylivet där verkar välmående, många affärer, inte någon butiksdöd och visst fanns det annat än gardinstänger. 

En sådan vy är svårt att motstå, ja kanske inte för alla när jag tänker efter...

---

....denna mural är från 2019 är skapad av Tim Timmey från Helsingborg

 ---

På Storgatan finns även denna mural av den spanska duon Dourone.

---

Halvvägs in i semestern kände jag att det var dags att lufta mitt Helios 44M och vad var väl mer passande (och enkelt, och nära) att använda det än i parken där drottning Silvia medverkade vid invigningen – Husensjö Park.

---

129 |

Stora väggmålningar i offentlig miljö – murals. Ett allt mer vanligt sätt att dekorera och/eller ge ett hus eller stadsdel en identitet. Släta ytor är så klart enklare för konstnären, men andra underlag verkar inte ha någon hämmande inverkan på vad som kan åstadkommas. Jag tog några bilder på vad staden kan erbjuda i den vägen, vad tycker ni? Piggar det upp, kan det vara snyggt eller är det bara ett nytt hittepå?

Infarten till södra delen av staden, är kanske lite väl stor för den som rundar den byggnaden men syns bra när man är på väg åt motsatt håll, alltså ungefär där bilden är tagen.

---

En vägg på en idrottshall. Är kanske i gränslandet för att klassas som mural men det verkar fungera bra, inget annat klotter som synes.

---

Visst kan man ha åsikter om detta är en prydnad. Ett alternativ är att låta det vara som de föregående 100 åren, enfärgat. Kanske tråkigare. Det får nog bli ytterligare ett inlägg om detta känner jag.

---

128 |

Att ta sig dit man vill, vilken frihet. Men det har skett en utveckling på detta framför allt på senare tid. Jag har förstått att förr var både cykeln och motorcykeln vägar till friheten, bil var för många alldeles för dyrt. För egen del blev vägen till frihet cykel, moped och bil, i den ordningen. Den senare är inte någon spargris direkt och kan man undvika eller klara sig utan den så är det bra på många sätt.

Förutom dessa fordon som även fanns förr finns nu fler alternativ. Mest anmärkningsvärda är kanske de eldrivna varianterna av cyklar. Jag såg idag en batteriförsedd lådcykel med förskolepersonal vid styret och kanske fem barn i lådan. Alla bar hjälm och det spelades musik från lådan. Kanske inte det säkraste alternativet för de små liven men ett sätt att kunna förflytta sig själv och ytterligare några andra och detta till en låg kostnad.

Elsparkcyklar, dessa av många hatade objekt. De verkar vara politikernas kelgrisar, skälet de anger är att de tar mindre plats än andra fordon och ersätter i vissa fall dessa. Ett medel att få ner utsläppen i staden och kanske även minska trängseln. Men kanske även med tanke på infrastrukturen som parkeringsplatser.

Mindre fokus har det varit på processen att ladda dem och vilka som gör det, att de ofta ligger slängda lite varstans, att man åker både två och ibland tre på dem gärna utan hjälm, att förarna ofta är under 18 år, och att man som trafikant ska ta hänsyn till andra människor.

Eftersom jag inte har någon bild på förskoletransporten, det hade ju annars varit passande, så får jag återkomma med mina tankar om att bilar av idag tar allt större plats än på den gamla goda tiden, även om det alltid verkar ha funnits stora bilar, framför allt från landet i väster.

---