128 |

Att ta sig dit man vill, vilken frihet. Men det har skett en utveckling på detta framför allt på senare tid. Jag har förstått att förr var både cykeln och motorcykeln vägar till friheten, bil var för många alldeles för dyrt. För egen del blev vägen till frihet cykel, moped och bil, i den ordningen. Den senare är inte någon spargris direkt och kan man undvika eller klara sig utan den så är det bra på många sätt.

Förutom dessa fordon som även fanns förr finns nu fler alternativ. Mest anmärkningsvärda är kanske de eldrivna varianterna av cyklar. Jag såg idag en batteriförsedd lådcykel med förskolepersonal vid styret och kanske fem barn i lådan. Alla bar hjälm och det spelades musik från lådan. Kanske inte det säkraste alternativet för de små liven men ett sätt att kunna förflytta sig själv och ytterligare några andra och detta till en låg kostnad.

Elsparkcyklar, dessa av många hatade objekt. De verkar vara politikernas kelgrisar, skälet de anger är att de tar mindre plats än andra fordon och ersätter i vissa fall dessa. Ett medel att få ner utsläppen i staden och kanske även minska trängseln. Men kanske även med tanke på infrastrukturen som parkeringsplatser.

Mindre fokus har det varit på processen att ladda dem och vilka som gör det, att de ofta ligger slängda lite varstans, att man åker både två och ibland tre på dem gärna utan hjälm, att förarna ofta är under 18 år, och att man som trafikant ska ta hänsyn till andra människor.

Eftersom jag inte har någon bild på förskoletransporten, det hade ju annars varit passande, så får jag återkomma med mina tankar om att bilar av idag tar allt större plats än på den gamla goda tiden, även om det alltid verkar ha funnits stora bilar, framför allt från landet i väster.

---