47 | Stad i ljus

Skriven av Py Bäckman till Jan Malmsjö som fick tacka nej, accepterad av Tommy Körberg, 12 plats på ESC 1988 och nu framförd på studenternas livligheter och även upptagen i psalmbokstillägget från 2006. En brokig historia.

Desto enklare är bilden som visar fyra unga damer med likartad klädsel på väg ut i kvällen och bakom dem, på behörigt avstånd med munskydd på, en ensam kvinna, alla väntar på grönt ljus. Runt dem ett virrvarr av trafik. Mycket symbolik faktiskt.

000

Lite mindre livlig är denna passage, även den med ljus, dock inte något som tynger elräkningen i någon större grad. Befriad från pynt kan man säga.

ooo

46 | "Haur du sitt Malmö...

...haur du sitt varden".

Nåja.

Ett bedårande barn fanns redan, så det var inte anledning till den hastigt påkomna vigseln som jag förevigade utanför Rådhuset i Malmö i helgen. Det var snabbt avklarat, både vigseln och fotograferingen, och därefter var det hopp och lek. Vädret var strålande och det fanns som vanligt massor att fotografera.

Byggnaden har inte alltid sett så här pampig och prålig ut, det är klart.

Rådhuset som har information om byggnadsår, år för ombyggnad och vilket år nuvarande utseende är skapat, målat i förgyllda tecken på fasaden. Vetgiriga kan klicka här.

På Digitalt museum hittade jag denna interiörbild över Knutssalen, troligen från 1890.

 Jag lånar både text och bild från Wikipedia: Arkitekten Helgo Zettervall, 1831-1907, utformade en mycket fri tolkning av hur den ursprungliga fasaden kunde (eller kanske enligt Zettervall borde) ha sett ut.

000

Nästan granne med Rådhuset på Stortorget finns denna intressanta väggmålning på det så kallade Teschska palatset, uppfört 1896. Byggherre var John Tesch, apotekare vid den tidpunkten. I botten på fastigheten ligger Apoteket Lejonet med tidstypisk inredning än idag. Genom byggnaden löper en passage till den bakomliggande gatan Kalendegatan.

ooo

Vi går söderut mot Möllevången. Sedan 2009 täcks planket på Parkgatan mot Folkets park av graffiti. Planket målas om några gånger om året av kommunen.

Här kan ungdomar, hm kanske inte bara denna grupp, med fantasi publicera sina alster utan att klottersanerarna rycker ut.

000

45 | Tiden är ute, festen är slut...

...och det är dags att dra. Nu verkar dock inte alla ha den uppfattningen, de kanske inte är uppväxta med Wiehes tolkning av Dylan, och om de är det så bryr de sig bara om sig själva, för det hålls fester med stort antal besökare lite varstans i landet. Det är vad som förmedlas via nyhetskanalerna, själv har jag inte fått någon inbjudan, jag förstår inte varför ha ha. 

Men i naturen är festen över för denna gång, vissa har tur och får vara även nästa år som denna lönn.

---

Men för andra är festen över för gott, det har någon annan bestämt. 

Falla som en fura hade varit en passande bildtext om det nu hade varit en fura vill säga. Men eftersom innebörden är tvetydig och även avser en blixtförälskelse så passar den ännu sämre.

---

Vi närmar oss jul så det är kanske därför man hajar till när man ser dessa minigransliknande former med pytteträd som bas, ja det såg märkligt ut.

Denna minigranskog, som inte höll med om att festen är över, fann jag i Råådalen, ett naturområde söder om Helsingborg. Där man även kan se Strömstare enligt uppgift, det var dock inte något jag såg denna gång.

---

44 | Yta skyddar, bland annat

Några nyfikna barn boende i vår förening var i våras på jakt efter nya kunskaper. Det yttrade sig att de gärna ville veta hur träden såg ut under barken. Eftersom barken togs bort ordentligt på åtminstone ett av tre träd som står på rad, så fick de små liven denna kunskap sig till livs. Det blev såklart lite tjo om detta, framför allt från de som var äldre än de små nyfikna barnen.
 
När stormen hade lagt sig och högljudda röster som förkunnande ”att man får väl se efter sina barn” hade tystnat infann sig nästa steg, att ersätta trädet eftersom det dog. Ett träd som är sådär 10-15 år gammalt, 3 m högt är inte så lätt att ersätta om man ska ett likadant, det kan jag intyga. Det verkar som plantskolorna hade dålig beredskap för detta, för att använda ett numera slitet uttryck.

 
Det var denna historia som glimtade till när jag såg att det minsann fanns andra, kanske inte barn men ändå nyfikna, eller kanske skadebenägna, personer som också ville se hur björkarna såg ut under barken. Björkar kanske tål denna behandling bättre än vad vårt japanska prydnadskörsbärsträd gjorde, det får vi se. 

Nere vid Kungstrappan finns sedan 2012 denna bekvämlighet. Som ytbehandling har den en spegelblank yta antagligen av rostfritt stål. Jag läser på kommunens hemsida att den på grund av sitt utsatta läge städas två gånger om dagen, den enda av kommunens 43 offentliga toaletter som får denna behandling. Jag läser vidare och ser att för 10 år sedan avslogs en bygglovsansökan för en toalettbyggnad på denna plats med motiveringen att den skulle skymma utsikten mot sundet alltför mycket.
 
Kajkanten ligger cirka 10 m till höger i bild. Jag kan hålla med om utsikten till Danmark blir något sämre, framför allt för de som sitter på bänken bakom spegeltoaletten, men de kan ju titta på sig själva eller på toalettbesökarna.

Hm, jag upptäckte just någon, ja det är vår kommun faktiskt, som sitter i knät på någon. Vi lever i kommersens tidevarv det är tydligt, läs mer här.
 

På väg hem dyker denna ovanliga farkost upp. Eftersom man alltid har kameran beredd är det inte några som helst problem att fånga farkosten på bild. Väl hemma ser jag att det är en Velomobile, ja det är kanske inte ett vedertaget begrepp men det nederländska företaget bakom bygget skriver:
 
- a human powered vehicle for daily use with a shell for comfort, weather protection and luggage space.
 

Den sitter som en smäck i detta blogginlägg om yta. På tillverkarens sida ser jag även att det finns en variant av ovanstående modell med ett litet fönster bakom föraren och en plats för ett barn. De barn som gladeligen hoppar ner där får nog betraktas som snälla och har något att se fram emot om en fyra veckor eller så, de andra barnen är nog med rätta lite skeptiska, till en början i alla fall.

Jag undrar bara hur han ska orka upp för den branta backen som han är i början av, men han har ju redan klarat av värre saker, att ta sig i och ur sitt ovanliga cykelfordon, en bedrift bara det.

Den uppmärksamme läsaren noterar kanske en elsparkcykel som står upp. Jodå så är det nuförtiden, de står upp, är parkerade lite vid sidan om så att de inte är i vägen för andra. Den äldre generationen har numera en anledning mindre att hetsa upp sig över sakernas förhållande.

Nej, nej, jag bara skojar, det är som vanligt.

---

43 | Uppdaterad - Utdaterad

Jag gillar bilar och jag provkörde precis en relativt ny modell av ett tyskt bilmärke. Förutom själva körupplevelsen så är det första intrycket när man kommer in i denna bil det som ger ett bestående avtryck. I detta fall var det instrumenten.  Just modeller från detta märke tycker jag inte har gjort sig kända för att anamma det allra senaste, det har enligt min uppfattning, ofta gjorts av Volvo.

Men denna gång blev det annorlunda. Man kan säga att det finns information så det räcker och blir över på denna instrumentpanel som man finner bakom ratten. I mitten visas hela tiden kartan som uppdateras fortlöpande. Lyfter man blicken så man ser var man kör, dvs rakt fram genom vindrutan, visas på vindrutan vilken hastighet man färdas i och max tillåten hastighet i form av en skylt . Kör man för fort blinkar skylten för max tillåten hastighet.

När jag var yngre var Saab 900 ett populärt val i Sverige. De har fortfarande en trogen skara av ägare som gillar sina bilar skarpt. Saabarna hade lite egna lösningar på en del saker och en sak var bland annat man hade tändningslåset mellan framsätena, bakom växelspaken, de var de tämligen ensamma om. Men se där, bilen som jag beskriver ovan har just tändningslåset där, eller lås och lås, det är en knapp.

Telefonen jag tog bilden med är mer avancerad än jag visste. Jag upptäckte att den kan ta bilder i RAW-format eftersom Lightroom CC kan exportera till både jpg, dng och tif. Jag får nog kika på hur den använder utrymmet för om jag i exportfunktionen ställde in långsidan till 2880 px och tif så blev filen 25 Mb stor.

Det glimtade till i ett blogginlägg (Mikael Good - Måla med ljus) om att kameran bara var redskapet för att få till bilden, kanske en del tycker det, framför allt de som är proffs, men för andra kan kameran och fixet med bilderna vara mer än så, det är ett intresse i sig. Det vittnar många inlägg om här på fotosidan.

Om man kan använda en bil, även det ett redskap men för transport, till något annat efter uppnådd livslängd så är väl det toppen.

Det får mig att undra vad jag kan ha min nyss icke funktionsdugliga RX100M3 till i framtiden. Dyr, liten, snygg men sällan använd och nu bortom all räddning, det får bli en elektronisk sopa om inte någon med mekartalanger behöver en sådan som reservdelskamera.

---