Annons

Varför alla dessa katter?

Produkter
(logga in för att koppla)
lottae skrev:
Och då så kan du kanske medge att även en katt kan bli en bra bild om tänket/känslan och tekniken finns hos fotografen? Att problemet kanske inte är motivet alltså utan den enskilda fotografens skapande, hur man använder motivet i bilden alltså?


Jag skrev faktiskt följande: "Det är klart det går att göra bra bilder av allt."

Det borde väl varit en liten reservation för "bra". Det är ju knappast upp till mig att avgöra det även om jag har en och annan (sic! :) ) åsikt i ämnet.


lottae skrev:
När jag kallat en enstaka bild skitbild och efterlyst mer tänk så blev det ramaskri, men att kalla levande motiv fula eller ungar sadister är ok? Jag är som sagt förundrad..

Levande motiv behöver ju inte vara "fina" bara för det är päls på dom. På det hela tagen verkar pälsen avgöra gullighetsnivån hos djur. Själv tycker jag pudlar är tokfula. Nu får jag väl ett gäng pudelägare på mig. Ser fram emot det :)

Det absolut fulaste pälsdjuret är annars östermalmskärr...damen. Där snackar vi fulhetsöverkurs :D

lottae skrev:
Ang. problembarn hör inte diskussionen hemma här, men kanske det saknas en hel del resurser i samhället för att hjälpa dessa barn till ett bättre liv? Förtjänar verkligen något barn att bli kallad "sadistiskt svin"?

Ungen är sadist i nuläget. En "normal" 8-åring förstår att inte skada andra för nöjes skull. Utan stora insatser kommer det gå illa för grabben. Han behöver hjälp med att kanalisera energin på nåt annat än våld men det är ju bara delvis skola/vårds fel. Med föräldrar som vägrar se problemen så blir det svårt för honom. Jag kan ju tilläga att jag har neuropsykriatiska diagnoser själv men det är aldrig en ursäkt, bara en förklaring.
 
fjalstal skrev:
Levande motiv behöver ju inte vara "fina" bara för det är päls på dom.
Det är sant, men min fundering var mer varför det är ok att uttrycka sig så om motiv medan det anses fel att kalla en enstaka bild för skitbild. Fast nu är vi ju överens om att även fula motiv kan bli fina bilder iaf.

fjalstal skrev:Han behöver hjälp med att kanalisera energin på nåt annat än våld men det är ju bara delvis skola/vårds fel. Med föräldrar som vägrar se problemen så blir det svårt för honom. Jag kan ju tilläga att jag har neuropsykriatiska diagnoser själv men det är aldrig en ursäkt, bara en förklaring.
Jag tycker också det är tragiskt när föräldrar inte ser problemen, och det är lika tragiskt att även om de ser problemen så finns inte alltid resurserna. Men detta tycker jag inte är orsak att kalla de barnen sadistiska svin, fast jag accepterar att vi tänker olika där även om jag tycker det är riktigt fult uttryckt.
 
lottae skrev:
Jag tycker också det är tragiskt när föräldrar inte ser problemen, och det är lika tragiskt att även om de ser problemen så finns inte alltid resurserna. Men detta tycker jag inte är orsak att kalla de barnen sadistiska svin, fast jag accepterar att vi tänker olika där även om jag tycker det är riktigt fult uttryckt.

Ibland behöver man kalla saker vad det egentligen är. Jag har själv neuropsykriatriska diagnoser som jag inte hycklar med eller försöker förringa. Jag har uppförde mig rätt illa förr men när nån förklarar rakt i ansiktet vad dom tycker så måste man tänka till. Då kan man inte lägga ansvaret på andra.

Det är väl det jag tycker kattfotogaferna som diskuteras här gör: lägger över ansvaret på andra. Om man inte fattar att deras raskatt ska se ut som den gör, så är man dum i huvet och förtjänar förakt. Om en bild inte är skarp, och man dristar sig att säga det, så blir svaret gärna att "det svåraste som finns är att fotografera katter" eller nåt liknade.

Extrema hobbyister, hobbyfotografer inräknade, är rätt lika oavsett intresse.
 
Många neorologiska diagnoser handlar ju om att använda hjärnan på ett annorlunda sätt, att man tänker lite annorlunda än vad som är "normalt". Alla gånger fungerar det nog inte i de fallen att förklara rakt i ansiktet utan det som gäller är att förklara på ett sånt sätt så saker uppfattas av den personen väl? (med den personens tänk) Att kanske tänka själv fem gånger extra på formuleringen av en mening då man tilltalar vissa med neurologiska handikapp (det handlar ju även för omgivningen att förstå hur dessa personer tänker.)

Jag tycker inte man kan applicera neorologiska handikapp på djurägare som plåtar dem men kanske kan man applicera detta med att tänka fem gånger på när man kommenterar en kattbild? När vi kommenterar bilder här finns ju ingen anledning att kommentera motivet. Det är ju bilden vi ska bedömna och inte om motivet ar vackert/fult. Låter man bli att bedöma motivet så kan man väl aldrig mötas av förakt av den orsaken att man ite ser det vackra i t e x katten?
Om den som tagit bilden tycker att det är det svåraaste som finns så är väl inte det ett problem för kommenteraren? Vad som är svårt är nog rätt subjektivt.

Kanske kan vi få se bättre husdjursbilder i framtiden om vi kommenterar dem konstruktivt i stället för att lägga vikten vid motivet?
 
Senast ändrad:
lottae skrev:
Jag tycker inte man kan applicera neorologiska handikapp på djurägare...

Jag hörde nån säga att alla bibliotekarier nog har en släng av Aspergers syndrom. Ibland undrar jag om det inte gäller vissa hobbyfotografer också. Just det extrema specialintresset skulle kunna tyda på det :D

Men allvarligt talat: Internet är en revolution för de neuropsykriatriskt handikappade och koncentrationen av drabbade (eller drabbande som min sambo säger :) ) på ett ställe som fotosidan är skyhögt större än i verkligheten. Många människor kan tack vare internet åtminstone kommunisera skriftligen med andra som i verkligheten hade stämplat dom som annorlunda och ointressanta. Tack vare att jag själv har vissa diagnoser och har jobbat med aspergerungar så kan jag ibland förstå vilket håll det lutar åt och försöka anpassa mig men det är väldigt lätt att missförstå skrift och då är ju risken stor att det blir konflikter. Om det inte bara ska bli ett meningslöst mähäliserande här så tror jag man får stå ut med det i mycket högre grad än i verkligheten.

Det är därför jag inte gärna tycker nåt om specialisternas bilder heller. Det blir bara konflikter när jag tycker nåt... :)
 
fjalstal skrev:
Jag hörde nån säga att alla bibliotekarier nog har en släng av Aspergers syndrom. Ibland undrar jag om det inte gäller vissa hobbyfotografer också. Just det extrema specialintresset skulle kunna tyda på det :D
Absolut:) och det har spekulerats en hel del i hur många nobelpristagare genom tiderna som har aspbergerssyndrom också. Kan ju vara kloka människor som utveckalar sina "specialintressen till något storartat.

Jag uppfostrar en son med neorologiska handikapp och är inte helt ointresserad av ämnet, men det hör nog inte hemma på fotosidan..

Blev lite kass kvalite, men visst är han vacker? (våga inte säga nåt annat bara ;) )
 

Bilagor

  • glader.jpg
    glader.jpg
    48.3 KB · Visningar: 165
"Han är så snäll o fin"

Visst blir vi blinda när vi har personliga starka känslor kopplade till motivet. Visst finns "föräldrafiltret". Jag har det själv. Men det finns bot, det är bara att själv bedöma dessa bilder hårdare innan man publicerar dom offentligt. "Denna bild är hälften så bra som jag tror för jag älskar motivet". Fungerar bra :)
 

Bilagor

  • wolf_b.jpg
    wolf_b.jpg
    44.5 KB · Visningar: 150
Hans-C skrev:
Hade du jagat upp den där? ;)

Knappast nödvändigt. Den for runt i stadsparken och jagade fåglar i träden. Ungefär en sekund efter jag tog bilden tyckte den det var en lysande idé att använda mitt huvud för att komma ner. Alltså ut med alla klorna och sikta på mig. Jätteskönt. Sen svansade den runt benen på mig en lång stund. En riktigt trevlig katt det där :)

Jag är lite orolig för den för den har inget halsband och håller till i ett gammalt förråd i centrum. Den ser fortfarande rätt välgödd ut så den blir nog matad av nån, men det är ju aldrig bra för en katt att inte ha nåt riktigt hem. vad som hände med ungarna den fick i våras vet jag inte men jag bad folket på kommunen som sysslar med sånt titta till dom ibland. Får väl hoppas att den mår så bra som det verkar.
 
lottae skrev:
Absolut:) och det har spekulerats en hel del i hur många nobelpristagare genom tiderna som har aspbergerssyndrom också. Kan ju vara kloka människor som utveckalar sina "specialintressen till något storartat.

Specialintressena går ju att utveckla till nåt bra med rätt stöd och utbildning. Det gäller väl bara att komma så långt som till högre utbildning. Det mest irriterande med folks attityd till Aspergers syndrom är att diagnosen förutsätter 100 i "IQ", eller över, men att dom ändå blir bedömda som korkade av vanliga människor som blandar och ger friskt när dom tror dom bedömer intelligens.

AD/HD / DAMP-typer som jag är en helt annan sak och specialintressen är inget vidare alternativ. Jag är mest glad om jag kommer ihåg vad jag skulle ha gjort för tio minuter sen... :)
 
fjalstal skrev:
Det mest irriterande med folks attityd till Aspergers syndrom är att diagnosen förutsätter 100 i "IQ", eller över, men att dom ändå blir bedömda som korkade av vanliga människor som blandar och ger friskt när dom tror dom bedömer intelligens.

AD/HD / DAMP-typer som jag är en helt annan sak och specialintressen är inget vidare alternativ. Jag är mest glad om jag kommer ihåg vad jag skulle ha gjort för tio minuter sen... :)
Fast säger man att experter tror att både Einstein och Newton hade just Aspbergers syndrom så kanske folk har lättare att inse hur fel bedömningen "korkade människor" är.
Nu har det i vissa kretsar varit högaktuellt att spekulera i huruvia JM Coetze har drag av aspbergers också. Dock är det väl bara spekulationer..

Jag tror att många generellt är "rädda" för att bemöta sånt de inte vet vad det är. Därför kan många neurologiska handikapp bemötas tokigt och felaktiga kommentarer fällas. Tyvärr.

Fast för att göra det lite relaterat till denna sidan då, så kunde man ju spekulera i hur många här som har några slängar av syndromen. "Nördigt intresserade" av just det vi gör är många iaf. Som du skrev förut så har ju internet öppnat många portar för nya kommunikationssätt. Jag tror det finns en liten bunt med aspbergersslängar i alla forum för specialintressen. Fler än vad som fått diagnosen t om..

Det är ett intressant ämne, men fotosidanforumet är eg. fel, även om ursprungstråden nog dog ut..
 
Mycket intressant tråd måste jag säga:)
Den riktigt osar av oförståelse grupper mellan, men visst tycker jag att ursprungsinlägget vissa poänger. Ofta så tas ju kattbilder av personer som har (sjuligt) intresse för katter och därför inte kan distansera sig för att se bilden på samma sätt som utomstående betraktare.
Det är ju inte begränsat till katter utan även gäller nästan alla andra motiv.
Men jag skulle nog säga att det är överrepresenterat av katter för att kattägarna ofta är mer ofriskt intresserade av husdjuret och har känslor till dem som en frisk människa bara har till andra människor.
 
Senast ändrad:
bEPH skrev:

Men jag skulle nog säga att det är överrepresenterat av katter för att kattägarna ofta är mer ofriskt intresserade av husdjuret och har känslor till dem som en frisk människa bara har till andra människor.

Så alla kattälskare är sjuka?
(Försöker tolka ditt påhittade ord "ofriska")

//Mattsen - som älskar katter men känner sig frisk för övrigt.
 
Lottas bilder är väl om något ett bra exempel på att motivet inte spelar någon roll, utförandet spelar all roll.

mvh

Bent med förhoppning om att barn, hundar, makro och katter aldrig dissas för motivet utan bedöms efter utförandet.
 
ANNONS
Köp TZ99 hos Götaplatsens Foto