Håller helt med
Jag har ju genom åren ibland citerat en produktansvarig hos en av kameratillverkarna som sa: "kameraägare borde tvingas gå en fotokurs innan de får använda 100 % i Photoshop". Säkert lite orättvist, men jag förstår hans frustration.Tro mig, jag har i många artiklar och oräkneliga foruminlägg de senaste åren argumenterat för principen att granskningar i 100 % väldigt lätt kan misstolkas och i synnerhet inte bör användas när man jämför kameror med olika upplösning (eftersom det i praktiken är att ställa olika hårda krav på kamerorna).
Jag tror ju att vi ganska snart ser kameror - även småbildskameror - med över 100 megapixel, alldeles bortsett från tekniska fördelar så kommer det vara oemotståndligt ur marknadsföringsskäl
Här kan man läsa ett intressant resonemang kring vilka upplösningar (räknat som antal megapixel) som kan vara intressanta framöver:
https://www.dpreview.com/forums/post/52070644
Man kan debattera siffrorna som sådana, men på det stora hela tror jag han är ganska rätt ute. Och notera, att hans slutsats inte är något egentligt hinder för sensorer med säg 300 MP eller 500 Mp och, som du är inne på, skalas ned. Som gamle FS-bekantingen Joakim ofta påpekade så är informationskvaliteten per pixel i dagens sensorer ganska låg. Att skala ned dem skulle kunna ge väsentligt mindre bildfiler med ytterst marginella förluster i total bildkvalitet. Typ att ha 400 MP och spara det som bildfiler på 100 MP eller så.
Håller fullständigt med. Eller annorlunda formulerat: Tänk hur mycket enklare det blir när sensorer är så högupplösta att det enda vi behöver fundera över är just objektivets kvalitet. Idag har vi ju en situation där sensorer och objektiv begränsar varandra, men där den största begränsningen (tvärt emot vad många tror) faktiskt är sensorerna.
Eller ytterligare ett annat sätt att formulera saken: Tänk när vi har så högupplösta sensorer så att vi verkligen kan börja se - och uppskatta - hur mycket bättre våra bästa objektiv är jämfört med de som är mindre bra.
Det här är argument jag framfört i många år nu. Men, med det sagt, det finns faktiskt en bortre gräns (Kan vara 500 MP i en småbildssensor. Eller 700 MP. Eller 1000) där det faktiskt blir praktiskt rätt meningslöst att öka upplösningen ytterligare. Det enda man då gör genom att öka upplösningen vidare är att göra sensorerna dyrare, filerna större och det enda extra man samlar in utöver vad man hade innan är diffraktion (och brus). Och, jag tror vidare att vi lite före de rent tekniska begränsningarna slår till springer in i en ekonomisk vägg där ytterligare upplösning helt enkelt är ekonomiskt oförsvarbart. Kostnaden motsvarar helt enkelt inte nyttan - i alla fall för generell fotografi. Inom specialtillämpningar som t.ex. forskning har man helt andra ekonomiska parametrar, så där kan man nog driva tekniken (upplösningen) längre.
Och nej, jag håller fortfarande inte med om att diffraktion är ett problem som avtar med ökad upplösning. Det är ett fenomen som i sig självt är konstant (för ett visst objektiv och en viss bländare), men som gradvis blir allt tydligare (synligare på allt större bländaröppningar) i takt med att vi ökar upplösningarna. Och jodå, vi kan skärpa bilder med diffraktion. Så än så länge (med dagens sensorer och med de vi kommer att se de närmsta åren) är diffraktion ett ganska begränsat och hanterbart problem - bland annat med skärpningsverktyg som det Sten-Åke hittade och som startade hela den här tråden. Men vi kan inte driva den här utvecklingen i de oändliga, skärpning kan så att säga bara skjuta problemet framför oss en bit - fortsätter vi öka upplösningarna (en bra bit till från där vi är idag) når vi till slut en nivå där inte ens den mest fantastiska skärpning i världen längre kan plocka fram mer detaljer i bilden - eftersom det helt enkelt inte finns mer information att hämta ur det som kommer ur objektivet.
