Pupillen
Aktiv medlem
Jovisst, det går att göra en Pentax med 24X36 sensor, men då blir det med dom gamla gluggarna(K, A, F och FA) och utan skakreducering. Det går oxå att sätta i SR men då blir det vinjetering och sämre kantskärpa när SR jobbar.
Det löser man lätt genom att fortsätta med en 95-procentig sökare På så vis kan ju sensorn få röra sig +/- 2,5 % utan att det blir problem med det vi komponerat i sökaren och det räcker för allt vi rimligen kan begära av SR.
En annan metod är att nöja sig med sensormåttet 23x35 mm istället för 24x36 mm. Historiskt sett så har 23x35 mm varit ett vanligt mått i diaramar och en del negativhållare i förstoringsapparater (irriterande att behöva fila upp dem så det vore inte alls upprörande om någon tillverkare kallade 23x35 mm för småbild. Många förstoringsobjektiv till småbild angavs dessutom förr i världen ha en bilddiagonal på endast 41,9 mm (23x35 mm) istället för 43,3 mm när man lusläste databladen, inget nytt under solen;-)
Dom stora applåderna för "FF" kommer mest från åsikten att störst är bäst, enda argumentet som biter på mig är större sökare, men om några år är det säkert LCD-sökare som gäller, och då faller det argumentet.
Enda orsaken till att sökarna blir mindre APS-C-sensorer är att man envisas med pentaprismor och billigast tänkbara sökarluppar enligt standardformulär 1A. Lade man ner lite ansträngning på sökarna skulle de kunna göras enormt mycket bättre (variabel förstoring, automatisk växling av sökarskiva när man byter objektiv, inspeglingsbar display så man slapp sänka kameran och titta på bakdisplayen för att kolla histogram är några exempel på vad vi borde kunna kräva av en modern kamera). Eftersom vi ju komponerar bilden i sökaren har jag den hädiska och för många ytterst provocerande åsikten att sökaren egentligen är en viktigare kamerakomponent än både objektiv och sensor;-)
Nu finns tyvärr inga tecken på att någon kommer att göra så här utan alla kommer säkert även i framtiden att skicka med en dålig ursäkt till sökare även i de dyraste modellerna.
Den enda riktigt stora fördelen med ”FF” fås med ljusstarka vidvinklar, där är det utan tvivel spel mot ett mål. I övrigt handlar det ”bara” om att man kan använda ett drygt bländarsteg mindre bländare på ”FF”, en klar fördel naturligtvis men ingen revolution. Redan för att matcha exempelvis 31/1,8 med småbildssensor skulle det ju krävas ca 20/1,2 med APS-C (vad en sådan skulle kosta om den skulle vara lika bra på f/1,2 som 31:an är på f/1,8 kan ni kanske föreställa er). Det närmaste som Pentax kan erbjuda är f/2,8-zoomar, d v s 2 1/2 steg sämre. Nu kan vi tala om stora väsentliga skillnader. Än värre blir det om vi hugger till med Canons 24/1,4, Pentax närmaste möjlighet ligger även här på ynkliga f/2,8 och eftersom det ju skulle krävas f/0,9 så är vi här uppe i en skillnad på gigantiska 3 1/4 steg.
Att köpa en småbildskamera och bestycka den men en vanlig f/2,8-zoom nedbländad några steg måste anses som ren kapitalförstöring Samma sak med långa teleobjektiv (kanske t.o.m. försedda med telekonvertrar) för att inte tala om makro, där ju APS-C närmast är en fördel (gränsen för objektivens normala inställningsområde brukar ju gå vid skala 1:1 oavsett format).
Sedan ställer jag mig lite tvekande inför framtidsvisionerna om att småbildssensorer kommer att falla kraftigt i pris under den närmaste tiden. Bara för att något tekniskt sett går att tillverka billigt innebär inte att priserna i konsumentledet automatiskt blir lågt.
Om förnuftet fick råda och Pentax lanserade exempelvis ett 18/1,8 (som ju ger samma resultat som 28/2,8 till småbild) för att slippa bli utklassade med mer än två steg i alla fall, höjde bildhastigheten rejält (så de slapp onödigt låga betyg i tester om inte annat), förbättrade sökaren som sagt och rent generellt gjorde det bästa möjliga av formatet (det finns ju trots allt en del smärre fördelar med det mindre formatet också, det ska vi ju inte blunda för) ser det långt ifrån nattsvart ut.