Vad är en bra fotograf?

[beta75]

Jo, jag är inne på samma linje. En bra fotograf är en som påverkar andra, skapar en personlig stil samt bilder som står för sig själva långt efter att fotografen själv gått ur tiden.
Brassai är väl en sådan fotograf. Tänker också på danske Riis i New York. Robert Capa med sin närgångna fotografi, för att nämna några som jag stött på i mina konststudier...

så om man jobbar med att kommentera samtiden i realtid, men webbens möjlighter så är man inte en riktigt bra! eftersom de publiceringsmetoderna inte är fina nog...

det sa vara tryckt på papper och utgivet av antingen AB, Expressen, DN, SVD osv för att vara bra nog.

Det ligger inte i vad fotografen gör utan hur det säljs in och till vilken kollega.
Är det tryckt så är det bra, allt annat suger...

Det är en ondsint branch vi lever i...

 

[Kijana]

Var det dagens snedtändning det där? Fattar inte alls varför du läser in en massa i mitt svar som jag aldrig påstått.

Mitt svar gäller oavsett vilken kanal bilden publiceras i. Men, vilka av dagens fotografer som betyder mest om 30 år får vi nog riktig klarhet i kanske om 40 år.

 

[Graal]

Men alla som jobbar hårt blir inte berömda och tvärtom.

Det MÅSTE inte heller till ett personligt uttryck.
Titta på våra duktiga svenska landskapsfotografer.

Men visst ökar det chanserna betydligt.

Inte heller van Gogh var berömd när han levde. Han målade nämligen utan pensel och tryckte ut färgerna ur tuben direkt på duken. Det tyckte ingen då var bra målning, men idag är han sedd som en av de största konstnärerna genom tiderna. Kafka visste heller ingen vem det var förrän långt efter hans död. Förresten vet du vem Graciella Inturbide är?

Att vara duktig/skicklig/bra och att vara berömd går ju inte alltid hand i hand. Berömmelse kan man få av olika skäl. Ibland räcker det med utseende eller naturlig personlighet. Men för att vara bra på någon konstart krävs nog både hårt arbete och en personlig stil.

 

[beta75]

Var det dagens snedtändning det där? Fattar inte alls varför du läser in en massa i mitt svar som jag aldrig påstått.

Mitt svar gäller oavsett vilken kanal bilden publiceras i. Men, vilka av dagens fotografer som betyder mest om 30 år får vi nog riktig klarhet i kanske om 40 år.

Det finns oerhör många fotografer som är riktigt duktiga och sliter hårt som aldrig får en chans att bli ihågkommna. Eftersom deras bilder inte innehåller kändisar och krig. Se bara på årets bild tävlingen. Hur många bra bidrag som helst men med liten chans att vinna. Det är lite det som är problemet när man använder capa som exempel på bra fotograf.
Det finns tusen andra bilder på samma händelser men de får aldrig chansen att synas för om det sa vara en bild från tex andra världskriget så ska det vara capa.
De mest namnkunniga har i realiteten monopol på fotografin eftersom ingen våga välja något annat. Och de som inte fattar bättre tror att det är dem som är de bra. Det är det jag menar med en ondsint värld.

Ett A- och ett B-lag där de i B-laget ofta är riktigt bra men inte syns. Där målet är att tillhöra A-laget så man får erkännande.

När det gäller publiceringskanal så är det endast de som gör utställningar och böcker som blir ihågkommna. Gärna på svältande barn och amerikanska soldater...

/Karl Nilsson

 

[tormig]

Just det, bananskal.

Man skall hitta bananskalet också. Det låter en aning bittert att hänvisa till turen när någon (annan) lyckas.

 

[PMD]

Det är stor skillnad på snygga bilder och bra bilder.

Nej, den ena är en delmängd av den andra. Snygga bilder är alltid bra, men bra bilder är inte alltid snygga.

 

[Benganbus]

Sen får man inte glömma fotografens egen förmåga att marknadföra sig själv, fotografen kan göra mycket förutom att ta bilder, för att uppfattas som duktig.

Tror det här är en viktigt punkt...
För även halvbra fotografer kan "bli bra" med rätt uppbackning!

B)

 

[beta75]

Nej, den ena är en delmängd av den andra. Snygga bilder är alltid bra, men bra bilder är inte alltid snygga.

Jag menar att en bild som bara är snygg är lite tom. En bra bild säger något mer.

Det är med bilder lite som människor. Snygga premieras för det är en egenskap som alla fattar. En bra personlighet krävs det lite mer att förstå.

 

[PMD]

Eftersom bildbedömning är högst subjektivt, så är det lite fånigt att anlägga ett elitistiskt perpektiv på det. En bild som jag tycker är snygg kanske du tycker är ful och ytlig (möjligen för att du inte förstår bildens sammanhang), men det omvända kan lika gärna gälla för en av dina favoritbilder.

 

[Ibanez Magnus]

Man skall hitta bananskalet också. Det låter en aning bittert att hänvisa till turen när någon (annan) lyckas.

Jo, det kan låta missunnsamt att säga "bananskalet" om att någon lyckats, jag håller med.
Men lika väl är det så (även om jag själv skulle säga tur mer än bananskal). Det är tusentals som alla är lika duktiga och jobbar lika hårt, men det är bara några som har turen att vara på rätt ställe med rätt sak vid rätt tid, skulle det komma en månad tidigare eller senare skulle det inte bli något av det.
Och den biten är bara tur, en tur som man kan hjälpa på vägen genom att hela tiden trycka på.

Men för att återgå till huvudfrågan, för mig är en bra fotograf någon som tar bilder jag gillar och gör det ofta. Att få till ett par bra bilder får en apa med en kamera om den bara knäpper mycket nog, men att få till många bra bilder, konstant, kräver ett bra bild seende.

Egentligen är man ju duktig om bilderna blir exakt de man ville att de skulle vara, även om ingen gillar bilderna förutom en själv, problemet är att ingen vet vad fotografen verkligen tänkte/såg innan bilden togs. Säger han det efteråt är det ju lätt att det blir en efterkonstruktion.

/Magnus

 

[Erik Schalin]

Man skall hitta bananskalet också. Det låter en aning bittert att hänvisa till turen när någon (annan) lyckas.

Ett "bananskal" är inget du hittar, det är ngt du råkar trampa på. Just där och just då. Ett tillfällenas lustspel.

Bittert blir ngt bara om jag anser mig bättre lämpad att ha råkat på "det" som ngn annan åkte på.

Visst händer det att vi alla har en viss avundsjuka och undrar bittert hur det där gick till för ngn annan. Och visst är det säkert så också att man till viss del har rätt, men livet är inte rättvist.

 

[iBoat]

Ett "bananskal" är inget du hittar, det är ngt du råkar trampa på. Just där och just då. Ett tillfällenas lustspel.

Bittert blir ngt bara om jag anser mig bättre lämpad att ha råkat på "det" som ngn annan åkte på.

Visst händer det att vi alla har en viss avundsjuka och undrar bittert hur det där gick till för ngn annan. Och visst är det säkert så också att man till viss del har rätt, men livet är inte rättvist.

På tal om bananskal, sedan några år tillbaka ligger kameran nästan alltid skjutklar i bilen när jag är ute och kör. I alla fall på de längre sträckorna. Hittills har inget av "värde" hänt som har varit värt att plåta, men om jag skulle skippa kameran nästa gång dyker det säkert upp någon vansinnigt galen händelse som skulle kunna inbringa en bra förtjänst.

Ungefär som att ha en stående rad på lotto som man kan utantill. Det går ju inte att sluta efter några år, för tänk om det händer...

 

[tormig]

Ett "bananskal" är inget du hittar, det är ngt du råkar trampa på. Just där och just då. Ett tillfällenas lustspel.

Man brukar ju säga att bra lag har tur. Skulle det vara en tillfällighet att t.ex. Henri Cartier-Bresson hela tiden lyckades fånga dessa ögonblick, just där och just då?

Att ha en skjutklar kamera i bilen för att kunna ta en bild på något av värde hjälper inte. Har man ingen känsla för var man skall åka kan man köra runt en hel livstid utan att fånga en bra bild. Visst kan man ha tur men har man ingen talang blir man bara en one-hit wonder.

Bra fotografer gör det hela tiden och då handlar det inte om bananskal utan om talang och hårt arbete.

 

[iBoat]

Man brukar ju säga att bra lag har tur. Skulle det vara en tillfällighet att t.ex. Henri Cartier-Bresson hela tiden lyckades fånga dessa ögonblick, just där och just då?

Att ha en skjutklar kamera i bilen för att kunna ta en bild på något av värde hjälper inte. Har man ingen känsla för var man skall åka kan man köra runt en hel livstid utan att fånga en bra bild. Visst kan man ha tur men har man ingen talang blir man bara en one-hit wonder.

Bra fotografer gör det hela tiden och då handlar det inte om bananskal utan om talang och hårt arbete.

Det är klart att Henri Cartier-Bresson inte bara hade tur. Man måste söka upp motiven till stor del, men vad jag menar är att om jag INTE tar med kameran så är ju chansen helt obefintlig att jag kan ta en unik bild. Jag försörjer mig på foto och är inte ute efter ett One-Hit Wonder, men om tillfället ges så tar jag det.

 

[beta75]

Jag vill mena att det ofta handlar om att få bollen i rullning. Är man "känd" öppnar det dörrar, som i sin tur öppnar dörrar osv.

Eftersom planeringen är en stor del av jobbet så krävs det att uppdragsgivaren litar på att det kommer betala sig i slutändan. Det är också intressant att det kommer upp fotografer som hade sin "storhetstid" för länge sedan.
Frågan är hur de hade betraktats idag?

Både Henri och Capa lekte i dåtidens kulturella finrum med picasso och rika jetsetare.
Är det kanske kändisskapet som skapar en bra fotograf? Hur jämnför man två olika fotografer när de inte spelar på samma arena?
En pressfotograf på en lokaltidning som åker runt och gör mellan 5-10 jobb om dagen. Allt från politik, kultur, sport och reportage.
Är denne "sämre" är någon som får en 10000 dollars budget och cover story i Life med ett års framförhållnning?

Den senare har ju förmodligen gjort något bra eller känner någon för att ha möjligheten. Och det leder i sin tur till fler liknande möjligheter osv.

Intressant debatt.

 

[Kijana]

Det finns oerhör många fotografer som är riktigt duktiga och sliter hårt som aldrig får en chans att bli ihågkommna. Eftersom deras bilder inte innehåller kändisar och krig.

Robert Capa är känd för sina krigsbilder, ja. Men när jag nämnde Brassai var det för hans nattbilder, och dansken Riis som jag tänkte på (vars förnamn jag inte kommer ihåg) tog bilder av fattiga arbetare i New York runt 1920. Trots deras fattigdom tog han ändå bilder av stolta och starka individer.

De mest namnkunniga har i realiteten monopol på fotografin eftersom ingen våga välja något annat. Och de som inte fattar bättre tror att det är dem som är de bra. Det är det jag menar med en ondsint värld.

Jaha, så jag har pluggat konst i över ett år bara för att "inte våga välja något annat"? Hallå...

Hade vi snackat litteratur här på sidan hade jag kanske kunnat drämma till med Edgar Allan Poe. Inte så känd medan han levde, men han var ju fader till både skräckgenren och deckaren. Hans dikter översattes ju också till franska av Charles Baudelaire, som influerades mycket starkt av Poe.

Kändisskap öppnar kanske dörrar, men är det någon här som tycker att Bingo Rimér är en sådan där blivande ikon att nämnas i samma andetag som Ansel Adams och Lennart Nilsson?

 

[Erik Schalin]

På tal om bananskal, sedan några år tillbaka ligger kameran nästan alltid skjutklar i bilen när jag är ute och kör. I alla fall på de längre sträckorna. Hittills har inget av "värde" hänt som har varit värt att plåta, men om jag skulle skippa kameran nästa gång dyker det säkert upp någon vansinnigt galen händelse som skulle kunna inbringa en bra förtjänst.

Ungefär som att ha en stående rad på lotto som man kan utantill. Det går ju inte att sluta efter några år, för tänk om det händer...

Ha ha ha tänker på min farbror som står i ett älgtorn i ett par dagar. Det syns inte ens en harkrank.

Går ner och pissar.
Och när han står där med byxorna på halv stång gör en båge i luften så spatserar älgen förbi, på TVÅ meters håll.
Och vaaaaaar är bössan? Jo givetvis kvar i tornet...