Vad är en bra bild?
- Trådstartare Terje H
- Start datum
Terje H
Aktiv medlem
Namnet på bildskaparen är en viktig faktor om bilden anses "bra" eller inte. Det blir lätt "kejsarens nya kläder-effekten". Vad skiljer t.ex. Bror Hjorts naiva alster från en ordinär barnteckning?
Utbildade konstkritiker kan alltid göra halsbrytande tolkningar om det är ett känt namn. En förfalskning är bra tills den avslöjas. Det finns mängder av "hötorgskonst" som troligen håller minst samma klass som Matisse-exemplet ovan, men de klassificeras som ointressanta eftersom konstnären inte är känd.
Att just den bilden valdes till utställningsaffischen är nog att den gör sig bra på en affisch. Vi har den också någonstans.
Vi besökte f.ö. Matisse-utställningen på MoMA med hans "cut-outs" som han fick hjälp av sin assistent att klippa ut efter instruktioner från honom då han pga ålder och sjukdom inte orkade själv.
Jag tycker att man ska vara lite försiktig med att proklamera "kejsarens nya kläder-effekten", där det är konst man möjligen inte förstår sig på. Det kan då lätt bli en "jag vet bäst"-känsla i eventuella bildbedömningar. Själv har jag däremot svårt för naivism, men kan samtidigt förstå att det finns de som gillar det.
Vi kan ofta hamna i liknande diskussioner i fotomiljön; suddiga vingar, halva djur, extrema brännvidder och annat man inte förstår sig på. Att töja på gränser, att utveckla bildspråket, innebär ofta att man lite mer aktivt tar ställning mot gemensamma normer - utan att det handlar om "kejsarens nya kläder". Ibland kan jag hålla med, men med tiden har jag upptäckt att jag allt oftare inte gör det. Inte för att jag blivit "blödigare" och mer tolerant med åren. Oftast är det tvärtemot, jag har nog aldrig varit så kritisk som jag är idag.
Sedan ser man dagligen mediokra bilder som höjs upp i skyarna under ackompanjemang av mängder med hyllningsfloskler - men då handlar det oftare om "kliar jag din rygg, så kliar du din".
Men det är intressanta frågor du tar upp, inte alls oävet att få med i denna diskussion där smaken verkligen är som baken.
sb12
Aktiv medlem
Namnet på bildskaparen är en viktig faktor om bilden anses "bra" eller inte. Det blir lätt "kejsarens nya kläder-effekten". Vad skiljer t.ex. Bror Hjorts naiva alster från en ordinär barnteckning?
Utbildade konstkritiker kan alltid göra halsbrytande tolkningar om det är ett känt namn. En förfalskning är bra tills den avslöjas. Det finns mängder av "hötorgskonst" som troligen håller minst samma klass som Matisse-exemplet ovan, men de klassificeras som ointressanta eftersom konstnären inte är känd.
Att just den bilden valdes till utställningsaffischen är nog att den gör sig bra på en affisch. Vi har den också någonstans.
Vi besökte f.ö. Matisse-utställningen på MoMA med hans "cut-outs" som han fick hjälp av sin assistent att klippa ut efter instruktioner från honom då han pga ålder och sjukdom inte orkade själv.
Det är givetvis av största vikt vem som gjort bilden.
Jämför med musik, vill du hellre se Stolling Rones, coverband från Borlänge eller Rolling Stones? De spelar samma låtar. Jag tror inte många skulle hävda att det är kejsarens nya kläder.
PMD
Aktiv medlem
Jag lyssnar hellre på musik hemma än på en stor arena. Ljudet är högst troligen bättre hemma, och de flesta musiker spelar bättre i studio än på scen (undantag finns givetvis!).
När det gäller bilder är det lite mer komplicerat. Mycket stora bilder som Nattvakten och Midvinterblot ger, trots allt, ett bättre intryck på plats i verkligheten än på en datorskärm. Andra bilder blir bättre hemma.
När det gäller bilder är det lite mer komplicerat. Mycket stora bilder som Nattvakten och Midvinterblot ger, trots allt, ett bättre intryck på plats i verkligheten än på en datorskärm. Andra bilder blir bättre hemma.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Just när det gäller musik är ju inte alltid upphovsman och artis samma person.
Men absolut, om jag hade gjort ett stilleben likt Monnets tavla och fått samma objektiva omdöme av Terje - Cirklar som innesluter, något sexuellt etc - så hade jag ändå knappast fått tio miljoner för den. Så det ligger nog lite av fårskock i tyckandet ändå. Vi vill gärna vara och tycka som andra.
Man ska nog också akta sig för att rida på konstnärlig kunskaps höga hästar. Folk gillar det folk gillar oavsett om de gillar det för att andra gör det eller av andra skäl.
För många år sedan gick en tv-serie på SVT. Den var skriven av en känd konstnär och utspelade sig i konstskolemiljö. Den föll platt i svenska folkhemmet. Konstnären förklarade och försvarade sig med att det berodde på att folk inte förstod …
fotobollfoto
Aktiv medlem
PMD
Aktiv medlem
Jag tycker alltså tvärtom. För mig är det lättare att urskilja nyanser i musiken hemma än i en konsertlokal. Det brukar också finnas större möjligheter till avancerad produktion i en studio än i en konsertlokal.
sb12
Aktiv medlem
Bilder och konst ingår i en kontext, ja musik också för den delen. Givetvis blir det helt poänglöst om du målar en sådan målning. Det blir lika väl ungefär lika ointressant som att lyssna på min version av Thriller. Det betyder ju dock inte att det ursprungliga verket är intressant enbart pga av artisten.
Så kort sagt så är det mesta av konsten enbart intressant om man är insatt i ämnet. Den blir oftast helt obegriplig utanför sitt sammanhang. Precis som med musik, inga konstigheter.
PMD
Aktiv medlem
Jo, jag förstår att många tycker att det är en större upplevelse att lyssna på musik i en konserthall (eller motsvarande). För mig tillför inte publikträngsel och hostningar så mycket, men visst har det funnits tillfällen då levande musik har varit tilltalande. Det tillhör dock undantagen.Fast nu pratar vi upplevelse, och jag kan garantera att det var en större upplevelse att se Bruce på Ullevi 1985 (tror jag det var) jämfört med att höra Born in the USA på världens bästa HiFi-system
Ljudet är däremot bätter hemma, men det är en annan sak.
PMD
Aktiv medlem
Det är en ganska begränsad mängd musik som man kan lyssna på framförd av "originalartisten". Rätt mycket musik är skriven av personer som inte längre finns ibland oss, och kanske inte ens framfördes av kompositören vid uruppförandet.
För bilder är det tämligen annorlunda. "Framförandet" är gjort en gång för alla, och nästan alla försök till "covers" betraktas som dåliga kopior.
Inga konstigheter alls.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Upplevelse är det ju också att titta på bilder. Bilder skapar (tillsammans med vad vi har inom oss) upplevelser. Att Terje ser något sexuellt i Matisse skeva skål med frukt måste bero på något inom Terje som jag inte har inom mig. Att jag kände lukt och smak när jag såg Anders orienterarbild beror på att jag har något inom mig som många andra här inte har.Fast nu pratar vi upplevelse, och jag kan garantera att det var en större upplevelse att se Bruce på Ullevi 1985 (tror jag det var) jämfört med att höra Born in the USA på världens bästa HiFi-system
Ljudet är däremot bätter hemma, men det är en annan sak.
Anders och jag kan prata vidare om den bilden. Minnen av stunder i orienterarskogen, resorna, kamratskapen. Terje och andra med konstutbildning kan prata vidare om Matisse skål och spinna vidare i olika konstnärer och konststilar.
Vi är nog väldigt lika.
En bra bild berör. Skapar upplevelse.
Senast ändrad:
sb12
Aktiv medlem
Alltså poängen var att det oftast behöver vara en person av intresse bakom bilden eller musiken. Behöver inte nödvändigtvis vara personen som skrivit låten.
Om t.ex Edward Munch har gjort en parafras på en annan målning gissar jag att det hade ansetts som allt annat än en dålig kopia. På samma sätt som att en cover framförd av Rolling Stones skulle anses vara intressantare än en cover framförd av Stolling Rones, Borlänges stolthet.
sb12
Aktiv medlem
Jag tror inte en ”bra bild” finns utan ett sammanhang. Jag tänker att frågan man ska ställa sig är om bilden är intressant, snarare än bra.
fotobollfoto
Aktiv medlem
Sammanhanget kan väl vara mer än bara tillkomsthistorien. Hur man ramar in en bild och rummet den sitter i är också ett sammanhang.
När vi köpte vårt första hus 1986 fick vi med lite konst. En pennteckning i grönt med grön passepartout såg anskrämlig ut. Var på vippen att hamna på tippen. Men pappa räddade den och lämnade in på ramverkstad. Med ny inramning blev teckningen en liten pärla.
