Superintressant tråd! Fick nyligen höra att en nära bekant skulle byta kamera. Har tidigare haft en Panasonic långzoom, tror det var FZ28 eller FZ35... eller något sådant. Hörde att hon tänkte byta till en nyare variant av denna, fz48 eller kanske fz150 alternativt sonys senaste värsting i långzoomsegmentet.
Min omedelbara tanke var förstås... "suck, ännu en som går på marknadsföringstrick om superzoomar. Jaha, jag får väl ta reda på lite fakta och exempelbilder och förklara för min bekant varför en systemkamera är mycket bättre. Kanske en kompakt, typ Panasonic GH2 eller Nex... eller Nikon 1."
Sagt och gjort. Plöjde igår igenom massor av tester och exempelbilder på dpreview, photozone, dxomark, cyberphoto mfl. Ojojojoj...... !!!! Vilken chock jag fick!!!
Slutsats 1. Mycket riktikt verkar Panasonic FZ??? (senaste toppmodellerna) vara testvinnare. Ibland avsevärt bättre än konkurrenterna. Sonys toppmodeller verkar vara likvärdiga fast annorlunda. Aningen sämre t ex skärpa i vissa avseenden (bildkant), men aningen vassare på vissa mycket användbara finesser (T ex multiexponering under dåliga ljusförhållanden vilket minskar brus tydligt. Och det är ju synnerligen användbart eftersom brus är denna kameragruppens huvudsakliga svaghet.) Canon verkar få bra omdömmen. Men jag tycker ändå att de verkar vara synbart sämre än Panasonic/Sony.
Slutsats 2. Ett andra befarat huvudproblem med långzoomarna (och deras små sensorer) - brist på dynamiskt omfång - visar sig vara ett mycket litet problem. På lägsta iso ligger de på ca 10. Canons 60D ligger på lite drygt 11. Ingen stor skillnad. Visst, nu är detta just ett av canons sämre sidor. Nikon, Sony, Pentax har sprungit ifrån med de senaste generationerna av 14/16 och 24 Mpix APS-C sensorerna. Men för inte så länge sedan låg de flesta där Cannon ligger kvar idag. Ska man jämföra med Panasonic, Olympus m43 kamerorna med 2x cropfaktor, och sensorer som alltså är ca 15ggr större ytmässigt jämfört med långzoomarna, så ligger deras 12Mpix sensor på samma DR. Ca 10. Bara 16/18Mpix sensorn i GH2 ligger betydligt bättre i det avseendet (drygt 11, precis som Canon 60D). Även Nikon 1 ligger bra här med ca 11 på basiso.
Slutsats 3. Hur bra skärpa kan ett objektiv med 24ggr zoom leverera? Med största bländaröppning på 5,2 och en cropfaktor på 5,7 blir den effektiva bländaren 29. Det brukar innebära att diffraktion har tagit bort minst 50% av skärpan. Det är här den riktiga chocken kommer. Detaljupplösningsförmågan är helt brutalt bra på studerade testbilder tagna i bra ljus (bara för Panasonics modeller eftersom jag uteslutit andra pga att bara den kamera som jag ansett vara intressant i urvalet av långzoomar varit värd att studera vidare). Dessutom återger den makalöst fina nyanser (hög kontrast). Jag fattar inte för mitt liv hur resultaten kan bli så bra. Hursomhelst, med så små effektiva bländare blir även skärpedjupet riktigt långt vid längre brännvidder, och bidrar till det allmänna skärpeintrycket (och minskar säkert risken för betydelsen av missad fokus till en oväsentlighet).
Min tanke var att en bättre sensor skulle kunna kompensera för kortare brännvidd. T ex en GH2 med 55-200, dvs 16Mpix och motsvarande 400mm (jmf med drygt 600mm på långzoomen). Eller för den delen Nikon D3 med 500/4,5 (ett paket på ca 100.000kr). Nu är ju tillgången på testbilder lite begränsad och ljusförhållanden varierar, till systemarnas nackdel. Men jag tycker långzoomen springer åttor jämfört med systemarna vad gäller detaljupplösning. Bruset är väldigt mycket högre på långzoomen, och färgåtergivningen mycket sämre. Men i bilder upp till A5 tror jag ändå att långzoomen upplevs som lika bra.
Tittar man då vad det skulle kosta med de bättre kompakta systemarna, GH2 eller Nikon V1 så ligger husen på ca 8000kr och en objektivkombo med ca 28-85 och 100-400 (eller) 200-600, kommer kosta nästan ungefär lika mycke. Det blir mycket dyrare.
Det verkar som om långzoomen är totalt oslagbar i pris prestanda när det gäller längre brännvidder, och även bortsett från pris om man jämför med en något kortare brännvidd med beskärning (färre pixlar) på en systemare (400-500mm). Det är möjligt att det beror på extremt processade filer i kompakten. Men det är ju bara fantastiskt bra om man lyckas med detta (så användaren slipper joxa med efterbehandling och ändå inte får lika bra resultat i efterhand). Kameran ska ju ge så bra filer som möjligt med så lite besvär som möjligt. Sen att filerna kanske inte håller för bilder större än A4 eller A5 spelar nog mindre roll för de flesta (brus mm).
Skulle vara spännande att se exempel från en långzoomare i sämre ljusförhållanden. Möjligt att den faller platt då. För den saken är klar. Prestanda vid dåligt ljus är mycket väl överensstämmande med sensorstorleken. En nikon V1 på ISO 640 håller samma klass som långzoomen på ISO 100, men en Nikon 5100 håller samma klass på ISO 2000. Och det är ju en otrolig skillnad.
Kanske så att de som väljer långzoom gör ett grymt bra val för hyffsat soliga dagar, men att de borde fundera över en Panasonic GF3 med nya 14-42x (eller bäst kanske Nex-C3) för alla de gånger man fotar i dåligt ljus. Innomhus, familj på fest, höst och vinter.... vilket man kanske gör 90% av gångerna, och de övriga 10% när man fotar pippi, så drar man fram långzoomen.
Sorry för långt inlägg!