Att EF-objektiv fungerar bra på en RF-kamera är inte konstigt, det är en annan fattning men förmodligen väldigt likartat elektroniskt interface mellan kamera och objektiv. Nikons AF-S fungerar jättebra på en Nikon Z-kamera också. Däremot så har Canon RFs och Nikons Z stora fördelar med sina nya fattningar som gör att det går att bygga bättre objektiv. Ett EF-Objektiv fungerar förmodligen precis lika bra på en RF-kamera som på en EOS-kamera, precis som Nikons AFS fungerar lika bra på en Z-kamera som på en D-kamera.
Canons EF-fattning var dessutom den bästa (D)SLR-fattning, den var redan bred. Nikons F-fattning var sämst. Sonys A-fattning var mellanmjölksalternativet. Vi Nikonfotografer kunde bara sukta efter Canons f1.2 objektiv med AF, dom var fysiskt omöjliga till F-fattningen.
Sony valde av någon konstig anledning att inte göra sin E-fattning mycket bredare än vad A-fattningen var utan krympte i stort sett bara djupet på den. Förmodligen för att kunna göra mindre kameror, men samtidigt fick inte Sony samma fördelar som Canon och Nikon fick rent optiskt framför allt på vidvinkelsidan och för riktigt ljusstarka objektiv.
Det största eländet med Sonys E-fattning är dock att tredjepartsobjektiven "måste" rätta sig efter den (om dom skall ha samma optiska konstruktion på alla plattformarna), men tidigare fick säkerligen Sony och Canon lida över Nikons F-fattning av samma anledning.
Alla valde dock en bredare och grundare lösning till sina spegellösa, så alla kan ha linsfria adaptrar mellan sina gamla (D)SLR-objektiv till sina spegellösa.
Nikon gick från den rent optiskt sämsta fattningen till den bästa, vilket märks nu på att dom flesta Z-objektiven blir mycket bättre än F-objektiven, men för ett teleobjektiv som ett 300f2.8 spelar fattningen inte så stor roll. Men i princip alla vidvinkliga objektiv har blivit märkbart bättre i Z-tappning än i F-tappning, sedan har givetvis och Nikon Z nu beärats med f1.2-objektiv med AF. Men ett F-objektiv på en Z-kamera är fortfarande lika bra som det var på en D-kamera.
