Tack för att du delade med dig, Joakim!
Veterinären som rekommenderade avlivning har följt vår katt sedan han var liten undernärd unge och och var ett sådant matvrak att han tog sig in i en garderob där en av ungarna ställt ett metspö på vars krok det satt ett stycke gamma daggmask (minste en månad).
Katten satte i sig den och kroken fastnade i käften. Vi hörde ett fräsande och klippte av linan för att ta honom till veterinären. När spänningen från linan släppt blev han lugn och rusade för att kolla sin matskål om någon lagt upp mer käk.
Denna veterinär tillhör kategorin "icke avlivningsbenägen". Men kattens lever var slut, hjärtat slog ojämnt och han hade drabbats av förhöjd ämnesomsättning där inte den starkaste dosen hjälpte. Han hade visserligen rejäl muskelstyrka kvar, med ett sådant ämnesomsättningsfel "speedade" honom hela tiden och därtill kunde han sätta sig och vråljama 400-500 ggr per dag.
Men aldrig aggressiv mot oss och han var extremt social. Det var de 2 senaste månaderna som han uppenbarligen led, men han blev lugn så snart vi klappade honom. Hjärtat hade inte hållit länge för påfrestningen. Han tog ur sig ordentligt under jamattackerna och blev liggande med ojämna andetag. Men han skötte sin päls. Alltså han blev 17 år och har varit ett ständig glädje/irritationskälla. Sabbade mer eller mindre allt spontant sexliv eftersom han framhärdade att ligga mellan mig och min fru. Spelade ingen roll hur vi gjorde. Han öppnade dörrar själv och på morgonen låg han där emellan oss i alla fall, även om vi låst honom ute i ett annat rum.
När han tyckte det var matdags (det tyckte han ofta) så tog han sats och landade på magen på någon av oss, företrädesvis under våra sovmorgnar.
Men vi frågade veterinären, utan tanke på kostnader o dyl, om det fanns något vi kunde göra alternativt. Svaret var nej. Vi skulle på det viset plågat katten och därtill fått ett otrevligt minne av hans sista tid.
Idag gick jag en lång promenad och trots att jag visste att han var död väntade jag mig hela tiden att han skulle komma springande mot mig. Har inte orkat plåta idag.
Men, det var väldigt givande och intressant att höra hur ni lyckats behandla er katt, Joakim. Hoppas innerligt att den katten har flera goda år framför sig.
Nu finns ingen katt kvar, inga billiga A850, men jag misstänker att den här tråden lever kvar u symbios med NEX-tråden och även när presentationen av nyheter från Kölnmässan kommer.
Den här bilden är tagen från "filmtiden" (Nikon F4 o 35-70/2.8) när min tioåriga dotter och katten satt och metade.
