Sony A850 och A900
- Trådstartare matknu
- Start datum
Photocon
Aktiv medlem
Tobbe!
Ser ju bra ut med Tamron 70-200/2.8. Tydligen fick du tag på ett bra exemplar. Det var ju trevligt. Ser det lika bra ut på alla brännvidder så är det bara att gratulera.
Har nu kört 28-75/2.8 SAM-gluggen ett tag. Behöver man inte 24mm är den en väldigt bra ersättare för 24-70/2.8 SSM. D v s jag har svårt för att märka någon skillnad vid jämförelser på samma brännvidd vad gäller skärpa och valörer. Dock har 24-70/2.8 SSM lite bättre kantskärpa vid full öppning och aningen mindre vinjettering.
Ser ju bra ut med Tamron 70-200/2.8. Tydligen fick du tag på ett bra exemplar. Det var ju trevligt. Ser det lika bra ut på alla brännvidder så är det bara att gratulera.
Har nu kört 28-75/2.8 SAM-gluggen ett tag. Behöver man inte 24mm är den en väldigt bra ersättare för 24-70/2.8 SSM. D v s jag har svårt för att märka någon skillnad vid jämförelser på samma brännvidd vad gäller skärpa och valörer. Dock har 24-70/2.8 SSM lite bättre kantskärpa vid full öppning och aningen mindre vinjettering.
Photocon
Aktiv medlem
Tror jag behåller SAM-gluggen. Men den finns fortfarande att få tag på för 5999 på JP. Gjorde mig ju av med min 24-70 tidigare och skaffade 16-35/2.8 SSM istället. Brännviddsområdet 28-75 är i alla fall väldigt bekvämt att ha som normalobjektiv så om jag inte blir utfattig stannar det här.
Jag har inte provat 70-200/2.8 Tamron men däremot har jag ju 70-300SSM. På en FF kan jag nog förstå att du vill ha 300mm. Å andra sidan är 300mm med f/5.6 som bästa ljusstyrka inte så jättekul som 200mm med f/2.8, anser jag.
xrp
Aktiv medlem
Det var Honda. Modellen såldes sedan i Asien som "Fit" (fast man berättade inte varför den bytte namn) och i Europa under namnet "Jazz".
Det sägs att det i pressmaterialet som Honda tillhandahöll om modellen stod saker som att "den är liten på utsidan, men stor när du väl kommit in" samt att den är "ett dagligt nöje"...
Fattas väl egentligen bara att de hade döpt den till "Jizz" i stället, så hade det blivit succé i den engelsktalande världen också...
mayro
Aktiv medlem
Jag vill tacka Joakim B med ett jättestort Tack.. Samt Mats Lillnor..... Och Lennart som tipsat om A850ín.. Tack vare er grabbar är jag där jag är idag !!!..
Och varför Tacka ..? Säger ingenting mer än ""se bilder"".. Nu är min A850 rätt "fet". Lagom tung,, så inte många vill bära den mer än idioter som mig och några fler.. Men aldeles underbar att hålla i. Nu känns en A550 som en plastleksak. Men det gör alla kameror i jämförelse om dom inte i samma storlek/bygge...
Och varför Tacka ..? Säger ingenting mer än ""se bilder"".. Nu är min A850 rätt "fet". Lagom tung,, så inte många vill bära den mer än idioter som mig och några fler.. Men aldeles underbar att hålla i. Nu känns en A550 som en plastleksak. Men det gör alla kameror i jämförelse om dom inte i samma storlek/bygge...
Bilagor
![P230710_12.30_[01].jpg](https://obj.fotosidan.se/obj/xenforo/data/attachments/100/100569-d8bcaa77e3129ae0415ae48c6a13e33a.jpg)
![P230710_12.31_[01].jpg](https://obj.fotosidan.se/obj/xenforo/data/attachments/100/100571-a2e7bc65e6df320e5210c4939f4a095d.jpg)
mayro
Aktiv medlem
Stämmer.. f2,8 är suveränt. Men jag fotar aldrig konseter osv. Så därför spelar f talet inte så stor roll på så sätt.. Inte då man bara fotar i finvänder.. Men nu har jag ju ett f2,8 så kanske kommer det användas då tjejerna spelar på sina konserter iofs...
Znutt
Aktiv medlem
Då är jag på banan igen
Någon komentar ang iPhone plåtningan
(ska jag säga som dissat CZ 16-80 precis)
The_SuedeII
Aktiv medlem
Öh... ja.
Eftersom han nu kommer sälja all sin andra utrustning är det ju säkerligen läge för ett klipp om du är snabb på telefonen. *ironin dryper...*
Det som gör mig mest trött på alla dessa jämförelser är dess presentationsformat. Jag ser ljussättningsutrustning för en dryg hundratusenlapp, stativ för en femtiotusenlapp, och annan hjälputrustning för en dryg hundratusenlapp ytterligare i studion...
Visst du kan få nästan skarpa 1024x768 ur en iPhone - OM, och bara OM du har massvis med ljus. Men som jag visade i en annan tråd här kan de flesta inte se skillnad på en iPhone-bild jag skalat ner till 25% av orginalpixelmängden och sedan tillbaka upp till orginal igen och det faktiska orginalet. Jag skulle alltså vilja säga att en iPhone motsvara en 1.5-2.5MP bra kamera med större sensor. Ska se om jag hittar bilderna..... Vänta
EDIT: hittade, och lade till bilderna
Eftersom han nu kommer sälja all sin andra utrustning är det ju säkerligen läge för ett klipp om du är snabb på telefonen. *ironin dryper...*
Det som gör mig mest trött på alla dessa jämförelser är dess presentationsformat. Jag ser ljussättningsutrustning för en dryg hundratusenlapp, stativ för en femtiotusenlapp, och annan hjälputrustning för en dryg hundratusenlapp ytterligare i studion...
Visst du kan få nästan skarpa 1024x768 ur en iPhone - OM, och bara OM du har massvis med ljus. Men som jag visade i en annan tråd här kan de flesta inte se skillnad på en iPhone-bild jag skalat ner till 25% av orginalpixelmängden och sedan tillbaka upp till orginal igen och det faktiska orginalet. Jag skulle alltså vilja säga att en iPhone motsvara en 1.5-2.5MP bra kamera med större sensor. Ska se om jag hittar bilderna..... Vänta
EDIT: hittade, och lade till bilderna
Bilagor
mayro
Aktiv medlem
Va sjutton gubbar.. Ser ni inte bilderna där jag och Linnea är med på.. Dom är tagna utan extragrejer . och med Linneas lilla LG telefon för 1500 eller va det 1700 kr för ett år sedan..
Givetvis skall stora kameran säljas...
Nä.. skojar.. Men man får ju bilder med dessa småkameror också..
Givetvis skall stora kameran säljas...
Nä.. skojar.. Men man får ju bilder med dessa småkameror också..
The_SuedeII
Aktiv medlem
Så nej, jag är inte speciellt imponerad. Bildexemplet ovan är i strålande solljus, resultaten blir märkbart sämre så fort bara solen går i moln.... Den ena av bilderna är nerskalad till 50% och sedan uppskalad till orginalstorlek igen (en teoretisk informationsförlust på knappt 75%). Syns detta? vilken är vilken?
Ja, man kan ta bra bilder med en iPhone, om man är en duktig fotograf, och har bra ljus, och en PP-firma som tar hand om resultaten (ca1000-3000kr per timme), och inte behöver bilder större än ca 1500x1000. Där finns väl ingen förvåning att hämta ur detta.
Det man ska ta med sig är att skillnaden mellan en iPhone och en normal instegskamera (4-5000kr) är många, många, många gånger större än skillnaden mellan instegskameran och det allra dyraste marknaden kan erbjuda (D3x, 1Ds3 osv - MF ej inräknat).
Ja, man kan ta bra bilder med en iPhone, om man är en duktig fotograf, och har bra ljus, och en PP-firma som tar hand om resultaten (ca1000-3000kr per timme), och inte behöver bilder större än ca 1500x1000. Där finns väl ingen förvåning att hämta ur detta.
Det man ska ta med sig är att skillnaden mellan en iPhone och en normal instegskamera (4-5000kr) är många, många, många gånger större än skillnaden mellan instegskameran och det allra dyraste marknaden kan erbjuda (D3x, 1Ds3 osv - MF ej inräknat).
mayro
Aktiv medlem
Idag sköt vår mellandotter 15 bast SM i "jakt" (tror jag det heter) med pilbåge. Tävlingen går nere i Skåne nånstans..Och blev 2á. Hennes andra SM tävling någonsin.... Och så sitter man hemma och kunde inte hänga med och fota :-(
Och två tävlingsdagar kvar med annan typ av mål att skjuta på som jag fattar det.....
Och två tävlingsdagar kvar med annan typ av mål att skjuta på som jag fattar det.....
Photocon
Aktiv medlem
Och tidigare ikväll försvannett av mina favoritmotiv. Min älskade katt Strindberg fick somna in hos veterinären. Han var visserligen gammal och har haft ett gott liv, men jag är fruktansvärt down just nu. Ingen som kommer upp och spinner, ingen som vråljamar efter mat, ingen som buffar på en på morgnarna.
Jag vill inte ha någon annan katt, men jag skulle gladerligen offra min A900 om han återuppstod och var pigg och frisk.
Jag vill inte ha någon annan katt, men jag skulle gladerligen offra min A900 om han återuppstod och var pigg och frisk.
waconda
Aktiv medlem
Beklagar Photocon.
Min dotters katt blev påkörd av /troligtvis) en moped i lördags och vi var tvugna att avliva katten. Dottern är nu efter en vecka fortfarande helt förkrossad. Det är så lätt att fästa sig ordentligt vid sina husdjur.
Sedan är ju just katter väldigt tacksamma att fota. Jag gillar att fota dom.
Jag tycker nog att du ska skaffa en ny så småningom men jag förstår om du tvekar.
Min dotters katt blev påkörd av /troligtvis) en moped i lördags och vi var tvugna att avliva katten. Dottern är nu efter en vecka fortfarande helt förkrossad. Det är så lätt att fästa sig ordentligt vid sina husdjur.
Sedan är ju just katter väldigt tacksamma att fota. Jag gillar att fota dom.
Jag tycker nog att du ska skaffa en ny så småningom men jag förstår om du tvekar.
mayro
Aktiv medlem
Tråkigt .. Och vi vet hur det är . Vår Simon vart också skadad så vi fick avliva honom för några år sedan... Vi vet inte hur han blev skadad.. Jag tror någon slagit honom över ryggen så han blev förlamad.. Det fanns inte ett märke för övrigt. Och efter några dagar på sjukhuset för djur så var inget mer att göra tyvärr än stoppa lidandet..
Vad vi gjorde var att ta hand om en hittekatt som någon dumpat (idiot) i skogen så ungarna fann den..Dom var två från början. Men den ena lyckades inte överleva tyvärr.. Den som klarade sig fick vi föda upp då den var så extremt liten.. Det är vår Felix idag.... Då räddade vi en kissemiss liv där..
Så tog vi en kattunge som annars skulle avlivats ifrån katthemmet.. Där räddades ett till litet kattliv.. Den kissesen är idag vår Ozzy..
Och det såg vi som att vi räddade två liv.. Och då kändes det bra att "ersätta" vår stora maffiga Simon på så sätt.. Då vart det nämligen inte "ersätta". Utan rädda...Och Simon hade nog tyckt det var bra också..
Men än idag går det tårar ibland då man känner saknaden av den maffiga svartvita Simon..
Så kanske "vårt sätt" att rädda en annan misse kan kännas även för er som bra sätt att göra.. Då ersätter man ju inte. Utan man räddar ett liv..
Tobbe
Vad vi gjorde var att ta hand om en hittekatt som någon dumpat (idiot) i skogen så ungarna fann den..Dom var två från början. Men den ena lyckades inte överleva tyvärr.. Den som klarade sig fick vi föda upp då den var så extremt liten.. Det är vår Felix idag.... Då räddade vi en kissemiss liv där..
Så tog vi en kattunge som annars skulle avlivats ifrån katthemmet.. Där räddades ett till litet kattliv.. Den kissesen är idag vår Ozzy..
Och det såg vi som att vi räddade två liv.. Och då kändes det bra att "ersätta" vår stora maffiga Simon på så sätt.. Då vart det nämligen inte "ersätta". Utan rädda...Och Simon hade nog tyckt det var bra också..
Men än idag går det tårar ibland då man känner saknaden av den maffiga svartvita Simon..
Så kanske "vårt sätt" att rädda en annan misse kan kännas även för er som bra sätt att göra.. Då ersätter man ju inte. Utan man räddar ett liv..
Tobbe
Photocon
Aktiv medlem
Tack för ert stöd. jag fattar att det här måste ta sin tid. Överallt stöter man på hans små bollar, matskålar etc och då stiger tårarna ordentligt.
Vi tog hand om honom som en svulten kattunge som någon dumpat på en stormarknad. Han kom som en "gåva" i stort sett direkt efter att min pappa dött. Så det känns lite dubbelt.
Han växte till sig och blev en stor och otroligt snäll och kelen katt (9 kg). Jag tog en bild av honom en dag innan han somnade in. Måste ha lite avstånd till det hela innan jag behandlar bilden.
Så här såg han ut i påskas när han låg och vaktade på en marsipankyckling. kamera A900 och objektiv 135/1.8 ZA . Han åt aldrig upp marsipanen. I övrigt åt han allt som gicka att äta (och inte gick att äta heller)
Nåväl, det är bara att hoppas att han har det bra nu. Det var ju trots allt han som fick lida mest.
Vi tog hand om honom som en svulten kattunge som någon dumpat på en stormarknad. Han kom som en "gåva" i stort sett direkt efter att min pappa dött. Så det känns lite dubbelt.
Han växte till sig och blev en stor och otroligt snäll och kelen katt (9 kg). Jag tog en bild av honom en dag innan han somnade in. Måste ha lite avstånd till det hela innan jag behandlar bilden.
Så här såg han ut i påskas när han låg och vaktade på en marsipankyckling. kamera A900 och objektiv 135/1.8 ZA . Han åt aldrig upp marsipanen. I övrigt åt han allt som gicka att äta (och inte gick att äta heller)
Nåväl, det är bara att hoppas att han har det bra nu. Det var ju trots allt han som fick lida mest.
Bilagor
The_SuedeII
Aktiv medlem
Ja, det finns en anledning till att husdjuren ligger och fightas i den absoluta toppen i motivlistan hos de flesta amatörfotografer...
Min äldsta just nu har varit på väg en gång, men räddades av en öppensinnad vetrinär som helt enkelt bara konstaterade att - visst, det är en del arbete involverat med att ha en diabetessjuk katt (insulin med 12h intervall, helst 8), men att det visst inte var någon omöjlighet.
Den (de) första veterinärerna hade inte ens nämnt att möjligheten fanns, utan rekommenderade omedelbar avlivning... Som tur var tog vi med honom hem, och hittade en veterinär som gjorde hembesök för dylika åtgärder. Detta kanske är vanligt på landsbygden (vilket jag är van vid, har ett flertal släktinga / bekanta inom kategorin hobbylantbrukare), men jag blev lite förvånad över att lyckas hitta en inne i centrala Malmö...
Men när allt var förberett, vi hade väntat det sista dygnet innan tiden var inne och veterinären (en tunnhårig äldre man med ett år till pension, på väg att trappa ner sina åtaganden) väl dök upp på utsatt tid sade han att vi mycket väl kunde fortsätta med katten länge till, helt utan att utsätta honom för vare risk eller lidande... Bara vi var beredda på kostnaden och arbetet, och katten svarade på insulinbehandling på ett förutsägbart sätt.
Han åkte hem med fyra nytagna blodprover, lämnade addressen till en veterinär som kunde ha konstant övervakning under doseringsinjusteringen, med en bra dricks och en mage fylld med kakor - i stället för en tyginredd låda med en död katt i. Så jag tror han var lika nöjd som vi var.
Detta var för fem år sedan, och katten lever fortfarande och verkar trivas med livet ganska bra vid fjorton års ålder (snart).
Livet går vid de flesta tillfällen (faktiskt ALLA gånger, utom när det tar slut) vidare. Och att det är tungt ibland är nog det som ger oss möjlighet att uppskatta det som är gott när det finns där - även om vi lite för ofta glömmer att stanna upp och reflektera över det. Sorg är det som fyller tomrummet som en källa till glädje lämnar efter sig när det försvunnit. Men när den akuta sorgeperioden är över är i de flesta fall minnena av glädje starkare. Man får dock aldrig försöka hoppa över eller föringa sorgen, den har sitt naturliga förlopp, och den har också sin plats och sin mening i vår själ.
Nåväl. Tillbaka till arbetet.
Min äldsta just nu har varit på väg en gång, men räddades av en öppensinnad vetrinär som helt enkelt bara konstaterade att - visst, det är en del arbete involverat med att ha en diabetessjuk katt (insulin med 12h intervall, helst 8), men att det visst inte var någon omöjlighet.
Den (de) första veterinärerna hade inte ens nämnt att möjligheten fanns, utan rekommenderade omedelbar avlivning... Som tur var tog vi med honom hem, och hittade en veterinär som gjorde hembesök för dylika åtgärder. Detta kanske är vanligt på landsbygden (vilket jag är van vid, har ett flertal släktinga / bekanta inom kategorin hobbylantbrukare), men jag blev lite förvånad över att lyckas hitta en inne i centrala Malmö...
Men när allt var förberett, vi hade väntat det sista dygnet innan tiden var inne och veterinären (en tunnhårig äldre man med ett år till pension, på väg att trappa ner sina åtaganden) väl dök upp på utsatt tid sade han att vi mycket väl kunde fortsätta med katten länge till, helt utan att utsätta honom för vare risk eller lidande... Bara vi var beredda på kostnaden och arbetet, och katten svarade på insulinbehandling på ett förutsägbart sätt.
Han åkte hem med fyra nytagna blodprover, lämnade addressen till en veterinär som kunde ha konstant övervakning under doseringsinjusteringen, med en bra dricks och en mage fylld med kakor - i stället för en tyginredd låda med en död katt i. Så jag tror han var lika nöjd som vi var.
Detta var för fem år sedan, och katten lever fortfarande och verkar trivas med livet ganska bra vid fjorton års ålder (snart).
Livet går vid de flesta tillfällen (faktiskt ALLA gånger, utom när det tar slut) vidare. Och att det är tungt ibland är nog det som ger oss möjlighet att uppskatta det som är gott när det finns där - även om vi lite för ofta glömmer att stanna upp och reflektera över det. Sorg är det som fyller tomrummet som en källa till glädje lämnar efter sig när det försvunnit. Men när den akuta sorgeperioden är över är i de flesta fall minnena av glädje starkare. Man får dock aldrig försöka hoppa över eller föringa sorgen, den har sitt naturliga förlopp, och den har också sin plats och sin mening i vår själ.
Nåväl. Tillbaka till arbetet.
Photocon
Aktiv medlem
Tack för att du delade med dig, Joakim!
Veterinären som rekommenderade avlivning har följt vår katt sedan han var liten undernärd unge och och var ett sådant matvrak att han tog sig in i en garderob där en av ungarna ställt ett metspö på vars krok det satt ett stycke gamma daggmask (minste en månad).
Katten satte i sig den och kroken fastnade i käften. Vi hörde ett fräsande och klippte av linan för att ta honom till veterinären. När spänningen från linan släppt blev han lugn och rusade för att kolla sin matskål om någon lagt upp mer käk.
Denna veterinär tillhör kategorin "icke avlivningsbenägen". Men kattens lever var slut, hjärtat slog ojämnt och han hade drabbats av förhöjd ämnesomsättning där inte den starkaste dosen hjälpte. Han hade visserligen rejäl muskelstyrka kvar, med ett sådant ämnesomsättningsfel "speedade" honom hela tiden och därtill kunde han sätta sig och vråljama 400-500 ggr per dag.
Men aldrig aggressiv mot oss och han var extremt social. Det var de 2 senaste månaderna som han uppenbarligen led, men han blev lugn så snart vi klappade honom. Hjärtat hade inte hållit länge för påfrestningen. Han tog ur sig ordentligt under jamattackerna och blev liggande med ojämna andetag. Men han skötte sin päls. Alltså han blev 17 år och har varit ett ständig glädje/irritationskälla. Sabbade mer eller mindre allt spontant sexliv eftersom han framhärdade att ligga mellan mig och min fru. Spelade ingen roll hur vi gjorde. Han öppnade dörrar själv och på morgonen låg han där emellan oss i alla fall, även om vi låst honom ute i ett annat rum.
När han tyckte det var matdags (det tyckte han ofta) så tog han sats och landade på magen på någon av oss, företrädesvis under våra sovmorgnar.
Men vi frågade veterinären, utan tanke på kostnader o dyl, om det fanns något vi kunde göra alternativt. Svaret var nej. Vi skulle på det viset plågat katten och därtill fått ett otrevligt minne av hans sista tid.
Idag gick jag en lång promenad och trots att jag visste att han var död väntade jag mig hela tiden att han skulle komma springande mot mig. Har inte orkat plåta idag.
Men, det var väldigt givande och intressant att höra hur ni lyckats behandla er katt, Joakim. Hoppas innerligt att den katten har flera goda år framför sig.
Nu finns ingen katt kvar, inga billiga A850, men jag misstänker att den här tråden lever kvar u symbios med NEX-tråden och även när presentationen av nyheter från Kölnmässan kommer.
Den här bilden är tagen från "filmtiden" (Nikon F4 o 35-70/2.8) när min tioåriga dotter och katten satt och metade.
Veterinären som rekommenderade avlivning har följt vår katt sedan han var liten undernärd unge och och var ett sådant matvrak att han tog sig in i en garderob där en av ungarna ställt ett metspö på vars krok det satt ett stycke gamma daggmask (minste en månad).
Katten satte i sig den och kroken fastnade i käften. Vi hörde ett fräsande och klippte av linan för att ta honom till veterinären. När spänningen från linan släppt blev han lugn och rusade för att kolla sin matskål om någon lagt upp mer käk.
Denna veterinär tillhör kategorin "icke avlivningsbenägen". Men kattens lever var slut, hjärtat slog ojämnt och han hade drabbats av förhöjd ämnesomsättning där inte den starkaste dosen hjälpte. Han hade visserligen rejäl muskelstyrka kvar, med ett sådant ämnesomsättningsfel "speedade" honom hela tiden och därtill kunde han sätta sig och vråljama 400-500 ggr per dag.
Men aldrig aggressiv mot oss och han var extremt social. Det var de 2 senaste månaderna som han uppenbarligen led, men han blev lugn så snart vi klappade honom. Hjärtat hade inte hållit länge för påfrestningen. Han tog ur sig ordentligt under jamattackerna och blev liggande med ojämna andetag. Men han skötte sin päls. Alltså han blev 17 år och har varit ett ständig glädje/irritationskälla. Sabbade mer eller mindre allt spontant sexliv eftersom han framhärdade att ligga mellan mig och min fru. Spelade ingen roll hur vi gjorde. Han öppnade dörrar själv och på morgonen låg han där emellan oss i alla fall, även om vi låst honom ute i ett annat rum.
När han tyckte det var matdags (det tyckte han ofta) så tog han sats och landade på magen på någon av oss, företrädesvis under våra sovmorgnar.
Men vi frågade veterinären, utan tanke på kostnader o dyl, om det fanns något vi kunde göra alternativt. Svaret var nej. Vi skulle på det viset plågat katten och därtill fått ett otrevligt minne av hans sista tid.
Idag gick jag en lång promenad och trots att jag visste att han var död väntade jag mig hela tiden att han skulle komma springande mot mig. Har inte orkat plåta idag.
Men, det var väldigt givande och intressant att höra hur ni lyckats behandla er katt, Joakim. Hoppas innerligt att den katten har flera goda år framför sig.
Nu finns ingen katt kvar, inga billiga A850, men jag misstänker att den här tråden lever kvar u symbios med NEX-tråden och även när presentationen av nyheter från Kölnmässan kommer.
Den här bilden är tagen från "filmtiden" (Nikon F4 o 35-70/2.8) när min tioåriga dotter och katten satt och metade.
Bilagor
The_SuedeII
Aktiv medlem
Är det teckningen runt bogen, eller har han sele på sig för att förhindra magplask ala röjdykare vid eventuell fiskefångst...?
Den yngsta av våra hade som liten en obehaglig dödslängtan av kamikazetyp, fick han korn på en leverpastejmacka, en korvmacka, eller oliver (!?) så kom han som ett skott farande, tog ansats på närmsta högre punkt i inredningen och attackerade den hand som höll i det gottiga. Allt detta under högljutt skrikande.... -"Geeee miiiiiigggg!!!!" Var han landade bekymrade inte honom det minsta - han siktade på målet och gav järnet.
Nåja, lite A850. Två av de saker som gjorde att jag valde kameran - möjlighet till crop/nerskalning och därmed få med så mycket verklig bildinformation som möjligt i filen, samt tonalitet i mättade färger.
http://ezpicshare.com/images/dsc2191.jpg
Detta är mycket skarpare filer än vad 12MP gav mig vid samma presentationsskala (bilden är nära 100% om kameran varit 12MP)
Den yngsta av våra hade som liten en obehaglig dödslängtan av kamikazetyp, fick han korn på en leverpastejmacka, en korvmacka, eller oliver (!?) så kom han som ett skott farande, tog ansats på närmsta högre punkt i inredningen och attackerade den hand som höll i det gottiga. Allt detta under högljutt skrikande.... -"Geeee miiiiiigggg!!!!" Var han landade bekymrade inte honom det minsta - han siktade på målet och gav järnet.
Nåja, lite A850. Två av de saker som gjorde att jag valde kameran - möjlighet till crop/nerskalning och därmed få med så mycket verklig bildinformation som möjligt i filen, samt tonalitet i mättade färger.
http://ezpicshare.com/images/dsc2191.jpg
Detta är mycket skarpare filer än vad 12MP gav mig vid samma presentationsskala (bilden är nära 100% om kameran varit 12MP)
