Mats: Ja, det var ett displayskydd - av filmtyp - som jag rekommenderade. De är inte speciellt svåra att montera, och ger faktiskt betydligt bättre synbarhet på vad som visas på LCD-displayen än ett skydd i glanspolerad tjock-plast.
Dyrare kameror brukar exponera lägre i mörka miljöer (ljusgenomsnittet) helt enkelt av den anledningen att deras automatik är lite "smartare". I mörka situationer brukar det vara enstaka ljusare punkter som är det intressanta i bilden, inte det "allmänt mörka". Jag har fotat teater med de flesta kamerasystem som finns (inte 4/3, känns knappast motiverat) - och D700/D3 är nog de enda som någonsin lyckas med att träffa rätt i exponering största delen av tiden. S.k "normalkonsumentanpassade" kameror överexponerar de ljusare punkterna i bilden, inte sällan med flera Ev - HELT omöjligt att rädda i efterbearbetningen. De ljusare punkterna är inte sällan ansikten, så man kommer hem med bilder på ljusa teaterscener och människor som fått sina ansikten utraderade till helvita plattor.
Vill man ta det hela ett steg längre kan man titta på kompaktkamerorna, som "normalexponerar" ännu närmre utrbrändhet. En A900 håller kanske normalt sett 5Ev ovanför gråpunkten, en normalkonsument-kamera kanske 4, och en kompaktkamera ungefär 3. Det är lite en avvägning av maximal ljushet i bilden mot användbara högdagrar, och jag ANTAR att de mer proffs-inriktade kamerorna av ganska rimliga skäl tycker att det är bättre att rädda bildens användbarhet än att göra den så ljus som det bara går.
Tycker man det är störigt kan man ju alltid höja exponeringskompenseringen med ett hack eller ett par så fort det mörknar på.
Själv tycker jag att A850 är väldigt "förutsägbar", vilket fkatiskt är det viktigaste för mig. Jag kan titta på en scen/ett motiv och veta på ett ungefär hur kamerans automatik kommer läsa den, samt hur JAG läser den. Skillnaden mellan dessa är mängden exponeringskompensering jag ska lägga på för att få bilden som JAG läser den. Jag brukar träffa rätt +/-1/3 Ev med första försöket, vilket är viktigt när det går undan.
Att DCraw inte kompenserar för grundexponeringen orsakar den "sänkning" av ljushet i bilden som du ser, Tobbe. Sony har valt att sätta sin gråpunkt ganska långt ner i ljushet i råfilen, och motorn ACDSee använder har inga data om detta - och kan därmed inte kompensera för det. Man väljer också denna grundkompensering lite efter hur stort vitbalanseringsomfång man vill ha i kameran - extrema WB-temperaturer lurar översättningen råfil>framkallad fil till att överexponera enskilda kanaler i råfilen annars. Detta är OCKSÅ en av anledningarna till att kamerorna till synes har sämre högiso-egenskaper än vissa andra FF-kameror, men har välidgt bra värden på t.ex DxO. DxO tittar på råfilerna, och tycker det ser bra ut. Användaren tittar på framkallade bilder som är resultatet av en lite starkare "underexponering" än i många andra kameror, och tycker därmed att bilden ser ut som f-n.
Därför är det viktigt att man INTE tittar på ISO-tal när man jämför lågljusegenskaper - de är meningslösa. Det man ska titta på är slutartid och bländare. Genomsnittsfelen är ganska lika oberorende av kameramärke i dessa två parametrar - så mankan lita betydligt mer på desssa än på "ISO"-angivelsen kombinerat med kamerans egen exponeringsautomatik.
Litar du enbart på ISO+AE kommer en bild med A850 få samma skuggbrus som en D700 på dubbla detta ISO+AE. Detta är dock inte speciellt rättvisande, då en duktig fotograf kompenserar för Sonys prioritering av låg-ISO-bilder (där högdagrarna är betydigt viktigare!) genom att höja kompenseringen när det behövs. Då blir både bilderna och brusresultaten betydligt mer ilka varandra.
Nej, nu ska jag iväg och operera ut sista visdomstanden. :-/ Får se om det blir något mer skrivet idag...
