Nej, det var nog inget missförstånd. Den första delen gällde hur man "får med" fokuseringsmetoden när man sparar en egen användarpreset (1, 2, 3) när det inte finns någon menyinställning för det. Så långt allt väl - det fungerar. Det jag vill åt är att kunna ha följande fokusering på det som på Canon är "AF-ON" - jag fokuserar med tummen i stället för med halvtryck. Halvtrycket använder jag för att låsa exponering - kör här centervägt för att kunna priotera ett avsnitt i bilden.
Rikta kameran mot huvudmålet, fokusera - rikta om mot det i scenen du vill ha som bas för exponeringsinmätningen, rikta efter komposition (färdig bild) - tryck ner avtrycket hela vägen. Så går min "normala" arbetsordning när jag arbetar mot stillastående motiv med de flesta kamerasorter. Då kan jag kontrollera både AE-lås (genom att aldrig släppa avtrycket helt) och fokusering (genom att rikta om/tumtrycka) utan att någonsin flytta fingrarna eller behöva tveka om vad jag har gett kameran för komandon. Till teater har detta fungerat aldeles utmärkt för mig, med både Canon och Nikon. Eftersom jag då är ganska van vid att ha all fokusering kontrollerad av tummen är det bekvämt att alltid ha den inställningen även när jag kör mot mer rörliga mål, nu "måste" jag ha det på halvtryck i stället (sparat på användarläge 3) och sträcka tummen över mot AEL-knappen i stället - men det är väl mest en vanesak antar jag. Men eftersom jag har ganska små händer flyttar jag ogärna runt mitt grepp på kameran.
Ang. skärpningen så menar jag att jag måste sänka den högfrekventa skärpningen en hel del för att inte brusmängder ska slå igenom för hårt. Maskningen förhindrar att skärpningen arbetar på "ensamma" pixlar, så kallade "outliers" - minima eller maxima inom sitt område. Mer maskning ställer högre krav på omkringliggande pixlar, att pixeln som skärps ska vara del av en "kant" som sträcker sig genom den för att skärpningen ska ge effekt. Ju mindre geometrisk avvikelse det finns i närområdet, desto mer dämpas skärpningseffekten bort.
Detta påverkar natuligtvis "detaljeringen" i bilden, om man tar ett skarpt foto så finns det natuligtvis detaljer som bara är två, kanske tre pixlar i "längd" inom det bästa fokusområdet, och då uppfattar inte algoritmerna som maskar av skärpningseffekten dem som "skärpningsbara", utan dämpar bort skärpningen av dem.
En naturlig bild kräver ofta att man håller en viss balans mellan kontraster på olika storleksmagnituder - om de större kontrasterna mellan skuggan och högdagern på t.ex en sten håller ett visst Ev-värde så ska mindre detaljer hålla ett relativt denna stor-kontrast "naturligt" kontrastvärde om vi inte ska uppfatta detaljen som "överskärpt" eller "suddig". Ju bättre bilden är balanserad angående detta, desto mer naturlig, eller "3D" uppfattar vi den oftast. Så här långt tycker jag A850 hanterar kontraster mellan stora ytor bättre än D3x, men att D3x har bättre balans på väldigt små kontraster. Denna skillnad är helt bortblåst om man gör en i sammanhanget ganska modest nerskalning (71%, 12MP) - A850 har då kvar sitt övertag i stora kontraster, och det är jämnt i små kontraster.
Bruset i rött är nästan jämbördigt med bruset i grön i glödlampsljus, men 2/3 Ev starkare än grönt i dagsljus (vitbalanseringen + hälften så stor yta med röda jmf gröna pixlar). Svartpunktsfelet är mindre om man inte använder c-RAW (???!!!). Problemet är knappast stort, men jag önskar att Adobe hade lite öppnare tillgång till de parametrar som jag nu måste in och redigera med specialverktyg i. Man kan sätta svartpunkterna som interpoleringsmotorn gör sina estimeringar ifrån (detta påverkar färgen i de nedersta 2Ev av bilden) - men kontrollerna till detta ligger inbäddade i en del av kameraprofilen som användaren normalt sett inte kan påverka/har tillgång till.
Sätter man dessa svartpunkter helt rätt för varje enskild kanal minskar också färgbruset i de djupare skuggorna med upp till hel Ev i "omfång", som jag nämnde tidigare... :-/ En hel del av Canons röd-gröna flammighet i skuggorna kommer av en kombination av bandningsproblem och felställda (pga bandningen GÅR de ju inte att ställa "rätt"!) svartpunkter. Jag antar att t.ex Nikons NX och Canons DPP är optimerade för att korrigera lokala avvikelser ang. detta för deras egna kameror, och det alltså är därför de ger så bra (låg) skuggbrusmängd jmf många andra konverterare.
Tänkte ta ett "familjefoto" på A850 och H20, men det blev lite sent nu...
