Ja, en kombination av att ha alldeles för mycket som ska vara färdigt på söndag, samt att sydsverige drabbats av ihållande regnskurar har ju dämpat fotograferingslusten lite... I går och i eftermiddags har jag dock varit ute lite, flickvännen blev sugen på en A380 (som det fortfarande finns 6st av för 2990:- på Rajala Malmö...!) så det blev en gångtur på stan för att ner och känna/klämma (flickvännen alltså. Jag har klämt innan. På kameran alltså).
Men jag måste nog ha lite mer tid med objektiv som jag känner lite bättre för att kunna uttala mig om A850 i stort. Den största skillnaden med 850/900 är och har alltid varit färghanteringen, samt dennes påverkan på jämnheten (och brusegenskaperna!) i kamerorna.
Om jag jämför med D3x som ju ligger närmast i generna, så är det faktiskt ganska stor skillnad på hur bilden hanteras. Sony-kamerorna har betydligt flackare (men jämnare) filtrering av färgerna till sensorn, vilket påverkar förhållandet mellan färgtonsförändring/mörkhetsförändring. Så mängden detaljering i fina strukturer hanteras på ett väldigt annorlunda sätt än det jag är van vid. Det som däremot hanteras betydligt bättre än vad Nikon-kamerorna (och även 5D2/1Ds3) är långsamma/mjukare färgövergångar mellan starka färgtoner. JAg ska se om jag hittar något "målande" exempel senare.
Mitt vanligaste mål när jag går ut och testar saker är parken som ligger precis bredvid, där finns alltid gott om starka färger i nyutslagna blommor (som ersätts eller flyttas efter hand som de blommat över). Här brukar det finns gott om "besvärliga" mål.
Sammanlagt sett renderas bilden väldigt "annorlunda" på ett sätt som nog många har svårt att förutse utifrån att bara titta på mätsiffrorna... Jag tror nog att jag skulle kunna dra upp en D3x-bild kanske 15-25% större än en A850-bild utan att skalningsskillnaden skulle bli uppenbar. Men A850/A900 har betydligt trevligare och mer lättkorrigerad färg - både i färgton och ljushet/mörkhet. PGA de flackare filterna skulle jag nog ganska säkert redan nu kunna säga att Sony-kamerorna hanterar besvärligt ljus (lysrör, lågenergilampor, gatubelysning och HPS arenabelysning) betydligt jämnare, bättre och lättare än Nikonkamerorna jag är van vid.
Och med 24MP lär det vara ytterst sällan jag är upplösningsbegränsad, som jag berättat tidigare är det ytterst sällan jag känt mig begränsad av 12MP - det dubbla (41% större bilder) ger mig bara större nerskalningsmån och beskärningsmån.
Per pixel är A850 nog inte långt efter D90/A550 i prestanda - men samma skillnad finns som den jag pratade om jmf D3x finns ju även här. Färgåtergivningen skiljer på ett sätt som jämförelsen svår - så länge ljuset är bra skulle jag ge A850 en lätt fördel, när ljuset tryter skulle jag nog säga att D90/D3x är bättre "per pixel".
Brusegenskaperna går att påverka väldigt mycket med hur mättade färger man sätter rå-interpoleringen till att sikta efter. Jag får betydligt bättre resultat på högre ISO av att sänka färgvikten jmf ljusstyrkevikten. Detta ger (kanske tyvärr) betydligt mindre färgmättnad i skuggor/mörkare partier på högre ISO - men också en betydligt högre integritet i bilden. Betydligt mindre detaljering försvinner - detta är något jag gäna offrar lite färgupplösning/färgstyrka för.
Nu är ju inte omprogrammering av interpoleringsrutiner något som alla sysslar med, men som många säkert redan märkt är det stor skillnad på t.ex LR2.7 och LR3 vad det gäller hur en bild presenteras, och kanske i ännu högre grad hur man
uppfattar resultatet - även om inte de mätbara brusmängderna förändras något speciellt... Ungefär så uppfattar jag skillnaden D3x / A850. En tar fram detaljer på mikronivå med ganska hög kontrast, den andre har lite mjukare pensel och koncentrerar sig på att göra helheten så bra som möjligt snarare än att arbeta 100% på att ta fram allt vad råfilen har att ge i detaljering/upplösning.
Nån bild måste man väl också ha med...
Jag fick en adapter med posten idag (man tackar!) idag i väntan på specialbeställda varianter med rätt brännvidder, så jag grabbade det som stod längst fram i hyllan av det jag har hemma (som inte var runt 50mm, Sigman satt på kameran) - och det råkade bli en Pentacon E 135F/2.8 som jag tror jag gett 120kr för eller nåt. Adaptern är satt på 50mm, så tyvärr gör SSS mer skada än nytta med ett 135-objektiv - men det var tillfälligtvis lite sol ute viket gav ganska korta slutartider... Inget behov av stabilisering fanns.
Så, så här ser det ut när man monterar ett objektiv konstruerat -62 på en A850 FF-kamera... Ingen nerbländning, på F/2.8 alltså.
Första bilden, översikt av scen
Andra bilden, detalj av glaset, 100%
Hela bilden i ca 50% finns på:
http://pici.se/pictures/wBREHGZGy.jpg
Tredje bilden:
Lite "besvärliga" färger - omslag mellan gul- till blå-grönt med staka violetta.
Hela bilden i ca 50% finns på:
http://pici.se/pictures/XEtkwlSaJ.jpg
Fjärde bilden:
Fler "besvärliga" färgövergångar.
Hela bilden i ca 50% på:
http://pici.se/pictures/TdGHQjaQO.jpg
Fullupplösning är besvärligt då jag inte har några aktiva on-line konton jag kan släppa fri tillgång till. Höga ISO ser ut som vi alla antagligen vet - betydligt bättre än kamerans rykte. Ska se om jag kan få till lite formella tester senare... Men min personliga uppfattning är att D3x är bättre, både i absolut DR och i skuggbrus på både lägre och högre ISO - men att bilderna som Sony-kamerorna ger är betydligt mer lätthanterliga i efterbehandlingen om man inte absolut MÅSTE ha ut full upplösning av bilderna.