Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony A850 och A900

Produkter
(logga in för att koppla)
Det är förstås jättetrevligt om ens kamera gör allt rätt från början, men jag tror att det är få kameror som gör det, oavsett märke. Vi har ju alla rätt olika uppfattning om vad som är rätt.

De flesta kameror går dock att justera så att JPG-resultatet direkt från kameran blir ungefär som man vill. Det är ju inte så smart att avfärda en kamera som sämre än en annan genom att jämföra hur bilderna blir med fabriksinställningarna.

Jag tror inte heller att det är vanligt att man är helt nöjd med fabriksinställningar i sin kamera. Jag refererade bara rakt upp och ner vad jag läst av den mannen på Dyxum. Killen är dessutom yrkesfotograf och kan säkert sin Photoshop också. Vi har ingen aning om Jon aldrig ändrat sina fabriksinställningar och ska nog inte utgå från det eller att de övriga killarna på Dyxum inte heller gjort det. Men varje bild börjar med att man utgår från vad kameran och det objektiv man för tillfället har på ger oavsett om jag tar ut det i RAW eller tweakat skärpa, färgmättnad, vitbalans och kontrast i kameran och grejen är att det faktiskt skiljer sig åt vad man nu får ut av sin kamera av en väldig massa olika skäl. Jon drog någon form av slutsats av det och gjorde ett val. Jag har också sett skillnader mellan mina olika kameror och kan bara undra över varför det ser ut som det gör.

Grejen är exv. att A350 och A550 hade väldigt olika karaktär. A550 hade en tendens att överexponera i visst ljus och både egna och tidiga testbilder rakt ur den kameran visade på bilder med en helt annan karaktär än de jag fick ur A350. Bilderna var ofta betydligt mindre mättade i en jämförelse med A350 och betydligt mer orena med en gräslig peak på ISO 800 då brusreduceringen ännu inte kickat in. A580 och A350 är i sin tur mer lika. Jag minns också att jag reagerade över att det faktiskt fanns en klar skillnad mellan vad som kom ut ur min D7D när jag skaffade ett Tamron i jämförelse med alla mina Minolta-glas.

Idag bryr jag mig inte utan det är ju sånt man alltid kan kompensera om man vill. Vi kan tala om Minolta "defekter" istället för karaktär om vi nu vill det som Mats föredrar att göra det men skillnad är det, vare sig vi uppskattar skillnaderna eller inte. Jag tror det är fullständig overkill att börja snurra om "fotoner" när det helt enkelt handlar om en klar visuell skillnad de flesta kan uppleva vare sig de är fotografer eller ej. Det är verkligen inte svårare än så.

Den okunskap Mats talar om ska man nog akta sig för att slänga omkring sig för det finns tusen skäl till varför folk väljer eller inte väljer att efterbehandla sina bilder på de sätt de nu gör det och det är inte en nödvändigtvis så att det handlar om okunskap. Det tycker jag är en lite tråkig raljant hållning med "von oben" -varning. Att fixa presets är ingen större vetanskap i sig men det kan vara knepigt att komma just dit man vill alla gånger för det finns väldigt många kranar och spakar att vrida på och dra i i en RAW-konverterare och det är faktiskt inte alltid så att din RAW-konverrterare kan dra nytta av alla de metadata som kommer från kamerorna så ibland blir det att starta från scratch.

Faktum är att samma bild kan se väldigt olika ut i olika RAW-konverterare, det vet ju alla som gjort de minsta tester med sånt. Det är därför det finns en marknad för alla dessa "look and feel"-relaterade filter som försöker återskapa vissa gamla filmers look and feel. För så enkelt är det trots allt inte att hamna helt rätt om man inte är väldigt tonsäker särskilt när den RAW-konverterare du har inte bryr sig en stor del av de inställningar du använt i bildögonblicket.

Vem bryr sig dessutom vad vi i denna spalt anser hur bilder ska efterbehandlas. Världen är full av folk som aldrig gör det och aldrig kommer att göra det av mängder av skäl. Att inte inse det är bara dumt och lite arrogant. Det många verkar ha svårt för att fatta eller inte ännu insett är att digitalfotografi är själva negationen av exakt vetenskap. Det är mycket mer av hela havet stormar än så som folk har att förhålla sig till och avvikelser i ton mellan bilder från olika glas är bara en av dessa.
 
Senast ändrad:
Den okunskap Mats talar om ska man nog akta sig för att slänga omkring sig för det finns tusen skäl till varför folk väljer eller inte väljer att efterbehandla sina bilder på de sätt de nu gör det och det är inte en nödvändigtvis så att det handlar om okunskap. Det tycker jag är en lite tråkig raljant hållning med "von oben" -varning. Att fixa presets är ingen större vetanskap i sig men det kan vara knepigt att komma just dit man vill alla gånger för det finns väldigt många kranar och spakar att vrida på och dra i i en RAW-konverterare och det är faktiskt inte alltid så att din RAW-konverrterare kan dra nytta av alla de metadata som kommer från kamerorna så ibland blir det att starta från scratch.

--------------------------------------------------------------------
Vem bryr sig dessutom vad vi i denna spalt anser hur bilder ska efterbehandlas. Världen är full av folk som aldrig gör det och aldrig kommer att göra det av mängder av skäl. Att inte inse det är bara dumt och lite arrogant. Det många verkar ha svårt för att fatta eller inte ännu insett är att digitalfotografi är själva negationen av exakt vetenskap. Det är mycket mer av hela havet stormar än så som folk har att förhålla sig till och avvikelser i ton mellan bilder från olika glas är bara en av dessa.

Har "skalat ned" ditt inlägg i rawtextkonverteraren:)

Jag uppfattade inte Mats inlägg som varande von oben. Tycker det förtjänar att påpekas för alla och envar som låter kamerans algoritmer framkalla bilden att "du kan få den att passa din privata smak bättre genom att lära ett par enkla spakdragningar vare sig du kör raw eller jpeg".

Jämför med alla förfärliga resultat som kom från olika snabblabb som fixade analoga "kort". Vissa saker blev gröna hos ett visst labb även fast de var blå i verkligheten etc...etc..

Däremot ska man ha full respekt för folk som bara vill köra jpeg. De flesta kompakter på marknaden har inte rawmöjlighet. Men den som köper en dslr är nog vanligen en person som ändå vill få ut mer av sin fotografering och då förtjänar det att påpekas. Om personen ändå föredrar att köra jpeg bör det respekteras och absolut inte ses ned på. Men det är ju så enkelt att snygga till en jpeg i ett enkelt freewareprogram så det tycker jag bör framhållas. Det är väl vad jag lägger in i meningen med att "alla bilder bör behandlas".

Att i kamerans interna mjukvara ändra ton-kontrastkurvor, skärpa mm är nog svårare att pricka hyfsat rätt än att dra i ett par spakar för för att ändra kontrast, mättnad, skärpa och beskära en bild till de egna preferenserna eftersom man har en stor skärm framför sig som visar ändringarna. Klarar man att förändra i kamerans mjukvara så klarar man att basalt bildbehandla vill jag påstå.

De flesta av mina bilder som publicerats har aldrig varit raw utan jpeg p g a tidsbrist innan deadline, men alla har behandlats på ett mycket enkelt och snabbt sätt. När jag tjänstgjorde som lärare på medialinjen lärde sig t o m de som hade svårast för datorbearbetning dessa grundläggande saker på en kvart och lite övning därefter. Och det var inte min förtjänst-jag var bara vägvisare.

Och jag tycker det är väldigt synd när man ser ett verkligt pangmotiv som är bra komponerat sakna det där lilla sista som skulle sätta en prick med stjärna över i-et.

Att jag sedan själv föredrar att privat alltid köra raw är en annan sak. Men jag sällar mig till skaran som anser att alla bilder bör behandlas.

Om sedan vissa inte vill behandla sina bilder är också en annan sak, men ssv tycker jag att man bör nämna möjligheten.

Att många inte läser denna spalt och därmed inte bryr sig är ju förvisso en sanning med stort S. Och tur är väl det när man tänker efter och går till sig själv bara för att kolla vilka huvudlösa inlägg man kommit med ibland:)

Men den lilla skara som plågar sig igenom denna spalt har garanterat ambitioner att öka sitt kunnande (alternativt är de annars masochister som utsätter sig för min och andras tangentbordsdiarré). Och i att öka sitt kunnande ligger att kunna läsa olika aspekter på saker och ting. Och på denna tråd ges ju minst sagt många aspekter.

Men i övrigt förstår jag exakt vad du menar, Sten-Åke. Jag tror bara inte att Mats betraktade det hela med någon von obenattityd. Och om jag olyckligtvis har gjort mig skyldig till att se saker från den nivån så är det verkligen inte meningen.

MVH//Lennart
 
De där med minoltafärger är lite roligt. Jag visste inte ens att det fanns förrän jag bytte från min D7D till min a700. Fram tills dess hade jag inte kört uteslutande jpeg och varit jättenöjd med bilderna rakt ur kameran - jag trodde det var så bilder skulle se ut. Jag skrev många inlägg om detta med färger och även brus. Sedan bytte jag till a850 och resultaten blev ännu sämre - rakt ur kameran i alla fall.
Färgerna och bruset är fortfarande snyggt hanterat i D7D men om man anpassar sig efter de nya kamerorna och kör RAW och framkallar digitalt så blir det bättre. Ibland tar jag fram min D7D men det blir mer och mer sällan. Det kommer inte i närheten av kvalité om man ser till DR, upplösning och allt möjligt...
Men, minoltafärgerna lever kvar även hos mig. Mina digitalt framkallade bilder liknar ofta väldigt mycket de "gamla" bilderna jag fick ur min D7D, kanske för att det var där jag började en gång :)

Skaffade ju en a55 för ett tag sedan som komplement. Försökte köra jpeg direkt ur den, men det gick inte. Även om DR är riktigt bra från början så är brushanteringen är alltför dålig för min smak - ser inte klokt ut.

Men, hade a55 varit min första kamera så hade jag kanske varit nöjd (högst troligt)

//Björn
 
Det Björn säger är lite roligt faktiskt för Björn går inte tillbaka till någon analog look and feel utan istället till hur det såg ut i hans första DSLR D7D. Så kan det bli även i den digitala eran tydligen.

Om man dessutom föresätter sig att återskapa den look and feel som gamla analoga filmer uppvisar så handlar det inte bara om ton utan om att återskapa den textur som filmens korn gav och det är kanske inte alltid lika lätt. Så om allt nu vore så lätt att åstadkomma "på fri hand" i vilken konverterare som helst så skulle ingen marknad finnas för bl.a. DxO:s filmbiasfilter.

Är det något som är typiskt i denna kornfria digitala tidsålder vi snart är i, så är det väl annars att många bilder tenderar att bli så mycket skarpare, kontrastrikare och så mycket mer färgmättade än vår bleka och disiga verklighet. Den är dessutom så skarp att man knappt längre tror sig behöva läsglasögon en gång, fast man normalt är i behov av detta. Det är så den ofta ser ut "den "krispiga" (verkligt favorituttryck inom modern fotografi i verkligheten 2.0") och den ser ut så för att vi tydligen inte gillar verkligheten 1.0 som den är eller för att det helt enkelt bara går så lätt att hamna där. Det här är inte att säga att de gör fel som vill försöka försköna denna jämmerdal till värld vilket den kanske kan behöva utan bara ett konstaterande att det är tidens bias för hur många föredrar att uppfatta världen just nu genom en kamera i färdig bild eller så är det bara så att om bilden ser "bättre" ut att den allmänt uppfattas som bättre än den kanske är. Jag är mycket osäker på det. "Överkrispiga" bilder är kanske helt enkelt bara ett mer vinnande koncept som just nu är lite modernt.

Profiler i konverterare i all ära men de är bara till för den först grovjusteringen och att läga ett golv att fortsätta ifrån. Det finns inget "one size fits all" här heller. En del kameror som exv. min A550 var väldigt känslig för hur ljuset såg ut (taskig mätning i vissa ljus) och parerade man inte det som fotograf vid fototillfället så var mallar av begränsat värde. Detsamma gäller ju för om jag har eller inte har Minolta-glas på så ser det bilderna inte sällan gladare ut än genom ett Tamron. Jag säger inte att Minolta-färger skulle vara bättre än de som kommer ur mina Tamron men de har en liten annan karaktär.
 
Är det något som är typiskt i denna kornfria digitala tidsålder vi snart är i, så är det väl annars att många bilder tenderar att bli så mycket skarpare, kontrastrikare och så mycket mer färgmättade än vår bleka och disiga verklighet.

Var inte det ganska typiskt för färgfilmseran också (åtminstone vad gäller kontrast och färgmättnad)?
 
Det är idag väldigt svårt att uttala sig om för mina och andras färgfbilder äts just nu upp av tiden i en rasande fart. Men den digitala verkligheten 2.0 är tidsindifferent så "krispighetsbias" från vår tid kommer att bestå i de bilder som tas nu. Annars kan du nog ha rätt i att det fanns på filmtiden också i rikt mått och det var ju just därför jag själv inte körde Kodachrome 64. Den var som sagt lite för skrikig för min smak. Samtidigt vet jag att jag inte heller var förtjust i en del av Fijus diafilmer som jag upplevde som väl nedtonade och bleka.

Filmen hade väldigt olika karaktär som man var väldigt bunden till genom sitt val. I digitala världen är det mängder av andra parametar som styr. Tillverkarnas kameraalgoritmer ger en del av den bias vi ser som användare och inte minst finns mycket av detta i RAW-konverterare och andra mjukvaror. Objektiven är som sagt annan källa.

Likväl ser alltså en stor del av de bilder vi ser idag ut på det sätt jag beskrivit (mina är delvis inget undantag") och det är ju det som är lite förunderligt när allt flyter idag och är storheter som kan ändras på ett helt annat sätt än förr. Likriktning blir det i alla fall i smak och utförande.
 
Filmen hade väldigt olika karaktär som man var väldigt bunden till genom sitt val. I digitala världen är det mängder av andra parametar som styr. Tillverkarnas kameraalgoritmer ger en del av den bias vi ser som användare och inte minst finns mycket av detta i RAW-konverterare och andra mjukvaror. Objektiven är som sagt annan källa.
Man har alltså idag betydligt större möjligheter att själv bestämma karaktären på sina bilder än på den tiden man i stort sett bara kunde välja filmtyp.

Likväl ser alltså en stor del av de bilder vi ser idag ut på det sätt jag beskrivit (mina är delvis inget undantag") och det är ju det som är lite förunderligt när allt flyter idag och är storheter som kan ändras på ett helt annat sätt än förr. Likriktning blir det i alla fall i smak och utförande.
Jag tror att det var minst lika likriktat förr. De flesta använde Kodacolor eller Fujicolor och tyckte att det dög alldeles utmärkt. Det vara bara vi fotonördar som aktivt valde filmsort.
 
Jag tror att det var minst lika likriktat förr. De flesta använde Kodacolor eller Fujicolor och tyckte att det dög alldeles utmärkt. Det vara bara vi fotonördar som aktivt valde filmsort.

För de riktigt nördiga var det viktigt att alla rullar hade samma emulsionsnummer när man köpte på sig film inför semestern. Annars kunde hiskeliga variationer uppstå mellan bilderna. ;-)
 
För de riktigt nördiga var det viktigt att alla rullar hade samma emulsionsnummer när man köpte på sig film inför semestern. Annars kunde hiskeliga variationer uppstå mellan bilderna. ;-)

Förutom att rulljävlarna skulle komma ur samma batch så skulle de förvaras i kylskåp också. Icke över +7 grader celsius. Därtill icke på översta hyllan intill frysfacket samt 120-film skulle appliceras liggandes, kasetterna med 35mm-film var av metall och fick därmed en jämnare avkylning och kunde därmed placeras stående.

Dock inte intill öppnad Coca-Cola som innehåller hydrokinon (verksam ingrediens i filmframkallare). Helst skulle filmjölken förvaras så långt ifrån filmerna som möjligt p g a surhetsgaraden.

Vidare skulle kylskåpet anslutas till en UPS i händelse av strömavbrott på det att den heliga emulsionens temperatur icke må tina aldrig så lite.

Kylskåpslampa var tabu p g a risken för ströljus. Vissa purister ansåg att risken för ströljus vid öppnande av kylskåpsdörren var så överhängande att kylskåpet ej må öppnas utan forslas till ett mörkrum. De som inte hade UPS till skåpet svalt ihjäl. Andra köpte 2 kylskåp, ett för mat och ett för film.

Electrolux ansågs lämpligast för diafilmer med låg känslighet om filmerna placerades på mitthyllan. Annars kund Bosch duga som alternativ om plastinsatsen för ägg plockades bort. Elecro-Heios gick bort helt för andra filmer än Tri-X, men kunde "uppgraderas" till förvaring av T-Max om filmen applicerades i Tupperware 2,46 minuter innan hela skiten åkte in på bottenhyllan. Dock fick man kompensera med 1/3 grad minus.

Alla dessa arrangemang skapade sedan helt ovärderliga bortförklaringar till varför bilderna blev dåliga.
- Jävla kärring som placerade jordgubbsyoughurt intill Fujichromen och placerade en sockerkaka för avsvalning i kylen.
- Aj, jag öppnade kylen vid fullmåne utan att dra kassetten 7 gånger genom hålet i en söderväxande ek.
OM en bild mot förmodan skulle bli väldigt bra behövdes ingen bortförklaring. Däremot kom den självklara deklarationen: - Fan, vilken bra fotograf jag är.

Mvh//Lennart
 
Förutom att rulljävlarna skulle komma ur samma batch så skulle de förvaras i kylskåp också. Icke över +7 grader celsius. Därtill icke på översta hyllan intill frysfacket samt 120-film skulle appliceras liggandes, kasetterna med 35mm-film var av metall och fick därmed en jämnare avkylning och kunde därmed placeras stående.

Dock inte intill öppnad Coca-Cola som innehåller hydrokinon (verksam ingrediens i filmframkallare). Helst skulle filmjölken förvaras så långt ifrån filmerna som möjligt p g a surhetsgaraden.

Vidare skulle kylskåpet anslutas till en UPS i händelse av strömavbrott på det att den heliga emulsionens temperatur icke må tina aldrig så lite.

Kylskåpslampa var tabu p g a risken för ströljus. Vissa purister ansåg att risken för ströljus vid öppnande av kylskåpsdörren var så överhängande att kylskåpet ej må öppnas utan forslas till ett mörkrum. De som inte hade UPS till skåpet svalt ihjäl. Andra köpte 2 kylskåp, ett för mat och ett för film.

Electrolux ansågs lämpligast för diafilmer med låg känslighet om filmerna placerades på mitthyllan. Annars kund Bosch duga som alternativ om plastinsatsen för ägg plockades bort. Elecro-Heios gick bort helt för andra filmer än Tri-X, men kunde "uppgraderas" till förvaring av T-Max om filmen applicerades i Tupperware 2,46 minuter innan hela skiten åkte in på bottenhyllan. Dock fick man kompensera med 1/3 grad minus.

Alla dessa arrangemang skapade sedan helt ovärderliga bortförklaringar till varför bilderna blev dåliga.
- Jävla kärring som placerade jordgubbsyoughurt intill Fujichromen och placerade en sockerkaka för avsvalning i kylen.
- Aj, jag öppnade kylen vid fullmåne utan att dra kassetten 7 gånger genom hålet i en söderväxande ek.
OM en bild mot förmodan skulle bli väldigt bra behövdes ingen bortförklaring. Däremot kom den självklara deklarationen: - Fan, vilken bra fotograf jag är.

Mvh//Lennart

Jag dör, jag dör! Av akut skrattattack! :-D
 
Jo, jag kan i viss mån förstå om han blev sur över det om han förvarade film där. Jag överdrev mitt inlägg rejält och raljerade förstås lite eftersom jag ibland kan anse att vi i många trådar ägnar oss åt liknande hårklyverier.

Det är ju lättare hänt att försvinna in i den digitala dimman i en del trådar. Mitt inlägg var en travesti på hur det kunde låtit om analogt vore digitalt.

MEN: Det fanns/finns filmer som faktiskt måste kylförvaras ända fram tills de skulle sättas i kameran. Främst för studiobruk och för att färgerna skulle bli lika från rulle till rulle. Många studios var/är ju extremt väl ljuskalibrerade.

Men det var många som tog det ad notam på fel sätt och kylförvarade Tri-X och negativ amatörfärgfilm trots att utgångsdatum var flera år fram i tiden. Sedan satte de sig gladerligen på flyget utan någon röntgen-shield kring filmen och lät sedan filmerna ligga i fotoväskan i veckovis i något tropiskt land.

Det var för övrigt en utbredd missuppfattning att främre objektivlock måste sitta på för att ströljus inte skulle leta sig in till filmen även på en kamera med ridåslutare.

Fast egentligen tror jag att ALLA galenskaper som man tror på och därmed gör själv faktiskt gör bildresultatet bättre. Fast egentligen fungerar de ju lika bra som "om jag går på varannan gatsten så slipper jag få frågan på läxan jag inte läst". Psyket och tron kan försätta berg.

//Lennart
 
Min farsa tog aldrig en bild i hela sitt liv. Hans hobby var radio och TV. Så han byggde en TV av en byggsats från ELFA tror jag någon gång kring 1956. Den var väldigt känslig för störningar och alltid när det var något han till slut fått in mottagningen hyfsat på så startade någon SAAB eller DKW eller annan tvåtaktare (de var värst störningskällor) på gatan och det var tillräckligt för att den skulle börja rulla. I desperation tömde han kylskåpet vid ett tillfälle och ställde in TV-chassiet där och då skärmades en del av problemen av och bilden blev bättre. Farsan strålade och var lycklig - tills morsan kom hem och blev galen och då åkte TV:n ut och käket in i kylen igen. Man kan ha kylskåp till mycket. Den galenskapen förbättrade definitivt bildkvaliteten den också, om vi nu ska prata galenskaper.
 
Min farsa tog aldrig en bild i hela sitt liv. Hans hobby var radio och TV. Så han byggde en TV av en byggsats från ELFA tror jag någon gång kring 1956. Den var väldigt känslig för störningar och alltid när det var något han till slut fått in mottagningen hyfsat på så startade någon SAAB eller DKW eller annan tvåtaktare (de var värst störningskällor) på gatan och det var tillräckligt för att den skulle börja rulla. I desperation tömde han kylskåpet vid ett tillfälle och ställde in TV-chassiet där och då skärmades en del av problemen av och bilden blev bättre. Farsan strålade och var lycklig - tills morsan kom hem och blev galen och då åkte TV:n ut och käket in i kylen igen. Man kan ha kylskåp till mycket. Den galenskapen förbättrade definitivt bildkvaliteten den också, om vi nu ska prata galenskaper.

".....tåg och båtar måste sänkas, alla kreatur inom 50 mils radie runt runt mottagaren måste avskjutas. Höns kan tillåtas om de målas med en speciell asbestfärg som kan köpas i närmsta rrrhaddioaffär. Om nu alla instruktioner följts kan ni nu se Putte Koch i färg...." ( nästan ordagrant citerat ur Mosebacke Monarki med Hans Alfredsson med anledning av förgtevens introduktion).

Kom bara att tänka på den monologen när jag läste om din fars briljanta "galenskap". Den utgör ju förresten ett utsökt manus för en kortfilm som handlar om tevens barndom i Sverige. Jag hade verkligen velat se den. Slår nästan det klassiska aprilskämtet med nylonstrumpan som under en specialsändning skulle filtrera fram färgbild ur den svartvita televisionsapparaten.

Tack för ett gott skratt och man kan ju tänka sig 50 år framåt i tiden vad den tidens fotografer skulle tänka om de av en händelse skulle läsa de problem vi försökt lösa på alla tekniktrådar på FS under början av seklet. D v s om världen finns kvar då med tanke på alla äkta galenskaper som florerar.

//Lennart
 
Man har alltså idag betydligt större möjligheter att själv bestämma karaktären på sina bilder än på den tiden man i stort sett bara kunde välja filmtyp.


Jag tror att det var minst lika likriktat förr. De flesta använde Kodacolor eller Fujicolor och tyckte att det dög alldeles utmärkt. Det vara bara vi fotonördar som aktivt valde filmsort.

Du har säkert rätt i att det var lika likriktat förr men´det som ju är min poäng är att trots att man idag har en nära nog total frihet relativt sett (inom de tekniska begränsningar man lever i med sin kamera, objektiv och RAW-konverterare, så blir det ändå likriktat åt ett väldigt ppåtagligt håll p.g.a. någon form av modeströmning. Det är det jag tycker är lite intressant.
 
".....tåg och båtar måste sänkas, alla kreatur inom 50 mils radie runt runt mottagaren måste avskjutas. Höns kan tillåtas om de målas med en speciell asbestfärg som kan köpas i närmsta rrrhaddioaffär. Om nu alla instruktioner följts kan ni nu se Putte Koch i färg...." ( nästan ordagrant citerat ur Mosebacke Monarki med Hans Alfredsson med anledning av förgtevens introduktion).

Kom bara att tänka på den monologen när jag läste om din fars briljanta "galenskap". Den utgör ju förresten ett utsökt manus för en kortfilm som handlar om tevens barndom i Sverige. Jag hade verkligen velat se den. Slår nästan det klassiska aprilskämtet med nylonstrumpan som under en specialsändning skulle filtrera fram färgbild ur den svartvita televisionsapparaten.

Tack för ett gott skratt och man kan ju tänka sig 50 år framåt i tiden vad den tidens fotografer skulle tänka om de av en händelse skulle läsa de problem vi försökt lösa på alla tekniktrådar på FS under början av seklet. D v s om världen finns kvar då med tanke på alla äkta galenskaper som florerar.

//Lennart

Min farsa var ju ursprungligen skogshuggare och byggnadsarbetare, så det var inte snack om någon estetik som gick vid sidan av schysst satta gjutformar, slipad betong och väl utförda najnings- och armeringsjobb, så när han så skulle göra en passande TV-möbel till sin fantastiska nya manick, så blev det ju därefter. Speciella TV-möbler var nog knappt påtänkta.

Sagda möbel bestod i all fall av furuplyfaskivor farsan skruvat ihop och på toppen av det limmade han grön galon på dessa med hjälp av kontaktlim. Det såg för djävligt ut. Antenner fanns heller inte att köpa utan en sådan gjorde farsan genom att köpa aluminiumrör som han bockade till över vår piskställning efter att ha fyllt dem med sand från småungarnas sandlåda utanför huset.

Vi talar verkligen om grundforskning på många plan, för det fanns vid denna tid knappt TV-sändningar annat än testsändningar och testbilden som i brist på bättre begapades av traktens ungar som vallfördade för att se nymodigheterna i vår anspråkslösa två.

TV:n var som sagt vansinning instabil och bakpå chassiet satt mängder av potentiometrar som farsan hade råkoll på. Alltid när det var något vi verkligen vill se så började han skruva på sina jäkla rattar och när det nästan var bra och han bara skulle finlira så petade han på fel ratt och så var det bara att börja om. Det var ungeför som att flyga helikopter antar jag. Han skruvade hela tiden på någon jäkla ratt för att hålla bilden på rätt kurs.

Men farsan var först. Ingen - jag säger absolut ingen hade TV tidigare i hela Skärmarbrink innan vi hade det (Skärmarbrink är en 40 tals förort söder om Södermalm och granne med Globen i Stockholm, för de som är desorienterade).

Behövde farsan material till någon liten ratt eller knapp, så fann han det till morsans stora vansinne oftast i köket bland köksredskapen, på samma sätt som han och brosan hans tidigare i livet gjort när de letade material till fiskedrag. När morsan var på jobbet byggde farsan om köket till verkstad. Speciellt bra till drag var ju skedblad (helst av lite ädlare valör) eftersom de ju var tyngre och gick bättre att få ner mot botten där fisken oftast stodi Ljusnans strida vattendrag.

Det som annars imponerade mest på oss var att han kunde mäta och lyssna på hur TV:n mådde med en annan manick han hade byggd och stoppat in i ett gammalt damsugarrör (som han använde som "probe") och han byggde också ett oscilloskop som han kunde använda till att se hur TV:n mådde. Morsan gnällde om alla stålar farsan plöjde ner i sina manicker men grundforskningen gav ju vissa spinoffeffekter på sikt som gjorde att han länge och väl kunde bedriva en "Albert & Herbert" look alike verksamhet som Radio och TV reparatör. Då hade han även expanderat och gjort om halva mitt sovrum till reservdelsföråd eftersom det rummet passande nog låg vägg i vägg med verkstan (köket). Ovanför min säng hände en massa String-hyllor fulla med amerikanska elektroniktidningar såsom Wireless World. Den höll på att ta livet av mig för en dag rasade den ner i min säng och höll så när på att ta liivet av mig. Det är nog därför jag som 50-talsbarn avskyr 50-talsartefakter som String-hyllor.
 
Senast ändrad:
Sten-Åke!

Det blir bara bättre och bättre. Nu känns som läge för om inte en långfilm så i alla fall en 50 min novellfilm.

Förresten hade vi i Ljungby ett självlärt original inom elektronik. Han lystrade bara till namnet Magnusson och sysslade mest med radio. och Tv-reparationer. När jätteföretaget Strålfors var förutseende att under 60-talet börja tillverka hålkort expanderade företaget rejält och deras datorer anno dazumal bestod ju av jättelika bandmaskiner.
Givetvis mankerade appagrunkerna och ingen kunde fixa felet en gång. Av en händelse befann sig Magnusson på företaget för justeringar på några TV-apparater. Han tog sig en titt, åkte hem och lade sig för att sova, vaknade efter att fått en lidnersk knäpp, cyklade mitt i natten upp till Strålfors och lyckades med det alla andra misslyckats med.

Så har det berättats för mig. Själv hade jag bara kontakt med sagde Magnusson på den tiden vi byggde egna förstärkare. Den redan då gamle gråhårige manen var tystlåten, vänlig och analyserande. Sedan fick han alltid en idé som förbättrade allt. Han fick även lägga handen på våra Vox och Fenderförstärkare när vi fått råd att skaffa sådana.
- Nej, men pojkar vad är det för himpavimpa Fendertillverkarna skapat? Sedan rev han ut ett antal kondningar och ersatte med en smal bryggkoppling. Sedan lät 40W som 100W istället.

Men allvarligt talat, din fars bravader är ju helt klart värt ett eftermäle.

//Lennart
 
Han var på precis allt och alla nya grejor plockade han alltid isär och ibland gick det inte så bra att få ihop sakerna igen. Han var exempelvis en fullständigt hopplös mekaniker men det fanns inte en motordriven manick han inte reparerade efter eget huvud.

Tyvärr var han för stark i nyporna och hade ingen som helst inbyggd momentnyckel så han drog ofta skruvarna tills något gick sönder på utombordare som gräsklippare. Då hördes alltid samma uttryck framfört i vredesmod som senare blivit ett bevingat ord och internskämt i familjen: "Jävla gjutgods!". För min farsa stoppade bara rent hammarsmide i grova dimensioner.

Hans stolthet var annars en gammal JAP-traktor från 40-talet som kallades "Himpedimpan" som än idag är en legend på Skogsö trots att vi rullade ut den på återvinningspråmen för ett par år sedan han misslyckats med att reparera en ett ventilhanveri som skadade kamtrumman med sin svets (ja det fanns inga överliggande kamaxlar på den och inte ens någon kamaxel överhuvudtaget utan en kamtrumma (brittish high teck ))! Han lyckades även sabba "Himpedimpan" genom att helt okänsligt dra av en av topplockspinnbultarna av samma skäl som jag redan beskrivit, så jag fick sedan rädda skivan med hjälp av en s.k. "svinpitt" (mekanikerslang för verktyg för att gänga ut sönderdragna skruvar med).

Han kör säkert omkring med Himpedimpan" i där nere i helvetet för till himlen kom han nog inte för han var stalinist ända in i kaklet då han dog i höstas 89 år gammal. Överallt i skåp och lådor låg det fortfarande gamla radiorör, motstånd och kondensatorer en masse i hans sinnrika lagersystem byggt på gamla Konsum- och ICA-påsar när jag städade ut hans gamla liv och dröm om min förvåning om jag inte också hittade både proben och oscilloskopet i de gamla gömmorna. Kanske borde jag donerat dem till Stadsmuseet :). Jag tömde 112 svarta sopsäckar från deras 3:a i Årsta och då har jag inte räknat källaren. Det mesta var radio och TV-grejor.
 
Senast ändrad:
uj vad ni låter gamla
själv har jag bara labbat med att trimma moppar, bygga radiosändare,förstärkare,laga gamla RA120, spränga med klorex och socker, tillverka svart och bomullskrut samt nitroglycerin, bygga tv2 konverter
är det ett gäng 50 talister som häckar i denna tråd?
 
uj vad ni låter gamla
själv har jag bara labbat med att trimma moppar, bygga radiosändare,förstärkare,laga gamla RA120, spränga med klorex och socker, tillverka svart och bomullskrut samt nitroglycerin, bygga tv2 konverter
är det ett gäng 50 talister som häckar i denna tråd?

Måhända, unge man! Du är väl snart 60 bast själv. Jo, sånt gjorde man också plus byggde modellplan med glödstöftsmotorer och fan vet hur många högtalarlådor man byggt samt mekat med s k turnébussar som kokade. Vi hämtade vatten i ett kärr som fullt med grodyngel och slog i. Tätade bra. Pallade äpplen fast det mesta intresset låg nog i att kolla in tjejer och bekanta sig med innehållet i de där fina plåtburkarna som innehöll mellanöl.

Egentligen borde man syssla med sådant nu istället, fast då blir frugan inte så glad. Så det får väl bli ett stilla resonemang kring dessa jäkla kameror som alltid ska bli så fantastiska.
Nä, får rycka upp mig och ut och plåta imorgon.

Har ni skitväder därnere också? Var i Lund ett par dagar och blev inregnad och inblåst, Skanör en dag-då var vädret bra. Ska försöka ta en fotovända ner till Österlen i september om jag hinner.

//Lennart
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.