Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Problemet är inte DNG som jag ser det utan de RAW-konverterare som ska använda det.
Jag körde KM 7D för 5-6 år sedan och jag använde RAWShooter som RAW-konverterare. KM lades ned och MRW är idag ett fossilt RAW-format. Sony köpte resterna och lanserade A100 och då testade jag att konvertera ARW för att utröna om jag skulle kunna ligga kvar i RS om jag konverterade ARW till DNG. RS kunde läsa DNG om jag konverterade MRW-filerna från 7D men den fixade inte ARW-filer som konverterats. Skälet var att RS precis som exv. Silkypix vid denna tid envisades med att bara läsa in de DNG som hade en RAW-profil som redan stöddes av RAW-konverteraren. Eftersom RS köptes upp av Adobe och lades ner det med så blev det en dead end och ingen skulle någonsin göra en profil för A100 till det programmet.
Sens moral alltså är att det inte är säkert att alla RAW-konverterare kommer kunna läsa in DNG om de envisas att kräva en befintlig profil för det format som DNG-filen tillverkats av. En lösning på detta vore en defaultprofil så att man åtmistone kunde läsa in datat.
Så ni som tror att detta inte skulle kunna hända er också kan ju ta er en tankeställare för åtminstone Canon har stämplat vissa RAW-format som discontinued. På mindre än tre år efter jag köpt min kamera var dess RAW-format historia och min RAW-konverterare nedlagd efter ett "hostile takower" av Adobe. Vi erbjöds generöst en gratislicens av Lightroom 1.0 (om man hade RS Premium vilket jag hade). Problemet var bara att Lightroom vid denna tid överhuvudtaget inte kunde mäta sig med de resultat jag fick med MRW ur RS. LR fortsatte att vara halvtaskigt ända fram till version 3.0.
Som toppen på detta så kunde inte Adobe erbjuda en konverteringsväg för våra RS sidecar-filer. Den de kom med var ett skämt som lämnade det mesta av våra redigeringar kvar i filerna. Eftersom jag inte har någon lust att göra om allt detta jobb så kommer jag för evigt att behöva bära med mig RAWShooter parallellt med Lightroom för att läsa dessa mina tidigaste bildfiler. Det är RAW-formatens bristande framtidssäkerhet i ett nötskal. (men det kommer nog inte att drabba er eller hur)
En del tror inte på Adobe när det gäller ett standardiserat RAW-format men det gör faktiskt jag. Det finns inget annat företag som är i närheten av det inflytande Adobe har på filformatstandards i världen. Adobe står bakom standardformat som TIFF och DNG för bilder, PDF för formstabila dokumentformat och även metadatastandarden XMP Extensible Markup Platform. Alla dessa utom DNG är idag etablerade industristandards. Det är ingen slump att det är ett mjukvaruföretag som driver detta eftersom det ju är dessa som tvingas att år för år bygga adapters till varenda nytt RAW-format tillverkarna gödslar marknaden med och de tvingas ta kostnaderna för detta. Om man kunde enas om exv. DNG så skulle mycket vara vunnet eftersom då kunde mjukvarutillverkarna koncentrera sig på att bygga funktioner i sina program istället för denna meningslösa verksamhet med at bygga adapters till varenda nu DSLR-kamera som släpps på marknaden . Det är verkligen Adobe som står för öppenheten här och de stora kameratillverkarna som vill låsa in sina användare med sina tillverkarspecifika RAW-format så att de tvingas köra deras ofta betydligt sämre produkter funktionsmässigt. Jag menar inte att man inte får bra resultat från tillverkarspecifika produkter bara att de inte kan mäta sig med exv. Adobes arbetsflöden och funktioner.
När det gäller bildlagring så ska man även tänka på att vanliga lösningar i företag, orgnisationer och förvaltningar är oftast byggda traditionellt med SQL-databaser som håller metadatat och sedan lagrar man sökvägen till bilderna som hör ihop med denna data. Detta är mycket sårbart över tiden när man byter servrar, diskar och flyttar filer kanske vart tredje eller fjärde år i alla fall. Risken att dessa länkar ska brytas över tid är uppenbar. Med XMP-metadatakompatibla format såsom JPEG, TIFF och DNG samt även PDF, så kan XMP-metadata skrivas rakt in i filerna och de viktigaste av dessa brukar t.o.m. bli läsbara exv. i Windows filhanterare. Då blir bilderna ett med sitt kontext och metadata för all framtid så länge filformaten kan läsas. Det är en bra mycket bättre långtidslagringslösning än tråckliga förhållande mellan SQL-databaser och filsystemen. Både Lightroom och Photoshop använder XMP och PhotoShops metadataschema är en del av XMP-standarden (eget namespace) precis om EXIF och Dublin Core och den gamla metadatastandarden som används i tidningsbranschen (ITPC).
Jag körde KM 7D för 5-6 år sedan och jag använde RAWShooter som RAW-konverterare. KM lades ned och MRW är idag ett fossilt RAW-format. Sony köpte resterna och lanserade A100 och då testade jag att konvertera ARW för att utröna om jag skulle kunna ligga kvar i RS om jag konverterade ARW till DNG. RS kunde läsa DNG om jag konverterade MRW-filerna från 7D men den fixade inte ARW-filer som konverterats. Skälet var att RS precis som exv. Silkypix vid denna tid envisades med att bara läsa in de DNG som hade en RAW-profil som redan stöddes av RAW-konverteraren. Eftersom RS köptes upp av Adobe och lades ner det med så blev det en dead end och ingen skulle någonsin göra en profil för A100 till det programmet.
Sens moral alltså är att det inte är säkert att alla RAW-konverterare kommer kunna läsa in DNG om de envisas att kräva en befintlig profil för det format som DNG-filen tillverkats av. En lösning på detta vore en defaultprofil så att man åtmistone kunde läsa in datat.
Så ni som tror att detta inte skulle kunna hända er också kan ju ta er en tankeställare för åtminstone Canon har stämplat vissa RAW-format som discontinued. På mindre än tre år efter jag köpt min kamera var dess RAW-format historia och min RAW-konverterare nedlagd efter ett "hostile takower" av Adobe. Vi erbjöds generöst en gratislicens av Lightroom 1.0 (om man hade RS Premium vilket jag hade). Problemet var bara att Lightroom vid denna tid överhuvudtaget inte kunde mäta sig med de resultat jag fick med MRW ur RS. LR fortsatte att vara halvtaskigt ända fram till version 3.0.
Som toppen på detta så kunde inte Adobe erbjuda en konverteringsväg för våra RS sidecar-filer. Den de kom med var ett skämt som lämnade det mesta av våra redigeringar kvar i filerna. Eftersom jag inte har någon lust att göra om allt detta jobb så kommer jag för evigt att behöva bära med mig RAWShooter parallellt med Lightroom för att läsa dessa mina tidigaste bildfiler. Det är RAW-formatens bristande framtidssäkerhet i ett nötskal. (men det kommer nog inte att drabba er eller hur)
En del tror inte på Adobe när det gäller ett standardiserat RAW-format men det gör faktiskt jag. Det finns inget annat företag som är i närheten av det inflytande Adobe har på filformatstandards i världen. Adobe står bakom standardformat som TIFF och DNG för bilder, PDF för formstabila dokumentformat och även metadatastandarden XMP Extensible Markup Platform. Alla dessa utom DNG är idag etablerade industristandards. Det är ingen slump att det är ett mjukvaruföretag som driver detta eftersom det ju är dessa som tvingas att år för år bygga adapters till varenda nytt RAW-format tillverkarna gödslar marknaden med och de tvingas ta kostnaderna för detta. Om man kunde enas om exv. DNG så skulle mycket vara vunnet eftersom då kunde mjukvarutillverkarna koncentrera sig på att bygga funktioner i sina program istället för denna meningslösa verksamhet med at bygga adapters till varenda nu DSLR-kamera som släpps på marknaden . Det är verkligen Adobe som står för öppenheten här och de stora kameratillverkarna som vill låsa in sina användare med sina tillverkarspecifika RAW-format så att de tvingas köra deras ofta betydligt sämre produkter funktionsmässigt. Jag menar inte att man inte får bra resultat från tillverkarspecifika produkter bara att de inte kan mäta sig med exv. Adobes arbetsflöden och funktioner.
När det gäller bildlagring så ska man även tänka på att vanliga lösningar i företag, orgnisationer och förvaltningar är oftast byggda traditionellt med SQL-databaser som håller metadatat och sedan lagrar man sökvägen till bilderna som hör ihop med denna data. Detta är mycket sårbart över tiden när man byter servrar, diskar och flyttar filer kanske vart tredje eller fjärde år i alla fall. Risken att dessa länkar ska brytas över tid är uppenbar. Med XMP-metadatakompatibla format såsom JPEG, TIFF och DNG samt även PDF, så kan XMP-metadata skrivas rakt in i filerna och de viktigaste av dessa brukar t.o.m. bli läsbara exv. i Windows filhanterare. Då blir bilderna ett med sitt kontext och metadata för all framtid så länge filformaten kan läsas. Det är en bra mycket bättre långtidslagringslösning än tråckliga förhållande mellan SQL-databaser och filsystemen. Både Lightroom och Photoshop använder XMP och PhotoShops metadataschema är en del av XMP-standarden (eget namespace) precis om EXIF och Dublin Core och den gamla metadatastandarden som används i tidningsbranschen (ITPC).
Senast ändrad:
3C verkar ju riktigt trevlig, de har lärt sig en del sedan introduktionmodellerna 3 och 5 (som ju faktiskt var absolut först av sitt slag i denna kameranisch!).
