xrp
Aktiv medlem
Lars.....det är precis så det fungerar i stora och väldigt seriösa företag/koncerner.
Chash is king...thats it.
Inget unikt för just Sony.
Jobbar personligen för ett stort företag som igår i en stor koncern...dessutom en väldigt seriös o rik sådan utan ett ända lån på banken...tex dom köpte det företag(ett av nordens största) som jag jobbar på cash.
Och jag ser detta fenomen väldigt ofta...om inte en av produkterna som ingår i deras sortiment/produktflora säljer speciellt mycket/knappt nått alls under ett till två år så skrotas/tas produkten bort från systemet ovs hur ny gammal den är...varför...jo en produkt som inte säljer ger inga pengar...det kostar mer än vad det smakar att hålla den vid liv .
Jo, jag hajjar förstås att det måste vara lönsamhet i sakerna och att Sony inte är här för att idka välgörenhet. Men grejen är att de nu med det beteende de har kanske stänger dörren för den ev. come-back på semi-proffs och ny-inträde på proffsmarknaden som du själv förespår (om 4 poster räknat från citatet...) på grund av att de gör sig opålitliga som leverantör!
Jag har tagit för givet att Sony köpte Minolta för att vinna "legitimitet" och aktning som systemkameratillverkare. Vad var de annars ute efter, kompakter, mobilkameror och prosumers/långzoomare var de ju redan duktiga på! Nä, det som Sony saknade var att kunna få bli tagna på allvar om de skulle ge sig på systemkameror. Så därför tänkte de att "om vi köper Minolta, och åtminstone låter folk tro att de gamla hyggliga mäniskorna bakom det omtyckta Minolta finns kvar inom organisationen så får vi både respekt och good-will från det".
Kanske såg de någon eller några tekniska lösningar som Minolta tagit fram som särskilt attraktiva också, men att köpa sig till en respektmässig position i systemkamerabranschen måste ha varit det huvudsakliga. Småkameror kan man sälja som man vill, men systemet i en systemkamera är i grunden ett långsiktigt förtroende mellan leverantör och kund, som leverantören varsamt måste bygga upp under lång tid och sedan vårda mycket försiktigt. Jag trodde att Sony förstått detta och ville ha Minolta som genväg in i detta förtroende. Åtminstone i så mån att deras användare kände sig trygga med Sony som leverantör, och att användare av andra märken respekterade Sony för att de faktiskt kunde göra skapliga kameror.
Nu har det ju inte riktigt gått på det viset, och alldeles häromdagen såg åtminstone jag, Mayro och Mats tråden där något stolpskott pratade om leksaker och kallade Sony för Toys"R"Us och så vidare. För oss som uppskattar kamerorna känns det förstås lite kymigt (men hade det varit någon annans kameramärke så är det ju faktiskt rätt kul sagt...), men det är ungefär det renommé de lyckats bygga hos användare av andra märken.
Nog för att Canoner och Nikoner inte alltid är så sams och överens, men bägge lägren erkänner i alla fall att den andre faktiskt gör dugliga produkter. Inte så dugliga som det märke man valt själv, och allt är feltänkt och av sämre kvalitet, men dugliga för barn och svagsinta eller så. Men inte ens den respekten har Sony lyckats nå upp till, trots att de köpte Minolta. Så här långt har de mina sympatier, de har startat i underläge, det har varit en hård och bitvis ganska oschysst match (linjemännnen och måldomarna verkar ju faktiskt vara direkt mutade!), och inte heller har de publiken på läktarna med sig...
Vi är ett par stycken som sett något slags storhet i de mer professionella systemkameror som kommit från Sony sedan dess, men jag förstår att vi är för få och för ekonomiskt obetydliga. Att man då i stället vill försöka bygga en större bas av entusiastiska nybörjare-till-medelgoda A-mount-användare och annat folk som kan tänkas börja gilla blixtar med konstiga fästen mm, i hopp om att kanske få lönsamhet på en omlansering av proffsgrejorna om ett par år är inte ett dugg konstigt, tvärt om riktigt sunt - så långt.
Men om de nu först droppar ett helt segment (semi-pro med crop-sensor) och sedan likt ett bortskämt barn går och sätter sig i hörnet och surar tills de uppfunnit det åttonde underverket, så finns definitivt risken att mer avancerade användare bara kommer att minnas en sak: Att leverantören gav upp. Att leverantören lämnade de entusiastiska kunderna åt sitt öde och bad dem köpa andra kameramärken. Och att de minns just det mycket, mycket länge...
Det tar en stund att bygga upp en hygglig utrustning om man har fotografering bara som hobby, så med undantag för Mats och kanske några till kan de nog inte räkna med att folk plötsligt släpper vad de nu har för märke och kommer tillbaka om ett par år, oavsett vad Sony då lyckas prestera. Blir man övergiven, sviken, lurad eller vad nu grinigt folk som t.ex. jag kan tänkas sätta för epitet på ett sådant beteende så sitter det i. Och vare sig man nu tycker att jag är direkt fånig eller ej så tar det faktiskt mycket längre tid för ett företag att återuppbygga ett förtroende som man raserat, än vad det tog att göra det från scratch...
Kort sagt: Jag tror att Sony har gjort ett rätt stort misstag om de verkligen tror att det går att ta en paus med semi-pro-segmentet, och att de nu faktiskt kastar bort det sista av det som jag tror var tanken med deras köp av Minolta. Och att de kan få det riktigt svårt med att laga det.
Själv skall jag försöka sluta tänka så jävla mycket och se om det inte möjligtvis skulle kunna gå att kliva ut i världen utanför och ta lite kort i stället, jag har nämligen hört att man skulle kunna ha sin kamera till sånt. Så, så, ni också, ut och slit på era kameror så syns vi på tråden när jobbet börjat igen i nästa vecka... Ha en trevlig helg!