Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sony A850 och A900

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu över till något annat som inte är fegt utan bara en enkel fråga: Hur många printar egentligen ut sina bilder? Tror nämligen att flertalet inte gör det och vådan av att sitta med snoken i monitorn när störande brus och andra saker ska jämföras är för vanskligt, anser jag.

Skaffar riktiga papperskopior gör jag.
Däremot printar jag inte själv ut nåt. Hade ett tag en bläckstråe foto-skrivare, men det var ett himla meck. Torkade bläckpatroner och trassel och svindyrt blev det och den jag hade kunde inte heller skriva större än A4 och för stora utskrifter blir dom ju svindyra. Så denna åkte till sist i soporna när det visade sig att köpa bläck kostade lika som skrivaren.

Det jag gör istället är att anlita Crimson. Så helt suveränt enkelt, snabbt och perfekt kvalitet, vilka format som helst och billigt är det också. Nu bor jag rätt nära, så att jag bara beställer jobbet och laddar upp bilderna så kan jag sen sätta mig i bilen och på en kvart åka in och hämta ut.

Jag har ett antal inramade bilder i olika storlekar upp till 40x50 på väggarna hemma och en del andra i album. Alldeles för lite ordning och reda dock, men det är inplanerat att "nån gång" ska jag skapa väldigt fin ordning har jag tänkt. Måste bara lyckas ta en del fina bilder först...


/Mats
 
Mats!

Med "printa ut" inkluderar jag givetvis att man låter exv Crimson eller annat företag utföra den delen av hanteringen på en fil man själv bearbetat.

Emellertid är det rätt bra att ha en A3+ skrivare själv, anser jag. Man sitter där med en bild som man tänker sig i utprintat skick. Inte långt från tanke till handling.

Tyvärr är det en del krabb med bläckstråleskrivare med 8 patroner (eller några fler eller färre). Det gäller att hålla den igång och binda den till en bra färgprofil samt kalibrera skärmen. Dessutom håller de billiga patronerna ofta avvikelser från gång till gång. Märks tydligt på Magenta och Yellow för min del.

Märkespatronerna är oftast så in i helvete dyra och hela tiden minskar man innehållet i dem. Det som förr var 15ml blev 13 och nu 11ml. Men emballagen och plastskydden blir större och priserna ökar. Så tyvärr är jag nog tvungen att hålla med dig om att underhållet av en skrivare är dyrt och ofta humörförstörande.
Men det har sina fördelar.

Sedan är det rätt kul att se hur billiga en del A4-skrivare är och dessutom bra. För 899:- kan man köpa en som fixar väldigt bra utskrifter. Det tråkiga kommer när man ska ha 4 nya patroner och priset för de ofta chippade patronerna blir 625:-. Nästan så man kan slänga skrivaren och köpa en ny så snart patronerna tar slut.

Givetvis är första inköpet av skrivare av den här typen "underprissatt" för att sedan företaget ska skaffa sig löpande intäkter när folk ständigt behöver nya patroner.
 
Kör också Crimson, men även fujidirekt.

Jag började med Crimson efter att ha läst att de var bäst i test, och de är generellt bra. Det händer dock att jag får dåliga kopior från dem (mest i början, för några år sedan). Det "dåliga" ligger i fläckar och konstiga skavanker som man inte förväntar sig. De kanske hade en prao-elev eller dålig maskin, vad vet jag.

De framkallar ju vanlig film också, så därför använder jag dem fortfarande.

Fujidirekt fungerar också riktigt bra och det är dessutom till halva priset (eller ännu billigare). De har dessutom trevliga fotoböcker med en bra onlineprogramvara. Har aldrig fått en dålig bild från dem.

Nä, skrivare skall användas regelbundet för att de skall fungera bra, precis som bilar och annat... Om jag startar en studio hemma så kanske jag köper en skrivare, men inte innan dess, det har jag lovat mig själv :)

Det var längesedan jag räknade på det, men där är väl inge vidare lönsamt att skriva ut själv om man skall ha samma kvalité som från ett fotolab, men åldersbeständigt papper, och bläck mm ?
Om man har det som en tjänst till kunder kan jag förstå det, men annars är det väl inte lönt...

//Björn
 
Det här fortsätter att vara en spännande tråd. Mitt bland "prylbögeriet" som väl egentligen är grunden för en tråd under utrustningsfrågor, dyker det upp både historiska och filosofiska inlägg. Det kanske är så att det hela ändå handlar om meningen med bilden, eller kanske till och med meningen med livet ; )

Jag satt i går kväll och tittade på den fantastiskt fina filmen "Maria Larssons eviga ögonblick". Under ett samtal mellan Maria och den danske fotografen Pedersen stannade världen en stund.

Han sa:
"Vad är det du ser när du ser genom kameran? Det är en värld att utforska, bevara och berätta om. Den som har sett det, för den går det inte bara att blunda. Det finns ingen väg tillbaka"

Man kan ha sina ups & downs, men det går aldrig att sluta fotografera eller att se världen i bilder. Det är bara att försöka välja rätt verktyg.

Har köpt filmen men inte sett den än. Det blir att åka hem och bänka sig framför TV:n ikväll! Livet som fotograf måste ha varit spännande på den tiden. Ibland när man tittar på hur uppställda folk var på gamla bilder så inser man hur stort det var att få fastna på papper. Till skillnad från nu när alla har en kamera till hands ifall man känner för att bli plåtad. Av samma anledning så känns det inte lika angeläget att fara runt och dokumentera sin miljö. Troligtvis är det ändå så eftersom den sortens foto inte är speciellt populär. Finns det något eftersatt område inom dokumentärgenren som man borde ta upp? Förslag?
 
Nåväl, tack Mats och Björn för era synpunkter, men framförallt för att ni (och några andra på tråden) i alla fall printar ut era bilder. Tycker det är enormt viktigt att det bland de man diskuterar med på forumen även har erfarenheter av skillnad mellan utprintad/uppskalad/nedskalad bild att jämföra med vad man ser på skärm.

Det ger ju en liten annan aspekt på saker och ting och kanske förklarar vaför en del tycker att samma kamera brusar för mycket medan andra inte upplever det på samma vis.

Men tillbaks till detta med att jag tyckte jag fick bättre bildinnehåll många gånger förr itiden. Är bombsäker på att det många gånger berodde på kamerans tillkortakommanden vad gällde brus vid högre iso samt även lite bristande DR.

Man var medveten om detta helt enkelt och såg helt enkelt till att motivet var så pass bra (enl sin egen smak) att men som betraktare först och främst fångades av motivet och på så vis inte noterade bruset som störande.

Idag, med bättre sensorer, är det så lätt att sitta och pixelonanera framför en bild i extrem storlek som är nästintill brusfri, har jämna färgövergångar och bättre dynamiskt omfång. Och då tycker man antagligen att bilden är okej eftersom den visar detaljer långt ner i skuggorna som det mänskliga ögat inte ens observerade vid tagningsögonblicket. Och det kan då bli lätt att bli alldeles för nöjd med det tekniska resultatet och kanske inte lägga riktigt samma jobb på bildens innehåll och slagkraftighet.

Har hittat en väg ut ur det här: Jag "inbillar" mig att jag har dyr diafilm i kameran och exponerar noga, istället för en massa alternativtagningar. Och ställer mig frågan om motivet är "värt" att avbildas för mig personligen innan jag slösar en ruta på det. På så sätt har jag hittat tillbaks lite grann så jag får det bästa ur 2 världar.

Likaså vad gäller vådan att släpa med sig en massa objektiv. Några steg bakåt eller framåt, knästående val av annan vinkel mm som ju egentligen tillhör självklarheter kan göra underverk istället för att fumla med att byta glugg. Liksom att ta sig en funderare över hur ljuset faller-man kan kanske plåta motivet en kvart senare om det finns tecken på att ljuset faller på ett sätt som lyfter bilden med den tidsrymden. Nu pratar jag inte actionbilder (bara så att ingen till äventyrs missförstår).

Fast därmed inte sagt att jag vill ha tillbaks de första gamla dslr-häckarna eller analoga kameror. Vill använda modern utrustning men inte släpa med så mycket prylar. Och istället för att lägga pengar på en mängd prylar kanske lägga samma summa på ett verkligt bra och hållbart kamerahus och 2-3 gluggar av toppkvalitet.

Så det kanske finns folk här på tråden som missförstått mig lite. jag vill ha en lättransportabel utrustning som är modern i dagsläget (och som jag vet kommer att vara det en bra tid framöver vad gäller mina behov), med bästa möjliga upplösning, DR och lågljusegenskaper. Men jag vill inte fylla ett 8 eller 16GB minneskort med en massa "chansbilder" bara för att "filmen inte kostar något" utan bara ha in lite av det tänket man hade på den analoga tiden och den tidiga digitala eran då sensorerna inte var lika bra.

Nu gäller Sony A900/A850 för mig i den här typen av plåtande. Men jag måste vara ärlig och utgå ifrån vad jag skulle vilja ha som motsvarar mina specar: Skulle önska mig en Nikon D3x fast i D700-utförande med flippbar LCD/LV. en 24-70/2.8, 1 st manuell Zeiss 50/1.4 med AF som grund. Sedan skulle jag vilja prova ut en riktigt bra telzoom. Sony finge gärna fixa en sådan kamera så hade jag kunnat använda motsvarande Sony Zeissobjektiv med AF: Då hade valtt blivit 16-35/2.8SSM, 85/1.4ZA kompletterat med ett enklare 28-75/2.8 SAM och sedan letande efter en riktigt bra telezoom för speciella ändamål.
 
Har köpt filmen men inte sett den än. Det blir att åka hem och bänka sig framför TV:n ikväll! Livet som fotograf måste ha varit spännande på den tiden. Ibland när man tittar på hur uppställda folk var på gamla bilder så inser man hur stort det var att få fastna på papper. Till skillnad från nu när alla har en kamera till hands ifall man känner för att bli plåtad. Av samma anledning så känns det inte lika angeläget att fara runt och dokumentera sin miljö. Troligtvis är det ändå så eftersom den sortens foto inte är speciellt populär. Finns det något eftersatt område inom dokumentärgenren som man borde ta upp? Förslag?

Eftersatta områden? Jo, enligt en undersökning har fotograferingsvanorna inte ändrat sig så mycket trots den digitala kameran blivit i princip var mans/kvinnas egendom. Bilder från födelsedagar, kräftskivor, semesterbilder när äkta hälften solar och barnen leker samt husdjur dominerar stort.

Jag anser att t princip all dokumentärfotografering har blivit eftersatt. Bilder som inte kanske är så upphetsande idag blir värdefulla i framtiden eftersom miljöer ändras. Livet på arbetsplatser förändras ständigt. Kåkar rivs, nya byggs. Gatufotograferingen tycker jag fyller en stor funktion inom dokumentärfotografin. Ur den kan man utläsa många trender som rådde vid tagningstillfället. Enligt min uppfattning bör allt i samhället fotograferas och därmed dokumenteras.

Det är väl oftast enklast att dokumentera ett visst tema. Och det temat får man nog hämta hos sig själv. D v s det man personligen tycker är angeläget att dokumentera. Brukar bli mer "soul" i sådan dokumentärfotografering då. Med tanke på hur många som faktiskt fotograferar kommer det säkert fram något område som man inser varit eftersatt, men inte fattat det förrän man ser bilderna.

Själv är jag mycket för att försöka skildra samhällsändringar, men jag tycker inte alltid det är så lätt. För närvarande håller jag väl på att med kamerans hjälp försöka rista en dödsruna över folkhemmets långsamma bortgång. Om jag lyckas vet jag inte, men jag anser det vara angeläget och definitivt eftersatt idag eftersom det sker en ganska snabb nedmontering av vissa välfärdsfunktioner vi under flera decennier tagit för givna.

Här är ett exempel på vad jag håller på med just nu. Har bara blivit 4 bilder ännu, men jag har 10 till som är på G.

www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2200688

//Lennart
 
Senast ändrad:
Rikard; ang. Sigma 100-300
Jag har kört 100-300 på både Nikon och Canon nu, och har i båda fallen varit mycket nöjd. Nikons 70-300F/4-5.6VR är ganska jämn med SSM70-300, dvs ganska bra - men också ganska märkbart sämre än Sigma-gluggen. Jag har inte provat Canons 70-300, men den ska också vara likvärdig.

Sigma 100-300 är lika bra på 300mmF/4 som SSM70-300 blir på sitt absolut bästa bländartal F/8. Antagligen bättre på riktigt långa avstånd, men det är svårt att säga. Jag har kört den på 1Ds3 och D3x/D90. Den har betydligt mindre "bokeh"-CA, vilket är något jag verkligen uppskattar. Ingen av Zeiss-SSM-zoomarna är speciellt bra på denna punkt.
 
Mats!

Med "printa ut" inkluderar jag givetvis att man låter exv Crimson eller annat företag utföra den delen av hanteringen på en fil man själv bearbetat.

Emellertid är det rätt bra att ha en A3+ skrivare själv, anser jag. Man sitter där med en bild som man tänker sig i utprintat skick. Inte långt från tanke till handling.

Tyvärr är det en del krabb med bläckstråleskrivare med 8 patroner (eller några fler eller färre). Det gäller att hålla den igång och binda den till en bra färgprofil samt kalibrera skärmen. Dessutom håller de billiga patronerna ofta avvikelser från gång till gång. Märks tydligt på Magenta och Yellow för min del.

Märkespatronerna är oftast så in i helvete dyra och hela tiden minskar man innehållet i dem. Det som förr var 15ml blev 13 och nu 11ml. Men emballagen och plastskydden blir större och priserna ökar. Så tyvärr är jag nog tvungen att hålla med dig om att underhållet av en skrivare är dyrt och ofta humörförstörande.
Men det har sina fördelar.

Sedan är det rätt kul att se hur billiga en del A4-skrivare är och dessutom bra. För 899:- kan man köpa en som fixar väldigt bra utskrifter. Det tråkiga kommer när man ska ha 4 nya patroner och priset för de ofta chippade patronerna blir 625:-. Nästan så man kan slänga skrivaren och köpa en ny så snart patronerna tar slut.

Givetvis är första inköpet av skrivare av den här typen "underprissatt" för att sedan företaget ska skaffa sig löpande intäkter när folk ständigt behöver nya patroner.

Hakar på - jag printar själv i A3 och det är skitbra. Jag har under de 3-4 år jag tror jag haft min Epson R1800 aldrig haft några allvarliga problem med utskriftproblem. Har den alltid på och ska jag göra viktiga jobb gör jag alltid en utskrift av Epsons lilla testark. Tar inget bläck alls att tala om och behövs det mot förmodan, så kör jag rensningsprogrammet. Klockrent. Har dock hört om äldre Epson med svåra problem. Visst, billigt är det inte men man får koll och det är det som är grejen. Dagens skrivare är fantastiska.

Funderar dock på en R1900 då en uppsättning bläck till den kostar en 1000-lapp medan det kostar 500 spänn till av någon anledning till den min R1800. Ett skrivarbyte där känns nästan som en god investering men det är trots allt inget fel på den jag har.
 
Nåväl, tack Mats och Björn för era synpunkter, men framförallt för att ni (och några andra på tråden) i alla fall printar ut era bilder. Tycker det är enormt viktigt att det bland de man diskuterar med på forumen även har erfarenheter av skillnad mellan utprintad/uppskalad/nedskalad bild att jämföra med vad man ser på skärm.

Det ger ju en liten annan aspekt på saker och ting och kanske förklarar vaför en del tycker att samma kamera brusar för mycket medan andra inte upplever det på samma vis.

Men tillbaks till detta med att jag tyckte jag fick bättre bildinnehåll många gånger förr itiden. Är bombsäker på att det många gånger berodde på kamerans tillkortakommanden vad gällde brus vid högre iso samt även lite bristande DR.

Man var medveten om detta helt enkelt och såg helt enkelt till att motivet var så pass bra (enl sin egen smak) att men som betraktare först och främst fångades av motivet och på så vis inte noterade bruset som störande.

Idag, med bättre sensorer, är det så lätt att sitta och pixelonanera framför en bild i extrem storlek som är nästintill brusfri, har jämna färgövergångar och bättre dynamiskt omfång. Och då tycker man antagligen att bilden är okej eftersom den visar detaljer långt ner i skuggorna som det mänskliga ögat inte ens observerade vid tagningsögonblicket. Och det kan då bli lätt att bli alldeles för nöjd med det tekniska resultatet och kanske inte lägga riktigt samma jobb på bildens innehåll och slagkraftighet.

Har hittat en väg ut ur det här: Jag "inbillar" mig att jag har dyr diafilm i kameran och exponerar noga, istället för en massa alternativtagningar. Och ställer mig frågan om motivet är "värt" att avbildas för mig personligen innan jag slösar en ruta på det. På så sätt har jag hittat tillbaks lite grann så jag får det bästa ur 2 världar.

Likaså vad gäller vådan att släpa med sig en massa objektiv. Några steg bakåt eller framåt, knästående val av annan vinkel mm som ju egentligen tillhör självklarheter kan göra underverk istället för att fumla med att byta glugg. Liksom att ta sig en funderare över hur ljuset faller-man kan kanske plåta motivet en kvart senare om det finns tecken på att ljuset faller på ett sätt som lyfter bilden med den tidsrymden. Nu pratar jag inte actionbilder (bara så att ingen till äventyrs missförstår).

Fast därmed inte sagt att jag vill ha tillbaks de första gamla dslr-häckarna eller analoga kameror. Vill använda modern utrustning men inte släpa med så mycket prylar. Och istället för att lägga pengar på en mängd prylar kanske lägga samma summa på ett verkligt bra och hållbart kamerahus och 2-3 gluggar av toppkvalitet.

Så det kanske finns folk här på tråden som missförstått mig lite. jag vill ha en lättransportabel utrustning som är modern i dagsläget (och som jag vet kommer att vara det en bra tid framöver vad gäller mina behov), med bästa möjliga upplösning, DR och lågljusegenskaper. Men jag vill inte fylla ett 8 eller 16GB minneskort med en massa "chansbilder" bara för att "filmen inte kostar något" utan bara ha in lite av det tänket man hade på den analoga tiden och den tidiga digitala eran då sensorerna inte var lika bra.

Nu gäller Sony A900/A850 för mig i den här typen av plåtande. Men jag måste vara ärlig och utgå ifrån vad jag skulle vilja ha som motsvarar mina specar: Skulle önska mig en Nikon D3x fast i D700-utförande med flippbar LCD/LV. en 24-70/2.8, 1 st manuell Zeiss 50/1.4 med AF som grund. Sedan skulle jag vilja prova ut en riktigt bra telzoom. Sony finge gärna fixa en sådan kamera så hade jag kunnat använda motsvarande Sony Zeissobjektiv med AF: Då hade valtt blivit 16-35/2.8SSM, 85/1.4ZA kompletterat med ett enklare 28-75/2.8 SAM och sedan letande efter en riktigt bra telezoom för speciella ändamål.

Jag har börjat tänka i samma banor. Att helt enkelt låta bli att ta bilder man vet inte blir bra, utan vara mer noga istället. Det blir bara massa sorterande sen och alla de där "ganska bra" bilderna som man sparat kommer man ju aldrig göra nåt med, men en enda röra är det.

Nu har jag börjat om på ny kula i en ny mappstruktur och ska sakta men säkert lyfta över bra bilder från det gamla arkivet. Än så länge är det mer "sakta" än nåt annat dock.

I samband med NEXen och Konica-adaptern så plockade jag fram min gamla utrustning igen som jag hade när jag började fotografera "i första vändan" för väldigt länge sedan. Det gav en del flash-backs, men jag minns att jag en tid plåtade som om "filmen var gratis" även då. Köpte TRI-X på stor-rullar och laddade kasetter själv. Byggde om badrummet till mörkrum (till storesyrrans förtret som inte kunde sminka sig när hon skulle ut och träffa killar).

Var även inne på ISO-racet redan då genom att pressa till 3000ASA. Korta slutartider blev det, men inte särskilt snygga foton ;-). Det som vi ibland sysslar med nu är ingalunda nytt dock.

Var även inne på superkvalitets-racet med fullformat osv. då med. Jobbade ett år som assistent på en reklamfoto-studio där vi plåtade i studio med stor-dia 13x18. Definitivt inte "filmen är gratis"! Var ett himla mekande med ljussättnigar och testbilder i polaroid innan den slutliga bilden togs. Det var liksom högtidliga ögonblick.

Körde lite färg hemma också och hade nåt som jag inte minns namet på, men det var en Kodak-process för färgkopior efter diapositiv. Svindyrt och massa krångel, ungefär som nuförtiden att skriva ut på fotoskrivare själv.

Hade en jäkla massa prylar då med - jag brukar drabbas av det vad jag än håller på med av nån anledning. Hade två durst kopieringsapparater med extra objektiv och fullt med plastfat och kemikalier osv med en skiva över badkaret som bord och så vidare. Inte alltid populärt.

Gick en massa studiecirklar och var ledare för FVA i skolan.

Sen blev det andra intressen som tog över, så kameran fick mest samla damm i ett antal år och togs fram då och då i dokumentations-syfte.

Fick ett återfall i slutet på 90-talet då jag köpte min analoga Minolta-utrustning som sedan kompletterades med en D5D. Tog aldrig riktigt fart ordentligt dock förrän jag för ett par år sen uppgraderade den till Sony A550 och på den vägen är det.

Jag vet att jag kanske har ett rykte om mig som prylgalning här på FS, men egentligen är det stora intresset och det håll jag vill utvecklas att skapa "nya" bilder. Åtminstone nya för mig, med intressant ljus och bildvinklar och att kunna berätta med bilder. men samtidigt vill jag att kvaliten på alstren ska bli topp när man väl fångar ögonblicket. Det får gå hand i hand helt enkelt.

Det där med en bra basuppsättning är inte så dumt.
Lennart, ett bra telezoom. Sony 2,8/70-200 G SSM säljs ju av "screamin-daemon" nu. Det är väl inte så tokigt? Jag har Tamron 70-200/2,8 som får duga åt mig, helt fantastiskt objektiv och jag tror IQ är likvärdigt med Sony, men det fokuserar lite långsamt.

Beställde för ett tag sen en 2X telekonverter till det, men det blev nåt knas, har fått tillbaka pengarna på mitt PayPal-konto, så jag får göra om det. Funderar på att ändra mig till ett 1,4X istället. Synpunkter?

Har också funderat en del på bästa sättet att bära med sig kameran, eller egentligen två kameror samtidigt. Med halsremmarna är det ett lite bökigt där dom dinglar och krockar med varandra.

Du berättade tidigare om att det är "tjänstefel" hos pressfotografer att inte ha två kameror med sig. Hur har dom (du) löst problemet?

Jag har kollat lite på Black Rapid och speciellt modellen RS-DR2 Slim.
http://www.blackrapid.com/product/camera-strap/rs-7

Är det nån här som har erfarenheter av det, eller tips och råd?

Tycker dom är snygga!
R-strap.jpg

Har gjort ett försök genom att förlänga den vanliga remmen maximalt och trä den snett över axeln på samma sätt och det funkar hyggligt med en kamera. Blir bättre än att hänga kameran upp-och-ner tycker jag, men det funkar inte med två kameror.


/Mats
 
Hade du släppt en uppdaterad modell av en kamera(eller annan produkt) som du inte såg nån stor lönsam potentional i o vars föregångare dessutom sålt väldigt dåligt o som knappt gått med vinst om det va ditt företag??

Har Pentax då sålt mera kameror, jag vet fakiskt inte vem som sålt bäst, fick för mig att A700 sålt bra i Danmark var jag nu läste det någonstans. min tanke var bara om dom lugnat sig med mängden instegare, och på så vis kunnat släppt en uppdaterad A700,

En hel värld av Sonyägare har väntat som tokar på en uppföljare, Sonys första trillingserie var helt okej, kändes lika bra om inte bättre än en dagens Canon 1000D, har nyligen känt på båda.

jag är inte ensam om dessa tankar, måste inte alltid vara metall, en Canon 60D bevisar detta, även Nikons D90 bevisar att det går att göra fina plastkameror, den typen av kameror breddar försäljningen till större massor, det är vad jag tror. jag kan inte förstå att Sony skall kunna göra någon sorts superduperkamera som skall totalknocka vareviga kameramärke på marknaden.

Det är faktiskt inte rättvist mot Sony att tro något sådant, Sony får så gärna försöka utveckla en egen typ av kamera som typ A55, så lång tänker nog Sony helt rätt. men hur länge skall det ta igentligen, alla märken vill väl utveckla sina modeller, skall man vänta in D8 eller K6 eller en D400, Sony vet ju inte vad dessa elefanter har på tapeten.

Vad jag tycker mig se är att Canon nu härmar Nikon som har D90 något enklare än D300, numera då D7000 före en kommande D400. efter Canon 50D kom ju 1Ds-modellerna, men nu finns 60D-7D sedan 1DS. men Sony har förklarat hur dom tänker med sina Nexar och A55 så lång allt väl. men jag vill i allafall se en mera välgjord modell, plast eller ej kvittar samman i dessa klasser, men rattar och knappar skall vara välgjorda och skapa ett gott intryck på många kunder. nu tycker jag så, men i rättvisans namn så tar ju även Nikon tid på sig med efterföljare också, även om D300s kom.

//Bengt.
 
Eftersatta områden? Jo, enligt en undersökning har fotograferingsvanorna inte ändrat sig så mycket trots den digitala kameran blivit i princip var mans/kvinnas egendom. Bilder från födelsedagar, kräftskivor, semesterbilder när äkta hälften solar och barnen leker samt husdjur dominerar stort.

Jag anser att t princip all dokumentärfotografering har blivit eftersatt. Bilder som inte kanske är så upphetsande idag blir värdefulla i framtiden eftersom miljöer ändras. Livet på arbetsplatser förändras ständigt. Kåkar rivs, nya byggs. Gatufotograferingen tycker jag fyller en stor funktion inom dokumentärfotografin. Ur den kan man utläsa många trender som rådde vid tagningstillfället. Enligt min uppfattning bör allt i samhället fotograferas och därmed dokumenteras.

Det är väl oftast enklast att dokumentera ett visst tema. Och det temat får man nog hämta hos sig själv. D v s det man personligen tycker är angeläget att dokumentera. Brukar bli mer "soul" i sådan dokumentärfotografering då. Med tanke på hur många som faktiskt fotograferar kommer det säkert fram något område som man inser varit eftersatt, men inte fattat det förrän man ser bilderna.

Själv är jag mycket för att försöka skildra samhällsändringar, men jag tycker inte alltid det är så lätt. För närvarande håller jag väl på att med kamerans hjälp försöka rista en dödsruna över folkhemmets långsamma bortgång. Om jag lyckas vet jag inte, men jag anser det vara angeläget och definitivt eftersatt idag eftersom det sker en ganska snabb nedmontering av vissa välfärdsfunktioner vi under flera decennier tagit för givna.

Här är ett exempel på vad jag håller på med just nu. Har bara blivit 4 bilder ännu, men jag har 10 till som är på G.

www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2200688

//Lennart

Härliga bilder där. Lugna för ögat. Det är trevligt med s/v för då spelar fantasin en mycket större roll. Egna färger målas upp efter vad man själv skulle vilja måla dit. Jag fick nästan en chock när jag hamnade på din profil och fick "Creeps" framför ögonen. Där var det inte bara färgerna som skrek!
För tillfället är jag lite förväntansfull för hemma har jag nästan inga väggar att hänga på, men nu har vi börjat renovera ett av rummen med hängbara väggar. Äntligen har jag nånstans att göra av alla utskrifter. :O)
 
Du berättade tidigare om att det är "tjänstefel" hos pressfotografer att inte ha två kameror med sig. Hur har dom (du) löst problemet?
/Mats

Efter att zoomarna börjat dominera pressmarknaden var det väl aldrig ett MÅSTE att ha 2 kameror "skottberedda" kring hals och nacke. Förr hade man en som man plåtade med och den andra över axeln i remmen. Inte speciellt bekvämt om man måste flytta sig snabbt och dessutom dra med sig väskan med resten av gluggar, objektiv och filmer.

Men med 2 fasta brännvidder hade många det som jag just beskrev det. En hel del hade dessutom en liten M-Leica som tredjekamera hängades i en lätt rem nedanför hakan i brösthöjd. Oftast med en 21mm vidvinkel.

Med med ljusstark normalzoom efter att dslr blivit allenarådande så var väl mest ETT kamerahus skottberett. Det andra låg som backup om det första skulle drabbas av driftstörning.

Sedan berodde det på situationen. Hade man en fast plats att plåta ifrån ostört så körde jag oftast med 2 kameror och 2 olika brännviddsomfång. Då kunde jag lägga ifrån mig ena kameran o snabbt ta upp den.

Man ska komma ihåg att detta med 2 kamerahus på filmtiden också var ett måste vad gällde filmkänsligheten. Ena huset körde Tri-X på nominellt värde 400 och hus 2 kördes med Tri-X som var pressad till 1600. man visste ju aldrig hur snabbt man måste vara beredd på att ljussituationer ändrades och det gick ju inte att växla iso eller ASA som det hette hursomhelst mitt i filmen (jo, det fanns filmer som man kunde göra det med fast de var inget kul och måste dessutom framkallas i C-41 process).

Transportproblemet löstes nog sällan bra. I alla fall inte om ska se till hur många pressfotografer som tidigt fick ryggproblem. Ryggsäck var väl bästa lösningen i det avseendet. Men inte så snabb när det gällde att snabbt få upp ett annat objektiv. Så många skaffade sig tidigt fiskevästar som modifierades med större fickor. Sedan började det tillverkas rena fotovästar, men aldrig för att stoppa kamerahus i.

Så fotografer som ser ut som levande hornminor på större sportevenemang är ju en sanning vi ser ofta och därmed en bra inkomstkälla för kiropraktorer.

Vid privat fotografering föredrar jag att bara ha EN dslr kamera med mig. Men i yrket så tycker jag inte det finns några idealiska lösningar.
 
Här är ett exempel på vad jag håller på med just nu. Har bara blivit 4 bilder ännu, men jag har 10 till som är på G.

www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2200688

//Lennart


Nice!

skördetid...

Bra med lite kontraster till alla jyckar

Här kommer mitt kontrastbidrag för idag. Fotade av det med min 850 för jag orka inte scanna :)
Dock taget med en polaroid. Jag fick en sjuk hängning på datorn idag som jag var tvungen att avbilda - har aldrig sett något liknande...
Polaroid kändes bättre, men det tog två exponeringar :)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=2234919&target=_blank

Just det... det behöver inte skrivas ut heller :)

Mvh
Björn
 
Senast ändrad:
Har Pentax då sålt mera kameror, jag vet fakiskt inte vem som sålt bäst, fick för mig att A700 sålt bra i Danmark var jag nu läste det någonstans. min tanke var bara om dom lugnat sig med mängden instegare, och på så vis kunnat släppt en uppdaterad A700,

En hel värld av Sonyägare har väntat som tokar på en uppföljare, Sonys första trillingserie var helt okej, kändes lika bra om inte bättre än en dagens Canon 1000D, har nyligen känt på båda.

jag är inte ensam om dessa tankar, måste inte alltid vara metall, en Canon 60D bevisar detta, även Nikons D90 bevisar att det går att göra fina plastkameror, den typen av kameror breddar försäljningen till större massor, det är vad jag tror. jag kan inte förstå att Sony skall kunna göra någon sorts superduperkamera som skall totalknocka vareviga kameramärke på marknaden.

Det är faktiskt inte rättvist mot Sony att tro något sådant, Sony får så gärna försöka utveckla en egen typ av kamera som typ A55, så lång tänker nog Sony helt rätt. men hur länge skall det ta igentligen, alla märken vill väl utveckla sina modeller, skall man vänta in D8 eller K6 eller en D400, Sony vet ju inte vad dessa elefanter har på tapeten.

Vad jag tycker mig se är att Canon nu härmar Nikon som har D90 något enklare än D300, numera då D7000 före en kommande D400. efter Canon 50D kom ju 1Ds-modellerna, men nu finns 60D-7D sedan 1DS. men Sony har förklarat hur dom tänker med sina Nexar och A55 så lång allt väl. men jag vill i allafall se en mera välgjord modell, plast eller ej kvittar samman i dessa klasser, men rattar och knappar skall vara välgjorda och skapa ett gott intryck på många kunder. nu tycker jag så, men i rättvisans namn så tar ju även Nikon tid på sig med efterföljare också, även om D300s kom.

//Bengt.

Bengt det är många fler faktorer än x-antal enheter som spelar en betydande/avgörande roll för att en produkt skall blir verklighet och en lönsam affär.

Saxat från intervjun med Mark Weir....

"Enthusiasts are stepping forward and buying digital SLRs at a very high rate -- very strong growth versus our prior year. The other thing we're seeing is the emergence of the second-time digital SLR purchaser. Up until very recently, it's just been their first-time purchase who's dominated, but now we see the emergence of second- and third-time purchases."

Det är alltså först under det gångna året(2010) som Sony ser kraftig ökning av försäljning av kamerorna i prisklassen som A580 och A55 ligger i....dessutom har det fram till alldeles nyligen varit första gången köpare som dominerat, men nu ser dom en ökning av användare som köper en andra och en tredje gång.

Om det först är nu dom se detta så inser man ganska snabbt att en ny semiprokamera inte hade blivit nån kioskvältare och lönsam affär om man hade släppt den för 1-2 år sedan....om intresset har varit så svalt för Sonys-entusiastsegmentet tidigare så kan man ju bara föreställa sig hur kallt intresset har varit för deras semipro/prosegment.

Nån D400 från Nikon tror jag inte vi få se förrens Sony är redo med sin semiprokamera då Nikon med all säkerhet kommer att använda sig av samma sensor.
 
Ja, helt sjukt. Här kommer en bild på hur det egentligen såg ut, men som ni kan se så står det varken sprit eller röka framdukat, så det är inget "hittepå" :)
 

Bilagor

  • _DSC0074.jpg
    _DSC0074.jpg
    13.1 KB · Visningar: 97
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.