PMD
Aktiv medlem
Och när framstegen blivit riktigt stora även bygga om ett utedass till en Camera Obscura.
Det är för enkelt. Man välter bara ner dasset så har man hålet på rätt plats. Skitbra!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
Och när framstegen blivit riktigt stora även bygga om ett utedass till en Camera Obscura.
Nu över till något annat som inte är fegt utan bara en enkel fråga: Hur många printar egentligen ut sina bilder? Tror nämligen att flertalet inte gör det och vådan av att sitta med snoken i monitorn när störande brus och andra saker ska jämföras är för vanskligt, anser jag.
Det här fortsätter att vara en spännande tråd. Mitt bland "prylbögeriet" som väl egentligen är grunden för en tråd under utrustningsfrågor, dyker det upp både historiska och filosofiska inlägg. Det kanske är så att det hela ändå handlar om meningen med bilden, eller kanske till och med meningen med livet ; )
Jag satt i går kväll och tittade på den fantastiskt fina filmen "Maria Larssons eviga ögonblick". Under ett samtal mellan Maria och den danske fotografen Pedersen stannade världen en stund.
Han sa:
"Vad är det du ser när du ser genom kameran? Det är en värld att utforska, bevara och berätta om. Den som har sett det, för den går det inte bara att blunda. Det finns ingen väg tillbaka"
Man kan ha sina ups & downs, men det går aldrig att sluta fotografera eller att se världen i bilder. Det är bara att försöka välja rätt verktyg.
Har köpt filmen men inte sett den än. Det blir att åka hem och bänka sig framför TV:n ikväll! Livet som fotograf måste ha varit spännande på den tiden. Ibland när man tittar på hur uppställda folk var på gamla bilder så inser man hur stort det var att få fastna på papper. Till skillnad från nu när alla har en kamera till hands ifall man känner för att bli plåtad. Av samma anledning så känns det inte lika angeläget att fara runt och dokumentera sin miljö. Troligtvis är det ändå så eftersom den sortens foto inte är speciellt populär. Finns det något eftersatt område inom dokumentärgenren som man borde ta upp? Förslag?
Mats!
Med "printa ut" inkluderar jag givetvis att man låter exv Crimson eller annat företag utföra den delen av hanteringen på en fil man själv bearbetat.
Emellertid är det rätt bra att ha en A3+ skrivare själv, anser jag. Man sitter där med en bild som man tänker sig i utprintat skick. Inte långt från tanke till handling.
Tyvärr är det en del krabb med bläckstråleskrivare med 8 patroner (eller några fler eller färre). Det gäller att hålla den igång och binda den till en bra färgprofil samt kalibrera skärmen. Dessutom håller de billiga patronerna ofta avvikelser från gång till gång. Märks tydligt på Magenta och Yellow för min del.
Märkespatronerna är oftast så in i helvete dyra och hela tiden minskar man innehållet i dem. Det som förr var 15ml blev 13 och nu 11ml. Men emballagen och plastskydden blir större och priserna ökar. Så tyvärr är jag nog tvungen att hålla med dig om att underhållet av en skrivare är dyrt och ofta humörförstörande.
Men det har sina fördelar.
Sedan är det rätt kul att se hur billiga en del A4-skrivare är och dessutom bra. För 899:- kan man köpa en som fixar väldigt bra utskrifter. Det tråkiga kommer när man ska ha 4 nya patroner och priset för de ofta chippade patronerna blir 625:-. Nästan så man kan slänga skrivaren och köpa en ny så snart patronerna tar slut.
Givetvis är första inköpet av skrivare av den här typen "underprissatt" för att sedan företaget ska skaffa sig löpande intäkter när folk ständigt behöver nya patroner.
Nåväl, tack Mats och Björn för era synpunkter, men framförallt för att ni (och några andra på tråden) i alla fall printar ut era bilder. Tycker det är enormt viktigt att det bland de man diskuterar med på forumen även har erfarenheter av skillnad mellan utprintad/uppskalad/nedskalad bild att jämföra med vad man ser på skärm.
Det ger ju en liten annan aspekt på saker och ting och kanske förklarar vaför en del tycker att samma kamera brusar för mycket medan andra inte upplever det på samma vis.
Men tillbaks till detta med att jag tyckte jag fick bättre bildinnehåll många gånger förr itiden. Är bombsäker på att det många gånger berodde på kamerans tillkortakommanden vad gällde brus vid högre iso samt även lite bristande DR.
Man var medveten om detta helt enkelt och såg helt enkelt till att motivet var så pass bra (enl sin egen smak) att men som betraktare först och främst fångades av motivet och på så vis inte noterade bruset som störande.
Idag, med bättre sensorer, är det så lätt att sitta och pixelonanera framför en bild i extrem storlek som är nästintill brusfri, har jämna färgövergångar och bättre dynamiskt omfång. Och då tycker man antagligen att bilden är okej eftersom den visar detaljer långt ner i skuggorna som det mänskliga ögat inte ens observerade vid tagningsögonblicket. Och det kan då bli lätt att bli alldeles för nöjd med det tekniska resultatet och kanske inte lägga riktigt samma jobb på bildens innehåll och slagkraftighet.
Har hittat en väg ut ur det här: Jag "inbillar" mig att jag har dyr diafilm i kameran och exponerar noga, istället för en massa alternativtagningar. Och ställer mig frågan om motivet är "värt" att avbildas för mig personligen innan jag slösar en ruta på det. På så sätt har jag hittat tillbaks lite grann så jag får det bästa ur 2 världar.
Likaså vad gäller vådan att släpa med sig en massa objektiv. Några steg bakåt eller framåt, knästående val av annan vinkel mm som ju egentligen tillhör självklarheter kan göra underverk istället för att fumla med att byta glugg. Liksom att ta sig en funderare över hur ljuset faller-man kan kanske plåta motivet en kvart senare om det finns tecken på att ljuset faller på ett sätt som lyfter bilden med den tidsrymden. Nu pratar jag inte actionbilder (bara så att ingen till äventyrs missförstår).
Fast därmed inte sagt att jag vill ha tillbaks de första gamla dslr-häckarna eller analoga kameror. Vill använda modern utrustning men inte släpa med så mycket prylar. Och istället för att lägga pengar på en mängd prylar kanske lägga samma summa på ett verkligt bra och hållbart kamerahus och 2-3 gluggar av toppkvalitet.
Så det kanske finns folk här på tråden som missförstått mig lite. jag vill ha en lättransportabel utrustning som är modern i dagsläget (och som jag vet kommer att vara det en bra tid framöver vad gäller mina behov), med bästa möjliga upplösning, DR och lågljusegenskaper. Men jag vill inte fylla ett 8 eller 16GB minneskort med en massa "chansbilder" bara för att "filmen inte kostar något" utan bara ha in lite av det tänket man hade på den analoga tiden och den tidiga digitala eran då sensorerna inte var lika bra.
Nu gäller Sony A900/A850 för mig i den här typen av plåtande. Men jag måste vara ärlig och utgå ifrån vad jag skulle vilja ha som motsvarar mina specar: Skulle önska mig en Nikon D3x fast i D700-utförande med flippbar LCD/LV. en 24-70/2.8, 1 st manuell Zeiss 50/1.4 med AF som grund. Sedan skulle jag vilja prova ut en riktigt bra telzoom. Sony finge gärna fixa en sådan kamera så hade jag kunnat använda motsvarande Sony Zeissobjektiv med AF: Då hade valtt blivit 16-35/2.8SSM, 85/1.4ZA kompletterat med ett enklare 28-75/2.8 SAM och sedan letande efter en riktigt bra telezoom för speciella ändamål.
Hade du släppt en uppdaterad modell av en kamera(eller annan produkt) som du inte såg nån stor lönsam potentional i o vars föregångare dessutom sålt väldigt dåligt o som knappt gått med vinst om det va ditt företag??
Eftersatta områden? Jo, enligt en undersökning har fotograferingsvanorna inte ändrat sig så mycket trots den digitala kameran blivit i princip var mans/kvinnas egendom. Bilder från födelsedagar, kräftskivor, semesterbilder när äkta hälften solar och barnen leker samt husdjur dominerar stort.
Jag anser att t princip all dokumentärfotografering har blivit eftersatt. Bilder som inte kanske är så upphetsande idag blir värdefulla i framtiden eftersom miljöer ändras. Livet på arbetsplatser förändras ständigt. Kåkar rivs, nya byggs. Gatufotograferingen tycker jag fyller en stor funktion inom dokumentärfotografin. Ur den kan man utläsa många trender som rådde vid tagningstillfället. Enligt min uppfattning bör allt i samhället fotograferas och därmed dokumenteras.
Det är väl oftast enklast att dokumentera ett visst tema. Och det temat får man nog hämta hos sig själv. D v s det man personligen tycker är angeläget att dokumentera. Brukar bli mer "soul" i sådan dokumentärfotografering då. Med tanke på hur många som faktiskt fotograferar kommer det säkert fram något område som man inser varit eftersatt, men inte fattat det förrän man ser bilderna.
Själv är jag mycket för att försöka skildra samhällsändringar, men jag tycker inte alltid det är så lätt. För närvarande håller jag väl på att med kamerans hjälp försöka rista en dödsruna över folkhemmets långsamma bortgång. Om jag lyckas vet jag inte, men jag anser det vara angeläget och definitivt eftersatt idag eftersom det sker en ganska snabb nedmontering av vissa välfärdsfunktioner vi under flera decennier tagit för givna.
Här är ett exempel på vad jag håller på med just nu. Har bara blivit 4 bilder ännu, men jag har 10 till som är på G.
www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2200688
//Lennart
Du berättade tidigare om att det är "tjänstefel" hos pressfotografer att inte ha två kameror med sig. Hur har dom (du) löst problemet?
/Mats
Här är ett exempel på vad jag håller på med just nu. Har bara blivit 4 bilder ännu, men jag har 10 till som är på G.
www.fotosidan.se/member/portfolio/viewpic.htm?ID=2200688
//Lennart
Har Pentax då sålt mera kameror, jag vet fakiskt inte vem som sålt bäst, fick för mig att A700 sålt bra i Danmark var jag nu läste det någonstans. min tanke var bara om dom lugnat sig med mängden instegare, och på så vis kunnat släppt en uppdaterad A700,
En hel värld av Sonyägare har väntat som tokar på en uppföljare, Sonys första trillingserie var helt okej, kändes lika bra om inte bättre än en dagens Canon 1000D, har nyligen känt på båda.
jag är inte ensam om dessa tankar, måste inte alltid vara metall, en Canon 60D bevisar detta, även Nikons D90 bevisar att det går att göra fina plastkameror, den typen av kameror breddar försäljningen till större massor, det är vad jag tror. jag kan inte förstå att Sony skall kunna göra någon sorts superduperkamera som skall totalknocka vareviga kameramärke på marknaden.
Det är faktiskt inte rättvist mot Sony att tro något sådant, Sony får så gärna försöka utveckla en egen typ av kamera som typ A55, så lång tänker nog Sony helt rätt. men hur länge skall det ta igentligen, alla märken vill väl utveckla sina modeller, skall man vänta in D8 eller K6 eller en D400, Sony vet ju inte vad dessa elefanter har på tapeten.
Vad jag tycker mig se är att Canon nu härmar Nikon som har D90 något enklare än D300, numera då D7000 före en kommande D400. efter Canon 50D kom ju 1Ds-modellerna, men nu finns 60D-7D sedan 1DS. men Sony har förklarat hur dom tänker med sina Nexar och A55 så lång allt väl. men jag vill i allafall se en mera välgjord modell, plast eller ej kvittar samman i dessa klasser, men rattar och knappar skall vara välgjorda och skapa ett gott intryck på många kunder. nu tycker jag så, men i rättvisans namn så tar ju även Nikon tid på sig med efterföljare också, även om D300s kom.
//Bengt.
Vilket häftigt mönster, Björn! Har aldrig sett något liknande som hållit symmetrin över hela skärmen.
Ja, helt sjukt. Här kommer en bild på hur det egentligen såg ut, men som ni kan se så står det varken sprit eller röka framdukat, så det är inget "hittepå"