...
Det blir väl bättre nu, men annars tycker jag det är stadigare att fota på vanligt sätt. Hur använder ni andra LiveView? Står ni som gamla Hasselblad-fotografer med kameran på magen och tittar ner, eller böjda bakåt som en banan med kameran högt upp på sträckta armar som en turist med en kompaktkamera?
/Mats
Jag håller ALDRIG NÅGONSIN en LiveView-DSLR-kamera med utvinklingsbar skärm på samma sätt som man håller en kompaktkamera, dvs med armarna utsträckta framåt (gör jag det börjar mina armar att darra tämligen omgående pga tyngden).
I vissa situationer håller jag kameran på uppsträckta armar i stort sett rakt över huvudet (mycket mindre ansträngande), med skärmen nedvinklad runt 90 grader. Ex. ifall jag behöver fota över en folkskock eller över ett stängsel för att fota djur i slottskogen, för att slippa bildstörningar från nätet i bilden. Det fina är ju att man hela tiden i realtid kan följa och komponera bilden, och lägga AF-rutan/rutorna på rätt ställe (inga andra LV-system klarar detta i realtid).
I andra situationer, som t.ex. vid makrofoto där man ofta behöver gå lågt, så vinklar man förstås bara ut skärmen åt andra hållet - ungerfär 90 grader uppåt.
Men i de allra flesta fall när jag använder Quick-LiveView så har jag kameran framför magen. Det blir en VÄLDIGT stor skillnad mot att man har en stor svart kamera framför sitt ansikte, som man sedan kör upp i någon annans ansikte (ger garanterat en ansträngd fotomin). Inte bara när det gäller vuxna, utan givetvis alldeles särskilt när det gäller barn och djur så agerar dessa ju vanligen inte alls naturligt ifall man gör på detta sätt. Första gången jag provade A550 "i verkligheten" var på julafton. Jag började med att använda den optiska sökaren, som man ju vant sig vid sedan decennier tillbaka. Upptäckte snabbt att jag missade nästan alla bilder. En 2-åring och en 5-åring som flyger omkring - båda vesslesnabba - gick inte att hänga med. Innan jag var klar att ta en bild t.ex. när en av dem tog emot en julklapp av tomten, så hade ju ungen hunnit springa iväg med den och komma tillbaka igen för att hämta nästa julklapp, innan jag var klar!
Att fota barn snett ovanifrån ger ju vanligen väldigt tråkiga bilder, så proceduren var att sänka sig ner på huk, fokusera och komponera. Då var ungen klar och skenade iväg. Resa på sin gamla protesterande kropp, knata efter ungen, sjunka ner på huk igen och fokusera och ... Ungen var redan tillbaka på det första stället. Resa sig upp igen och ... Ja, ni fattar. Hopplöst!
Här behövdes andra doningar! In med QuickLV:en och ut med skärmen.
När man inte längre behöver gå upp och ner hela tiden, utan kan stå på benen men ändå hålla kameran lågt, så blev jag plötsligt lika snabb som ungarna, och kunde jaga efter dem när det behövdes. Det hjälpte ju också att deras intresse för vad jag hade hängande på magen tog slut efter ett par sekunder (julklapparna var förstås mycket mer spännande), till skillnad från när jag satt på huk framför dem med en stor svart klump framför ansiktet.
När man har kameran hängande framför magen behöver man ju inte nödvändigtvis alltid peka rakt fram med den, ifall man vill vara lite mera diskret. Man kan titta rakt framåt, och så lite neråt på skärmen, medan kameran är vinklad t.ex. 45 grader åt ena sidan. Eller 90 grader åt sidan. Man kan t.o.m. rikta kameran rakt bakåt. Det är bara att vända objektivet bakåt och klämma det mellan ena överarmen och kroppssidan. Via QuickLV:en har man full koll på vad som händer bakom en. Enligt min mening är detta den bästa "Street photography" camera som någonsin funnits!
Det är bara att beklaga alla andra vars LiveView-system absolut inte klarar något sådant här. Att man behöver ha utvinklingsbar skärm för att ett LV-system överhuvudtaget ska bli användbart är det enbart Sony och Oly som har fattat. Inte Canon, och inte Pentax, vilka har enbart fasta skärmar i likhet med Nikons alla modelller modeller (förutom det enda undantaget D5000). Å andra sidan är autofokusen i LV-läge på alla de andra DSLR-tillvarkarnas kameror så långsama, att de ändå inte kan användas för vardaglig frihandsfotografering. Stativ krävs vanligen, och det huvudsakliga ändamålet är manuell fokusering pga bristande AF-noggrannhet. Sony har istället valt att förbättra AF-systemet i A5XX-serien, så behovet av detta torde vara ringa (utom vid t.ex. astrofotografering, då Sonys MF Check-funktion med upp till 14x förstoring bör vara väldigt användbar).
Jag kollade lite på Nikons och Canons prestanda när det gäller autofokus i LV-läge. Det tog mellan 3 och 4 sekunder - per bild! A5XX öser iväg 4 bilder per sekund i QuickLV-läge, med fokusering, exponeringsmätning etc. mellan varje bild. Det är 12-15 gånger snabbare än vad de "ledande" kameratillverkarna har lyckats åstadkomma. Total utklassning...
Jag valde inte alls A550 pga att den hade både LV och Quick-LV, utan pga den makalösa 921.000 punkters skärmen. Men efter att jag fått möjlighet att använda speciellt QuickLV i praktiken, så är det som en uppenbarelse. Och ansiktssökningen visade sig vara suverän när det gällde att snabbt få AF och exponering rätt på kringflygande ungar.
Sonys QuickLV spelar helt enkelt i en annan division - högt upp över alla andra. Men eftersom de flesta inte är förtrogna med det systemet, så har ju de flesta enbart ägnat sig åt att trumpeta ut att Sonys system är mycket sämre, "eftersom det inte går att kolla att objektivet fokuserar rätt" med Sonys QuickLV (vilket således normalt inte längre behövs för vår del för vår del). Undrar hur testarna ska tackla det här - nu kan de ju inte ge mer poäng för sina favorit-CaNikon-modeller, när Sony har båda systemen (jag har sett några "lösa" detta problem genom att helt enkelt inte nämna något om LiveView i sina tester)...
)
