Huvudsaken är att vi landar i att slutresultatet är det viktiga, att det fyller den funktion som det bör utifrån varför den blev till ..
Hur vi når dit spelar ingen roll.
Personligen så har jag bevisat tusende gånger att folk inte ser skillnad på bilderna, om de är fotade i jpeg eller raw, när de väl hänger på utställningsväggen eller när de väl sitter på pränt i boken eller magasinet.
Ingen hör förnekar fördelarna man får genom att fota/arbeta i/med raw-formatet, härom tvisstar ingen.
Så för mig så är diskursen tämligen död faktiskt, då problemet ej existerar.
Jag menar alltså tvärtom: teknikutvecklingen gör att vi kan lägga mindre vikt vid tekniken (t ex "korrekt" exponering) och mer på bilden. Om vi tar till oss de möjligheter tekniken ger.
Personligen så tror jag att det är tvärt om. folk tänker inte mer på bilden nu än förr, snarare tvärt emot. Digitaltekniken har förfört så många teknikglada entusiaster in i fotogenren att det är teknikdyrkandet som råder och de äkta, bildfokuserande fotograferna har visst blivit fler MEN INTE (menar Jag!) så många som antalet fler ivriga fotografer antyder att det borde vara.
Fenomenet är ju uppenbart (tycker jag).
Påstår inte att det är fel att teknikdyrka, men att orka fila in dessa folk bland bildseende fotografer blir lite hädiskt eller snarare blasfemiskt i mina ögon.
**
Själv är jag så bildintresserad att själva tekniken fram till bilden är en nödvändighet, endast. Om sedan INGEN ser skillnad på mina resultat, om de är pysslade i raw eller prasslade i jpeg så spelar det heller ingen roll om jag föredrar att prassla i jpeg eller pyssla i raw - eller tvärt om :lol:
!!
Kör på ni om ni anser att det finns ngt att prata om.
MVH Niclas,