Jag arbetar i ett labb med en Agfa maskin. Där belyses fotopapperet med tre lasrar, en blå, en grön samt en röd. Lasrarna lyser hela tiden konstant men det finns reglerutrustning (modulatorer som styr och blandar ljuset) Ljuset går till ett prisma som roterar i hög hastighet och fördelar ljuset så att varje pixel får rätt färg och rätt tyngd. Utrustningen skriver ut med 400 PPI om automatiken kopplas ur (repromode) Detta är beskrivet mycket förenklat, men talar kanske om hur fotopapperet belyses.
Man använder ett specialfotopapper som är anpassat för laser. Laserbelysningen har väldigt hög ljusstyrka, skulle man titta in i laserljuset så är det det sista man ser. Laserpapperet är optimerat för väldigt korta exponeringstider och för laserbelysning. Använder man det billigare ”vanliga” RA4 fotopapperet så får man inte samma höga Dmax, det svarta blir inte lika djupsvart, bilden ser inte riktigt utframkallad ut, om man ska försöka ta en liknelse.
Efter det att fotopapperet är belyst ska det framkallas. Efter framkallningen har men ett kombinerat blek och fixeringsbad. Sist går papperet igenom fyra stycken stabiliseringsbad för att få hög hållbarhet.
Till slut torkas bilden i en infratork och sedan med en tork till med ”vanlig” värme.