Finns det någon statistik hur många som har DSLR för de olika märkena?
Min subjektiva bild är att Nikon leder både när man tittar på vad de bästa internationella proffsen använder och vad man ser på gatorna. Sony är i bästa fall en avlägsen trea.
Sony sålde väldigt mycket A6000 långt fram i produktcykeln och var under en tid den kompakta systemkamera som sålde bäst på många ställen. Så det har gått ut många sådana och de gör ju inte mycket väsen av sig för med en pannkaka har man den i fickan ofta och då syns den ju inte så mycket. Det är ju det som är hela grejen med små kamerahus att de är så små att man kan ta med dem i en rymlig ficka trots att de har precis samma sensorer som i Nikons tjockkameror.
Omvänt så kan ju ingen missa en stor proffskamera för den syns alltid för den kan man aldrig få ner i en ficka. Har den sedan ett stort objektiv monterat så är det ju nästan som att ha en motorsåg över axeln (det uttrycket har inte jag myntat utan är något jag läst en testare undsluppit sig när han testade D4 om jag inte minns fel.
Men A6000 är ju som sagt ingen DSLR och inte ens en SLT som väl är det närmaste en DSLR-tjockkamera Sony tillverkar.
Sedan talar du egentligen om "installerad bas" och hela den här diskussionen gäller ju vad som hänt just nu på USA marknaden för fullformatskameror. Det intressanta med detta är ju trots allt att Nikon tydligen inte gått så bra utan att Sony på just denna marknad under mätt period gått bättre sett till omsatta pengar. Det är något som är ganska märkligt trots allt efter som ingen annan varit ens i närheten av de två stora under så många år (undantaget på några få marknader som den tyska och danska vad jag vet). Viktigt är ju också att det är i prestigeskiktet detta sker och det svider nog en hel del trots all energi som nu läggs på att skadebegränsa.
Canon har ju i alla fall kommit med några nya modeller under samma period som kontrat de Sony och Nikon-modeller som haft högst upplösning. Men Nikon har som sagt inte egentligen kommit med något nytt i sak sedan 36 MP sensorn kom i D800 och D800E. De fick ha den nischen i knappt ett par år innan Sonys A7r med samma sensorpaket som i D800E. Efter det har Nikon inte kommit med något nytt med högupplöst FF-sensor eller någon motsvarighet till Sonys A7r II, A7s eller A7sII (de senare optimerade för video). På Nikons FF-front inget nytt och det är nog faktiskt ett resultat av det vi sett i USA där Nikon nu börjat få betala för att man faktiskt inte vårdat sin trädgård tillräckligt bra.
Sony E-mount är som sagt den enda cross-overplattformen för FF och många Canon-fotografer har köpt Sony FF-hus till sina Canon-objektiv. Nikon har varit förskonat från ett sådant tapp tidigare då det länge inte funnits några Nikon till E-mountadapters, men nu finns även en del sådana och det ska bli intressant att se om man får någon större ström av Nikon-fotografer på samma sätt som tidigare kommit från Canon-sidan. I Canon-fallet så migrerade en del för att Canon hade svårt att sluta DR-gapet mot Sony på nära två steg på bas-ISO. Ju längre Nikon ligger kvar där de ligger i FF-segmentet ju större kommer lockelsen att bli att migrera. Jag tror faktiskt att just Nikon måste hitta på något i detta segment.
Det här har inget med att det skulle vara något större fel på D800 men precis som jag nu kan tycka att min egen A7r nu känns lätt antikverad i jämförelse med mina nyare hus så tror jag Nikons FF-publik nu skulle se en del poäng i att komma mer i synk med den nya tekniken vi fått under de senaste fem åren både när det gäller sensorer och andra innovationer/funktioner. Personligen kan jag inte tänka mig ett FF-hus utan IBIS (trots att jag har OSS i många objektiv) och följande Eye-Fokus har jag svårt att se att inte varenda porträttfotograf skulle sätta värde på bara för att nämna några. D800 har dessutom ingen ställbar bakdisplay - idag skulle det vara en klar deal breaker för mig bara det.
Följande AF vid videofoto är också något jag inte vill vara utan. Nu när man börjat kolla på 4K filmer och serier på Netflix så slås jag ofta av hur taskigt man faktiskt lyckas följa med fokus även i kommersiell film idag filmad av proffs (de kanske också skulle ta och kolla på en toycamera med följande AF för video). Den högre detaljen vi har nu även i TV-skärmarna ställer högre krav på filmningen än tidigare. I de spegelfria kameror som har följande AF även i video så kan man ha kontroll över detta inte bara på en i solljus hopplös display utan även i huvudsökaren. Min gamla A7r är fortfarande en underbar stillbildskamera precis som A800E eller 810, men filma vill jag inte ha den till längre. Det kanske är videofunktionerna som är de som verkligen fått ett lyft i senare modeller. Min A7r-generationen av kamerahus är också hopplöst frånåkt när det gäller AF-systemen i modernare Sony-hus och jag är säker på att även Nikon skulle förbättra både deras motsvarande system, seriebiltagningshastighet och buffertdjup för att kunna ta en oändlig massa bilder utan att kameran storknar även vid RAW-foto i nyare modernare modeller.
Sedan har man ju hört väldigt många vittnesmål genom åren av även Nikon-entusiaster med proffsmodeller som blivit bokstöd när man skaffat små spegellösa av varierande fabrikat, så frågan är ju hur man ska se på det. D3:an, D4:an och D800:an man har får ligga hemma medan man luftar den lilla spegellösa eller mobilen i ännu högre grad istället, eftersom man helt enkelt inte orkar släpa på tjockisen. Så frågan är väl då hur man egentligen bör se på "just den installerade basen" som i realiteten är deltidspensionerad? Jag är förvånad att du verkar se så många stora proffskameror av Nikon-fabrikat på stan med tanke på detta. De borde ju rimligen varit väldigt många fler än de faktiskt är.