Naturfotot och digital manipulering

[brutusostling]

En diskussion som pågick för några månader sedan, men som kan och bör gå vidare. Så här inledde Christian Nilsson diskussionen:

RUBRIK: Digitala tidsåldern katastrof för naturfotots trovärdighet!

I Photo Natura diskuterade vi för flera år sedan naturfotots framtid i en värld där fotografin blir allt mer digital. Vi antog pessimistiskt att naturfotots trovärdighet skulle påverkas av att det är så lätt att skapa perfekta bilder i en dator. Amerikanske naturfotografen Art Wolfs klantiga klavertramp i sin bok Migrations var rena järtecknet. Vi hade många diskussioner om ämnet och beslöt att en digitalt förändrad naturbild alltid borde vara försedd med en märkning. Tyvärr har det inte blivit så. Idag har vi fått just det mardrömsscenario som vi i Photo Natura och många andra naturfotogarfer fruktade - att en alltför bra naturbild riskerar att ifrågasättas med kommentaren: "Bra bild! Kanske gjord i Photoshop?"
/Christian Nilsson, Photo Natura medlem/

Under det senaste året har jag rest runt en hel del och träffat många engelska och nordamerikanska naturfotografer. De seriösa amerikanska fotograferna sysslar inte med digital manipulering av sina bilder. Däremot har jag blivit lätt chockad när jag stött på en del engelska fotografer och en hel del amatörfotografer. Två exempel:
Nyligen klagade jag lätt på en gren som var i vägen när jag och en amerikansk amatörfotograf plåtade en blåhäger - och det fanns inga andra vinklar att ta till. "Jamen det fixar jag lätt i datorn" var kommentaren - utan någon som helst vidare reflexion. När jag frågade om han inte ansåg att det kunde vara ett problem, skakade han bara på huvudet och sa att så gör han alltid. Då först förstod jag vad det här med naturfotomanipuleringen verkligen kan medföra. Denne fotograf hade ingen lust att fortsätta jaga bättre bilder på blåhäger utan för honom var det hela lätt kirrat i datorn.
ETt annat exempel: Uppe i Churchill mötte jag i november en känd engelsk naturfotograf, en ytterst sympatisk person vill jag gärna tillägga, som i en del engelska fototidningar lovprisats som den nya generationens naturfotograf. När han visat oss några vykort med bilder från Afrika och Antarktis (där bl.a. två pingviner möts på ett märkligt vis) kunde inte Kevin Schafer låta bli att fråga om bilderna inte var manipulerade. Och vid fråga medgav han det utan att tveka. Så killen är ärlig.
Under de nio dagar vi spenderade med att plåta isbjörn hade vi nästan inget solljus alls. Och nu ligger där en hel massa bilder från denna vecka på nätet (och vem vet om inte en isbjörnsbok är att vänta) där solljuset lyser varmt på ungarna och björnhonan. På fotografens förra bok om apor, som även finns på svenska om jag inte missminner mig, hittade jag inget om digital manipulering - men flera av bilderna är knappast möjliga utan manipulering.
OK - so what?
Jo, jag tror att frågan har en till och med djupare betydelse än vad Christian tar upp. Jag tror nämligen att gemene man bryr sig. Det är nog till och med en ytterst viktig fråga för köparen/läsaren av fotoböcker eller tidskrifter. Och detta baserar jag på den reaktion det väcker hos gemene läsare när de får veta att en bild de trott vara hämtad "direkt från naturen" är manipulerad.
Jag tror alltså att den här frågan är viktig för konsumenten av bilder, i synnerhet av naturbilder. Vi har en "längtan" efter "det naturliga". Och även om "det naturliga" är en filosofiskt problematisk figur, så tror jag att det för bildbetraktaren är en väldig skillnad mellan en bild som man vet är tagen på plats och som man vet återger vad som kunde ses där och en bild som återger en gråtande apa eller ett osannolikt möte mellan två pingviner.
Även om alltså just denne fotograf ärligt medger manipulationerna, så får det oanade och stora konsekvenser när böckedr utkommer oich sprids där detta inte står klart angivet.
Trovärdigheten - och den tror jag är minst lika viktig för läsaren/bildkonsumenten som för fotografen själv - sätts på spel.
Så Art Wolfes förtsdök i den riktiningen är inte det enda, långt ifrån snarare.
Brutus Östling /också PhotoNatura/ som gärna vill ta upp diskussionen på nytt

 

[jem]

Manipulering är inget nytt fenomen inom naturfoto. Långt innan jag föddes manipulerade man svartvita bilder. Belyste lite extra här och lite mindre där.
Att trycka en bild innebär ju oxå att man bestämmer sig för vilken färg man vill ha på bilden.
Men idag med datorns hjälp har det blivit mycket enkelt att kopiera in en kungsörn om man vill. Tabort störande kraftledningar eller grenar.

Men hur ska vi få till en märkning av manipulerade bilder? Vad räknas som manipulerade bilder?
Naturfotograferna och säkert andra kräver väl fortfarande att bilder tagna i hägn eller/och är manipulerade på andra sätt ska ha det stående i texten till bilden.

 

[mipert]

Tack brutusostling.

Du besvarade den fråga jag ställde i tidigare diskussion om någon kunde ge exempel på digitalt manipulerade naturbilder.

Jag blev lite fundersam när ingen av alla arga debatörer hade något exempel på detta.

Personligen avskyr jag uttrycket ”det fixar vi i datorn” när det gäller naturbilder som ger anspråk på att vara dokumentära.
Och det gör väl de flesta.

Man skall inte tillfoga eller ta bort något i bilden och inte heller flytta runt delar som är dåligt placerade av verkligheten.

Mikael, Adobe Certified Expert i bland annat Photoshop.

Pixelkluddare alltså.

 

[Hans-C]

Jag blir så j-vla förb.... Varför säger du och många andra DIGITAL manupulering och inte bara manupulering? Är det okej att manipulera i mörkerrummet? Om det inte är ok kan man plocka bort 75% av alla naturbilder publicerade av era idoler som ni tror visar bilder prcis som dom är tagna. Manupulering är inget nytt! Det var skönt att skrika lite....Lite tyckande:
1. Mycket viktigt att skilja på vad som är "naturbilder som ger anspråk på att vara dokumentära" och inte. Dom flestra tror med automatik att alla naturfotografer har någon slags livsuppgift att dokumentera naturen "precis som jag såg det vid det tillfället".
2. Tycker att det är en väsentlig skillnad att redigera bort en störande gren och att klistra in en kungsörn eller pingviner. Om en betraktare av en bild ser en gren eller inte har ingen som helst betydelse för någon. Om man däremot fixar till en intressant situation med pingviner är det en dokumentation av en unik händelse att likställa med en journalistisk bild. Där sådan manupulering är vidrigt.

 

[ulf]

Manipulering?

Hej! Intressant debatt. Jag undrar bara var gränsen går för att en bild ska vara manipulerad?? Kan någon ge besked var den går? Bara det faktum att bilden är ett utsnitt ur verkligheten, är ett manipulerande av stora mått. Sen är det ju en hel räcka av manipulerande vare sig det är analogt eller digitalt tills man fått fram en papperbild. Mer eller mindre. Som sagt jag vill veta var gränsen går. Sen tycker jag att man ska redovisa vad man har gjort med bilden för att få den att se ut som den gör. Foto kan ibland även vara konst och då är det resultatet som räknas inget annat.

/ Ulf

 

[KanonCanon]

Jag förstår inte skillnaden.

Det är alltså tillåtet att flytta på en gren i naturen, men inte ta bort den i photoshop.

Att manipulera bilder i mörkrum är helt ok, att klippa bilder är helt ok, att fotografera djur i djurparker är ok, att locka och mata djur är ok, att använda filter och liknande är ok?

Men så fort ordet "digital" dyker upp = FUSK..
Jag måste bara skratta,..

Kan inte ni skriva en regelbok då? vad som är tillåtet osv.. lol.. det hade varit skoj att se den..

 

[Jacob vP]

Hej.

Felet ligger inte i själva manipuleringen. Det ligger i inställningen folk har till manipulering.

När jag var yngre så spelade jag musik... mycket.
Vi var mycket i studio och spelade in oss själva och andra. Ofta hörde jag kommentaren från andra (mindre kunniga om inspelningsteknik) att det ordnar sej i mixen. jaha....

Sen i början på min fotokarriär gjorde jag mycket video (Betacam) till företag och små reklamspottar. Ofta hörde jag kommentaren från andra (mindre kunniga om videoteknik) att det ordnar sej i redigeringen. jaha....

Nu är jag ute och plåtar och får då och då höra kommentaren om att det ordnar sej i Photoshop. jaha....

Visst det kan väl ordna sej. Men ibland inte. Det jag förvånas över är just folks inställning till själva hantverket. Det är nästan som "nä det blir bara jobbigare... vi skjuter på problemet och försöker fixa det sen"

Slapp problemlösning tycker jag.

/Jacob vP

 

[jimh]

Jag tycker digitalfundamentalisternas paranoja är lite tröttsam när de hela tiden känner sig angripna av den här typen av debatter. Visst har manipulering varit möjlig tidigare med analoga medel. Men det har varit mycket svårare och förbehållet ett gäng väldigt kunniga personer. Digital teknik har gjort manipuleringen enklare och ekonomiskt åtkomlig för allt fler. Det har aktualiserat debatten. Inte skapat den.

Folk som står på barriärerna för fotografiets trovärdighet skiljer inte på digital och analog manipulering men analog manipulering är ingen större faktor att räkna med idag.

 

[Hans-C]

Några andra exempel: Att lägga fjärilar i frysen innan man tar en "fantastisk avbildning av naturen i macroperspektiv". Att sputa vatten med flaska på en nyinköpt ros i köket och sedan kalla bilden "Daggmorgon". I ovanstående är inte ordet digital inblandat på något sätt och därför är det väl ingen som klagar? Var går gränsen för manipulering? Finns nog lika många gränser som fotografer. En del anser att Autofocus är manipulering....Som Ulf var inne på "Bara det faktum att bilden är ett utsnitt ur verkligheten, är ett manipulerande av stora mått." Ja, verkligen. Ta vår allas Terje som exempel, som jag ser det använder han sin skicklighet och konstnärlighet att förvanska verkligheten. Om jag tittar på en av hans bra och intressanta naturbilder och sedan går ut i naturen för att se samma sak, ser jag det? Inte fan. Utsnitt ur verkligheten? Nej.

 

[Marten]

Jag har länge följt trådarna om digital manipulering med stort intresse. Hittils har jag lyckats tygla mig, men inte nu längre uppenbarligen. Tyvärr är jag dålig på att kommunicera med skrift så förmodligen får jag inte fram det jag vill säga men jag gör ett försök ändå.
Det jag skriver skall uppfattas mer som en frågeställning som jag själv brottas med än som en sanning som jag försöker få andra att acceptera.

Eftersom jag tar mina bilder med digitalkamera numera verkar det som att man är stämplad som en fuskare redan från början. Så fort ordet digital finns med i bilden så är det något skumt. Men varför är det inte lika skumt med analog manipulering. Om slutresultatet (bilden som visas, säljs etc) blir detsamma?

Varför är det OK att använda ett graderat gråfilter men inte att få till samma effekt på annat vis, bilden i slutänden blir ju likadan? Varför måste då den digitala bilden märkas som manipulerad medans den andra kan rankas som helt fri från manipulation och en korrekt återspegling av verkligheten?

Varför kan jag inte göra en dubbelexponering digitalt med två separata foton (eftersom digtalkameran min inte stödjer vanlig dubbelexponering) i PS utan att märka dem som manipulerade. Medans det är OK att göra dubbelexponeringen på plats som då blir en helt korrekt återgivning, eller...

Varför är det OK att byta film efter den färgmättnad som jag önskar för min bild, men justerar jag färgen i PS eftersom jag inte kan "byta film" i min kamera så är jag en manipulerare. Att välja Velvia är att helt återge färgerna korrekt, men att göra motsvarande korrigering i PS gör mig till en fuskare.


Min fråga som jag försöker få fram är något i stil med:
Varför är det fel, eller i alla fall måste det märkas på något sätt, att göra motsvarande justering digitalt som man kan göra analogt?

Jag kom över en mycket intressant artikel i ämnet manipulation som helhet:
http://www.theatlantic.com/issues/98may/photo.htm

Notera att det jag skriver inte handlar om att förändra innehållet (objekten) i bilden, dvs lägga till, ta bort, flytta etc vilket för mig är en annan form av manipulation som jag ser på med mycket stor försiktighet.

 

[Hans-C]

"Jag tycker digitalfundamentalisternas paranoja är lite tröttsam när de hela tiden känner sig angripna av den här typen av debatter". Jag är ingen digitalfundamentalist men det jag är trött på är att bli kallad fuskare och icke-fotograf. Accepterar det helt enkelt inte längre. Sen kan du tycka att det är hur tröttsamt som helst.

 

[steinick]

Det är en fråga om personlig moral och ärlighet. Jag ljuger inte medvetet i tal eller skrift, varför skulle jag ljuga i bild? Om jag drar en skröna talar jag om det. Om jag manipulerar en bild i datorn talarjag om det. Enkelt, eller hur?

Varför tror vi att den fotografiska bilden alltid är sann? Ingen tror väl att den skrivna texten alltid är sann, eller allt som sägs i TV är sant! Fotografer har i alla tider valt fotograferingsposition, tidpunkt och utsnitt så att det passar deras syfte. Syftet kan naturligtvis variera: till exempel att få en politiker att framstå som en idiot eller att komponera en landskapsbild enligt konstens alla regler.

Några ord om mörkrumsarbete och digital bearbetning: Jag beskär mina bilder hänsynslöst, först i kamerasökaren, därefter i mörkrummet eller vid datorn. Varför skulle jag låta mig styras av filmformatet? Jag efterbelyser och pjattar alltid mina bilder, i mörkrummet och i datorn. Jag retuscherar alltid mina bilder, analoga som digitala. Ingen skillnad således. Detta gäller mig och min inställning till fotografi, hur andra gör har jag ingen aning om.

PS till mipert och andra.
Varför ska naturbilder vara dokumentära? (dokumentär = registrerande, objektiv)
Det är det som gör svensk naturfotografi så vansinnigt tråkig. Det ska vara prydliga porträtt av djur och växter kompletterat med artnamnet på latin. Orsaken är troligen den långa traditionen av dokumentärfotografi och –film i Sverige. Jag vill se subjektiva och kreativa naturbilder. Finnar och norrmän är bättre här.

 

[brutusostling]

Jag tror att de flesta naturfotografer och naturintresserade är eniga om att vi inte flyttar in en pingvin extra i en bild, liksom vi inte tar bort en gren (ibland tycker jag mer om en bild som inte är helt "perfekt", de riktigt stora konstverken, även inom littersaturen, innehåller ju vad man skulle kunna kalla "skönhetsfläckar", oftast hade det inte blivit "stor" konst om dessa inte funnits med).
Så långt borde vi kunna enas. Grenen får vara kvar. Pingvinen får vara ensam.
Men låt oss ta några andra exempel. I traditionell svartvit eller färgkopiering kan du t.ex. göra följande fyra saker - och här kommer mitt förslag på vad vi kanske borde tillåta oss, men som jag inte själv tillåtit mig att göra:
1) vi kan göra en viss färgkorrigering i traditionell kopiering (jo, detta har jag korrigerat digitalt också, vad gäller grönstick i enstaka undervattensbilder, f.ö. något som tidskriften/den grtaiska reprofirman själva gör om du inte gjort det innan leveransen till tryck)
Detta bör vi tillåta oss. Men som sagt: även här har jag undvikit det utom för enstaka uv-bilder - och jag borde kanske varit liveralare mot mig själv.
2) färgmättnaden - den behöver ibland ändras efter scanningen för att vi ska uppnå den effekt som originaldiat har (vad gäller negativfilm tillåter vi ju oss ofta mer). Jag har i möjligaste mån undvikit att kladda vad gäller den, men jag vet att t.ex. Galen Rowell (som var en av de första att både privat och offentligt kritisera Art Wolfe för hans tillvägagångssätt) argumenterat för att vi bör tillåta oss att öka färgmättnaden något. Han skrev själv i Outdoor Photographer att han gör det.
3) Extrabelysning av partier för att "mörka" ner dem och bli av med t.ex. en störig bakgrund - bör vi tillåta oss detta? I traditionell kopiering hasr detta moment alltid ingått. Jag har ännu inte vågat göra sådant - men vad anser ni andra naturfotografer? Ska vi tillåta oss göra detta digitalt? Eller ska vi bara, som jag själv tänkt ibland, anse det okej om jag gör en traditionell färgkopia?
4) Upplättning (pjattning) av delar på motsvarande sätt för att få detaljer, ett öga t.ex., att bli ljusare. Ska vi tillåta oss detta? Ett argument för är ju att det som ska ljusas upp faktiskt finns där.
Ett femte exempel är ju hur vi gör med detaljer i högdragrar rersp. mörka skuggor. Även de bästa scannrarna (för att inte sedan tala om datorer och tryckpressar i nästa led) kan ju inte alltid ta in hela tonomfånget i ett dia eller negativ - vad gör vi då? Får vi scanna två gånger, en där vi räddar högdagrarnas detaljer och en där vi räddar detaljer i de mörtka partierna, och sedan mixa ihop de två scanningarna? Vad vi gör på detta konstgjorda sätt är ju att vi räddar originalets större omfång. Hur ska vi ställa oss till detta? (Den här sista frågan är inte min, utan den aktualiserades just av Galen Rowell i en krönika i nämnda tidskrift, där han noterade hur en kvälls/nattbild med en ljus måne skulle behöva scannas två gånger, en separat för månen för att rädda detaljerna i högdagrasrna på månen.)
Jag tar upp dessa konkreta exempel för att inte diskussionen aska sväva iväg, utan just bli litet mer konstruktiv.
Hälsar
Brutus Östling /medlem i PhotoNatura/

 

[brutusostling]

Medan jag skrev dök ett annat inlägg upp: där nämndes beskärningar. Och om dessa behöver vi knappast orda. Givetvis måster vi tillåta beskärningar. Fast jag måste ju säga, att det är ju allra roligast när man kommer hem med dior där beskärningen redan är gjord. För mig som fotograf ger ju det den bästa tillfredsställelsen. Sedan är det ju inte fel att förbättra en redan bra bild. Det är ju inte alltid att det rektangulära 3-2-formatet är det bästa för ett motiv. Ibland är det kvadratiska bättre, eller panoramat.
Hälsar
Brutus

 

[Hans-C]

"Visst det kan väl ordna sej. Men ibland inte. Det jag förvånas över är just folks inställning till själva hantverket. Det är nästan som "nä det blir bara jobbigare... vi skjuter på problemet och försöker fixa det sen"

Slapp problemlösning tycker jag."
Jacob, låt mej ta ett annat verkligt exempel. För ett tag sedan fick jag en bildide. Jag fick se en sko som flöt vid strandkanten och tänkte att här kan man ju föreställa sej att någon har drunknat. Jag jag älskar långa slutartider med vatten och detta gick inte att kombinera. Så jag tog en bild på den flytande skon och en annan på vattnet och stranden med lång slutartid.Kombinerade dom bilderna med djävulens verktyg Photoshop. Vad jag kunde gjort om jag inte hade varit slapp: Beställt ett jobb från en havsborrnings-pråm. Låtit dom borra och gjort ett fundament på botten med fastsättningsmöjlighet för skon. Lämpligtvis syrafasta rostfria bultar 3st. På det sättet hade inte skon blivit suddig med lång slutartid. Hade kostat sisådär 50000-80000kr. Men trots att jag inte gjorde detta kan jag lova att jag lade ner mycket arbete på den här bilden för att få den som jag ville ha den. Både i PS och på en klippa med vassa kanter som stack upp i bröstet på mej. Och iskallt vatten som gjorde fingrarna till värkande istappar. Plus måsskit över hela mej.

 

[Rad]

Digital manipulering och doping är samma sak! Det är lättare att nå bra resultat om man fuskar lite men det krävs fortfarande rätt grundförutsättningar om man skall bli bäst i världen.

Nya tekniker är inget man kommer ifrån, frågan är bara vilket budskap man ger till nya inom sin sport eller i detta fallet fotografi. Som jag ser det finns det olika typer av manipulering men grovt kan de indelas i före och efter exponering. Som ny inom foto har jag förstått att numera är det mesta trickandet innan exponering ok (filmval, filter, reflektorer, rätt ljus, fish-eye osv).

Vad jag undrar är varför jag skall lägga ner tid, pengar och otaliga försök på allt ovanstående när det är smidigare att bara fixa till det i Photoshop efteråt?

 

[steinick]

Brutus!
Städar du aldrig ett motiv? Får man plocka bort en torr pinne? Om inte, varför? Jag plockar t ex alltid bort torra grässtrån som jag vet kommer att förstöra en närbild när de hamnar i oskärpa. Ska jag låta bli att ta bilden eller slänga diat?

 

[Hans-C]

"Vad jag undrar är varför jag skall lägga ner tid, pengar och otaliga försök på allt ovanstående när det är smidigare att bara fixa till det i Photoshop efteråt?" Därför att en bra grundbild alltid ger ett bättre slutresultat oavsett hur duktig du är i mörkerrum eller datorn. Photoshop är inte så smidigt som du tror.

 

[KanonCanon]

En fråga:

Hur har ni tänkt lösa detta "problem" då?

1. skriva en bok full med lagar och paragrafer
2. fotopoliser ut i skogen som ser till att inga fotografer flyttar på kvistar och lockar djur etc.
3. ordna ett register över vilka som har mörkrum, digitalkamera, dator, skanner osv..
4. sedan ska alla fotografier vara märkt med namn, adress, utrustning, datum, plats, och givetvis alla upplysningar som finns i fotoregistert.
5. det kan också finnas kontrollanter som undersöker ifall bilderna är manipulerade och isåfall får personen en liten prick i registret..

Jaja, good luck!

 

[Hans-C]

"Så långt borde vi kunna enas. Grenen får vara kvar. Pingvinen får vara ensam" Sorry Brutus, igen enighet här. Grenen tas bort, pingvinen ensam. Men kan du tillåta att jag gör något eller några av dina 4 exempel på en bild kan du också acceptera 80% av mina naturbilder. Kan du även acceptera att jag tar bort en liten gren och städar" kan du acceptera 90% av dom.