ThomK
Du menar alltså att man på nittonhundratalet inte gjorde bildbehandlingar? Vad kallar du då arbetet man gjorde i mörkrummet, för du menar väl inte att man framkallade sina bilder utan någon form av efterjusteringar?
"När man i dag inte kan ta en bild värd namnet utan en otrolig kunskap i digitalbildbehandling för att bilden överhuvudtaget ska bli en bild, på tex: svärmor vid kaffebordet eller en gullig kattunge i sommarstugans gräs."
Vilken dj-a översittarattityd.
Jag vill påstå att de flesta som idag använder en digitalkamera tar fullt acceptabla bilder, oavsett format. Skillnaden ligger i att de som fotar i och nöjer sig med jpg-bildens kvalité till stor del är samma människor som på den analoga eran knäppte sina rullar och sedan skickade in dem för framkallning De som idag fotar i RAW och jobbar mycket i PS motsvarar då följdaktligen dem som slabbade och framkallade själva i mörkrummen. Vilka ansågs på den tiden som riktiga fotografer? Jag vänder på det hela och säger att de som fotar jpg inte har kunskapen att använda PS, och istället förlitar sig på vad en japansk programmerare anser vara rätt.
Problemet idag är att det egentligen inte finns så många fotografer, men en massa kameraägare. Lite tillspetsat, fotografer använder spotmätning och fotar RAW, kameraägare fotar jpg i programautomatikläge.
Jag känner mig lite förvirrad och splittrad tror jag. Vad är man då om man mest fotar i JPEG och nästan alltid använder spotmätning?
Förvirrande?
Skämt åsido så tror jag att både du och Zoran karikerar verkligheten fast på lite olika sätt. Ni beskriver i alla fall inte min verklighet.
Jag har påpekat förr att det finns uppfattningar kring andra format än RAW som missat att det skett lite utveckling de senaste 3-4 åren som ändrat en del på villkoren.
För det första har kamerorna förbättrats så att man inte alls är helt styrd av en kameras standardinställningar för JPEG. Min gamla kamera hade möjligheter att justera skärpa, kontrast och färgmättnad på ett ställe. Dagens kameror har massor av av bildstilar/creative styles som var och en kan justeras oberoende av varandra. Idag är det som kommer ut i JPEG ur kameran en kombination av kamerans logik och de val och kompenseringar användaren gjort vare sig det gäller exponeringsmetod, exponeringskompensation, val av Dynamic Range Optimizer metod, bildstilar/kreative styles (där bl.a. beroende på modell åtminstone skärpa, färgmättnad och kontrast kan påverkas) m.m. påverkar slutresultatet.
För det andra så har dagens DSLR:er oavsett tillverkare förbättrats ordentligt vad gäller exponering. De exponerar helt enkelt mer rätt och behovet av efterarbete är ofta inte längre lika stort.
För det tredje är dagens kameror betydligt bättre på att hantera svåra ljussituationer än äldre modeller genom att de har olika varianter av Dynamic Range Optimizers.
Allt detta sammantaget gör att dagens kameror hjälper folk oavsett kunskapsnivå till bättre bilder rent tekniskt. Jag har hört få "riktiga fotografer" som sagt nej till allt detta. Trots att en riktig fotograf med zoonsystemet i ryggmärgen knappt ens behöver någon exponeringsmätare överhuvudtaget! Samma sak är det väl med autofokus. Det går ju faktiskt att fokusera manuellt! Inbitna rökare röker ju utan filter så varför inte ha en knapp med "stäng av allt" på baksidan av kameran (som verkligen stänger av allt och inte bara bildstabiliseringen), så den som vill kan köra helt Camera-RAW utan att behöva bli störda utav nån jäkla "japansk tvångströja". Då kan de som känner att de fotograferar som om de färglägger förritade barnbilder slippa detta.
För det fjärde så har programvaror som exv. Lightroom helt förändrat förutsättningarna för efterarbetning av JPEG. Det är nu möjligt att bearbeta sina JPEG med exakt samma verktyg som RAW. Dessutom är behandlingen ickeförstörande på precis samma sätt som var vikt för RAW tidigare. Om man väljer att spara ut en redigerad JPEG utan komprimering så påverkas inte kvaliteten den vägen heller, vilket däremot var ett vanligt problem i många JPEG-editorer som exv. Adobe Elements tidigare.
För det femte har alla icke Canon eller Nikon-kameror numera inbyggd bildstabilisering i kamerahusen, vilket gör att användarna får antishake med alla sina gamla AF-objektiv. Det får ofta bara de verkliga Canon- och Nikon-proffsen som har en arbetsgivare som betalar objektiven. Många andra och speciellt entusiaster som betalar med egna pengar får klara sig utan bäst de kan om de inte har råd.
Det finns fördelar med båda formaten och nackdelar med båda. De som är ivrigast RAW-förespråkare ser nästan alltid bara fördelarna med RAW och förstår inte att dessa format också har en uppsättning allvarliga nackdelar som gör att en del undviker rena tillverkarspecifika RAW-format. RAW-tillskyndarna ser sällan heller att villkoren för JPEG har förändrats och förbättrats men för RAW-formaten har i alla fall jag haft svårt att se någon vidare utveckling ännu. Fotosidan kanske faktiskt förutsättningslöst skulle göra en lista över de olika formatens styrkor och svagheter - argumet för och emot. Då skulle nya medlemmar och användare kunna läsa igenom detta och kanske slippa dra igång alla dessa återkommande trådar kring filformaten.
Det finns definitivt några goda skäl att välja RAW och det finns definitivt ett antal fullständigt rationella skäl för att välja JPEG också. Om någon valt att använda JPEG så är det sällan RAW-purister kan acceptera detta utan att dra igång ett korståg eller en väckelseaktivitet. Man utgår alltid från att folk inte vet sitt eget bästa eller bara är allmänt korkade. Det är lite trist. Det är samma nyfrälsta intoleranta attityd som man mötte till leda på 60-talet hos nyfrälsta nyskäggiga marxister. Det är faktiskt så, tro det eller ej, att det finns en hel uppsättning fullständigt rationella argument för att fota i ren JPEG.
Bara så att ni inte sätter igång och försöker frälsa mig också: Jag har redan kört RAW i åratal. Jag har även kört DNG. Jag har inga problem rent tekniskt att arbeta med något av dessa format. För mig har det aldrig handlat om att jag inte kan utan att jag inte vill. JPEG har jag kört sedan jag köpte min senaste kamera på våren 2008. Jag har svårt att se några problem med det. Jag har tagit bilder sedan 60-talet men jag har aldrig varit mer nöjd med mitt arbetsflöde och det jag fått ut ur min utrustning än idag.
