Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nödvändigt med RAW vid perfekt exponering

Produkter
(logga in för att koppla)
och eftersom hårddiskutrymme är billigt och det är svårt att i förväg veta vilka bilder man behöver rädda kör jag raw. Visst tar det en liten stunda att konvertera ut till jpeg, men då kan man ju läsa ett forum eller koka sig en kopp kaffe :)
 
Är det nödvändigt att fotografera i RAW om man lyckas till 99% med exponveringen? Finns några fördelar alls med RAW om man ponerar att man gör en 99 eller 100% rätt exponering?
...
Det enkla svaret som gäller för de flesta av oss, NEJ... det är inte nödvändigt att fota i RAW om du ligger innanför ramarna för en korrekt exponering (min tolkning av 99%).

Det lite svårare svaret på denna fråga är kopplad till vad du skall göra med bilderna. Lever du på att fotografera och/eller fotograferar något av så stor vikt (t.ex. ett barn födelse, ett bröllop ect) så är det ju lite säkrare med RAW men det känns inte som om det är det som du frågar efter.

Att det sedan finns folk här på FS som ser RAW nästan som en religion och förespråkar det för ALLT får man nog ta med en nypa salt.
 
Om man läser själva grundfrågan så är betydelsen i stora drag följande: Är det nödvändigt att fota i RAW om bilden, tagen i JPEG till 99% redan är perfekt. Svaret är då: självklart inte. Kan du som fotograf i förväg veta att resultatet med dina JPEG-bilder är 99% perfekt redan från början så ser jag inga betänkligheter med att fota i JPEG. Jag skulle inte heller fota i RAW utifrån ovanstående garantier.
 
Klart det inte är nödvändigt, så länge man exponerar rätt, men finns det någon anledning att inte plåta både RAW och JPG? Minneskort och hårddiskar är billiga, och då har du ju det där "negativet" i framtiden, om du vill efterbehandla.
 
Utbrända högdagrar GÅR INTE att rädda om värdet är 255, det finns helt enkelt inte något att gräva fram.
Detta är helt riktigt om vi pratar om JPEG, men RAW är vanligtvis 12 bitar och varje pixel kan därför ha värdet 0 till 4095. När kameran skapar JPEG-bilden måste den pressa in dessa 4096 steg till 256 steg, och det kan därför mycket väl finnas mer data i RAW-filen, i en eller alla färgkanaler, där JPEG-bilden har 255.

Många hävdar att man "kastar bort" en massa bilddata med jpg eftersom den bara väger 2-3 mb jämfört med raw, 10-15 mb. Det är inte sant. En Jpg väger lika mycket som raw.
Vad menar du med att två filer väger lika mycket?
 
Jag kanske skall förtydliga mitt tidigare uttalande. Trots att jag hävdade och fortfarande hävdar att ytterst få kan se någon skillnad på ett perfekt exponerad jpg och rå så använder jag uteslutande råfiler i min egen fotografering.

Orsakerna är fler:
  • lagringsutrymme är relativt billigt
  • Jag vet aldrig i förhand om en bild blir "perfekt" exponerad eller inte
  • Vitbalansen går att justera på ett mer tillförlitligt sätt
  • Headroom
  • framtida programvaror kan göra underverk med gamla bilder om de är i råformat
  • Med programvaror som LR så spelar inte formatet någon roll för flödet eller hanteringen
  • etc
Jag har ett antal bilder från min digitala barndom som jag gärna hade haft i råformat. Jag hade garanterat kunnat gjort mer med dessa om de hade varit i råformat.
 
ska du göra en kvalitet print i svartvitt är raw en förutsättning om du ska få med alla tonövergångar. Jag har aldrig haft problem att köra raw det är bara att anpassa kringutrustningen.
 
Jag tycker man lika gärna kan vända på frågan. Vinner man tillräckligt på att "chansa" i att bara fotografera jpg, istället för RAW eller RAW+jpg?
 
Borde man inte fråga sig om kraven tillfredställer behoven? Jag plåtar det mesta i jpeg helt enkelt för att det ramlar ut färdiga bilder ur kameran utan ansträngning. Jag vill inte spendera massa tid att "framkalla" varenda bild som ändå föreställer julgranen, dans kring midsommarstången, barnvagnen och alla dessa familjefoton som ändå aldrig redigeras. De printas ut i fotoaffären och klistras in i album. De som tittar i albumet är nöjda.

Jag snäpper över kameran till raw i följande fall (och inte särskillt konsekvent): *Jag vill vara konstnärlig. *Jag planerar att spendera tid i photshop, dvs jag kommer att skapa en bra photoshopbild mer än att ta ett bra kort. * Jag har en fotoidé jag vill laborera med. * Jag har hittat ett extra intressant fotoobjekt som jag vill vara lite mer ambitiös med.

Slutsparar gör jag i jpeg så jag kan på nått sätt sätta punkt i kladdandet i photoshop. När det är sparat är det sparat. Punkt. Det händer att jag slänger rawfilerna när jag är klar.
Jag skulle tex aldrig komma på idén att scanna in utskrivna bilder igen, för att jag vill redigera dem igen.

Det som kan tala för raw, är att man har kvar negativen om man arkiverar dem. Det har jag svårt att ifrågasätta. Men, är dagens rawformat något som är läsbart i framtiden? Det finns väl ingen standard för hur raw skall se ut i dag? Min erfaren av data som ligger på media av något slag är död materia inom tio år hur man än vrider och vänder det om man inte aktivt underhåller arkiven.
 
Okey, men bilderna måste ändå konverteras till Jpeg för utskrift etc. Går man inte då miste om alla dessa frdelar? Eller blir slutprodukten, jpegbilden, bättre om den kommer från en RAW-fil?

Om du kan exponera och vitbalansera 100% korrekt och även välja rätt kontrastkurva, färgmättnad och skärpning i kameran OCH ditt motiv innehåller max 8 EV-steg i kontrast så blir jpeg-filen i princip lika bra som den du jobbar fram ur en raw-fil. Förutom en viss förlust av skärpa som jag tycker att alla jpeg direkt ur kameran lider av. Det räcker inte att skruva upp skärpningen i kameran, skillnaden ligger i hur fina detaljer som registreras.

Prova att fota i raw+jpeg och jämför så kan du själv se skillnaden. Ungefär samma skillnad som mellan en OK normal-zoom och en proffs-zoom i detaljupplösning tycker jag.

Fotar du jpeg i sRGB färgrymd också? Då har du ytterligare förlust av färgtoner där...

Om du är nöjd med dina jpeg ur kameran så är väl allt bra? För att få ut maximal kvalitet hävdar jag att det är raw-filer + bra konvertering som gäller.
 
Förstår inte riktigt diskutionen. OPs fråga var om raw verkligen är nödvändigt om en bild är 100% perfekt direkt ifrån kameran. Uppenbarligen så är det inte nödvändigt då det är ganska dumt att laga nåt som inte är trasigt. Ganska bra svar på hans fråga imo.


MEN är bilden dock inte 100% rätt så är det hundra gånger lättare att rädda den om man fotar i RAW. Och i och med att det nästan är helt omöjligt att få en helt 100% korrekt exponering (enligt mig iaf) direkt ifrån en kamera så ser jag noll anledning till att fota enbart med jpg.
 
Jag tar allt från min 5d i både RAW och jpeg bästa kvaliteten, minnen är ju som sagt billiga numera. Jag kan konstatera att när jag tittar på skärmen med Canons DPP så ser RAW-bilden, som i det programmet visas med samma inställningar som på jpegen innan man ändrar, bra mkt skarpare ut med finare djupa färger. Har prövat att skriva ut måsbilden i mitt djuralbum, den med vatten runt huvudet, på A4 med schyst skrivare och båda blir bra, men den som skrevs ut från RAW-filen har djupare blå vatten och lite mer "pling" bilden. Men det skulle jag inte tänkt på om jag bara haft jpeg-bilden. Så bortsett från fördelarna med att kunna efterjustera bilden i RAW så är i alla fall jag övertygad om att det är en klar, synlig, kvalitetsskillnad.
 
Borde man inte fråga sig om kraven tillfredställer behoven? Jag plåtar det mesta i jpeg helt enkelt för att det ramlar ut färdiga bilder ur kameran utan ansträngning. Jag vill inte spendera massa tid att "framkalla" varenda bild som ändå föreställer julgranen, dans kring midsommarstången, barnvagnen och alla dessa familjefoton som ändå aldrig redigeras. De printas ut i fotoaffären och klistras in i album. De som tittar i albumet är nöjda.

Självklart men för oss som använder de "moderna" programmen såsom LR så spelar formatet ingen roll. Handhavandet och flödet är detsamma, oavsett rå eller jpg så varför chansa. Man tittar på bilderna i samma program, oavsett rå eller jpg. Samma knappar och spakar att leka med (aningens färre med jpg). Precis samma flöde faktiskt så att framkalla något behövs inte. Det man gör är att exportera ut bilderna i valt format, storlek och med valda förändringar. Väljer du att inte göra ett dugg med bilderna före export så går det finfint oxå, oavsett rå eller jpg.

Den enda nackdelen med att använda rå med program som LR är att filerna tar mer plats. Kanske att exporten tar lite längre tid likväl.
 
Den enda nackdelen med att använda rå med program som LR är att filerna tar mer plats. Kanske att exporten tar lite längre tid likväl.

Va?
Exportera ni?


Skämt åsido eller kanske inte.... Jag exporterar faktiskt INTE mitt bildarkiv förutom då den ska upp på webben eller ska visas för andra.
Använder LR som bildvisningsprogram.

/Rommél
 
...för oss som använder de "moderna" programmen såsom LR så spelar formatet ingen roll..
Kanske det är tricket? Jag har inte LR och windows filhanterare kan inte visa tumnaglar. Jag tycker det är för mycket pyssel med "framkallning". Nåja, då ändrar jag mig och säger: Gör som man vill och tycker. Då har jag varit diplomatiskt också.
 
Va?
Exportera ni?


Skämt åsido eller kanske inte.... Jag exporterar faktiskt INTE mitt bildarkiv förutom då den ska upp på webben eller ska visas för andra.
Använder LR som bildvisningsprogram.

/Rommél

Vad det inte det jag skrev? Att jag använder LR som bildvisningsprogram alltså. Måste jag lämna LR så blir det en export men den är ju inte mer komplicerad än att "spara som" i ett annat program. Har du dessutom skapat korrekta "presets" i LR för export till olika ändamål så är det ännu enklare.
 
Jag tycker det gått överstyr med tron på RAW formatet.

Jpegs från moderna DSLR kameror tål en hel massa justeringar och efterbehandling utan att bli förstörda. Visst kan man justera vitbalans etc i jpegs också, går alldeles utmärkt och utan kvalitetsförlust i program som ACR eller Lightroom.

En välexponerad jpeg är normalt stört omöjlig att skilja från en bild som tagits i raw.

Här spelar också inställningarna i kameran för jpeg hanteringen roll. Om man har kraftig skärpning av bilderna direkt ur kameran lånar dom sig sämre till efterbehandling men kan bli trevligare att titta på utan. Ska man efterbahandla jpeg är det bra med så neutrala inställningar som möjligt i kameran.

Själv fotar jag raw i vissa situationer och jpeg i andra, det är inte alltid jag tycker jag behöver raw och jpeg är ofta smidigare.

För privata bilder blir det bara jpeg.
 
Jpegs från moderna DSLR kameror tål en hel massa justeringar och efterbehandling utan att bli förstörda. Visst kan man justera vitbalans etc i jpegs också, går alldeles utmärkt och utan kvalitetsförlust i program som ACR eller Lightroom.
Vad man tycker att bilderna tål och när de är "förstörda" varierar förstås från person till person. Men att man kan öppna, justera och spara om en jpg utan kvalitetsförlust är inte sant.

Personligen plåtar jag i raw+jpg. Även om jag oftast använder jpg-bilderna vill jag inte vara utan raw-filer när behovet uppstår.
 
Men att man kan öppna, justera och spara om en jpg utan kvalitetsförlust är inte sant.

Det tar en hel massa omsparningar innan kvalitetsförlusten går att se, men det finns ingen anledning att gör upprepade mellanlagringar i jpeg.

Gör man justeringarna med Lightroom eller ACR fungerar det helt analogt med raw att det bara är metadata som ändras. Till slut behöver du exportera om bilden ska skickas till ett labb eller läggas på webben, först då sker en omsparning med viss kvalitetsförlust. Denna kvalitetsförlust är i de allra flesta fall helt osynlig.

Ska man redigera en massa i PS och mellanlagra är det lämpligt att mellanlagra i PSD eller TIFF som gör att man inte får en ytterligare förlust pga komprimering.

Jag tycker att det är bra med RAW men lite onödigt skrymmande i vissa fall. Desto säkrare man kan vara på sin exponering, vitbalans etc, desto mindre mervärde tillför raw före jpeg.

Jag fotar till exempel bröllop i raw då kvalitetskraven är höga och fotomiljöerna krävande med dåligt ljus, blandljus och under sessionen ofta skiftande ljus vilket ger svår vitbalansering. Jag fotar hockeymatcher i jpeg då jag redan har vitbalansen och exponeringen under kontroll och vet att jag bara behöver efterjustera marginellt.

Tilbaka till ursprungsfrågan om en perfekt exponerad bild tjänar på att tas i raw så är mitt svar att...
Nej, jag kan i alla fall inte se skillnaden om bilden ligger i 8 bitar. Däremot kan jag ibland på vissa typer av bilder se skillnad i nyansövergånger om bilden ligger i 8 eller 16 bitar (12-14 effektiva). Det kan tex synas på en blå himmel var gränserna går mellan nyanserna på en 8 bitars jpeg men inte på en 16 bitars tiff renderad från en raw.

Vill inte förringa värdet av att fota raw men när man läser en del inlägg får man intrycket att det går åt pipan om man försöker justera en jpeg och så är det väldigt sällan.
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.