Jag använder M bl a när jag använder en lös exponeringsmätare, då finns ju inget annat alternativ i praktiken. Nu har ju dagens systemkameror mycket mer avancerade exponeringsmätare än min gamla, men mäta infallande ljus kan dom inte. Och jag föredrar det ibland.
Många landskapsfotografer t ex använder ofta spotmätare. Nu finns ju spotmätning i många systemkameror och med långa telen blir det mycket spot, men med vidvinkel inte särskilt mycket spot alls. Jämfört med en lös spotmätare alltså. Och vidvinkel är nog vanligare än supertele vid landskapsfoto.
Jag är en långsam person (ni skulle bara veta hur länge jag håller på med såna här inlägg;-) och jag blir inte snabbare med åren. Ofta blir det så att jag försöker kompensera min långsamhet med att stressa. Något som inte brukar ge bättre bilder, tvärtom. Därför använder jag gärna M i kombination med stativ, när motivet så medger, t ex vid landskapsfoto. Allt går långsammare, vilket passar mig bättre. Jag missar inte lika ofta detaljer i t ex kompositionen.
En annan anledning att använda M vid stativfoto är att på åtminstone en del äldre kameror kan ljus komma in bakvägen genom sökarokularet och påverka exponeringen. Man håller ju sällan ögat mot okularet då, utan står kanske bredvid och använder trådutlösare. Nu är det här inget problem med just min kamera, den har en okularslutare för såna här tillfällen, men jag har inte sett någon annan kamera med en sån slutare.
När jag strövar omkring i t ex stad eller skog och vill vara snabbt skjutberedd använder jag däremot alltid A eller S.
Det skulle ha varit intressant att få veta när olika typer av yrkesfotografer använder M och varför. Svaret kommer säkert att variera beroende på om det är studiofotografer, pressfotografer, landskapsfotografer etc etc.
Olle
