Har ingen aning, är bara förvånad över Nikons konservativa isoinställning hos d3x om sensorn har begåvats med de förbättringar Nikon själva säger.
Har de skrivit att de fullt ut lyckats med konstycket att parera den negativa effekt de mindre pixlarna har, sett per pixel i jämförelse med D3 eller har de bara skrivit att den är effektivare lite rent generellt än i föregående generation?
FS återger ju följande i en intervju med Nikon-folk på sid ett (artikeln om D3x):
Citat 1
"Jämfört med D3 har kameran uppdaterats på många punkter. Men något som den är sämre på är att ta bilder i riktigt dåligt ljus. Vill man göra det är D3 ett bättre val."
Citat 2: "Men snabbheten är inte kamerans starka sida, och den riktar sig inte heller till press- eller sportfotografer. Tanken med lanseringen är att nå en ny publik. Den ska kunna ses som ett alternativ till en Hasselbladare med bakstycke. Kameran ska också vara mångsidig, och passa den som till exempel arbetar med både natur-, studio- eller modebilder."
Det verkar väl helt klart att denna modell riktar sig mot en helt annan målgrupp än föregångaren. Verkar faktiskt som vi nu börjar se en verkligt ny positionering av FF high end kameror som en del spått tidigare: antingen optimeras kamerorna för extrem snabbhet och extremt bra lågljusprestanda (utrustas med FF kring 12-14 Mp idag) och riktar sig mot bl.a. sportfotografer eller så optimeras de för extremt bra detaljåtergivning (20+ Mp) och riktar sig mot landskapsfoto, mode, produktfoto och kanske vetenskaplig tillämpningar i olika former där extrem detalj är viktig.
One size fits all är väl en sämre marknadsstrategi än att nischa produkterna, om man vill ha höga marginaler . I bästa fall kan man kanske t.o.m. pracka på samma fotograf minst 2 kamerahus (ett av varje typ, annars kanske fotografen i fråga riskerar att känna sig oklädd). Den som dyker upp på ett sportevenemang med en D3x riskerar kanske att bli hårt tråkad, vad vet jag
?
