Hur ser bildens framtid ut?

[velocio]

SSD-hårddisk är säkrare, men fortfarande dyra.

Detta stämmer inte, tyvärr. De är ok så länge de är i aktivt bruk och kontrollern inte går sönder, men om de är spänningslösa under en längre tid, så degraderas datan. Ska man anse dem som säker lagring behöver de alltså vara ständigt inkopplade och påslagna. Man kan inte "kallförvara" dem.

Hårddiskar är, trots allt, fortfarande det säkraste sättet att lagra mycket stora datamängder med ekonomisk rimlighet.

Säkrast på lång sikt är förmodligen Sonys Archival Disc, som kostar runt 1000 kr/TB, utöver kostnaden för den optiska enheten som man skriver och läser diskarna med, men enheten kostar förmodligen närmare 100 000 kr om och när den finns att köpa i Sverige.

 

[esbtse]

Jag har nästan 100 år gamla neg som jag inte kan se att de har förändrats. Men man ska nog vara lite noga ändå med hur man förvarar dem, syrafria negativfickor t ex.
Det finns inga säkra lagringsmedia, och definitivt inte dvd. Experternas råd är att ha flera kopior och uppdatera lagringsmedia allteftersom det kommer nya. Jag har mina bilder på datorns hårddisk, och på två externa hårddiskar, varav den ena finns utanför hemmet och uppdateras några ggr om året, den i hemmet uppdateras kontinuerligt.
SSD-hårddisk är säkrare, men fortfarande dyra.

Kom i håg att notera var bilder är tagna och vad de föreställer. Det finns arkivbeständigt papper man kan förstora upp på. Enligt museum intendenter så vill de ha datum och plats på bilderna. Helst också vilka personerna är. Det tar ca 3 generationer och sedan vet man inte vilka bilderna föreställer om det handlar om släktbilder.

 

[esbtse]

Jag lagrar mina digitala bilder på extra tåliga yttre hårddiskar. Har även extra hårddisk i datorn samt backup i en fast yttre hårddisk vid dator.
Samma bild lagras också på två yttre hårddiskar varav en är extra tålig. Lagrar bilder under några år och sedan köps extra hårddiskar in för att lagra bilder under nästa tidsperiod på ca 2-3 år.

Efter 5-8 år bytts gamla hårddiskar ut och de gamla slängs. Tidsperioden beror på hur mycket bilder som tas. Detta har fungerat hittills. Nackdelen är att det blir en bunt med hårddiskar som skall förvaras. Skriver på hårdiskarna vilken tidsperiod de representerar.

Jag skall prova yttre tålig SSD i hop med tålig hårddisk för nästa tidsperiod samt även köpa en större kapacitet för att få ner antal hårddiskar. Negativ och positiv förvaras dammfritt. Kan inte göra så mycket åt fuktighet och sommar temperaturer.

 

[ztenlund]

Ni som fotograferar digitalt kommer ni
att ha kvar era bilder i 57 år som jag har med vanlig film. Vart 5:e år har dataexperter sagt till mig att man måste kopiera om bilderna annars förstörs de långsamt. Mina negativ som är över 50 år ser fortfarande ut som om de var nya. Om man vill bevara gamla bilder verkar vissa dvd-skivor vara bästa lagringsmedia.
Fotosmurfen

Det är ju dock så att det bara är vissa negativ och dia som fortfarande ser ut som om de vore nya, så film har inte i den bemärkelsen varit allena saliggörande. Bara med rätt film och hantering har det blivit så. Därmed inte sagt att digitala lagring är problemfri, långt ifrån. Dock, som en ren notering, så kopierade jag nyligen av en hög CD-R med MP3 på som är 17-20 år gamla och alla dessa var faktiskt fortfarande fullt läsbara. Det betyder förstås inte att så alltid blir fallet, men dessa fungerar fortfarande. Senast jag kopierade dem är nog snart tio år sedan. Mer spännande att se är om datorn som stått i runt sex år startar då den har en SSD som C:. Dessa kan ju börja tappa data om de inte spänningssätts.

Hur mina färgnegativ ser ut är fortfarande okänt. De är väl i intervallet 20-30 år gamla. Förr låg de i en skrivbordslåda, men de senaste 10-15 åren har de faktiskt legat i sen skokartong på riktigt... Kopiorna ser fortfarande ok ut, men de har legat mörkt.

 

[apersson850]

När och var bilden togs står ju i Exif numera.
Men inte vad motiven heter, om det är personer.

 

[fotobollfoto]

När och var bilden togs står ju i Exif numera.
Men inte vad motiven heter, om det är personer.

Men det är då som AI kommer in i bilden

 

[Mamaya]

Jag brukade fota mina privatbilder ( är yrkesfotograf) med negativ färgfilm långt in på 2010-talet eftersom jag tyckte det blev bättre. Men sen gav även jag upp, fotolabbens kvalitet hade försämrats markant. När jag ser på mina analoga bilder från 1980-90-talet blir jag lyrisk över vilken fin kvalitet det är. Mjuka fina bilder som det digitala inte är. Jag har snart fotat 20 år med digitalkamera och ännu inte vant mig med den perfekta pixliga bilden som jag ibland upplever för hård. Så det analoga är inte skit.

Det är en viktig fråga du tar upp norda72. Det kommer inte att finnas mycket bilder kvar från den här tiden om alla bilder fastnar i mobilen. Några få gör fotoböcker och några få beställer papperskopior. Det är nog dock en bråkdel som gör det.
Själv gör jag svartvita bilder i mörkrum, dels för att det är jätteroligt och dels för att världen ska få se hur vi levde i denna tid. Jag tar vardagsbilder och är väldigt noga med att skriva datum och namn på andra sidan bilden.

 

[apersson850]

Men det är då som AI kommer in i bilden.

Ja, fast jag undrar om vi verkligen får system som plockar fram namnen på alla personer? Det kräver ju samkörning med andra databaser, för att hitta en person första gången.

Däremot att känna igen en person som man själv redan har fotograferat och namngivit en gång, det kunde redan Googles Picasa, till exempel.

 

[fotobollfoto]

Ja, fast jag undrar om vi verkligen får system som plockar fram namnen på alla personer? Det kräver ju samkörning med andra databaser, för att hitta en person första gången.

Däremot att känna igen en person som man själv redan har fotograferat och namngivit en gång, det kunde redan Googles Picasa, till exempel.

Folk taggar kompisar i bilder på instagram och Facebook.
Databaserna ligger i molnen. Det Picasa kunde kommer alltså med tiden kunna användas på bredare front.
Det är min framtidsspaning.

 

[fotobollfoto]

[...]Jag har snart fotat 20 år med digitalkamera och ännu inte vant mig med den perfekta pixliga bilden som jag ibland upplever för hård. Så det analoga är inte skit.
[...]

Häromdagen skrev jag ut två A3-or
Den ena från en mycket skarp digitalbild.
Den andra från ett inskannat negativ från 1973. Den var inte ens inskannad i maximal upplösning. En jpg på 1,7 MB.
Ingen som betraktade bilderna påpekade något om den gamla bildens bristande tekniska kvalitet, men berömde istället hur fin den var.
Jag är enig, det analoga var inte skit. Vackra bilder kunde det bli. Men jösses så mycket mer pyssel det var efter exponeringen.

 

[Ventures]

Jag tar vardagsbilder och är väldigt noga med att skriva datum och namn på andra sidan bilden.

Dokumentation är viktigt att göra. Snart finns ingen kvar att fråga och då kan en sådan notering vara skillnaden mellan intressant och en bild i mängden. Plats är också intressant eftersom den kan förändras till oigenkännlighet.

Tyvärr kommer inte google eller ens kinesiska staten att kunna berätta namnet på personer som inte finns längre.

 

[unoengborg]

Det viktigaste är att göra backup regelbundet och att byta ut diskar som börjar rapportera fel. De flesta diskar har inbyggt "S.M.A.R.T."-diagnostic för att upptäcka om disken börjar må dåligt. Hur man användet det beror på vilket operativsystem kan kör.

Lägg även upp bilderna på någon molntjänst, så de är kvar även efter inbrottet eller branden.

 

[unoengborg]

Jag har nästan 100 år gamla neg som jag inte kan se att de har förändrats. Men man ska nog vara lite noga ändå med hur man förvarar dem, syrafria negativfickor t ex.
Det finns inga säkra lagringsmedia, och definitivt inte dvd. Experternas råd är att ha flera kopior och uppdatera lagringsmedia allteftersom det kommer nya. Jag har mina bilder på datorns hårddisk, och på två externa hårddiskar, varav den ena finns utanför hemmet och uppdateras några ggr om året, den i hemmet uppdateras kontinuerligt.
SSD-hårddisk är säkrare, men fortfarande dyra.

Har fotograferat digitalt sedan 2000, och hitills inte förlorat någon bild. Med backup på lokal raid disk + molntjänstER finst de nog kvar även efter ytterligare 37 år. Gamla färgnegativ av den åldern har jag dock en hel del som inte är riktigt lika bra som när de var nyframkallade. Dina 100åriga negativ var väl svartvita, och det håller mycket bättre än färg. Naturligtvis kan man göra tonseparation av färger och lagra på svartvitt material för nästan obegränsad hållbarhet om man lagrar rätt, men det är minst lika meckigt som att ta digitala backuper.

 

[PMD]

Lägg även upp bilderna på någon molntjänst, så de är kvar även efter inbrottet eller branden.

Med backup på lokal raid disk + molntjänstER finst de nog kvar även efter ytterligare 37 år.

Bilderna kanske finns kvar i på molnservern, men om du är hädangången är det inte alls säkert att någon av dina efterlevande har någon chans att se bilderna.

 

[fotobollfoto]

Bilderna kanske finns kvar i på molnservern, men om du är hädangången är det inte alls säkert att någon av dina efterlevande har någon chans att se bilderna.

ICloud, Dropbox, OneDrive, osv har bilderna lokalt på din dator OCH i molnen.
Vi delar redan med oss av olika mappar i dessa moln till vänner och andra.
Arkitekturen för säkert bevarande ligger i detta. Vi lär oss mer och mer om hur vi ska använda detta.

 

[jerrysoderberg]

Som svar på frågan. -Jag tycker nog bildens framtid är ljus.
Det går att lagra bilder digitalt eller analogt som negativ. Båda sätten fungerar bra.

Att lagra bilden på papper är ett sätt som skiljer sig mot de båda första. Då behövs ingen vidare process. Ingen skärm eller annan utrustning.
Fotoalbum eller bakom glas är fortfarande ett alternativ för de riktiga guldkornen som blir lätta att beskåda. Men dessa lagringsätt verkar bli ovanligare med tiden.

Sedan begriper jag att alla tiotusentals foton vi lagrar, men inte tittar på, inte kan lagras så. Frågan är varför vi tog de fotona.

Men bildens framtid är ljus och beroende av ljus, både när vi exponerar och betraktar. Ha de gott.