Vidareutveckling är väl huvudmålet med det mesta man företar sig antar jag. I just det jag gör så finns ingen rast och ingen vila om man vill fortsätta vara med...
"Jocke" går alldeles utmärkt, används lika ofta som Joakim. Båda känns fantastiskt lediga efter att i ett par år fått vänja mig vid "Sehr geehrter Herr Ing. Bengtsson" ett par gånger i veckan - ett tilltalssätt som tyskar hänger fast vid även efter ett par års samarbete. Jobbiga är dom, för de förväntar sig då naturligtvis att själva bli tilltalade/omnämnda på samma vis. :-/
En G10 vet jag ju inte om jag vågat lita på som huvudkamera som reporter, men bara ett steg till efter detta (G11) börjar det brännas i hasorna för många av de tyngre alternativen... Men ALDRIG om det fanns en chans till att ta bilder utöver själva det dokumenterande yrksutövandet. Och bara när det finns ljus tillräckligt och målet inte rör sig för mycket...
Möjlighet till bildkvalitet i stort kan man faktiskt komma fram till genom att multiplicera sensorarean med genomsnittlig Qe/mm2 (vilket då ger insamlad ljusmängd per F-tal^2 per sekund), och detta effektivitetsmått-tal har egentligen inte utvecklats speciellt mycket de senaste åren... Hela utvecklingen har varit koncentrerad på att kunna öka upplösning utan att sänka effektiviteten. Ett par undantag som bör nämnas (det finns naturligtvis fler): D300>D90, G10>G11, D3>D3s, 1D3>1D4
Och riktigt så bra är sensorerna inte än att jag kan med att säga att G-seriens 41mm2 räcker för normalt allmänbruk. Även om G11 har dryga 50% högre effektivitet än G10.
1/1.7" - 41mm2
4/3" - 221mm2
APS - Canon 330mm2, övriga 365mm2
FF - 860 mm2
Sen hur många pixlar man väljer att dela upp dessa tillgängliga mm2 på blir mindre och mindre viktigt... I processen som används i tillverkning av större sensorer ser man att förlusterna börja öka starkt vid ca 4µm per cell, för den betydigt högre stående processens som används i kompakter/mobiltelefoner går denna gräns nu vid ca 1.4µm.