He, den här tråden har jag läst förrut, innan någon tog upp den igen, men då var jag totalt nybakad, nu har jag varit utomlands ett flertal gånger med kameran i högsta hugg. Några saker jag har uplevt.
Baksätesfotografen - Kompisen som gärna står och ger goda råd men har själv ingen kamera. Har ett hum om hur det funkar men vet igentligen inte. 3.5 veckor i thailand och filipinerna med en nykär(flickvän sedan två veckor hade han, jag är singel) baksätesfotograf var lite av en pers.
- Nämen, ska du inte ta ett foto där, jamen, den där då, eller det där.
Folk i andra länder som antingen i blind panik kastar sig under närmsta filt, spexar och håller v-tecken med fingrarna, alternativt tjejer som vänder rumpan mot en och säger "check it out, check it out".
Vänner med kompakter som undrar varför deras landskapsbilder inte blir något när det är skymning och autoblixten slår till. Eller väldigt gryniga för att labbet kompenserat upp underexponeringen.
Fotade inomhusporträtt under en middag i österike förra veckan. Eos 33 med batterigrepp, 70-200/2.8 samt en stor fin Sigma EF-500 blixt. Polaren frågade om han fick känna på den och kommenterade sedan att jag måste vara ruskigt stark som orkade släpa omkring på den. Sen tog han ett foto på mig och då inser jag att en Contax G1 eller dylikt kanske är en bra investering i många situationer. Att hamna framför ett 70-200 för ansiktsporträtt kan väl liknas vid en exekutionspatrull för fotoskygga.
Vänner som kör "kan inte du ta några bilder med min kamera också" när man är klar och försöker dricka upp det nästan kalla kaffet. Jag tror jag kommer undanbe mig sådang av ren princip i fortsättningen, men jag gjorde ett metvetet undantag för några vänners 14 åriga dotter som blygt med stora ögon försiktigt frågade om jag kunde ta några bilder åt henne också. Hon var lite blyg själv för att göra det, men folket hade vant sig vid att jag sprang omkring så... Lite snäll försöker man ju vara. Påminner mig att mipert skrev nåt om att inte göra det av ren princip, typ, när man är ledig och så. Förstår definitivt varför nu. Då får man aldrig dricka sitt kaffe.
Ang. Butikspersonal, jag har själv jobbat i butik och inom datasupport, och dessutom det värsta, datorbutik..
Men det finns inget som funkar så bra som att vara ärlig. En besserwisser som expedit gillar ingen. Det är bara att le och förklara snällt hur dum frågan är. Kan man sedan lägga svaret på en nivå som passar kunden så...och när man rekomenderar nåt som är billigare men bättre avpassat för kunden blir dom nästan ställda. Går iväg och kollar i andra butiker, kommer sedan tillbaka och handlar och tackar.
Men visst, sen finns det så klart inbitna översjälvsäkra säljare som vill lura på folk allt dom kan, speciellt det dyraste. Å andra sidan finns ofta då kollegan som gärna förklarar lugnt och stilla hur det står till. Hade en sån på kodak häromdagen, han svarade lugnt och still på vilken skillnad på papper det var och vad han tyckte passade filmerna.
Att lämna butiken med ett leende och önska trevlig kväll brukar kunna generera en hel del taksamma blickar av trötta expediter som tycker alla kunder är pest just då.
Finns inga dumma frågor, bara dumma svar. Men visst blir man ibland slagen som från en blixt av hur lite vissa kan - alla branscher har sina listor. Bilmekaniker och datorfolk kanske är lite överrepresenterade i vissa delar dock. Läkare har ju sina egna journalgrodor, och detsamma gäller försäkringsbolagen. Jag tycker man kan skämta nästan hur friskt som helst så länge man gör det utan udd, men börjar man se ner på folket man skämtar om, då är det kört.
Men visst, det är otroligt ofta jag får problemet att någons dator eller skärm är död, och sladden sitter inte i ordentligt. Du börjar man undra hur det står till. Hemma är sladden det första dom hade kollat, men på jobbet, då ringer man supporten.
