janc
Aktiv medlem
Ja, jag väljer diafilm utifrån vissa specifika karaktärer dessa har och väljer sedan också ett fysiskt labb som jag tycker framkallar mina bilder på det sätt jag vill eller tycker gör mina bilder mest rättvisa. Samma sak ifall jag fotograferar digitalt i RAW-format. Då framkallar jag RAW-filen i min RAW-konverterare med inställningar som jag tycker är lämpliga för att göra mina filer/bilder mest rättvisa. Både RAW och diafilm måste framkallas för att man ska kunna få fram en sorts originalbild. Att fotografera med JPEG nämnde jag aldrig i sammanhanget, så jag vet inte riktigt varför du blandade in det i diskussionen.
Men väljer jag nu att använda mig av formatet JPEG så blir ju bilderna klara direkt i kameran och behöver då inte framkallas i varken ett bildbehandlingsprogram eller i ett fysiskt labb förstås (vilket behöver göras ifall du fotograferar med gammal hederlig färgfilm som du hänvisade till). Därför skulle jag snarare säga att jpeg direkt i kameran kan jämföras med polaroid där du får tillgång till en färdig pappersbild som nästan direkt "spottas" ut ur kameran. Så jag tycker snarare att din jämförelse haltar faktiskt. Var menar du att negativen finns ifall du fotograferar med jpeg-formatet?
Nu har jag en känsla av att vi börjar prata förbi varandra Säger vi inte mer eller mindre samma sak?
När du ”framkallar” din RAW fil i t.ex Lightroom så får du en ”kopia” där du styrt utseendet efter vad du anser vara bäst.
Fotograferar du i JPEG i kameran gör du exakt samma sak. Ifall du väljer att även spara en RAW fil så har du ”negativet” kvar på minneskortet, annars hamnade det i papperskorgen på ”labbet” (eller om man som du gör i det senare fallet vill jämföra med en Polaroid - stämmer bra tycker jag).
Det jag vill trycka på är att från ”negativet” d.v.s RAW filen kan man skapa ”kopior” med väldigt olika utseende. Vill man då säga att specifikt ett av dessa alternativ är att betrakta som ”orginal” måste man vara väldigt tydligt på hur detta ska ”kopieras / framkallas” från RAW-filen.