Annons

DSLR-tekniken dödförklarad 2018?

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag mins inte var men Martin Agfors skrev för bara några dagar sedan om dom Spegelfrias framfart vilket var väl sammanfattat, i princip att dom kommit ganska så långt. synd att jag inte kan länka till just den. För den hör ihop med Sonys försök med A900-A850- A900 med en mycket fin OVF, ett vertikalgrepp som vid den tiden var bland dom bästa. A900 sålde inte så bra, kanonsvårt att bryta sig in på C/N marknad ( ni vet alla objektiv/tillbehör-Pro-service osv. ) Sony insåg väl det omöjliga och provade SLT, A77, A99 med EVF.


Ingen jättehit det eller tydligen, så då kom A7R den lilla kameran med småbilds sensor, Sony kännde sig väl tvunga att försöka erbjuda något annat och på den vägen är det. Det gick inte med A900 eller SLT-A99- fast visst gillades dom av flera, Nikon tycker jag dock fick till det allra mest med deras D810, det är en välbyggd rackare. D750 blev också mycket populär.
 
Ha, ha!

Man behöver i alla fall inte oroa sig för att nyare modeller får bättre autofokus.

Ha, ha! Men som jag ser det, är det för det mesta en fördel. Man slipper hålla på att dribbla med en djävulusiskt massa inställningar, fokuspunkter etc. och kan koncentrera sig på plåtandet. Gäller för övrigt kameran som helhet – finns inte mycket att ställa in utöver fokus, bländare, slutartid och ISO. Kanonbra.

Skämt åsido, för en viss typ av fotografi anser jag att Leica M är den ultimata kameran. För en hel del annan slags fotografi, t.ex. sport, fågel m.m. är den nog tämligen värdelös. Någon "allround-kamera" är den definitivt inte. Fast försöken att göra en sån kamera – något som jag (utan några större kunskaper om Sony) tycker att Sony verkar sträva efter – resulterar vad jag förstår i en komplett ohanterlig apparat, med ett menysystem som kräver en fotoexeget av sällsynt slag. Leica satsar på "Das Wesentliche" i alla sina system, en satsning som fler tillverkare borde ta efter anser jag.

/ mvh, FiCa1
 
Hur många väljer ett kameramärke efter andrahandsvärde?...

Få. En provapåköpare kanske.

Nu kanske du har obegränsat med pengar men de flesta har ändå en budget att ta hänsyn till och om ett märke kostar mer inköp och dessutom tappar mer i värde medans du äger grejerna blir det helt enkelt färre uppgraderingar och/eller en enklare kameraväska.
 
Konst och samlarobjekt är dock något jag spekulerar en del om innan köp/investering.

OT-varning:

Jag tycker personligen att det är helt galet fel.

Satsa på att köpa den konst du gillar och tycker om. Vet många som "spekulerat" i konst, och de flesta har förlorat på det. Många som misslyckats och blivit besvikna för de tror det gjort en bra affär och hoppat på någon hype och trend som inte stått sig över tid.

Konst, även dyr och kvalitativ sådan (och kanske speciellt sådan), skall köpas för att njutas av och att man personligen uppskattar den - inget annat.

Kapitalinvesteringar och spekulationer lämnar jag till ägna mig åt gällande värdepapper och dess derivat.
 
OT-varning:

Jag tycker personligen att det är helt galet fel.

Satsa på att köpa den konst du gillar och tycker om. Vet många som "spekulerat" i konst, och de flesta har förlorat på det. Många som misslyckats och blivit besvikna för de tror det gjort en bra affär och hoppat på någon hype och trend som inte stått sig över tid.

Konst, även dyr och kvalitativ sådan (och kanske speciellt sådan), skall köpas för att njutas av och att man personligen uppskattar den - inget annat.

Kapitalinvesteringar och spekulationer lämnar jag till ägna mig åt gällande värdepapper och dess derivat.

”Konst och samlarobjekt” och ”Konst för njutning” är för mig två olika ting.
Förstnämnda är investering i kapital. Den sistnämnda för själen.

/Stefan
 
Hur många väljer ett kameramärke efter andrahandsvärde? Själv bestämmer jag efter mina behov hur verktyget ska användas och presterar när man använder det. Inte ens när jag väljer kringutrustning som exempelvis objektiv skänker jag någon tanke på andrahandsvärdet.

Inte jag heller. Annars så hade jag nog inte haft en ca. 7-8 spegellösa kamerahus (de kommer garanterat falla i värde över åren som tegelstenar). 😋

Däremot så kan jag tänka mig att vissa som köper/säljer kamerautrustning oftare kanske någon gång gör det. Ingen aning faktiskt. Finns de som tänker på det vid bilköp (eller fastighetsköp), så kanske inte är omöjligt att någon gör det vid dyrare kameraköp (men låter det vara osagt).

Det man kan konstatera, och som var starten på dessa inlägg om detta, är att köpa spegellöst kamerahus idag iaf. knappast är varken en god framtidsinvestering eller kapitalinvestering, hur man än vänder och vrider på det (om det inte handlar om någon unik Leica M-kamera i begränsad upplaga).
 
Inte jag heller. Annars så hade jag nog inte haft en ca. 7-8 spegellösa kamerahus (de kommer garanterat falla i värde över åren som tegelstenar). 😋

Däremot så kan jag tänka mig att vissa som köper/säljer kamerautrustning oftare kanske någon gång gör det. Ingen aning faktiskt. Finns de som tänker på det vid bilköp (eller fastighetsköp), så kanske inte är omöjligt att någon gör det vid dyrare kameraköp (men låter det vara osagt).

Det man kan konstatera, och som var starten på dessa inlägg om detta, är att köpa spegellöst kamerahus idag iaf. knappast är varken en god framtidsinvestering eller kapitalinvestering, hur man än vänder och vrider på det (om det inte handlar om någon unik Leica M-kamera i begränsad upplaga).

När man köper handlar det nog inte bara om behov utan mer nyfikenhet att prova det nya som alla diskuterat på nätet det senaste året eller ½ året. Så klart att det är omöjligt att veta något bestämt om 2-hands-värde.
Det är väl betydligt enklare att se på typiska pro-cameror vad de har för värde idag tex på keh.com eller ebay.com. För just A7 verkar 7R vara vara mest till salu.
 
Tycker nog att kameraköp skiljer sig rätt så mycket från många andra prylar, visserligen kan en bil få tillskott av några häftiga fälgar 20 tum eller liknande, men så mycket mera tillbehör blir det väl inte, det plockas väl på olika paket just vid köpet sedan är det bra. Lyckas tillverkaren även få nykamera ägaren att välja deras objektiv så blir dom ju bara extra glada, ett nytt objektiv 5 år efter kamera köpet ger nytändning för ägaren men kan också bli objektiv från tredjepart men passar bara för den kamera man valt.


Canon säljer en miljon objektiv om året, 30 miljoner sedan 1987, välja annat märke för dessa ägare stannar nog vid någon kompakt kamera av något slag, spegelfria kameror säljs ju hela tiden alla väntar inte på nästa modell, skulle alla vänta flera år då hade vi väl förlorat några tillverkare förmodar jag.
 
Tycker nog att kameraköp skiljer sig rätt så mycket från många andra prylar, visserligen kan en bil få tillskott av några häftiga fälgar 20 tum eller liknande, men så mycket mera tillbehör blir det väl inte, det plockas väl på olika paket just vid köpet sedan är det bra. Lyckas tillverkaren även få nykamera ägaren att välja deras objektiv så blir dom ju bara extra glada, ett nytt objektiv 5 år efter kamera köpet ger nytändning för ägaren men kan också bli objektiv från tredjepart men passar bara för den kamera man valt.


Canon säljer en miljon objektiv om året, 30 miljoner sedan 1987, välja annat märke för dessa ägare stannar nog vid någon kompakt kamera av något slag, spegelfria kameror säljs ju hela tiden alla väntar inte på nästa modell, skulle alla vänta flera år då hade vi väl förlorat några tillverkare förmodar jag.

Ser nog ut som om Canon har starkare ställning här än i USA. Jag jämförde antal objektiv hos B&H och där ligger Nikon etta. Skulle tänka mej att en del Canon-ägare vill prova gamla FD objektiv och därför har skaffat en A7:a. Jag började själv med Minolta 1968 och såklart har jag testat alla analog objektiv.
 
Ja det är väl allmänt känt att Canon säljer dubbelt så många kameror än Nikon, jättebra kameror men inlåsnings effekten måste påverka också, Canon hade ett försprång på 5-6 år innan Nikon kom med D3-D700, olika länder kan högre säljande av vissa märken, visst är det så, spegelfria verkar att sälja hyggligt i Asien.
 
Det stämmer nog, men hur är det viktigt? Om man är nöjd med sin kamera idag så bör man väl vara nöjd med att kunna ta lika bra bilder med den om 5 år?

Att nyare kamerors (av samma typ) förbättringar är fler om man har en spegelfri än om man har en spegelreflex är väl inte det viktigaste för att kunna åstadkomma bra resultat med den kamera man har?

Sett till bildkvalitet och tekniska prestanda så har du rätt, men jag tror du missar (eller bortser från :) något som i alla fall jag tror ofta är viktigare. Ditt resonemang förutsätter fotografer med en slags tjuren Ferdinand-mentalitet som är nöjda att sitta under sin korkek och lukta på blommorna.

Dels finns det en faktor som är lättast att beskriva utifrån yrkesfotografer: Även om din 5 år gamla kamera är lika bra som den alltid varit så blir dess prestanda ett problem om de andra fotografer du konkurrerar med om att sälja bilder har påtagligt bättre kameror. Entusiaster borde ju i teorin inte vara konkurrensutsatta på det sättet, men samtidigt: Om din fotopolare har en 5 år nyare kamera med en massa fördelar ... Svider inte det lite? :)

Jag skulle påstå att väldigt många fotoentusiaster inte bara har foto som hobby, de har också fotoutrustning som hobby. Och då blir nya kameror med verkliga, upplevda eller rent av bara potentiella fördelar väldigt spännande.

De spegellösa kamerahusen utvecklas kraftigare, och därmed blir de också mycket snabbare omodernare och passé på marknaden.

Men samma snabbare utveckling gör dem nog också mer intressanta och spännande för många entusiaster.

På den tiden spegelfria systemkameror var relativt nya testade jag en hel del kameror också åt andra tidningar, PC för Alla och M3. En läsare hörde av sig och påpekade irriterat att under någon tidsperiod (om det var ett halvår eller eller ett år kommer jag inte ihåg) hade nästan hälften av de kameror vi testat varit spegelfria, samtidigt som de (på den tiden) bara stod för lite drygt 5 % av försäljningen. Men han hade ju missat det uppenbara: En mycket viktig faktor för oss när vi valde kameror att testa handlade om vilka som väckte mest intresse, vilka som bjöd på mest nyheter.

Jag tror fotoentusiaster lite omedvetet kan fungera på ett liknande sätt. Även om den 5 år gamla kameran tar fullt tillräckligt bra bilder för att tillfredsställa själva fotointresset så är den trots allt fem år gammal och inte längre så intressant som fotopryl - den andra och ofta bortglömda halvan av hobbyn.
 
Entusiaster borde ju i teorin inte vara konkurrensutsatta på det sättet, men samtidigt: Om din fotopolare har en 5 år nyare kamera med en massa fördelar ... Svider inte det lite? :)
För fem år sedan hade det nog svidit lite, men inte nu längre. Det är klart att nya kameror är intressanta men habegäret har svalnat betydligt. Den utrustning jag har är fullt kapabel att prestera bättre än jag kan utnyttja så jag ägnar mig mer åt att fundera på vad jag ska fotografera än att fundera på vilken kamera jag ska köpa.

Vad gäller kommersiell fotografering så håller jag med, även om jag tror att prestandakurvan har börjat plana ut vilket innebär att kameror som används yrkesmässigt antagligen kan skrivas av på lite längre tid nu jämfört med för tio år sedan.
 
Senast ändrad:
Men samma snabbare utveckling gör dem nog också mer intressanta och spännande för många entusiaster.

Absolut!

Jag fotar själv redan idag till ca. 80% med mina spegellösa kamerahus, och har inte det minsta tvivel gällande att spegellöst kommer att inom tid helt ersätta DSLR.

Ju snabbare den tekniska utvecklingen för spegellösa går, inom ju kortare tid kommer också detta att inträffa på marknaden.
 
Mitt habegär till en ny kamera var mycket större när jag var yngre, mitt oväntade hopp till en Canon EOS 100 ( den tysta kameran )- var ju påverkad av alla fina omdömen som Canon ofta fick, men när jag så såg att ingen skillnad på 10X15-bilder och Dia kunde skilja ut mot en Konica FS1, kom funderingarna om inte man skulle vänta lite och se vad som händer med utvecklingen. Habegäret stoppades nog av priset på nya kameror, och först var det dom digitala kamerorna man väntade på, KM7D var allt för dyr, ruskiga nästan 15000 kr, Konica/Minolta var lite sena av sig, men till slut kom KM5D och man hoppades då på att den skulle få 8Mp, Canon hade släppt 20D med 8mp året före. KM5D kostade mig 6500 kr med något filter och var prisnedsatt vid tillfället, mina redan köpta objektiv styrde valet av ny digital kamera.

Nya D3 var tokdyr i mina ögon 43000 kr någonting, väldigt spännande var kompakt kamerornas framfart för där dök det upp nya finesser hela tiden, och priserna sjönk efterhand, var väldigt kul att läsa alla testerna och se vad som var nytt denna gång ( ofta var det lite pixelökningar för varje år som lockade köpare, lite mera pixlar var något slags tecken på en bättre model och också dyrare )

Dom objektiv man hade styrde för mig i alla fall valet till nästa kamera köp, och man hoppades bara att nästa modell inte skulle va för dålig så man blev besviken. Nu upplevs flera kameror som allt för dyra igen och också dyra objektiv man är liksom tillbaka till ruta 1 åter igen.
 
Kamerahus är intressant, och följer gärna den utvecklingen, men för mig personligen så är det objektiven som är de absolut mest intressanta, och också de som nuförtiden skapar allra mest ha-begär hos mig.
 
Mitt habegär till en ny kamera var mycket större när jag var yngre, mitt oväntade hopp till en Canon EOS 100 ( den tysta kameran )- var ju påverkad av alla fina omdömen som Canon ofta fick, men när jag så såg att ingen skillnad på 10X15-bilder och Dia kunde skilja ut mot en Konica FS1, kom funderingarna om inte man skulle vänta lite och se vad som händer med utvecklingen.
Det var väl inte så oväntat? Den stora skillnaden var ju autofokus och inte "sensorstorlek" eller objektivkvalitet (under förutsättning att man jämförde någotsånär "likvärdiga" objektiv från Canon respektive Konica). AF kan förstås vara till hjälp för bättre bilder, men AF i början av 1990-talet var rätt primitiv.

Det är på samma sätt med spegelreflex mot spegelfritt: det är handhavandet som skiljer och bildkvaliteten bestäms av andra faktorer än just spegel mot icke-spegel.,
 
Det var väl inte så oväntat? Den stora skillnaden var ju autofokus och inte "sensorstorlek" eller objektivkvalitet (under förutsättning att man jämförde någotsånär "likvärdiga" objektiv från Canon respektive Konica). AF kan förstås vara till hjälp för bättre bilder, men AF i början av 1990-talet var rätt primitiv.

Det är på samma sätt med spegelreflex mot spegelfritt: det är handhavandet som skiljer och bildkvaliteten bestäms av andra faktorer än just spegel mot icke-spegel.,

Ja man lär så länge man lever, var så klart inget värstingobjektiv på Canon kameran inte eller på Konican, Canon kameran hade autofokus men inte Konican. Canon EOS 100 hörde väl inte till Canons bästa om jag mins rätt. men jag gillade dom tysta avtrycken.
 
Jodå, Canon EOS 100 var en rätt bra kamera. Ett lyft över instegsmodellerna, och tyst. Ingen vidare autofokus förstås, men det var standard på kameror från den tiden.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar