Jag kan ju undra om jag inte svarat i denna tråden tidigare
...Det känns ju så.
Jag tror ju först och främst att det mesta av marknaden väljer efter hur saker "uppfattas" av den.
Dvs, jag tror faktiskt inte att marknaden först och främst väljer det som verkligen är bäst för den.
Det finns många idiotexempel på frustrerande skräpprodukter som har tagit överhanden helt oförtjänt. T.ex. kulspetspennan vs reservoarpennan. Rakskum på burk vs hård raktvål & borste...
Så, så långt kan jag ju tänka mig att spegellösa kameror kan komma att dominera spegelreflexer på samma sätt. Och fotoforum och fotomedia har ju jobbat rätt hårt rätt länge på att utmåla spegellöst som framtiden. Det finns dock ett problem för "allmänuppfattningen" att spegellöst är bäst: Alla kan se vad proffsfotografer, och då sportfotografer, använder.
Personligen kommer jag alltid att köpa spegelreflexkameror för de större formaten, så länge de fortfarande finns.
Föreställningen att spegellösa är kompaktare betraktar jag som rent nonsens - vilket det är så snart man betraktar kameran som en systemkamera och inkluderar nån normalzoom och telezoom. Detsamma gäller nästan alla argument som konstruerats för elektronisk sökare. Det enda som håller är att det är mycket bättre för manuell fokusering. Men varför skall man fokusera manuellt? Exaktare? Nej, inte enligt mig. Jag har ofta testat det, men jag har inte lyckats förbättra kamerans autofokusinställning (då pratar vi sikta med en central fokuspunkt, ta fokus, och komponera om). Okay, jag har haft ett objektiv som fokuserade fel, men det fixade Sigma på garantin.
Den stora säljgrejen med DSLR är ju autofokusen, och det brukar ju också vara huvudargumentet. Dock kan jag ju tycka att spegellösa börjar bli så bra att argumentet inte längre väger så tungt för alla.
Själv tycker jag det är två andra saker som är avgörande för mig. Det ena är subjektivt. Jag föredrar helt enkelt starkt en optisk sökare, där jag får direktkontakt med motivet och ser ljusförhållandena som de är. Det ger mig en mycket mer tillfredsställande fotokänsla.
Det andra skälet är märkligt obskyrt. Jag ser sällan andra ta upp detta: Beredskapen och Beredskapskomforten! Och dit kan vi ju också lägga till batteritiden. En DSLR kan jag hänga runt halsen, sätta på strömbrytaren, ta av objektivlocket, och sen gå runt hela dagen. När som helst kan jag bara lyfta kameran till ögat och rama in något för att se hur det ser ut. När som helst kan jag trycka av och ta en bild. Och på mina kameror kan jag typiskt klämma in bortåt 1000 bilder på minneskortet och en batteriladdning. Jag är alltså i princip helt fri från utrustningsbegränsningar i mitt fotograferande.
Varför kan man inte göra detta med en spegellös. Tja, en del skäl är väl välkända, batteriförbrukning och fördröjning.
Men det finns ett till. Utan objektivlock är sensorn hos de flesta spegellösa fullt exponerad för dagsljuset hela tiden. Vi behöver inte ens diskutera hur stor risken är att brännpunkten från en direkt sol skulle kunna skada sensorn. Vi behöver inte ens diskutera hur fort och hur mycket dagsljuset bleker sensorns färgfilter, eller hur relevant det är. - Jag
VET att dagljuset på sikt bleker färgämnena på sensorn. Det är nog för mig och leder till en tvångsmässig impuls att alltid ha objektivlocket på. Med en spegelreflex har jag inte denna störning, därför att sensorn är skyddad både av en spegel som länkar om ljuset och en ridåslutare.
