digital framtid
- Trådstartare Joi
- Start datum
FouFoto
Aktiv medlem
Det är faktiskt inte så jobbigt för mig som person. Sen att min hårddisk får jobba 10 sekunder extra varje dag (ungefär den tiden det tar att kopiera över en dagsskörd av flitigt fotograferande) det får jag leva med.
Om bilderna är bra eller inte hör faktiskt inte hit. De bilder jag tycker är dåliga - tar jag ju bort innan backup....
Sonnaren
Aktiv medlem
Beträffande exakta antalet svävar jag i okunnighet men jag har inte kunna undgå att se att en hel del gott folk ibland exploderar i glädjetjut......ja, eller djup förstämning då de tänker på slutarnas livslängd.... Nå i vilket fall som helst så berättar de om att de faktiskt tagit angiven mängd bilder - eller fler - på angiven tid.
Jag vill kalla det för "photography by trial-n'-error".....
Må envar bli salig på sin facon jag kan bara säga att det inte är något som passar mig. Jag tycker illa om att samla på mig sådant jag vet är skräp som aldrig kommer till användning.
Skulle t.ex. aldrig drömma om att samla all reklam som dimper ner i postlådan - även om jag i och för sig skulle ha plats för den i något uthus.......men i någon spis eller kamin går de ju in ibland......;-)). (Tips: ON-OFF har en reklamtidning vars papperskvalité är perfekt då man gör upp eld i en braskamin)
Us
Sonnaren
Aktiv medlem
Jag skämtar väl litet väl svårförståeligt ibland och kanske på ett sätt som inte "bokstavstroende" kan uppskatta/tillgodogöra sig.
Men i denna frågan finns ju ett facit: Den analoga bildens obestridligt och bevisade långa livslängd på över 100 år.
Å andra sidan de visade svårigheterna med digitala mediers korta livslängd och de nästan rörande omsorger som föreslås. Bandbackup, DVD i flera exemplar undanstuvade hemma, i bankfack, hos mormor (jo, det var något sådant!!), backup på backup på hårddisk o.s.v.
Och detta är bättre säkrare och mycket mera långlivat än negativen. Jojomensan, NN vet, NN har sparat sina bilder så i tre år. Eller två: Eller har tänkt börja med det.
Inte tillstymmelse till saklig grund, bara önsketänkanden, skitsnack och fromma förhoppningar.
Den dag du slutar fotografera då (för pauserna kommer vad ni än tror just nu?
Pauserna som kan bli flera år långa då inspirationen tryter. Man bryr sig inte så mycket om foto, kanske inte alls.
Vem kopierar, sparar och "backupar" då?
När intresset återvänder har man kanske missat en eller två mellansteg.
Det har hänt mig att intresset är borta några år. Precis som det hänt i princip alla mina fotokompisar (även duktiga yrkesmän/kvinnor).
När lusten kom tillbaka stod neggen där. Snabbt användbara.
Att man i nytänd glöd med kanske bara 5 -6 års plåtande bakom sig säger: Jag tröttnar aldrig!! har jag förståelse för. Men också medvetenhet om att det är ett sjävbedrägeri
Men efter snart 50 år som fotoamatör vet jag hur det blir.
Pryldyrkarna tröttnar först, de tröttnar på leksaken.
Bildälskarna tröttnar sist, de blir uttömda, men det kan vara i flera år.
Vem sköter all uppdatering då? Mamma??
Us
janc
Aktiv medlem
Sanningen är väl som så ofta mer komplicerad än man i många fall vill erkänna.
Hur många "Svenssons" (vilka det nu är..) har över huvud taget koll på var negativen finns, hur de är förvarade, vilket år bilderna togs eller kommer ihåg exakt vad som är på bilden? I procent av alla neg som matas ut från 1-timmes labben? I vilken mån överlever färgkopiorna klistret i albumen ?
Att korrekt processade, sköljda och förvarade (s/v-)neg har en livslängd på minst ett par sekel är väl ingen som ifrågasätter, att det dessutom går att få ett grepp om vad som finns på bilden genom att hålla upp den mot ljuset är givetvis även det en fördel som är oomtvistlig.
Med de digitala bilderna kan jag lagra massor med information om när bilden är tagen, av vem, var, vad som finns på bilden, vilken kamera, etc, etc, etc. Detta kan göras på ett dokumenterat och standardiserat sätt så att informationen är tillgänglig även om det program som användes för att skapa den är glömt för länge sedan.
Skulle det (Gud förbjude!) hända något med den lokal där jag förvara mina neg och papperskopior är de hjälplöst förlorade - de digitala bilderna kan jag kopiera för en struntsumma och förvara kopiorna på en annan plats. (Personligen skickar jag några DVD då och då till mina föräldrar 50 mil härifrån - man kan passa på att skicka med ett brev samtidigt...)
Baksidan av det myntet är en viss osäkerhet vad gäller lagringsmedia och format även om jag personligen är mindre orolig för det senare.
Alltså - det handlar som så ofta om ett val mellan pest och kolera (eller kanske grädde och vaniljsås?) där man sällan kan få allt. Även om det i just detta fall givetvis är möjligt att fotografera analogt för att sedan scanna in alla neg och lägga in EXIF / IPTC info i efterhand i alla filer - men hur många gör det?
Hur många "Svenssons" (vilka det nu är..) har över huvud taget koll på var negativen finns, hur de är förvarade, vilket år bilderna togs eller kommer ihåg exakt vad som är på bilden? I procent av alla neg som matas ut från 1-timmes labben? I vilken mån överlever färgkopiorna klistret i albumen ?
Att korrekt processade, sköljda och förvarade (s/v-)neg har en livslängd på minst ett par sekel är väl ingen som ifrågasätter, att det dessutom går att få ett grepp om vad som finns på bilden genom att hålla upp den mot ljuset är givetvis även det en fördel som är oomtvistlig.
Med de digitala bilderna kan jag lagra massor med information om när bilden är tagen, av vem, var, vad som finns på bilden, vilken kamera, etc, etc, etc. Detta kan göras på ett dokumenterat och standardiserat sätt så att informationen är tillgänglig även om det program som användes för att skapa den är glömt för länge sedan.
Skulle det (Gud förbjude!) hända något med den lokal där jag förvara mina neg och papperskopior är de hjälplöst förlorade - de digitala bilderna kan jag kopiera för en struntsumma och förvara kopiorna på en annan plats. (Personligen skickar jag några DVD då och då till mina föräldrar 50 mil härifrån - man kan passa på att skicka med ett brev samtidigt...)
Baksidan av det myntet är en viss osäkerhet vad gäller lagringsmedia och format även om jag personligen är mindre orolig för det senare.
Alltså - det handlar som så ofta om ett val mellan pest och kolera (eller kanske grädde och vaniljsås?) där man sällan kan få allt. Även om det i just detta fall givetvis är möjligt att fotografera analogt för att sedan scanna in alla neg och lägga in EXIF / IPTC info i efterhand i alla filer - men hur många gör det?
Loj
Aktiv medlem
Tack för svar!
Jo, jag erkänner villigt att jag ibland inte förstår eller uppskattar dina skämt. Om det gör mig till "bokstavstroende" eller ej är ju svårt att avgöra. Saken som jag ser den är att du själv agerar som om du vore "bokstavstroende" när du svarar på de inlägg som skrivs till det digitalas favör. Du tar ut svängarna långt mer och raljerar i långt högre grad med det digitala än vad du förefaller vara beredd att acceptera att någon gör gentemot det analoga....
Men den diskussionen kan vi spara eller ta på annat ställe. Det är ju till syvende og sidst inte du som är föremål för det centrala i denna tråd, även om du säkert är en trevlig och intressant människa...
Du har rätt på ett flertal punkter. Bevisligen är det så att de 100 år gamla glasplåtar och gamla negativ som existerar idag är användbara. Och visst måste det vara en alldeles speciell känsla att i mörkrummet se bilder från en svunnen tid växa fram!
Däremot _vet_ vi inte idag hur det ser ut om ytterligare 100 år. Klarar dessa negativ ytterligare 100 år? Klarar de av den förändrade miljön vi utsätter dem för idag genom vårt förändrade sätt att leva? Det vet vi inte. Att de hittills klarat 100 år, ger vissa indikationer, men när det kommer till absolut kunskap, ja, då handlar det som alltid när det gäller framtiden om gissningar. Och är dagens negativ lika "välgjorda"? Kommer de att klara 100 år och mer? Vi vet inte.
Jag kan på egen hand konstatera att de diabilder jag tog (KC64) i början på 80-talet idag har tappat mycket av den fräschör och kontrastrikedom de hade då. De har varit förvarade i GePe-lådor i mörkt rum i rumstemperatur hela tiden...
Visst är det också så att foto intresset kommer i vågor för en del av oss. Jag har återupptagit intresset igen efter en lång "vila" under större delen av 90-talet. Den fundering du har om vem som lagrar om bilderna när intresset är falnar är ju relevant. Där har jag inget svar... Det handlar slutligen om ett aktivt angagemang. Vill jag ha kvar mina "mästerverk" får jag bekväma mig om att de lagras på ett bra sätt.
Men när det gäller framtiden tror jag för min del att det kommer att finnas det som det finns en efterfrågan och en marknad för. Och jag tror det kommer att finnas en marknad för att kunna läsa dagens filmformat. Därför tror jag också att denna möjlighet kommer att finnas. Därmed inte sagt att det inte kommer att vara förbundet med en kostnad eller att det kommer att vara enkelt. Men jag är övertygad om att möjligheten kommer att finnas.
Möjligheten finns givetvis också att jpg- och tif-formaten fortsatt kommer att vara de förhärskande bildformaten. I sådana fall är "problemet" löst.
Men återigen: det handlar om framtiden och vi vet inte. Där är din gissning lika mycket värd som min.
Men att som tidigare andra gjort i tråden relatera till vingligheter i digitalt lagring för 15 - 20 år sedan som intäckt för att det digitala i sig har ett kompabilitetsproblem inbyggt är inte relevant. Jag köper inte den argumentationen. 20 år är en enormt lång tid i dessa sammanhang och att det sker en snabb utveckling vet vi alla...
Det har tidigare i tråden antytts att jag kör med strutsmentalitet i denna fråga. Frågan är vem som strutsar mest - jag eller de som vägrar inse denna utveckling och det den för med sig...
Men som du skriver: var och en salig på sin fason. Återigen en punkt där du har rätt...
mvh Janne
christian_r
Aktiv medlem
Det ær dærfør du fortfarande framkallar ditt material, æven digitalt.
FouFoto
Aktiv medlem
Olika format är inget problem.
Självklart kommer all viktig data (bilder eller ej) att kunna sparas i framtiden.
Har man exempelvis bilderna sparade i tiff-format och det om x antal år är ett annat format som är "standard" så kan jag inte se några som helst problem att konvertera dessa bilder till det nya formatet. Digitala formatet medför att det är endast datorerna som får gå varma.
Oavsett om bilder lagras analogt eller digitalt så är det till syvende och sist människan bakom bilderna som ansvarar för dess fortlevnad.
Tappar man intresset för foto så tappar man intresset.
Om då bilderna glöms bort i en skokartong (som någon kanske slänger) eller i en hårddisk (som någon säkert "raderar").
Vad är skillnaden?
För mig har det digitala intåget i fotovärlden inneburit en mindre revolution.
För andra är det kanske skrämmande och krångligt med mycket teknik.
Båda dessa världar får väl leva tillsammans (ett tag??)
Självklart kommer all viktig data (bilder eller ej) att kunna sparas i framtiden.
Har man exempelvis bilderna sparade i tiff-format och det om x antal år är ett annat format som är "standard" så kan jag inte se några som helst problem att konvertera dessa bilder till det nya formatet. Digitala formatet medför att det är endast datorerna som får gå varma.
Oavsett om bilder lagras analogt eller digitalt så är det till syvende och sist människan bakom bilderna som ansvarar för dess fortlevnad.
Tappar man intresset för foto så tappar man intresset.
Om då bilderna glöms bort i en skokartong (som någon kanske slänger) eller i en hårddisk (som någon säkert "raderar").
Vad är skillnaden?
För mig har det digitala intåget i fotovärlden inneburit en mindre revolution.
För andra är det kanske skrämmande och krångligt med mycket teknik.
Båda dessa världar får väl leva tillsammans (ett tag??)
janc
Aktiv medlem
Loj skrev:
...Möjligheten finns givetvis också att jpg- och tif-formaten fortsatt kommer att vara de förhärskande bildformaten. I sådana fall är "problemet" löst.
...
Skriver en relativt kort kommentar till ett långt och tänkvärt inlägg....
Kanske blir det så. I samma takt som tekniska lösningar ökar i spridning brukar förändringsbenägenheten minska.
En hypotes kan var som följer: Alla kameror, med något enstaka undantag, har stöd för JPEG. Alltså skulle bara en ekonomisk idiot lansera ett program för bildhantering utan stöd för JPEG - Alla program för bildhantering (plus CD/DVD-spelare, telefoner, handdatorer etc, etc) har stöd för JPEG, då ska det mycket till för att lansera en kamera som inte kan leverera bilder i det formatet. Med tanke på den mängd information som sedan finns lagrad i ett dominerande format lär man ha en "omställingstid" som är proportionelig mot datamängden innan ett nytt format fått sådan dominans att stödet för det gamla börjar fasas ut.
Handlar det rent konkret om att bibehålla stöd för ett format som inte är förknippat med indirekta kostnader (t.ex licenskostnader) finns det dessutom ingen egentlig ekonomisk drivkraft att ta bort detta ur en befintlig applikation. (Noterar t.ex att senaste versionen av ACDSee har stöd för att läsa ett 50-tal filformat)
boran
Aktiv medlem
Det är ett facit, men inte på frågan om hur man skall spara digital data till eftervärlden.
Du har många poänger, men det du skriver är ju egentligen bara att den analoga tekniken är mer skyddad mot tidens tand. Oavsett hur det är med det så hjälper ju inte det mot problemen med digital lagring.
Det är lika orimligt att anta att alla digitalfotografer kommer att konvertera till analogt som tvärtom så man behöver ändå adressera "digitalproblemet".
barba
Aktiv medlem
Vi säkerhetkopierar just nu lite över 50 servrar, data ska kunna återskapas minst tre år tillbaka, senaste två månaderna dagligen, därefter månatligen i ett år, sedan halvårsvis. I runda slängar 450 band i poolen. Kör i dagarna igång ny hårdvara för säkerhetskopiering baserad på Ultrium-2 LTO. Troligen kommer jag att dumpa över data från gamla band till nya för att försäkra att det finns kvar.
Personligen tycker jag att sådana reportage där digitaldöden målas upp har lite av sensationsjournalism över sig i sin allra värsta form. I stora samlingar (bibliotek, NASA osv.) kan det vara ett problem, hemma minimalt. Ingen kommer väl att köpa en ny dator utan att först vara säker på att gamla media kan läsas av den? Isåfall skulle den ju vara tämligen oanvändbar.
Så länge jag får finnas på denhär planeten ser jag nog till att bilderna jag tagit kan tittas på. Efter att jag kilat vidare är det upp till mina efterträdare om de ens orkar ta vara på bilderna. Så är det vare sig det är frågan om papperskopior, dior, glasplåtar eller digitala media.
För personligt bruk bränner jag mina bilder till CD/DVD, kopierar om skivorna med tre-fyra års mellanrum. Fotograferar man stora mängder (ska vi säga 25 DVD per år) skulle jag fundera på ett bandbackupsystem. Formatet för ett dylikt system vågar jag inte sia om. Ultrium är iallafall öppen standard.
BenHur
Aktiv medlem
Tja.. Det är ju bara att gå up på SVT t.ex. å kolla vilka problem dom har med att spela upp gammalt material.... Som ligger inspelat på gamla system å gamla maskiner....
Å vem tror att CD:n som fysiskt material lever för evigt.... Jag har då åtminstone råkat ut för såna som visat sig självförstörande på bara ett par månader....
Det brukar ju dessutom vara så att industrin inte har nåt större intresse av att hålla sina gamla system i gång... Nån som försökt att köpa en rullbandspelare på sista tiden......
Ett annat problem kan tänkas vara att vi idag slänger bilder som vi tagit i en otrolig mängd.. För dom vart ju inget bra..... Många gånger är det just såna bilder som forskarna om hundra år hade velat ha tillgång till....
Så vilken industri det kommer att bli, å förmodligen redan är... Att konvertera arkivmaterial till nya media å nya format...
Å vem tror att CD:n som fysiskt material lever för evigt.... Jag har då åtminstone råkat ut för såna som visat sig självförstörande på bara ett par månader....
Det brukar ju dessutom vara så att industrin inte har nåt större intresse av att hålla sina gamla system i gång... Nån som försökt att köpa en rullbandspelare på sista tiden......
Ett annat problem kan tänkas vara att vi idag slänger bilder som vi tagit i en otrolig mängd.. För dom vart ju inget bra..... Många gånger är det just såna bilder som forskarna om hundra år hade velat ha tillgång till....
Så vilken industri det kommer att bli, å förmodligen redan är... Att konvertera arkivmaterial till nya media å nya format...
janc
Aktiv medlem
Ja - men om jag inte är helt fel ute gäller det väl material man spelade in med en väldigt "smal" teknik d.v.s. en teknik som inte var spridd i samhället och under en period när det fanns ett antal jämnbördiga konkurrerande format?
Hur många företag erbjuder idag exempelvis kopiering av bilder från 110 film? Till ett realistiskt pris för den konsument som har en massa neg i det formatet?
Ska man dra någon slutsat av den korta historia vi har på området tror jag diskettens historia är den som lämpar sig bäst. Det var många år sedan jag använde en diskett och jag har idag inget material lagrat på diskett. När jag köpte en ny dator för drygt ett år sedan funderade jag på att välja bort diskettstationen - den potentiella beparingen visade sig vara 75 Kr så det var inte på långa vägar värt det.
Den gamla typen av disketter (5 1/4 ") hade betydligt mindre spridning fr.a bland allmänheten och en betydligt kortare livslängd. Det var inte självklart att få med en floppyläsare ens runt 92-93 vill jag minnas. Gamla 8" floppys ska vi inte prata om - vet inte ens om det funnits PC-läsare för sådana?
Slutsatsen om man tittar bakåt skulle då kunna bli att en teknik som är tillräckligt spridd troligen finns kvar så länge att det i det stora hela sällan är ett problem att hinna föra över det material som är relevant att spara till nya media.
Damocles
Aktiv medlem
SVTs program ligger iaf väl i tiden.
http://www.dpreview.com/news/0409/04092705pass_group.asp
http://www.dpreview.com/news/0409/04092705pass_group.asp
Kuriosa, en av sveriges största mackkedjor körde system som använde 8" disketter upp till för bara några år sedan.
