Problemet är väl att ingen kamera är bra bara för att sensorn är si eller så. När man tittar på DXO, så får man en känsla av att man skulle kunna leva med en sensor fastsatt med tuggummi på ett 4,5-voltsbatteri, och en cigarrlåda att ha det i, så länge sensorn är bäst enligt deras poängsättning.
Jag hade lätt kunnat överleva med en D800. Det verkar vara en supernice kamera, men jag hade definitivt inte bestämt mig på grund av vad som står på DXO.
Gemensamt för alla framsteg som gjort sedan 2005 när det gäller digitala systemkameror är att de ökar fotografens möjligheter att ta bra bilder under alltmer krävande förhållanden och på ett alltmer effektivt och enkelt sätt. Fotografen har alltså fått alltfler och bättre verktyg för att skapa alltmer teknikt perfekta bilder. I detta forum verkar det särdeles svårt att ha en öppen diskussion om detta utan att landa i skyttegravarna.
En kamera är i slutänden inte bättre än sin sensor när det kommer till att registrera vad fotografen vill ha registrerat och mig veterligt finns det ingen väg runt det. Sensorn sätter de absoluta gränserna för vilken teknisk bildkvalitet man kan få ut ur en specifik kamera under olika villkor. Den sensor som sitter i D800 är bättre på alla punkter än den som sitter i 5D MK III. Det DxO gör är att mäta alla de viktigaste sensorvariablerna som påverkar skapandet av en bild. Ju högre värde vid varje uppmätt ISO-tal för respektive variabel ju bättre förutsättningar rent tekniskt.
Det finns en enda sak DxO i detta sammanhang inte mäter och det är upplösning. Möjligheten att registrera upplösningen är beroende av antalet pixlar. Har man fler påverkar de även påsitivt brusegenskaperna om man man jämför dem med kameror med färre pixlar om man gör det på ett normaliserat sätt exv. genom att jämföra färdig bild i samma fysiska format exv. en A3. D800 är bättre på det också.
Att låtsas som om dessa saker inte spelar någon roll blir ju bara märkligt. På FS har det ältats brusegenskaper som det viktigaste i världen sedan jag hamnade här först. Länge har nästan inget annat betytt något. Det krävdes en våldsam holmgång i pixeltråden för att döda myten om det stora antalet pixlars menliga inverkan på brusegenskaperna en gång för alla och göra folk uppmärksamma på teknikfaktorn. En FF-sensor har ju visat sig inte nödvändigtvis ha varken bättre brus eller DR-egenskaper än mindre sensorer som byggts med mer avancerad och mer modern teknik.
Det krävdes en motsvarande holmgång innan poletten på motsvarande sätt trillade ner kring DR-frågan.
De trådar där dessa frågor diskuterats har präglats av en öppenhet för att lära av de som vet mer, vare sig dessa är etablerade storheter i sammanhanget eller inte. Vare sig de varit svenskar eller inte. Det har bedrivits studiecirkellika trådar virtruellt i nära realtid där FS varit en nod i den globala diskussionen. Det har ökat alla inblandades kunskaper. I ljuset av det tycker jag det är lite sorgligt att diskussionen här har så lite höjd som den haft i detta forum. Vem gynnar det?
Det är väl ingen som vill ta ifrån de som köpt en 5D MK III att de ska få vara nöjda med sina inköp och det finns ju massor av skäl att vara det som inte har med dessa faktorer att göra, men kan vi inte slippa alla dessa piruetter en del ägnar sig åt för att slippa ta in fakta om sakernas tillstånd. Det gör ju inte en MK III nödvändigtvis till en sämre kamera för den enskilde att Canons sensorteknik inte utvecklats lika snabbt som Sonys de senaste åren. Det finns ju många andra skäl för Canon-användarna att fortsätta använda Canon-systemet. Så det finns väl inget skäl att ägna sig åt verklighetsförfalskning och sanningen är att det finns APS-C-kameror med Sonys förra sensorgeneration (Pentax K-5), som har bättre totala sammanvägda DxO-siffror än en rykande färsk Canon 5D MK III med FF-sensor. Vi kan väl ändå vara överens om att det är lite av en antiklimax.
Jag tycker Lennart Aspmans kommentar är på spiken när han sade att: "Det finns många skribenter på VS-tråden som anno dazumal platsat som skribenter på Pravda. När något är för kort är det plötsligt fel på linjalen." (DxO då alltså)
Canon har något att verkligen fundera över framöver och det är om en marknadsledare varaktigt kan tillåta sig att tekniskt släpa efter när det gäller så grundläggande och avgörande teknik som direkt är avgörande för själva bildegenskaperna. Det innebär dock inte att Canon-användare inte skulle kunna hitta ett antal godtagbara skäl till att fortsatt uppgradera sina Canon-hus.
Canon har dock varit två på bollen i två generationer nu, så frågan är om vi inte rean nu kan konstatera att det är Nikon som leder kamerateknikracet med Sonys hjälp och kommer att bli den nya marknadsledaren i tjockkamerasegmenten. Nu kommer Nikons nya APS-C D3200 med samma sensor som vi redan sett i både Sony A77 och NEX 7. Var är Canons ersättare till den ålderstigna 18MP-sensor de har i sina bästa APS-C-kameror? Om vi inte kan se att de stänger gapet i nästa generation APS-C-kameror är skiftet nog ett faktum. Då kommer Canon under ett mycket hårt tryck på både APS-C- och FF-marknaderna och det kommer påverka kassaflödet. Nikon ser mycket starka ut nu.
Varför skulle inte ett ordentligt marknadsskifte på systemkameramarknaden kunna ske om en tillverkare inte tar förnyelse på allvar. På en del av telefonmarknaderna är ju Nokia nu nära nog i fritt fall.