Annons

Att fuska sig till en bra bild....

Produkter
(logga in för att koppla)
Hoppas du är medveten om att du gör bort dig när du blottar din totala ignorans på detta viset.
Jag tycker själv att det digitala mediet är fantastisk och jag justerar mina bilder i Photoshop och tycker att allt är mycket lättare nuförtiden än på den manuella tiden. Att måla i olja till exempel är inte många som klarar av.
Det är mycket lättare att lära sig Photoshop. Man behöver inte ens kunna allt.
Prova själv att göra ädelförfarande i mörkrummet istället för simultation i Photoshop.
Då förstår Du.
 
Jag tycker själv att det digitala mediet är fantastisk och jag justerar mina bilder i Photoshop och tycker att allt är mycket lättare nuförtiden än på den manuella tiden. Att måla i olja till exempel är inte många som klarar av.
Det är mycket lättare att lära sig Photoshop. Man behöver inte ens kunna allt.
Prova själv att göra ädelförfarande i mörkrummet istället för simultation i Photoshop.
Då förstår Du.
Det betyder inget annat än att photoshop är en sjuhelsikes mycket effektivare metod att uppnå sitt resultat med.
 
Jag tycker det är rätt ointressant, faktiskt. Det kommer alltid att finnas trender och dom kommer alltid att variera med tiden. Vad är det som är så intressant med det? Det är precis samma inom alla möjliga tänkbara former av uttryck. Musik, mode, film, whatever. Det har också alltid varit så.

Det är intressant tycker jag just för att digitalfoto inbjuder till lite för mycket av det goda. Innan folk lärde sig hantera ordbehandlare när de fick det så skrev en del hela texter i blockskrift bara för att det var kul och man kunde. Att man som läsare inte kunde läsa eländet utan att peta i sig ett par sjösjukepiller var något man bara fick ta vid tillfället. Efter ett tag förstod de flesta att det nog var bättre att hålla sig till ett par teckensnitt - ett för brödtext och ett annat för rubrikerna. Vi fick genomlida blocktext m.m. därför att användarna kunde skriva blocktext och då gjorde en del det.

När folk kunde skriva ut på bläckstråleskrivare i färg så fick vi brev som såg ut som en färgkarta från Beckers. Detsamma hände på webbarna när folk satte igång att göra sådana. Det eländet fortgår alltjämt och läsbarheten står inte alltid högt i kurs. Man gör det man gör för att man kan och tycker det är kul. När saker mognar så ändras detta ofta över tiden. Kanske gör det det för digitalfoto också. Vem vet i framtiden kanske vi kan se bilder som då i den tidens belysning kommer uppfattas som så 2010 bara på hur de är överdrivet efterbehandlade :).

Är det något som verkligen fascinerar allmänheten över tid så är det just trender och tidsanda. Det är inget märkvärdigt när man befinner sig i det själv men andra kommer tycka det kanske som betraktar detta med nyktrare glasögon än våra.
 
Senast ändrad:
fast det är ju inte målgrupp. Utan vad man säger man gjort eller inte gjort med bilden. Men jag håller med om att målgruppen spelar stor roll.

Jo? Det är väl en himla skillnad om målgruppen är besökare på ett galleri av foton med konstnärliga ambitioner eller läsare av den vetenskapliga tidskriften som i veckans nummer innehåller ett fotorepotage om de märkliga nyupptäckta djuren i borneo. Eller ännu roligare, sensationella bildbevis av främmande intelligensers flygande farkostar gömda i Area 51 som publiceras i tidningen UFO-nytt.
 
Jag håller med dig om att svaret på frågan såklart inte är svart-eller-vitt.

Däremot, färgkalibrering kan verkligen vara objektiv, eftersom du försöker göra så att din apparatur visar precis samma sak som en standard. Precis som att du stämmer ditt instrument. Ettstrukna A är 440 Hz, oavsett vilken tonskala du sedan väljer på ditt instrument.

Färgkalibrering kan vara objektiv - en förutsättning för att man ska veta vad man har och får på bildskärm, skrivare ihop med olika pappertyper. Men vad hjälper det om användaren som ideal har något som starkt avviker från det han avbildat. En annan betraktare kommer trots en utmärkt utgångspunkt inte att känna igen sig i det han ser utifrån sin erfarenheter och referensramar och det är då man i värsta fall hamnar i trovärdighetsproblem. Ibland blir gräset verkligen jäkligt grönt men det är väl naturligt att det alltid är det hos grannen? Jag undrar ibland om det blir så även för de som har färgkalibrerat.
 
Att göra en solarisation i Elements tar någon sekund. Att flytta en himmel några minuster.
Att göra samma sak i mörkrummet kräver mycket mer tid och en hel del av kunskap.
En 15 veckors kurs är ju inte mycket. På konstfack går man flera terminer. Dessutom har man inträdesprov.
Det finns fotoskolor som har upp till 8 terminer utbildning.

Att flytta en himmel tar kanske några minuter för dig. Men att göra det så bra att det inte syns att den himmel som finns ovanför skogstopparna är en helt annan himmel än den som fanns där ursprungligen tar inte några få minuter. Det handlar inte bara om att lägga in himlen, du ska också korrigera utseendet på den övriga bilden så att ljusets karaktär på himlen också återspeglar sig i landskapet under. Om du tar bort en grå himmel och ersätter den med en med blå himmel och små lätta moln kommer det ändå inte se trovärdigt ut om du inte korrigerar resten av bilden så att den ser solbelyst ut.

Beträffande utbildningen, som jag skrev, detta var en grundläggande kurs som ingår som ett moment på de där fotoskolorna. Och det finns utbildningar som är upp till 10 terminer långa. Eftersom jag undervisar på flertalet av de utbildningar i fotografi som finns i Sverige så är jag rätt väl insatt i hur det fungerar. På Konstfack kan man inte gå i flera terminer och läsa om digital bildbehandling, däremot finns det kursmoment i vissa av deras utbildningar som berör detta.
 
Senast ändrad:
Vad som i konsten är lätt eller svårt, eller tar lång eller kort tid att slutföra, har för mig ingen som helst relevans. Det enda som har betydelse är att slutresultatet är bra och verket är skapat med känsla och hängivenhet.

Bra musik är inte bra för att det har tagit lång tid att komponera den eller för att den kräver en viss teknisk nivå för att kunna framföra musiken med inlevelse och känsla. Jag älskar t.ex. jazzgitarristen/musikern Pat Methenys kompositioner, det är verkligen helt fantastiska ljudlandskap han målar upp med hjälp av rytmer, melodier, harmonier och olika ljud. Massor av detaljer och svängningar som fängslar mig som lyssnare. Musiken är verkligen inte "lätt" att spela, men de proffs han anlitar gör jobbet otroligt bra så det låter enkelt fast det är allt annat än enkelt. Jag gillar också down-to-earth musik som t.ex. folkmusik och country, som inte kräver mer än en röst och kanske en akustisk gitarr för att framföra. Att göra nånting mer komplicerat än det behöver vara är ofta att göra musiken, och känslan den är tänkt att förmedla/väcka, en björntjänst. Ta den busenkla avskalade originalversionen av "I will always love you" av Dolly Parton, och jämför med den mycket mer st(er)iliserade versionen av Whitney Houston. Den senare är kanske snyggare men känslan som fanns i originalet är borta....

För mig kvittar det alltså om det är en oljemålning som tagit månader att färdigställa eller ett obehandlat brusigt snapshot från en billig kamera. Jag väljer det verk jag tycker bättre om helt enkelt. Eller tar båda om jag inte kan bestämma mig för endera. :)

Okej nu gled jag kanske lite för långt bort från ämnet men jag kunde inte hålla mig med tanke på Wolfgangs inlägg ovan om hur enkelt det han tycker det är med bildbehandling idag. Det är slutresultatet som räknas och inte metoden som använts, tycker jag. Och man kan inte säga att mörkrumsmetoderna är "förmer" eller "finare" än bildbehandling i datorn, om målet och resultatet är precis detsamma och har skapats med samma hängivenhet.
 
Är väl som när man ska köpa vin.Som tur är har man inte gått på vinkurs så man kan nöja sej med att köpa det man tycker är gott:)
 
Och man kan inte säga att mörkrumsmetoderna är "förmer" eller "finare" än bildbehandling i datorn, om målet och resultatet är precis detsamma och har skapats med samma hängivenhet.
Tyvärr är det ju så att många måste hävda att det är finare att pula i mörkrummet än att vara vass på photoshop. Pinsamt, anser jag. Har stött på ungefär samma resonemang i musiksammanhang också. I det fallet var det hårdrockare som ansåg att det är busenkelt att sitta och pula ihop elektronisk musik med en dator och synthar och att vem som helst kunde göra det. Riktig musik spelar man på instrument, tydligen.
 
Riktig musik spelar man på instrument, tydligen.

Frågar du mig så är det inte en precis främmande tanke för mig att skriva under det här, men jag kanske ska avstå ändå... ;-) Det finns inget som går upp mot livemusik spelad av riktigt bra musiker tycker jag, men man måste respektera att det finns de som gör sin musik med hjälp av syntar, loopar, samples och musikediteringsprogram istället för att spela själv, och folk som gillar det. Jag kan välja att inte lyssna på det. :)

Magnus, jazzklubbsordförande
 
Frågar du mig så är det inte en precis främmande tanke för mig att skriva under det här, men jag kanske ska avstå ändå... ;-) Det finns inget som går upp mot livemusik spelad av riktigt bra musiker tycker jag, men man måste respektera att det finns de som gör sin musik med hjälp av syntar, loopar, samples och musikediteringsprogram istället för att spela själv, och folk som gillar det. Jag kan välja att inte lyssna på det. :)

Magnus, jazzklubbsordförande
....Sen finns det dom som tar det ytterligare ett steg i en form av elektronisk jazzfusion där den psykedeliska trance-musikens högre form av medvetenhet möter jazzens rytmik ytterligare influerat av all världsmusik, och det är då det verkligen börjar bli intressant.

Joakim, musikälskare :)
Ohyggligt off-topic nu.
 
Det ska bli verkligt intressant att se hur synen på detta utvecklar sig över tiden eller om "onödigt mycket" är en trend som kommer stå sig - bara för att det går och bara för att många upplever det som mindre tråkigt en den vanliga medelgrå verkligheten.

Tror inte att du behöver vara så orolig. Tycker att det går att dra en parallell till tv-reklamen. Där skulle man ju kunna tänka sig att det enda sättet att få uppmärksamhet vore att skruva upp volymen och färgerna ännu mer. Men exemplen är otaliga på reklamsnuttar som använder tystnaden och/eller de dämpade färgerna för att bryta av mot omgivningen.
I perioder kommer de lugnare snuttarna att dominera, och i andra perioder de mer intensiva.
 

Jag vet inte om jag är så orolig men "sminkade" bilder tycker jag i en del fall verkligen sticker ut som en iakttagbar trend "i tiden". Vi kommer att se dem i all evighet framöver också men det kommer förmodligen inte vara en nyfrälst trend som nu där många löper amok i verktygslådan i ren upptäckarglädje istället för att mer medvetet använda förstärkta uttryck för att uppnå effekter man eftersträvar vid särskilda tillfällen.
 
Har stött på ungefär samma resonemang i musiksammanhang också. I det fallet var det hårdrockare som ansåg att det är busenkelt att sitta och pula ihop elektronisk musik med en dator och synthar och att vem som helst kunde göra det. Riktig musik spelar man på instrument, tydligen.

Syntar är instrument.

(säger jag som är gammal hårdrockare)
 
Att göra en solarisation i Elements tar någon sekund. Att flytta en himmel några minuster.
Att göra samma sak i mörkrummet kräver mycket mer tid och en hel del av kunskap.
En 15 veckors kurs är ju inte mycket. På konstfack går man flera terminer. Dessutom har man inträdesprov.
Det finns fotoskolor som har upp till 8 terminer utbildning.

Steka Scans köttbullar är ju lätt därför kan det inte vara svårt att driva en 3-stjärnig krog.

Din logik haltar minst lika mycket.
 
Är det bara musik när det går att spela på direkt så kan man väl inte skriva noter på gehör heller eller?

Kanske drog det lite för långt ;-)
Grejen var ju den att jag mött hårdrockare som tyckte att det inte var musik att programmera synthar och styra dom med en dator. Jag som själv håller på med det är ju givetvis av en annan uppfattning.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar