Att fuska sig till en bra bild....

[Wiking 1]

All digital data kan manipuleras, all data, precis allt, även en sådan sak som en checksum, allt!

 

[lumor_]

Jag tror nog inte det är helt lätt, faktiskt. Det spelar ingen roll att det är öppen källkod, för filerna innehåller en inbäddad checksum. Ändrar du en enda liten bit (en åttondels byte alltså) så stämmer inte checksum:en och det går inte att ändra enbart checksum:en utan att också påverka det faktiska innehållet. Jag ska gräva mer i ämnet, för jag finner det väldigt intressant Återkommer om jag hittar ytterligare information.

Man kan ju till exempel fotografera den manipulerade bilden. Kanske krångligt att få det tekniskt perfekt men knappast särskilt svårt ifall det räcker med dagstidningskvalitet kryddat med lite skakningsoskärpa eller liknande. Ställer man dessutom om klockan i kameran borde RAW-filen kunna "bevisa" allehanda konstiga förlopp...

 

[TH-56]

Tony Wilhelmsson skrev:

Bilder får man göra hur som helst tycker jag. Det handlar ju om att skapa en bild.

Fotografi, som är en typ av bild, tycker jag att man enbart kan kalla det som fortfarande visar det som faktiskt fångades vid fotograferingstillfället utan alltför mycket efterbehandling.

Tycker det sammanfattar perfekt vad saken gäller.En bild är en bild och ett foto ett foto.
Det ena behöver inte vara sämre än det andra.

Thomas

 

[TH-56]

Bilder får man göra hur som helst tycker jag. Det handlar ju om att skapa en bild.

Fotografi, som är en typ av bild, tycker jag att man enbart kan kalla det som fortfarande visar det som faktiskt fångades vid fotograferingstillfället utan alltför mycket efterbehandling.

Tycker det sammanfattar perfekt vad saken gäller.En bild är en bild och ett foto ett foto.
Det ena behöver inte vara sämre än det andra.

Thomas

 

[Mesch]

All digital data kan manipuleras, all data, precis allt, även en sådan sak som en checksum, allt!

Allt kan manipuleras digitalt eller analogt, det är bara en fråga om kunskap, kostnad och tid.

 

[A_Ahlzen]

Jag kan bli precis lika imponerad av ett bra efterbehandlingsjobb som en ur kameran perfekt exponerad och komponerad bild.
Det är inte "bara" att trixa lite i datorn för att få till en snygg bild. Programmen blir iofs mer och mer avancerade men vi höjer samtidigt ribban för vad vi tycker är bra efterbehandling.

Efter 15 års dagligt jobb i Photoshop lär jag mig fortfarande, säger väl en del om hur "enkelt" det programmet är.

Mvh.
Anders

 

[atotowi]

Jag har funderat mycket på detta med bildbearbetning och vad man kan göra med sina bilder idag. Det är både för och nackdelar med alla dessa möjligheter.
Men jag har kommit fram till att jag kan inte riktigt tycka om en bild som har bearbetats så pass mkt att dess orginal helt fallit bort.
Bläddrade lite i en fototidning i affären här om dagen, där visade dom hur man med ps kunde förvandla en trist landskapsbild (en skog+åker) till en solnedgång över en liten sjö eller vad det var). Visst blev bilden fin, men kan man som fotograf verkligen stå för denna slags bilder? När folk frågar och förundras över hur man lyckades ta en viss bild - ska man då säga sanningen, att man satt framför datorn och klistrade och klippte? Känner man sig stolt över sitt verk då? Jag gör det inte! och jag tycker inte att det tillhör det verkligt fina i fotokonsten heller.

Jag tycker däremot att det är helt okej med vissa förändringar som kontraster, färgdjup, skuggor och högdagrar, och vissa andra skönhetsredigeringar.
Höll på att skriva att byta t.ex himmel också är okej men ändrade mig för jag kände mig inte helt säker. då är det ju inte den bilden jag tog längre.

Men jag undrar lite hur ni gör ni som ändrar era bilder så till den grad...säger ni sanningen till dom som undrar och berömmer era bilder, eller tiger ni bara tyst och ler?

Det finns några saker som är intressanta i den här frågeställningen (bortsett från diskussionen om bild - foto och var gränsen för tillåten manipulation gär...)

1. På vilket sätt påverkar vetskapen om redigeringen vår värdering av en bild?
2. Värderar vi en utskrift som skapats från ett foto som redigerats "hårt" annorlunda än en målad tavla där samma typ av manipulation av verkligheten gjorts?

Är det så att uttrycket "ett foto ljuger inte" ligger så djupt i våra gener att vi känner oss lurade när vi inte kan avslöja "lögnen"?
Kan det oxå vara så att det är en generationsfråga?
Det finns ju rätt många diskussioner där just hur manipulerar jag min bild för att få ett sånt här resultat. Så det verkar vara efterfrågat för man gillar det samtidigt som vi ifrågasätter och bedvärderar de bilder vi gör det med (man ska inte göra andra manipulationer än dom som jag klarade av i mörkrummet..)

Min svar är nog nog faktiskt att
1. Vetskapen om att bilden är manipulerad får mig att uppskatta den mindre.
2. Ja, jag lever med den fördomen att det skulle vara enklare i PS än attt måla den av nån anledning...
3. Ja, jag har nog oxå den uppfattningen att det jag kunde göra med film/framkallning/mörkrums jobb på nåt sätt fortfarande är ett riktmärke för "fotografi"
Fast uttryckt på det här sättet känner jag mig som en fördomsfull idiot....

 

[ErlandH]

Är det så att uttrycket "ett foto ljuger inte" ligger så djupt i våra gener att vi känner oss lurade när vi inte kan avslöja "lögnen"?

Fast det är väl ingen som tror att "ett foto ljuger inte"? Oavsett vilken generation man tillhör. Foton som föreställer något annat än de påstås föreställa har ju funnits lika länge som fotografin.

Och du ska inte underskatta vilka möjligheter att göra förändringar av bilden som finns i ett "traditionellt mörkrum".

 

[atotowi]

Fast det är väl ingen som tror att "ett foto ljuger inte"? Oavsett vilken generation man tillhör. Foton som föreställer något annat än de påstås föreställa har ju funnits lika länge som fotografin.

Nej, alla vet att det går och känner till flera exempel, även jag. Men ändå är det på nåt sätt möjligt att fötränga den kunskapen när men ser nåt som påstås vara "gammalt" hederligt mörkrumsjobb. Det var det som var poängen, att vi hört utrycket och på nåt sätt har den känslan även om vi et att det inte är riktigt sant.

Och du ska inte underskatta vilka möjligheter att göra förändringar av bilden som finns i ett "traditionellt mörkrum".

Tro mig, det gör jag inte och återigen det är inte fakta som är poängen utan vår (min) förmåga att bortse från dessa fakta...

 

[Sten-Åke Sändh]

Då missförstod jag dig. Du skrev ju:



Och i det sammanhanget (dvs utan sammanhang) menar jag att man inte kan säga att bilden är fusk eller manipulerad, eftersom man inte vet vad avsikten med bilden varit. Att förutsätta att en bild som helt saknar sammanhang skulle visa "verkligheten" eller något åt det hållet vore ju väldigt naivt och okunnigt.

Man kan inte heller tala om att en bild t ex är "felvänd" om man inte vet bildens sammanhang och upphovsmannens avsikt.

Det är naivt att förutsätta - håller helt med. Problemet är dock att vi väldigt ofta gör det om vi inte snubblar över det vi tycker ser helt orimligt ut. Att förutsätta ökar effektiviteten i samhället och effektivitetskravet gör att vi många gånger beredvilligt förutsätter mycket som vi inte borde.

Man kan faktiskt avgöra mycket från bilden i sig om en bild exv. är felvänd. Finns det text i bilden på skyltar etc. så är väl det normalt en bra referens (om man inte ser den i en spegelbild förstås). Mitt exempel med felvända porträtt kommer från museivärldens porträtt och där händer det att klädernas knäppning (om det uppenbarligen gäller dam eller herrkläder kan användas för att avgöra om bilden varit "rättvänd" eller ej när kopian skapades utan att gå till ett negativ som man kanske inte ens har. Ibland finns det gamla människor kvar i livet som faktiskt visar sig vara ett samband och som kan tillrättalägga tidigare misstag.

 

[Graal]

......
3. Ja, jag har nog oxå den uppfattningen att det jag kunde göra med film/framkallning/mörkrums jobb på nåt sätt fortfarande är ett riktmärke för "fotografi"
....

En ganska bra sammanfattning tycker jag, eftersom det man normalt kan göra i mörkrummet(med några få undantag som t.ex lithkopiering och olika rasterförfaranden), utan specialkunskaper/specialutrustning/lång erfarenhet/tid mm), motsvarar ungefär det som ryms inom defenitionen för ett omanipulerat fotografi enligt fotosidans defenition. Lokal uppljusning eller nermörkning, justering av kontrast/ljus. Rena grundjusteringar alltså och som inte dramatiskt förändrar bilden från en kopiering rakt av, och som bara syftar till att få fram/förstärka eller försvaga/tona ner sånt som finns i negativet.

 

[Graal]

Det är naivt att förutsätta - håller helt med. Problemet är dock att vi väldigt ofta gör det om vi inte snubblar över det vi tycker ser helt orimligt ut. Att förutsätta ökar effektiviteten i samhället och effektivitetskravet gör att vi många gånger beredvilligt förutsätter mycket som vi inte borde.....
.

Ja de som förutsätter att fotografiet är "stumt", objektivt och utan tolkningsmöjligheter, får problem. Vilka "vi" som gör det vet jag inte, men Christer Strömholm skriver t.ex att " den som försöker utplåna bildens mångtydighet är besatt av ängslan" och att ett sånt synsätt ofta finns inom pressen, reklamvärlden och den politiska diktaturen. Bilderna ska vara "lättfattliga". Men känslorna inför en bild är aldrig de samma som i förhållande till fakta eller händelsen i sig själv. Däremot överröstar texten alltid bilden, textmeddelandet ska vara överpersonligt och gälla alla människor. En bild utan text är däremot en helt privat angelägenhet. En enda bild kan betyda hur mycket som helst och den avslöjar betraktaren mera än fotografen själv.

Strömholm skriver också om att det moderna bildspråket blivit så pass utvecklat att vår värld i själva verket blivit mera fotografisk än verklig. Tron på den fotografiska realismen tog sig även i fotografins barndom rent bissarra uttryck. Emile Zola som räknas till den litterära realismens förgrundsgestalter, men han var också en mycket hängiven amatörfotograf. Han skrev så här: Enligt min åsikt kan man inte påstå att man sett något förrän man fotograferat det.

 

[Sten-Åke Sändh]

Ja de som förutsätter att fotografiet är "stumt", objektivt och utan tolkningsmöjligheter, får problem. Vilka "vi" som gör det vet jag inte, men Christer Strömholm skriver t.ex att " den som försöker utplåna bildens mångtydighet är besatt av ängslan" och att ett sånt synsätt ofta finns inom pressen, reklamvärlden och den politiska diktaturen. Bilderna ska vara "lättfattliga". Men känslorna inför en bild är aldrig de samma som i förhållande till fakta eller händelsen i sig själv. Däremot överröstar texten alltid bilden, textmeddelandet ska vara överpersonligt och gälla alla människor. En bild utan text är däremot en helt privat angelägenhet. En enda bild kan betyda hur mycket som helst och den avslöjar betraktaren mera än fotografen själv.

Strömholm skriver också om att det moderna bildspråket blivit så pass utvecklat att vår värld i själva verket blivit mera fotografisk än verklig. Tron på den fotografiska realismen tog sig även i fotografins barndom rent bissarra uttryck. Emile Zola som räknas till den litterära realismens förgrundsgestalter, men han var också en mycket hängiven amatörfotograf. Han skrev så här: Enligt min åsikt kan man inte påstå att man sett något förrän man fotograferat det.

Jättebra och tänkvärt. Finns väl bara en sak där som jag inte är komfortabel med och det är väl "En bild utan text är däremot en helt privat angelägenhet. ". Rent filosofiskt så är jag enig men bildens innehåll kan vara sådant att betraktarna om de är flera mycket väl kan uppfatta hela eller delar av bilden som något hyfsat entydigt som fler än en har ett likartat förhållande till. Två eller fler betraktare kan vara hyfsat ense om att : "Ja, Katarinahissen på den bilden ser inte ut som den hiss som står där nu. Nuvarande Katarinavägen finns inte och inte heller de 1600-talshus som låg där tunnelbanans nedgång nu ligger"). Om däremot bilden visar en bild på en solnedgång över ett vattendrag - bara sol och vatten inget mer, så kommer fotografen själv ha svårt att placera sin bild eftersom en kort tidsrymd då det inte finns mycket att "hänga upp den på". Inga personer finns, inga tidstypiska saker eller identifierbara motiv som många har en relation till heller. Men utan text kan man få nästan vad som helst ur en del bilder beroende på personliga referensramar, tidssamband m.m m.m. - men inte ur vilken bild som helst.

 

[Graal]

......Men utan text kan man få nästan vad som helst ur en del bilder beroende på personliga referensramar, tidssamband m.m m.m. - men inte ur vilken bild som helst.

Jo det tror faktiskt jag. Du kan t.om tolka/se/associera samma bild olika själv beroende på när du ser den, i vilket ljus du ser den, vilket humör/sinnestämning du befinner dig i etc.

 

[Sten-Åke Sändh]

Jo det tror faktiskt jag. Du kan t.om tolka/se/associera samma bild olika själv beroende på när du ser den, i vilket ljus du ser den, vilket humör/sinnestämning du befinner dig i etc.

Visst, jag har inget svårt med det heller annat än att det går betydligt bättre med en del bilder än andra.
Men det jag har svårt med att svälja är nog det Gunnar Eriksson berör på sid 1: "Tråkigt blir det först när man börjar ljuga om sin bild. Att inte stå för vad man har gjort utan medvetet ljuger hur den blev till." - alltså att folk inte står för de fotografier de tar och de bilder de gör, om vi nu ska skilja på det.

I Sverige ska det ju mycket till för att man ska bli förföljd för att ha tagit ett fotografi. Snarare är det väl vanligare att en del fotografer halvt förföljer en del av sina motiv och tar bilder som man vet är både kränkande för de personer man fotograferar och tagna helt mot deras vilja. Det kan då vara väldigt praktiskt att kunna hävda att "det bara är en "bild" och att den inte är tagen med någon speciell avsikt - ja att den överhuvudtaget inte har någon kontext" - och att den faktiskt kan tolkas lite hur som helst. Jag anser som sagt att alla bilder har en kontext och att den inte behöver bestå av en skriven text. Sammanhang kan ändå uppstå och ändå ställa till problem både för "motiv" och fotograf.

Utomlands kan det vara betydligt mer komplicerat på många ställen. Ibland kan det t.o.m. vara så att jag bara tar ett fotografi i största allmänhet av ett motiv av mina skäl som jag själv tycker är konfliktneutrala bara för att finna att andra faktiskt inte tycker det. Jag kanske tror att jag tar en turistbild medan en representant för landets militär som råkar se mig mycket väl kan tro att jag medvetet tog en bild av ett halv dolt militärt skyddsobjekt som jag faktiskt varken tänkte fotografera eller ens visste fanns på platsen. Man kan råka verkligt illa ut för mindre.

Jag råkade vara i Syrien bara någon månad innan Jom Kippur-kriget mellan bl.a. Israel och Syrien på hösten 1973. Jag reste via Turkiet med ett interimspass då mitt gamla var fullt av i arabvärlden förbjudna Israeliska visumstämplar, eftersom jag varit i Israle nära ett år. Jag aktade mig noga för att av "misstag" ta bilder på de nedgrävda stridsvagsvärn och andra militära installationer jag såg när jag kom ner mot Damaskus. Det var mycket spänt och jag blev "inbjuden" till "en liten pratstund" med säkerhetspolisen. Jag stack ut ganska mycket för det fanns nästan inga västerländska turister i Syrien vid denna tid. Poliserna gick igenom mina grejor och hitta en av mina vägkartor och började skälla ut mig för att det stod "Israel" och "The Persian Gulf" på min Bartholomew karta. This is "Philistine" and that is "the Arabian Sea" blev jag upplyst om, mycket irriterat. Fanns inte så mycket utrymme för tolkningar där vare sig av kartor eller bilder. De brydde sig föga om att det inte var jag som gjort kartan.

Mina diarullar från Israel (som bl.a. innehöll bilder från Golanhöjderna) hade jag skickat hem innan jag åkte till Turliet och Syrien. Kibbutsen jag var på bjöd oss som varit där länge bl.a. på en tripp till Gallileen. Killen som körde var reservofficer och tog oss till en gränspostering bl.a. för att hälsa på sina kompisar. Om vi leker med tanken på att min kamera varit en digitalkamera och jag tagit bilder inifrån denna gränspostering på israeliska leende soldater, är det någon som då tror att det skulle behövts någon skriven text till dessa bilder för att dessa poliser skulle helt förstå bildernas kontext. Är det någon som tror bara för att bilderna inte innehöll några bilder där jag var med att det skulle övertygat dessa säkerhetspoliser att jag inte var en israelisk spion? De kunde ju knappast veta att jag efter ett år i Israel var mycket tveksam till Israels sätt att umgås med sina grannar. Visst var jag naiv och hade stor tur men min enda önskan vid denna tid var att faktiskt få se detta fantastiska land och Jordanien. Jag tycker fortfarande att det är oerhört sorgligt att man inte på mer än 50-år lyckats lösa denna hopplösa konflikt så folks villkor i området kunde förbättras. Fler borde få en chans att se Syrien som för många svenskar är ett fullständigt okänt land.

Jag fick senare under samma vistelse fan för att ha tagit en bild på en åsna fullastad med ett berg av tomma plåtdunkar. Kul tyckte jag då tills jag blev ansatt för att ta bilder på motiv som ställde Syrien i dålig dager som ett tekniskt efterblivet och dåligt utvecklat land. Ta en bild på våra fina nya byggnader istället tyckte "censuren". "Varför inte vårt nya kongresscenter?" Jag hade inte den avsikten som de målade upp men jag erkänner att bilden verkligen speglade ett land i brytningstid mellan gammalt och nytt. Men de som angrep mig kände varken mig eller mina motiv.

Om man ljuger om sina yttersta motiv för att ha tagit ett fotografi så är det ytterst svårt att bevisa. Ytterst är det bara fotografen själv som kan avgöra det förutsatt han inte lider av svår förträngning.