Annons

Är Jens Assur en duktig fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Fredrik: Mycket läsvärt inlägg! Gillar speciellt ditt resonemang om hur en duktig fotograf kan presentera ett motiv ur en annan persons perspektiv än just sitt eget.
 
Maverick skrev:
En fotograf utan koppling till innehållet. Jens bjuder in mig att delta i studentlivet om än bara i mina drömmar.
Mvh
Maverick [/B]

För mig är det just det han inte gör. Han bara faställer mina redan förutfattade föreställningar, eller återger något som jag redan sett på ett sett som jag redan sett det. Han tar snygga bilder även om han gör dem fula. Han gör det på ett bra sätt.

Men han saknar förmågan att beröra mig.

//Björn
 
Maverick skrev:
Det finns inget som är så jädra tråkigt som att titta i ett fotoalbum hos en fotoamatör. Allt är tillrättalagt och man bjuds på en krämig sötsliskig kavalkad i snygga bilder utan egentligt innehåll.

...utan egentligt innehåll? Vad ger bilder innehåll? Är "snygga" bilder något negativt?


Maverick skrev:
Av precis samma anledning skulle en serie perfekt komponerade och exponerade bilder förstöra min upplevelse. Då skulle jag inte längre vara där, då skulle jag enbart vara en betraktare. En fotograf utan koppling till innehållet. Jens bjuder in mig att delta i studentlivet om än bara i mina drömmar.

Varför skulle inte studentliv kunna skildras med bra komposition och exponering?

Blir fotografier med automatik bra om fotografen uppnår sina avsikter med sitt fotograferande? Tänk om det är allvarliga brister i avsikterna?!
 
sk8r skrev:
För mig är det just det han inte gör. Han bara faställer mina redan förutfattade föreställningar, eller återger något som jag redan sett på ett sett som jag redan sett det. Han tar snygga bilder även om han gör dem fula. Han gör det på ett bra sätt.

Men han saknar förmågan att beröra mig.

//Björn


Eller så saknar du förmågan att beröras av hans bilder och se bortom dina förutfattade föreställningar...

Ansvaret för att känna sig berörd åligger alltid betraktaren. Ingen som tar ansvar för sina upplevelser och känslor kan beskylla en fotograf för att sakna förmågan att beröra.
 
Björn:
Där är vi olika, men jag har aldrig varit akademisk student så det är kanske därför. Dock så har jag haft viss insikt och det är möjligt att det är fördomar men jag tycker det verkar som det faktiskt är så det är. Möjligen skulle man kunna kritisera att ifall detta är fördomarna varför visas då inte den rätta bilden av studentlivet? Vad är motpolen till dessa fördomar och hur ser de ut? Men jag känner som sagt inte till någon annan sida sådär konkret.

Tore:
Ja, snygga bilder kan vara negativt. Behöver ju naturligtvis inte vara det. För mig skapas innehåll när bilden börjar berätta saker för mig och skapar en känsla av närvaro. Ett album med tillrättalagda bilder tappar ofta kännsla. Det blir snygga bilder och inget mer. Jag känner inte obehag, jag börjar inte fnissa och jag blir inte nyfiken. Det blir allmänt tråkigt.

Visst skulle man kunna skildra studentliv med perfekta exponeringar och kompositioner. Men det skulle troligen inte bli nått annat än en studie av studenter. Jag skulle fortfarande inte känna någon närvaro. Jag skulle än mer känna mig som nån slags antropolog. Jag vill känna kännslan av studentliv, inte bara se det på bild.

Jag skulle vilja påstå att ifall en fotograf lyckas med sina avsikter så är han/hon en bra fotograf. Precis som med alla andra människor kan avsikterna variera men det tar inte bort yrkeskunnandet. Finns en film som heter nått i stil med "Dödens ingenjör" som vad jag har förstått berör ämnet. Jag skulle hellre då säga att om avsikterna är dåliga så är vederbörande en dålig människa snarare än en dålig fotograf.

/Maverick
 
Teodorian skrev:
Återigen: Finns det någon motsättning mellan tekniskt bra och estetiskt bra bilder?!

Nej det tycker jag verkligen inte. En bild med rak horisont. skärpa och inga avklipta kropsdelar kan vara minst lika bra som en bild utan allt detta. Vad jag menade var bara att jag själv uppfattar att majoriteten på fotosidan tycker som jag beskrev:

Att en bra bild INTE ALLS kan innehålla avklipta kropsdelar, oskärpa, sneda horisonter.

De betyder itne att jag själv endast förespråkar sådanna bilder.

Hoppas jag uttryckte mig förståligt. Febern gör en ju helt snurrig!! =)
 
Teodorian skrev:
Eller så saknar du förmågan att beröras av hans bilder och se bortom dina förutfattade föreställningar...

Ansvaret för att känna sig berörd åligger alltid betraktaren. Ingen som tar ansvar för sina upplevelser och känslor kan beskylla en fotograf för att sakna förmågan att beröra.

Tore,

Självklart, jag skrev just det i ett tidigare inlägg i debatten. Samtidigt så kvarstår det att för mig så är Assurs bilder för mycket yta, alltför förutsägbara för att jag skall bli tillräckligt intresserad och lyckas bli berörd. Samt i och med det tycka och ha en uppfattning om fotografens bilder. En del av en bilds syfte är väl ofta att väcka en känsla?

Mvh Björn
 
Senast ändrad:
Maverick:

Egentligen kommer vi till samma slutsats; Jag tycker också att hans bilder är bra. Assur är en duktig fotograf (som sagt var).

Men för min personliga del så gillar jag inte hans bilder eftersom de inte berör mig. Eller om man så vill; jag blir inte berörd.

//Björn
 
Teodorian skrev:
Återigen: Finns det någon motsättning mellan tekniskt bra och estetiskt bra bilder?!
För en del gör det uppenbarligen det. Se reportaget i senaste Kamera & Bild om Helena Påls. "Perfekta slarviga bilder" kallar artikelförfattaren hennes bilder.

De tycks vara en del av en trend att bilder ska vara "fula" för att vara bra. Estetiskt kanske de är bra, men jag har svårt att inte avfärda bilder som är (avsiktligt) tekniskt dåliga så jag kan inte riktigt bedöma estetiken.

Det är skillnad om det framgår (och det brukar det göra) att bilden inte är tekniskt perfekt pga omständigheter bortom fotografens kontroll. Det har jag mycket lättare att acceptera än när någon avsiktligt gör sin bild tekniskt undermålig.
 
Danlo skrev:
Sen så handlar det om (som någon nämnde tidigare) att kunna skilja på vad som är bra och vad som bara är personligt tyckande.
Det går som sagt inte att göra.

Eller snarare: det går om man är överens om bedömningskriterierna, men det är man ju sällan.

Men det är det många som har väldigt svårt för.
Just pga att det är omöjligt eller pga att vi inte kan bli överens om vad som är objektiva kvalitetskriterier.
 
Grimmer skrev:
Så alla som tar "vackra" bilder och inte gillar Assurs bilder är nybörjare? Det gäller att dra folk över en kam, lägga värderingar i det man skriver och att platta till folk "som inte förstår"!

Kan du förklara hur din slutledningsförmåga fungerar? Hur kan du tolka:

"Det lite tragikomiska är att väldigt många dissar bilder som inte är påtagligt vackra eller som man inte direkt förstår. Detta är t ex väldigt vanligt bland nybörjare inom foto och alla har vi väl varit ute och försökt fånga den finaste solnedgången. Problemet är ju dock att en bild kan vara spytråkig hur vacker den än är om den inte förmedlar något, berör eller väcker tankar."

till att jag skulle mena att alla som tar "vackra" bilder och inte gillar Assur är nybörjare? Det är ett exempel på icke-giltig logisk slutledning kan jag upplysa herrn om.
 
Vet inte om det är en relevant liknelse men jag kom att tänka på följande skulle tas emot:

* Några av sveriges mest kända författare startar en trend med att i sina kommande böcker börja stava fel, ändra ordföljd i meningar och skriva vissa sidor upp och ned för att skapa mer uppmärksamhet för sina bilder?

* Senaste Nobelpristagaren i litteratur beslutar sig för att härma en ambitiös högstadieskribent och skriver en naiv insändare utan struktur och mål till en tidning?
 
Magnus77 skrev:
Vet inte om det är en relevant liknelse men jag kom att tänka på följande skulle tas emot:

* Några av sveriges mest kända författare startar en trend med att i sina kommande böcker börja stava fel, ändra ordföljd i meningar och skriva vissa sidor upp och ned för att skapa mer uppmärksamhet för sina bilder?

William S Burroughs har redan gjort det med sin "cut-up" serie. Han var dock inte svensk.

//Björn
 
"..uppmärksamhet för sina texter" ska det givetvis vara i exemplet.

Björn: Jo, jag misstänkte att det redan var gjort men följdfrågan är då om det leder litteraturkonsten framåt? Så fort det handlar om "konst" så upphör många förnuftsregler att gälla.

Vi skulle kanske inte tycka att det var så konstruktivt om en duktig jonglör bestämde sig för att nästa tvåtimmarsshow skulle ha temat "en nybörjare lär sig jonglera". Det skulle kanske vara intressant att se en nybörjare lära sig men att se en mästare medvetet tappa käglorna hela tiden tar ju bort lite av spänningen?

Jag säger nu inte att det är på det ena eller andra sättet utan tycker att det är intressant att belysa debatten ur olika perspektiv.
 
Magnus77 skrev:
Vet inte om det är en relevant liknelse men jag kom att tänka på följande skulle tas emot:

* Några av sveriges mest kända författare startar en trend med att i sina kommande böcker börja stava fel, ändra ordföljd i meningar och skriva vissa sidor upp och ned för att skapa mer uppmärksamhet för sina bilder?

Vet inte om liknelsen är helt rättvisande men se på dadaismen i början av förra århundradet och författare som Hugo Ball. Till viss del kan ju kanske Strindberg också passa in i det att han avvek från den tidens mer storvulna och av Heidenstam inspirerade nationalromantiska normer som var vanliga under andra hälften av 1800-talet. I senare år kan ju möjligen Elfriede Jelinek utgöra ett exempel på en författarinna som avviker starkt från det som av många anses vara god litteratur.

Inom konsten så är ju impressionismen ett exempel på en sådan motreaktion. Ett försök att med penseln fånga ögonblick ur tillvaron på ett lite djärvare sätt där det "perfekta avbildandet" blir underordnat upplevelsen och förmedlingen av känslor. I dadaismen går man ju sen ännu längre och börjar upplösa själva konstbegreppet som det sett ut tidigare.

I och med digitalfotografins snabba utveckling upplever jag att nya normer om vad som är bra bilder har skapats där bilder ska vara snorskarpa, brusfria, perfekt komponerade och (helst) vara vackra. För en reportagefotograf är det dock inte själva avbildandet som är det centrala utan förmågan att skapa ett sammanhang och en känslomässig koppling till betraktaren. Därför är det även såväl svårt, som orättvist, att bedömma bilderna var för sig utan att ta del av hela utställningen.

För övrigt har jag lite svårt att förstå avogsamheten mot det inte helt perfekta, det fula, mörka eller ruffiga. Och för att vända på frågeställningen. Måste en bild vara tekniskt bra, följa kompositionsreglementet och vara vacker för att anses vara en bra bild?
 
Med risk för att vi börjar komma ifrån ämnet Assur.

Vad som är en bra bild och om den kan vara tekniskt dåligt genomförd;

En bild kan vara bra eller dålig i olika sammanhang. Bra eller dålig för olika personer.

En av en bilds syften är ofta att väcka uppmärksamhet. Kan man göra det med att göra den dålig har man tycker jag trots allt gjort en "bra" bild.

Ämnet är alltför subjektivt för att man ska kunna förvänta sig något exakt svar tror jag. Det finns få aboluta sanningar.
 
Lena W skrev:
När man väl gjort sig ett namn, höjs sedan allt man gör till skyarna, vad det än är.

Lena skrev precis vad min första tanke blev när jag läste överskriften, med den skillnaden att jag tänkte, "då kan man producera vad skit som helst" och det gäller ju nu inte bara fotografer, det gäller överallt. Därmed inte sagt att allt är dåligt.
 
Teodorian skrev:
Är egenskaper som att vara hängiven, att ha en egen stil och att stå för sina åsikter dvs ha skapat sig en yrkesmässig indentitet som fotograf, avgörande för att man skall få respekt som "duktig" fotograf? Kan inte en anonym person, som vi inte vet något om (ålder, kön, nationalitet etc), anses vara duktig som fotograf?

Givetvis! Men nu var det de egenskaper jag beundrar hos Jens Assur som stod i fokus.
 
ANNONS