Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är Jens Assur en duktig fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Har inte läst så mycket av vad som skrivits här, men JA är otvetydigt en duktig fotograf. Vad gäller de bilder som åsyftas från studentlivet i Umeå kan man ha många åsikter. Har inte sett utställningen men de bilder som finns på nätet är, sedda separat, precis som tagna ur ett studentalbum, och ingeting märkvärdigt. Inlagda på fotosidan skulle de säkert gå de flestas ögon förbi? Liknar i mycket de bilder jag kan se i min egen dotters album och bloggande från studentlivet i Helsingfors och Göteborg. Jag skulle nog ha svårt att skilja på bilder från sådana album och Assurs från Umeå, om jag inte visste vem som gjort vad? Men kanske har hans bilder någon extra knorr som jag inte upptäckt ännu? Förmodligen ska man se hela arbetet i ett sammanhang och som sådant kan det fungera utmärkt som en berättande historia. Men hade det blivit sämre om han samlat in studenternas egna bilder och satt samman? I det här fallet tror jag konsten ligger i själva sammanhanget och smmanställningen, inte i de enskilda bilderna.
 
Spännande tråd det här..!

Har inte plöjt igenom allt men på huvudfrågan vill jag svara JA! Assur var en av mina förebilder när jag började med foto i slutat av 90-talet.
De bilderna du länkade till har jag iofs full förståelse för att de blir kritiserade. Jag har svårt att tro att Jens hade fått publicera dessa om han inte hade ett namn sedan tidigare.
Ett erkänt namn ger möjlighet att testa nya infallsvinklar och tekniker som jag ser det.
 
Om Assur är en bra fotograf? Tveklöst!! Om jag gillar alla hans bilder? Inte alls! Men det delar han med många andra. Mitt icke samtycke alltså...

Thunbjörks senaste alster faller mig inte alls i smaken för att ta ett exempel, Tuija Lindström, Christer Strömholm är andra fotografer jag har svårt ta in i mitt begränsade konstnärskunnande.

Om dom är dåliga fotografer? Inte alls. Tvärtom skulle jag vilja säga. Att jag inte gillar deras alster betyder inte att de är dålig på att utöva sia konstnärskap.

Vad är bra fotografi föresten? Att bilderna säljs? Att de berör men inte säljs? Att de berör och säljs? Eller att jag bara gillar bilderna?

För mig så handlar det oftast om att jag blir berörd. Bilden behöver inte vara vacker eller tekniskt perfekt men den måste tala till mitt inre annars tar jag inte åt mig av budskapet.....om det nu finns något
 
gbjerne skrev:
De bilderna du länkade till har jag iofs full förståelse för att de blir kritiserade. Jag har svårt att tro att Jens hade fått publicera dessa om han inte hade ett namn sedan tidigare.
Ett erkänt namn ger möjlighet att testa nya infallsvinklar och tekniker som jag ser det.

Här är lite av kärnan i mitt problem. Mycket av de som kommer ut av våra "stora" finner jag vara rent ut sagt undermåligt. Nu är det min smak jag pratar om och den är absolut inte alenarådande.

Känns ibland som om folk "köper" vilket skit som helst bara det står rätt namn bakom alstret. Varför köper man då? Spekulation eller för att man gillar konstverket?

Att våra stora gör projekt bara för att det är kul eller för att de har "fastnat och vill komma vidare" och samtidigt kan få oss köpare att finansiera deras exprimenterande är väl bara kul för dem men vad tillför det oss?
 
Duktig fotograf - ja visst. Bilder som alla gillar - nej, naturligtvis inte.

Intressant med dom flesta som sitter i soffan (eller vid PCn) och klagar på idrottsmän, politiker, fotografer, vad du vara må, är att det oftast finns en stor skillnad mellan dom och dom som dom klagar på: dom som lyckats var där, utförde jobbet, har förmodligen lagt mycket tid under många år, och framförallt ansträngt sig lite för att bli kända. ;-)

Vad gäller foto och fotoutställningar så tror jag att det som skiljer dom kända fotograferna från oss vanliga dödliga som trots allt ibland kan få till ett guldkorn är att dom som lyckas har ett rätt solitt kunnande, är konsekventa i att genomföra en idé, ofta under lång tid, samt att dom ansträngt sig lite för att bli synliga och upptäckta. Sedan gäller förstås samma här som i alla andra brancher - kontakter hjälper, liksom lite tur med timingen.
 
Mankan G skrev:
Här är lite av kärnan i mitt problem. Mycket av de som kommer ut av våra "stora" finner jag vara rent ut sagt undermåligt. Nu är det min smak jag pratar om och den är absolut inte alenarådande.

Känns ibland som om folk "köper" vilket skit som helst bara det står rätt namn bakom alstret. Varför köper man då? Spekulation eller för att man gillar konstverket?

Att våra stora gör projekt bara för att det är kul eller för att de har "fastnat och vill komma vidare" och samtidigt kan få oss köpare att finansiera deras exprimenterande är väl bara kul för dem men vad tillför det oss?

Kan bara hålla med. Samma fenomen återfinns i många olika hantverk. Se bara på konstnärer generellt både aktiva idag men även från förr. Samma sak finns även inom musiken. Etablerade namn har möjlighet att "ta ut svängarna" och testa nya vägar. Självklart kan även ej etablerade namn göra detta men de kommer förmodligen bli sågade och utbuade.

Vissa "stora" konstverk/bilder som idag är värda en smärre förmögenhet hade säkerligen fått någon uppmärksamhet alls om det inte vore för namnteckningen..

Samtidigt som detta kan tyckas vara fel tror jag att detta "nyskapande" är bra och utvecklande på längre sikt. Det hade varit tråkigt om en "bra bild" alltid var tekniskt perfekt mer rätt färger, rätt exponering, rätt komposition mm mm.

Klurigt och spännande ämne!
 
Re: Re: Re: Frågan om J.A är...

Petsan skrev:
Följdfråga: Är Jens Assur en sämre fotograf än han utger sig för att vara? Dvs är han en renhårig fotograf?

Haha, där kammade du hem skrattpoäng! Men för att föra debatten i mer väl friserad form så anser jag att J.A. är en "renhårig" fotograf även om många på forumet anser att hans bilder är lite oborstade.

Sådana här diskussioner blir lätt till hårklyverier, men jag har min åsikt klar: J.A. är i grunden kompositionssäker, kan hela fotots alfabet och kör sitt race efter sin övertygelse.

Dessutom: bara att diskussionen uppstått visar ju att hans bilder engagerar många. Visserligen i olika åsikter. Men handen på hjärtat: Är det inte vad som utmärker en duktig fotograf?: Att hans bilder engagerar.

Lennart

PS. Jag tvättade håret för en halvtimme sedan och putsade skägget. Kanske avspeglar sig på nästa fotojobb? DS
 
Re: bryta regler?

angelcom skrev:
Det lär ha sagts:
Vill du bli en bra fotograf, lär dig alla regler och bryt sedan mot dem...
Det är vad många säger, inom alla konstformer, men det är och förblir falskt. Regelbrottet i sig gör sällan eller aldrig ett bra konstverk.

Det som man borde säga -- och som också sägs av del -- är att man ska lära sig reglerna och konventionerna, och varför de är som de är, så att man kan göra ett medvetet val att följa dem eller bryta mot dem för att skapa ett bra innehåll. Det förutsätter dock att man erkänner att reglerna och regelbrotten är medel, inte mål. De är inte i sig själva innehåll. Att förenkla detta till att man ska lära sig reglerna och sedan bryta mot dem är att göra det lätt för sig genom att skala bort kravet på att göra något av sitt regelbrott.

Bra konstverk bryter ofta mot regler och konventioner, men det omvända gäller inte.
 
Re: Re: bryta regler?

VisionOfSnow skrev:
Bra konstverk bryter ofta mot regler och konventioner, men det omvända gäller inte.

Att regelmässigt bryta mot erkända regler blir ju bara en kreativ norm utan kreativitet. Att avvika från modet blir till en nytt mode att i sin tur avvika ifrån. Det finns inget egenvärde i att bryta mönster för att uppnå nya mönster. Det blir impuls, flykt och trots utan tanke och finess.

En duktig fotograf vet när han/hon skall följa reglerna och när det passar bättre att bryta mot dem. Han/hon är som en duktig musiker vilken kan allt ifrån att vara följsam och förutsägbar i samspel med andra till att glänsa i solospel helt improviserat och bryta ny mark. Men precis som de flesta är begränsade i vilken musik de uppskattar finner flertalet att de tenderar att gilla enbart en vis typ av bilder såväl tekniskt och estetiskt betraktat.
 
Re: Re: Re: Re: Frågan om J.A är...

Photocon skrev:
Haha, där kammade du hem skrattpoäng! Men för att föra debatten i mer väl friserad form... DS

...och fick tillbaka med samma mynt, tror jag, hehe!

Nä, jag har försökt kasta in lite brandfacklor under trådens gång, men det är ingen som nappat på mina (oooerhört initierade och tankestimulerande) synpunkter, så till slut landade jag i banala ordlekar. Det blir lätt lite västkustskt, så förlåt, alla på tråden!

/Peter
 
Re: Re: Re: Re: Re: Frågan om J.A är...

Petsan skrev:
...och fick tillbaka med samma mynt, tror jag, hehe!

Nä, jag har försökt kasta in lite brandfacklor under trådens gång, men det är ingen som nappat på mina (oooerhört initierade och tankestimulerande) synpunkter, så till slut landade jag i banala ordlekar. Det blir lätt lite västkustskt, så förlåt, alla på tråden!

/Peter

Fortsätt du med ordlekar. Jag är född på ostkusten, men är inget ostälskare för den skull. Fast du kanske bär väst?

Allvarligt: Trådarna skulle bli sååå tråkiga utan småvitsiga inlägg. Se be för Guds skull inte om ursäkt för det.

Okej, en gång gjorde jag en utställning som hade titeln "Folkhemska Bilder" och omfattade 38 bilder. Jag kände mig smickrad eftersom kulturnämnden ställde ut alla alstren i konsthallen och fixade vernissage mm.

Tilläggas bör att bilderna var "mörka och trasiga" och jag hade följt min intention fullt ut att skildra ett folkhem i förfall och tvåtredjedelssamhällets begynnelse och utveckling. Tyckte jag lyckats bra och fick bra recensioner i några tidningar. Så långt allt väl!

Men folk i gemen undrade varför jag hängde upp sådana dystra bilder. T o m en överläkare i psykiatri som kollade vernissagen tyckte att det var för deprimerande. Detta hände för 15 år sedan och jag tog det hela som en komplimang, faktiskt!
Orsaken var enkel: Bilderna fick folk att reagera. Fast med avsky och frågetecken. "Kulturmaffian" applåderade bilderna och köpte faktiskt 11 st däremot.

Men jag vet inte vad jag tänker om det hela idag: Bilderna fångade förvisso många betraktares ögon, men budskapet i dem gick inte hem riktigt hos merparten. M a o kan jag ju inte lyckats bra.

Tror jag försökte bita över för mycket. Där anser jag att Assur verkligen lyckas för det mesta. Alltså anser jag att han är en mycket duktig fotograf och konsekvent.

Själv hade jag gjort för många kompromisser förstår jag i efterhand. Mitt bildseende var förblindat för tillfället och 17 av bilderna skulle jag inte hängt upp i det sammanhanget, inser jag idag.

Alltså, att jag var "arg ung man" med "dokumentärfoto" stämplat på båda skinkorna (bildligt talat) och behärskade mitt mörkrum rätt så väl och inte var helt tappad vad gällde komposition hjälpte inte. Jag kunde inte para ihop bilderna till en enhet. Det kan Assur! Och det är väl det som skiljer mästaren från en "vanlig" fotograf.

Men offentliga pengar hjälpte till att finanisera min utställning. Det tänkte nog inte folk på. Inte på samma sätt som idag. Hade de som ogillat alstren tänkt på det då så hade de nog rullat mig i tjära och fjädrar.

Jag inser att Assur har stenkoll på vad han gör!

Lennart
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar