Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Att fota helmanuell för mig är att fota i RAW för då har du ett utgångsmaterial som du kommer bearbeta från början själv utan inblandning av kamerans jpg-automatik. Så din mödosamma pillande med inställningar omintetgörs av JPG utgångsresultat.
 
Jag var stridsvagnsmekaniker i lumpen. Skruvade på STRV 102 (Centurion). Med osynkroniserad växellåda fick man dubbeltrampa med mellangas. En konst som många hade svårt för. Bara de riktigt duktiga lyckades bra. Men inte sällan hann vagnen stanna innan nästa växel hakade i.
En vecka var vi på utbildning i Skövde och fick se en 104 förevisas. Automatlåda och andra finesser. Jösses det var som att den flöt fram. Plötsligt handlade inte körandet om knepigheter i växellådan.
Hihi, Merrit-Brown Z51R Mk. F är inte för vem som helst. Att brittisk ingenjörskonst ledde till att växellägena dessutom ligger upp och ner underlättar inte heller för nybörjare. Våra förare fick öva på Tgb 912 först, så de hade någon uppfattning om vad osynkroniserat innebar innan de skulle baxa omkring 50 ton på Rinkaby.

Skulle jag fotografera enligt principen som beskrivs i början på tråden skulle jag få betydligt färre tekniskt vettiga bilder. Jag ser det istället som att fotografi idag handlar om att på bästa sätt kunna mixa det förstånd man har om vad som är bildmässigt med bästa utnyttjandet av den teknik man håller i händerna. Då, men först då, får man resultat som de som inte har tänkt så blir imponerade av.
 
Att fota helmanuell för mig är att fota i RAW för då har du ett utgångsmaterial som du kommer bearbeta från början själv utan inblandning av kamerans jpg-automatik. Så din mödosamma pillande med inställningar omintetgörs av JPG utgångsresultat.
Det ligger uppenbarligen i TS’s intresse att minimera det egna efterarbetet med bilden. Bilden ska i görligaste mån vara ”färdig” när den tankas ur kameran. Det känns som ett arv från den analoga tiden.
Det optimala för TS borde vara att själv kunna programmera kamerans efterbearbetning i detalj, dvs att låta kameran göra det arbete som de flesta andra gör i datorn efteråt. Flytta in PS i kameran, så att säga. 🙂
 
Jag har också rätt mycket "diatänk" när jag fotograferar. Om jag vill ha ett större antal bilder, på många deltagare (där jag personligen känner många, och känner igen nästan alla), då är det av värde att jag ansträngt mig på platsen så att efterbehandlingen i många lägen kan inskränkas till att välja vilka bilder som ska få vara med i albumet.
 
Hihi, Merrit-Brown Z51R Mk. F är inte för vem som helst. Att brittisk ingenjörskonst ledde till att växellägena dessutom ligger upp och ner underlättar inte heller för nybörjare. Våra förare fick öva på Tgb 912 först, så de hade någon uppfattning om vad osynkroniserat innebar innan de skulle baxa omkring 50 ton på Rinkaby.

Skulle jag fotografera enligt principen som beskrivs i början på tråden skulle jag få betydligt färre tekniskt vettiga bilder. Jag ser det istället som att fotografi idag handlar om att på bästa sätt kunna mixa det förstånd man har om vad som är bildmässigt med bästa utnyttjandet av den teknik man håller i händerna. Då, men först då, får man resultat som de som inte har tänkt så blir imponerade av.
Ja den lådan kunde överraska. Om man vid stillastående och växelspaken i neutral drog i en styrspak var det en happening att se hur den agerade.
Antingen gick de två banden åt varsitt håll och vagnen vände på centrumpunkten. Eller så gick den ena bandet framåt och det andra sto stilla, varpå vagnen vände över det stillastående bandet. Eller så gick andra bandet bakåt, och första stod still, varpå vagnen naturligtvis vände över det bandet istället.
Detta var såklart extra knepigt vid trånga manövrer, exempelvis om vagnen skulle in genom en garageport.

Det är kanske denna sorts oförutsägbarhet vissa fotografer vill slippa när de växlar över till M och tittar på solen för att bedöma dess styrka.
För mig blir det dock oftast mer förutsägbart med hjälp av automatiken än utan.
 
Vem bryr sig om hur du ställer in kameran när du tar dina bilder. Vad som betyder något är slutresultatet. Blir verkligen dina bilder bättre för att du kör manuellt? Upp till bevis.
 
Det ligger uppenbarligen i TS’s intresse att minimera det egna efterarbetet med bilden. Bilden ska i görligaste mån vara ”färdig” när den tankas ur kameran. Det känns som ett arv från den analoga tiden.
Det optimala för TS borde vara att själv kunna programmera kamerans efterbearbetning i detalj, dvs att låta kameran göra det arbete som de flesta andra gör i datorn efteråt. Flytta in PS i kameran, så att säga. 🙂
Jag har inga sådana ambitioner, utan fokuserar på det egna bildskapandet enligt det jag skrev i ursprungsinlägget.
 
Vem bryr sig om hur du ställer in kameran när du tar dina bilder. Vad som betyder något är slutresultatet. Blir verkligen dina bilder bättre för att du kör manuellt? Upp till bevis.
Tror det kan vara precis lika intressant/ointressant som om någon annan berättar om sina erfarenheter. Om mina bilder blir bättre/sämre enligt mitt sätt att arbeta är upp till andra att bedöma. Vad ska jag bevisa?
 
Jag har inga sådana ambitioner, utan fokuserar på det egna bildskapandet enligt det jag skrev i ursprungsinlägget.
Jo, jag förstår det. Min poäng är följande:
Att förlita sig på kamerans inbyggda, förprogrammerade bildbehandling är ungefär som att ständigt använda samma film i en analog kamera. Känner du aldrig behovet att växla mellan Velvia, Provia och Astia m.fl., såsom man gjorde på diatiden? Velvia t.ex. var ju väldigt trevlig för natur men gav hemska hudtoner när människor kom med på bilderna.
 
Jo, jag förstår det. Min poäng är följande:
Att förlita sig på kamerans inbyggda, förprogrammerade bildbehandling är ungefär som att ständigt använda samma film i en analog kamera. Känner du aldrig behovet att växla mellan Velvia, Provia och Astia m.fl., såsom man gjorde på diatiden? Velvia t.ex. var ju väldigt trevlig för natur men gav hemska hudtoner när människor kom med på bilderna.
På den analoga tiden var jag oerhört trogen vissa filmer som under sina perioder nästan var helt dominerande. Först var det Kodachrome 25 fram till 1992-93, därefter Fujichrome Velvia fram till 1999, sedan Ektachrome 100 VS fram till jag gick över till digitalt. Blev heldigital i augusti 2005. Hade fuskat lite innan redan 2002, då uppdragsrelaterat och med lånad kamera. I början lyssnade jag mycket på andra som redan var digitala, men från 2005 när jag blev heldigital hade jag strukturen klar för hur jag ville ha grunden i det digitala.
 
Skillnaden mellan hel-manuellt och att använda automatik är kanske att det i ena fallet handlar om att bemästra de ljusförhållanden som finns och ställa in kameran manuellt efter det, vilket kräver mycket kunskap och erfarenhet och kanske ger en särskild tillfredsställelse i sig för den som behärskar det.
I det andra fallet handlar det i stället om att bemästra de egenheter som automatiken har, dvs i praktiken att mecka med exponeringskompensation och kanske även använda spotmätning. Men absolut, jag hör till dem som sällan fotar helt utan hjälp av automatiken. Jag känner mig alldeles för orefaren för att känna mig komfortabel med att fota helt mauellt, och det skulle gå väldigt långsamt att få en bild med vettigt innehåll.
Sen ligger en icke försumbar del av utvecklingskostnaden för en modern systemkamera på att få till en väl fungerande autofokus och säkert en del andra automatikfunktioner, vilket troligtvis även återspeglas i priset på kameran, och då känns det för mig som bortkastade pengar att inte använda de funktionerna.
Och med automatiken är det lätt att ställa in kameran så att den t.ex. tar flera bilder med olika exponering helt automatiskt, ifall det är det man är tveksam över. Sen slänger man de bilder som inte blev bra. Lite grand av samma anledning har jag aldrig fastnat för raw-formatet. Jag vet att det finns, och har testat, men mina försök att få till en bättre bild från raw ger inte ett bättre resultat än den jpeg-bild som kameran levererar.
 
Detta var såklart extra knepigt vid trånga manövrer, exempelvis om vagnen skulle in genom en garageport.
Utan att ta genvägen genom garageväggen.

Det är kanske denna sorts oförutsägbarhet vissa fotografer vill slippa när de växlar över till M och tittar på solen för att bedöma dess styrka.
För mig blir det dock oftast mer förutsägbart med hjälp av automatiken än utan.
De flesta vill nog har förutsägbarhet när de kör manuellt. Det är i alla fall så jag använder M-läget, när jag nu gör det. För att jag vill det ska bli likadant varje gång.
Att hålla på att mäta ljuset, med spot eller ej, och sen snurra på rattarna tills kameran tycker att exponeringen är rätt, det är ju fullständigt meningslöst. Ett automatiskt läge åstadkommer samma sak, men kameran är mycket snabbare på att snurra på sina interna inställningar än vad jag är på att snurra på hjulen.

De gånger manuellt är klart överlägset är när man har koll på ljuset, antingen för att man tänt det själv eller för att himlen är blå, eller jämngrå, och motiven varierar i reflektionsförmåga. Vit tröja följd av svart tröja, exempelvis.

För mig är det intressanta att det blir en bild som jag vill ha den. Om jag kunde tänka mig bilden inne i min skalle, och kameran kände av detta och själv hoppade iväg och tog bilden, då vore jag nöjd med det. Men med dagens tekniknivå är vi inte där, så det dröjer ett tag till.
Med det vill jag ha sagt att jag använder den automatik som finns, när jag tror det blir bäst, och kortsluter den när jag tror att den inte duger till det jag vill åstadkomma. Att kunna göra det avgörandet är viktigare för att få rätt på bildskapandet än att låsa in sig i att kameran måste stå i ett visst driftsätt.
 
På den analoga tiden var jag oerhört trogen vissa filmer som under sina perioder nästan var helt dominerande. Först var det Kodachrome 25 fram till 1992-93, därefter Fujichrome Velvia fram till 1999, sedan Ektachrome 100 VS fram till jag gick över till digitalt. Blev heldigital i augusti 2005. Hade fuskat lite innan redan 2002, då uppdragsrelaterat och med lånad kamera. I början lyssnade jag mycket på andra som redan var digitala, men från 2005 när jag blev heldigital hade jag strukturen klar för hur jag ville ha grunden i det digitala.
Intressant utveckling. Så hur gör du då den dagen du har tröttnat på den förprogrammerade ”filmen” i din digitala kamera och vill byta till en ny ”film”? Köper du då en ny kamera som per automatik ger den färgåtergivning och kontrast i JPG-bilder som tilltalar dig?
 
Det går att ställa in hur kameran ska göra jpeg-konverteringen. Hur andra fabrikat gör vet jag inte riktigt, men Canon har ett speciellt bildstilsskaparprogram, där man kan snickra ihop sina egna "filmer", om man vill.
 
Intressant utveckling. Så hur gör du då den dagen du har tröttnat på den förprogrammerade ”filmen” i din digitala kamera och vill byta till en ny ”film”? Köper du då en ny kamera som per automatik ger den färgåtergivning och kontrast i JPG-bilder som tilltalar dig?
Jag har givetvis kalibrerat in de grundinställningar jag önskar i kameran (färg, kontrast, nyans), vilket skapar ett mer enhetligt grundvärde mellan kamerorna. På så sätt har jag ställt in kamerorna efter den film jag använde innan, har ju lärt mig hur olika färger och nyanser förmedlas från olika tillfällen. Köpt ett par nya kameror senaste åren som jag också kalibrerat in efter de grundvärden jag önskar.
 
Det går att ställa in hur kameran ska göra jpeg-konverteringen. Hur andra fabrikat gör vet jag inte riktigt, men Canon har ett speciellt bildstilsskaparprogram, där man kan snickra ihop sina egna "filmer", om man vill.
Jo, jag vet, men det är en väldigt primitiv funktion jämfört med vad man kan göra själv i LR, PS och andra program.
 
Jag har givetvis kalibrerat in de grundinställningar jag önskar i kameran (färg, kontrast, nyans), vilket skapar ett mer enhetligt grundvärde mellan kamerorna. På så sätt har jag ställt in kamerorna efter den film jag använde innan, har ju lärt mig hur olika färger och nyanser förmedlas från olika tillfällen. Köpt ett par nya kameror senaste åren som jag också kalibrerat in efter de grundvärden jag önskar.
Inställningsmöjligheterna i kameran för JPG-bilder är ett ganska grovt verktyg, tycker jag (åtminstone i mina Canonhus). Ponera att hela arsenalen av funktioner i Photoshop hade funnits inbyggt i kameran, så att du hade kunnat skräddarsy en detaljerad bildredigering direkt i kameran helt efter egen smak. Hade inte det varit bättre?
 
Senast ändrad:
Det går att ställa in hur kameran ska göra jpeg-konverteringen. Hur andra fabrikat gör vet jag inte riktigt, men Canon har ett speciellt bildstilsskaparprogram, där man kan snickra ihop sina egna "filmer", om man vill.
Jag är för lat för att använda sånt. Det är mycket enklare att fotografera i RAW och ställa in bildstilen i efterhand på de bilder som är värda att spara, än att hålla på och byta bildstil i kameran ideligen efter ändrade fotograferingsförhållanden.
 
Jag är för lat för att använda sånt. Det är mycket enklare att fotografera i RAW och ställa in bildstilen i efterhand på de bilder som är värda att spara, än att hålla på och byta bildstil i kameran ideligen efter ändrade fotograferingsförhållanden.
Så resonerar jag också. Jag väntar hellre med redigeringsarbetet tills jag vet om bilden överhuvudtaget är värd att spara. Den bedömningen gör jag bättre på stor datorskärm hemma än på kamerans lilla skärm ute i skogen.
 
Senast ändrad:
Inställningsmöjligheterna i kameran för JPG-bilder är ett ganska grovt verktyg, tycker jag (åtminstone i mina Canonhus). Ponera att hela arsenalen av funktioner i Photoshop hade funnits inbyggt i kameran, så att du hade kunnat skräddarsy en detaljerad bildredigering direkt i kameran helt efter egen smak. Hade inte det varit bättre?
Det hade inte varit intressant för mig, är ju mest intresserad av att kunna göra allt innan exponering. I mina Pentaxkameror har jag rikliga möjligheter för kalibrering (en viktig orsak till att jag använder just Pentax är deras logiska och välutvecklade inställningar till de funktioner jag använder. Sedan har de flera intressanta inbyggda filter (bland annat färgfilter för svartvitt) som jag använder rätt ofta.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar