Jag vet inte vad TS vill uppnå med tråden. Fotografer använder verktygen efter behov, kunskap och situation. Olika situationer ger olika förutsättningar vad beträffar inställningar. Viss fotografering blir mycket svår med manuell fokus. Om slutresultatet - dvs bilden - är viktigt bör väl ändå inte verktyg såsom efterbehandling väljas bort, eller hur? Mörkrumslikvärdiga justeringar är långtifrån alltid möjliga vid exponering. Den fotograf som kan förstå och hantera automatik kommer kunna skapa samma bilder som en som är duktig på det manuella.
Ja, och modern kameraautomatik i spegellösa systemkameror är inte statisk och det är ju det som gör den så pass flexibel som den faktiskt numera är. Den går ju faktiskt dessutom att överstyra om man inte är nöjd med resultatet. Man ser ju exv. direkt i EVF:en om autofokus fokuserat på ett ställe man inte vill att den fokuserar på. Då är det väldigt lätt att kompensera för det i realtid direkt med hjälp av det man ser i EVF:en. Man ser direkt även hur ISO automatiken beter sig och om den exv. väljer en slutartid man uppfattar som för lång eller kort så är åtminstone en del system enkla att kompensera med ett nytt bias för att få snabbare eller en långsammare tid beroende på vad man vill uppnå.
Jag skulle vilja vända helt på Terjes uppfattning om automatiken som något som står i vägen för kontrollen över själva bildskapandet och att det skulle ge så värst mycket bättre kontroll med helt manuell teknik och helt manuella objektiv och att dessutom ovanpå det endast arbeta med de begränsningar som JPEG ger. Det är väldigt mycket man säger hej då till med den tekniken.
Det är nog i själva verket så att det istället är, en i princip näst intill fullständig automatik, som ger de överlägset bästa möjligheterna till en fullständig kontroll över fotoögonblicket och bildkompositionen. Det är istället så att så fort man flyttar sitt egentliga fokus från det egentliga bildskapandet till en massa manuella processer som dessutom ska manövreras i själva fotoögonblicket via alla dessa rattar, knappar och vred, som man ställer sig helt offside när det gäller kompositionen av bilden och möjligheten att fånga ögonblicket.
Jag har fotat i 57 år nu och över 40 av dessa manuellt mest med dia på motsvarande ISO/ASA 50 och mer begränsat på ISO 100. Det var väldigt mycket mer krävande och begränsande än i dagens digitala värld där min praktiska gräns idag ligger kring ISO 10 000. Just nu håller jag mycket på med reprofoto av dessa dian som inte sällan dessutom är dåligt tekniskt skick där inte sällan hela gröna RGB-kanalen är utslagen. De flesta av dessa bilder kan jag rädda idag p.g.a. att de är reprofotade i RAW och att dagens moderna RAW-konverterare idag ger alla dessa fantastiska möjligheter vi inte ens kunde drömma om så sent som för 15 för sedan.
Jag tror faktiskt att vurmen för helt manuellt foto handlar om något helt annat än att det skulle ge bättre resultat eller bättre kontroll över bildskapandet på något sätt. Pratar vi digitalisering av exv. mina gamla dian eller mina gamla Tri-X , så ger den processen absolut ett annat uttryck än dagens digitala bilder men rent tekniskt kan dessa bilder överhuvudtaget inte konkurrera med den digitala processen. De som vurmar för dessa manuella proceseer kommer dessutom missa en massa fotoögonblick och bilder när de håller på att ställa in skärpan manuellt i digitalkameror som faktiskt inte alls är gjorda för det. I gamla analoga kameror fanns det åtminstone mikroraster och snittbild till hjälp.
Jag tror istället det handlar mest om samma behov att vrida på själva de snyggt lettrade rattarna och vreden som jag ofta kunde iaktta när min son var kanske 10 år och hade fått sin första fiskerulle. Han satt då ofta och tryckte på knapparna på den och vevade och vevade medan han kollade på något på TV. Det är nästan som jag tror att detta är något genetiskt manligt. Jag har aldrig sett kvinnor bete sig på liknande sätt och det har alltid förundrat mig för jag har varit likadan men numera har jag helt ändrat inställning. Numera ser jag istället den långt drivna automatiken som själva grundförutsättningen för att helt kunna koncentrera mig på bildögonblicket, kompositionen och "BILDEN", som så många talar om nästan som ett mantra, i sammanhang som dessa, som en del av ett lite snobbigare förhållningssätt än det som de håller sig med som mest deltar i teknikforum. Inte sällan kan man ana att de som ofta talar om "BILDEN" och samlas kring den nog tycker att de aktiviteterna är lite finare än den andefattiga tekniken
Visst finns det folk som är obotliga tekniknördar som knappt tar några egna bilder men det kanske faktiskt OCKSÅ är så att en del av de teknikglada, som verkligen är de som tagit automatikanvändningen till sig, gjort just detta för att det faktiskt förbättrar timingen avsevärt, att de därigenom får långt bättre förutsättning att lyckas ta de bilder de vill säkra än helt manuella fotografer.
Tänk om det istället faktiskt är så, att det i själva verket är de som fullt ut utnyttjar kamerornas automatik och kamerornas och konverterarnas moderna och avancerade AI, som är de som verkligen är de som fokuserar på "BILDEN" istället för på själva kameratekniken och det praktiska handhavandet. "Fotopuristerna" verkar för mig i huvudsak prioritera "kamerahandhavandet" och "KÄNSLAN" som vridandet på alla dessa rattar och reglage må ge en del men den vägen måste risken vara överhängande att de kommer missa ögonblicket och "BILDEN" som man alltid talar om, men möjligen onödigt sällan verkligen tar, eftersom man sagt nej till i princip alla de moderna hjälpmedel som skulle ha kunnat förbättrat deras odds att lyckas med det avsevärt.
Även jag sätter ibland på mina helt manuella vintage-objektiv på mina A7-or, objektiv jag hade redan på 70-talet, men det gör jag bara för att det är kul och att de är överlägset små, smidiga och lätta. Jag är då fullt medveten om att jag som långsam fotograf gör det till priset av att jag möjligen kommer att missa bilder jag aldrig skulle missat annars. Jag missar numera yttrerst sällan de bilder jag vill ta med mina A7-or, i jämförelse med hur det var förr och det är nästan helt teknikens förtjänst, för jag är i grunden inte alls bättre som fotograf idag, än jag var under den analoga tiden. Snarare tvärtom.
