Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

[vifra]

Det är ordet ALLTID som får din beskrivning att läsas pekpinneaktigt. Jag har svårt att tro det du skriver Terje. Att du ALDRIG använt RAW, att du ALDRIG använt AWB, m.m.

Nåja, här är mina verktyg och arbetssätt:

Jag har de senaste åren bytt ut min arsenal, från Nikon digitala systemkameror till Leica dito plus att jag har en mängd analoga Nikon, Leica och Hasselblad som behöver motion med film.

Jag har två olika sätt att använda min utrustning. Skapa bilder och ta kort.
Mina kort tar jag med fördel med en digital autofokuskamera med AWB och bländarförval.

Mina bilder tar jag genom att,
- ALLTID fokusera manuellt (kamerorna saknar autofokus), annars använder jag det gärna,
- ALLTID ställa in slutartid och bländare manuellt och i förekommande fall ställa in ISO manuellt,
- OFTAST ställa in vitbalansen med gråkort, eller filter.
- OFTAST använda en handhållen spotmätare,
- ALLTID fotografera i RAW eller med film,
- IBLAND använda filter eller extra ljus,
- ALLTID efterbehandla i datorns "mörkrum". Tar hellre två bilder än dubbelexponerar,
- OFTA använda större format, 6x6 och 4x5".

Betyder det här att jag är Helmanuell, Halvmanuell, Halvautomatisk eller Helautomatisk fotograf?

 

[Bengf]

Det jag skriver nu har inget med Terjes val att fotografera manuellt i denna tråd.
Utan hur jag uppfattade manuell fotografering långt tillbaka i tiden, och konflikten som uppstod när autofokus kom runt 1985, första kameran var en instamatic som jag köpte som 15 åring, hade börjat i industriskolan och tjänade mina första pengar, 2-300kr i månaden, började skolan 1967. Sedan rullade det på med flera systemkameror framöver, mitt i allt fotbollsspelande och Cowboy lekande, var jag tidigt intresserad av bilder/tavlor, bläddrade som mycket ung i fina böcker på kommunens bibliotek, illustrerad klassiker en påkostad rätt så dyr tidning hade fina bilder och äventyr som grannpojken hade råd att köpa.

Det kom tidsautomatik och bländaren följde med, dom hade ett samarbete det gick inte att ställa hur som helst för då blev det galet, bländaren fans där också och tiden följde med, har aldrig riktigt fått kläm på helmanuella inställningar, för det blev det samma att välja in som om jag använt tex A-bländare, eller tiden ( S )-inte kunde jag välja in utanför dom logiska reglerna, kunde förstå när en studio fotograf som ville köra i samma ljus och lite annat justerande med ljuskällor av olika slag. Nej jag fick aldrig kläm på helmanuellt. Stycket blir för långt så autofokusen omtumlande intåg får vänta på sig.

 

[fotobollfoto]

Av alla bilder folk knäpper. Hur många

Det är ordet ALLTID som får din beskrivning att läsas pekpinneaktigt. Jag har svårt att tro det du skriver Terje. Att du ALDRIG använt RAW, att du ALDRIG använt AWB, m.m.

Nåja, här är mina verktyg och arbetssätt:

Jag har de senaste åren bytt ut min arsenal, från Nikon digitala systemkameror till Leica dito plus att jag har en mängd analoga Nikon, Leica och Hasselblad som behöver motion med film.

Jag har två olika sätt att använda min utrustning. Skapa bilder och ta kort.
Mina kort tar jag med fördel med en digital autofokuskamera med AWB och bländarförval.

Mina bilder tar jag genom att,
- ALLTID fokusera manuellt (kamerorna saknar autofokus), annars använder jag det gärna,
- ALLTID ställa in slutartid och bländare manuellt och i förekommande fall ställa in ISO manuellt,
- OFTAST ställa in vitbalansen med gråkort, eller filter.
- OFTAST använda en handhållen spotmätare,
- ALLTID fotografera i RAW eller med film,
- IBLAND använda filter eller extra ljus,
- ALLTID efterbehandla i datorns "mörkrum". Tar hellre två bilder än dubbelexponerar,
- OFTA använda större format, 6x6 och 4x5".

Betyder det här att jag är Helmanuell, Halvmanuell, Halvautomatisk eller Helautomatisk fotograf?

Jag tror att vi kan betrakta nästan alla medlemmar på FS som helmanuella fotografer eftersom vi gör medvetna val när vi stället in kameran så som vi vill att den ska uppföra sig.

 

[Abe Normal]

Tycker mycket av det som diskuteras i tråden blir pseudofrågor, som kanske låter bra men som inte har någon betydelse. ALLA som fotograferar med digital kamera fotar RAW., ingen kommer undan det. Kan betraktaren se en skillnad på en bild och avgöra i vilket led bilden har konverterats till JPG. Självklart inte, det är same same.

Vad TS säger att han ALDRIG eller ALLTID har gjort, tar jag med en nypa salt. Har läst att TS aldrig använder PS och mycket annat som inte stämmer.

 

[snap01]

MEN analogt kör du en jpg som din kamera tillverkare tillverkat. Begränsar det inte dig?
samt varför inte utnyttja det fantastiska dynamiska omfång dagen kameror har gentemot gammal dia film?

 

[Erik X]

Varför ska man behöva bry sig om vad andra tycker att man borde göra? Jag tycker det är självklart att man fotar på det sätt man själv tycker fungerar bra, känns kul eller kanske bara blir en svår utmaning som känns tillfredsställande att bemästra.

Visst förstår jag de goda intentionerna från "rådgivare" här som hela tiden vill berätta om sitt eget arbetssätt som om det vore det enda rätta. Självklart kan man lära av andra för att spara möda men samtidigt finns risken att man missar chansen att skapa något helt eget. Det är en balansgång av något slag..

Tittar man i historieböckerna så ser man ett återkommande tema, uppenbarligen finns några få pionjärer som vågar gå sin egen väg eller skapa en egen nisch, sen kommer det oändligt många som försöker följa i deras fotspår.. Jaja, det är upp till var och en.
Viktigt också att se upp med att fotografering inte blir ett teknisk självändamål. Det är ju innehållet i bilderna som är viktigt, inte vilken sensor, kompressionsalgoritm eller postprocessing man har använt.. ! Det är min högst personliga åsikt, känner ibland att jag inte passar in här på fotosidan

 

[forstheim]

Varför ska man behöva bry sig om vad andra tycker att man borde göra? Jag tycker det är självklart att man fotar på det sätt man själv tycker fungerar bra, känns kul eller kanske bara blir en svår utmaning som känns tillfredsställande att bemästra.

Visst förstår jag de goda intentionerna från "rådgivare" här som hela tiden vill berätta om sitt eget arbetssätt som om det vore det enda rätta. Självklart kan man lära av andra för att spara möda men samtidigt finns risken att man missar chansen att skapa något helt eget. Det är en balansgång av något slag..

Tittar man i historieböckerna så ser man ett återkommande tema, uppenbarligen finns några få pionjärer som vågar gå sin egen väg eller skapa en egen nisch, sen kommer det oändligt många som försöker följa i deras fotspår.. Jaja, det är upp till var och en.
Viktigt också att se upp med att fotografering inte blir ett teknisk självändamål. Det är ju innehållet i bilderna som är viktigt, inte vilken sensor, kompressionsalgoritm eller postprocessing man har använt.. ! Det är min högst personliga åsikt, känner ibland att jag inte passar in här på fotosidan

Håller med om att man ska fotografera på det sätt man själv vill och trivs med - tror dock ingen har sagt något annat, eller?!

Är det verkligen så att folk här i tråden har försökt berätta "om det rätta sättet" att fotografera på? Är det inte snarare så att folk har berättat på vilket sätt de fotograferar eftersom det var det tråden skulle handla om?

Innehållet är många gånger det viktigaste, men i vissa fall kan det tekniska vara väl så viktigt i sammanhanget tänker jag. Produktfoto? Bilder på mat? Inredningsbilder? etc

 

[fotobollfoto]

Håller med om att man ska fotografera på det sätt man själv vill och trivs med - tror dock ingen har sagt något annat, eller?!

Är det verkligen så att folk här i tråden har försökt berätta "om det rätta sättet" att fotografera på? Är det inte snarare så att folk har berättat på vilket sätt de fotograferar eftersom det var det tråden skulle handla om?

Innehållet är många gånger det viktigaste, men i vissa fall kan det tekniska vara väl så viktigt i sammanhanget tänker jag. Produktfoto? Bilder på mat? Inredningsbilder? etc

Ja så klart tekniken spelar roll. Kanske inte så mycket att man ALLTID ljussätter. Men HUR man ljussätter gör stor skillnad vid produktfoto. Inte heller spelar det särskilt stor roll att man ALLTID ställer in bländaren manuellt, eller ALLTID gör det automatiskt. Det som gör skillnad är VILKEN bländare man väljer.
Tänker jag.

 

[Bengf]

Inte så lätt alla gånger, när Picasso sätter dit 3 ögon på någon gubbe, så kan den vara värd miljoner, gör en vanlig person samma sak så blir den personen utskrattad.
Det blev rabalder när en schimpans målade modern konst innan avslöjandet kom.

 

[afe]

Så länge man som fotograf vet hur automatiken fungerar och kan konfigureras blir det precis lika "manuellt" som den som är "helmanuell". Skillnaden är att den som väljer att konfigurera sin automatik rätt inte behöver göra lika många justeringar för varje specifikt fotograferingstillfälle. Bildresultatet blir exakt likadant, och det finns inga bilder som inte går att ta med automatik eller med helt manuella inställningar (även om det förstås kan finnas fördelar med endera metoden). Det går aldrig att se på en bild om den är tagen med automatik eller manuellt, eftersom det alltid går att få samma resultat på olika sätt.

Däremot kan den färdiga bilden aldrig bli bättre om man väljer att bara fotografera i jpg, men den kan ofta bli lika bra som en variant av alla oändliga råkonverteringar man kan göra av den. En bild fotograferad i jpg kan aldrig återfå information som gått förlorad när man låtit kameran göra konvertingen till jpg direkt. Det håller inte att säga att jpg är samma sak som att fotografera med diafilm eftersom bilden som skapas av en sensor alltid är i råformat innan den konverterats till något annat, oavsett om det görs i kameran eller datorn. Dessutom skriver ju Terje att han faktiskt också efterbehandlar sina jpg-filer (kopior - inte originalet) och då är det ju ändå inte samma sak som att plåta med dia ...

Alla får förstås göra på det sätt de blir lyckliga av, men jag tycker det är rent korkat att fotografera med endast jpg om man inte har särskilda skäl att göra det (om man bryr sig det minsta om den tekniska bildkvaliteten)

 

[PMD]

Alla får förstås göra på det sätt de blir lyckliga av, men jag tycker det är rent korkat att fotografera med endast jpg om man inte har särskilda skäl att göra det (om man bryr sig det minsta om den tekniska bildkvaliteten)

Jag bryr mig om den tekniska bildkvaliteten, men jag tycker inte att det nödvändigtvis är korkat att inte göra det (nu polemiserar jag lite vid sidan av vad du skrev, men bara lite). Det finns kanske andra kvaliteter i bildskapandet som man vill prioritera. Jag vet faktiskt inte, men må var och en bli salig på sin fason.

 

[afe]

Det kan som du skriver finnas andra prioriteter, men den tekniska bildkvaliteten kan aldrig bli bättre med jpg än med råformat. Jag skriver inte att det är korkat att inte alltid vilja ha bästa möjliga bildkvalitet (eftersom man inte alltid behöver det).

 

[fotobollfoto]

I filmen om Terje som lanserades i veckan får man se hur han faktiskt fotograferar. Det är inte alltid som ögat är i sökaren. Kameran riktas åt något håll och avtryckaren trycks ner. I någon sekvens tas en rad bilder med ögat i sökaren, men fotograferandet fortgår även medan kameran sänks.
Jag tänker att med ett sådant handhavande kan automatik ställa till med en hel del förtret. Bättre då att låsa in några fasta värden som inte ändras bara för att fokus- och spotmätningspunkter pekar på något som inte var tanken.

 

[Bengf]

Klart att det inte går att undvika alla Fakta runt vad Raw kan ge, är det inte en enorm skillnad på olika färgtoner till fördel Raw. Jag personligen är inget bra på att direkt avgöra när jag ser en bild i alla flöden på nätet hur den är skapad eller bearbetad. detaljlösa buskar och träd upptäcker man i bland, eller konstiga färger av gräsmattor och lite annat med brus och sånt, suddigt kan nog annars gå in på konstnärliga foton i bland, svårt det där med att betrakta bilder.

 

[Roinew]

Jag använder alltid autofokus men väljer alltid fokuspunkt. Dagens kameror har inga bra hjälpmedel för manuell fokus. Med min gamla Olympus OM1 så är ju manuell fokus inga problem.

Jag ställer in slutartid, bländare och ISO manuellt.

Jag använder ofta manuell vitbalansering med hjälp av ett expodisc filter på objektivet. Annars blir det AWB och justering i dator efteråt.

När jag har möjlighet så ställer jag in exponering genom att gå fram till motivet, sätta ett expodiscfilter på objektivet och mäta infallande ljus. Om det inte är möjligt blir det spotmätning.

Jag använder alltid RAW med justering efteråt i PS. Ibland blir det både RAW och jpg men alltid RAW.

 

[mmakr]

ag använder alltid autofokus men väljer alltid fokuspunkt. Dagens kameror har inga bra hjälpmedel för manuell fokus. Med min gamla Olympus OM1 så är ju manuell fokus inga problem.

Jag tycker inte att det saknas möjligheter att ställa in manuellt fokus på dagens spegellösa kameror, dels går det att förstora bilden, dels finns andra utmärkta hjälpmedel. Jag har också haft en OM1 och det gick utmärkt att ställa skärpan så länge jag inte behövde glasögon samt synskärpan råkade var 2.0. Med de förutsättningarna gick det också utmärkt att använda en gammal Minolta SR7 . Nu är autofokus ett måste för mig. I dessa yttersta dagar kan även autoval av fokuspunkt i vissa lägen vara ett måste.

Denna tråd tycker jag är en av de trevligaste trådarna på länge . Inte för det fototekniska innehållet utan för att den avspeglar hur vi är som människor. Särskilt vi som är äldre har lätt att erinra oss hur det var när vi var unga och vitala och många av oss tror att om vi bara fortsätter som vi gjorde då kan vi hålla oss kvar vid den känslan och upplevelsen. En del av oss har läggningen att snubbla framför, en del att tassa efter. Alla får väl bli saliga på sin fason. Jag tycker bara att det är lite sorgligt om man inte ger sig chansen att pröva de möjligheter som modern fotoutrustning ger.

För mig som ren amatör innebär fotograferingshobbyn så mycket mer än att bara tillskapa en bild. det är upplevelsen att använda en skön kamera, att lära sig att behärska möjligheterna som en bra kamera kan ge, att finna motiv att leta ljuset till bilden, att fånga ögonblicket. Dessutom-det som många lovordade tidigare-mörkrumsarbetet - har kommit tillbaka och jag upplever det som ett stort nöje att bearbeta bilderna i lämpligt program. Det är inte heller att förakta nöjet att skriva ut och även se på bilderna på en stor Oledtv.

Tills sist kan även en släng av GAS var både ett nöje och en plåga vilket många trådar här väl avspeglar. Tack Terje för att du skapade denna tråd. Mvh Åke

 

[Martin F]

Jag tänker inte lägga mig i diskussioner kring vad som är "rätt" eller mer äkta men för mig handlar inte användandet av RAW om en vilja att göra stora förändringar i den bild som togs utan helt enkelt i att kameran faktiskt kastar bort bildinformation som jag fångat om jag använder jpg! Till exempel i situationer med stor kontrast - i en jpg så klipps högdagrarna väldigt tvärt, vilket ger ett utseende jag inte gillar. Med RAW har jag möjlighet att få en mjukare övergång.
Jämförelsen med filmtiden är väl som att fotografera med film och spara negativ/dia jämfört med att bara fotografera med Polaroid eller liknande direktbildskameror. Det ena eller det andra är varken mer rätt eller äkta utan behöver väljas utifrån det syfte som var och en har med sitt fotograferande.
Själv gillar jag inte att kameran kastar bort information som den faktiskt fångat och att den gör korrigeringar av t.ex. skärpa, brusreducering, kontrast mm som jag inte själv styr över... därför alltid RAW, förutom med lilla kompaktkameran när familjen grillar eller liknande.
Jag har t.ex. fått gå tillbaka till bild tagen med 30D för tryck upp till 3 meters bredd. Om jag endast hade haft färdigskärpt jpg att utgå ifrån hade det aldrig gått att göra så stora tryck utan att det sett illa ut. Med RAW kunde jag dra ner skärpa till ett minimum och få en mycket mjukare interpolering. RAW är en ren framtidssäkring för min del.

 

[Pagajviftaren]

Efter någon Instamatic och liknande fick jag en Pentax Spotmatic (Som jag har kvar, men ISO-ratten hamnade ett halvt varv fel när jag skruvade isär den, passar bara på ett sätt. Hade haft den isär flera gånger tidigare utan problem). Sedan Pentax ME.
Men sedan skaffade jag en Pentax MZ-5n, den hade autofokus. Efter den en Sigma, ett riktigt felköp. Första digitala var en Pentax 200D, sedan provade jag en Nikon D3200.
Den visade sig vara värdelös med Pentaxobjektiv och adapter, kunde inte ens köra tidsautomatik eller manuellt och mäta ljuset. Skulle vara likadant om jag hade äldre Nikonobjektiv. Fokusera var det enda som gick, men även det var svårt eftersom den inte var byggd för manuell fokusering. Så jag fick uppskatta, ta en bild och sedan se om den blev över- eller underexponerad.
Sedan köpte jag den som jag har idag, en Olympus OMD EM10 (Tävlar om krångligaste namnet?). Den har allt utom autofokus och autobländare med gamla objektiv.

Parallellt har jag haft två Minox, några vattentäta kajak-kameror (Film och digital) och digitala kompakter.

Det jag märkt med samtliga sedan de fick autofokus, även MZ-5n och Sigman, är att de är mycket svårare att fokusera manuellt än de äldre som saknade autofukus. Jag använder oftast autofokus, men ibland fungerar den inte. T ex genom fönster, med grenar eller annat i förgrunden osv. Då vill jag kunna växla snabbt till manuell fokus. De äldre kamerorna hade en knapp på objektivet, de senare har inställningar flera klick in i menyerna. Det är absolut inget man gör på några sekunder.
Efter att jag valt manuellt är fokusringen sladdrig utan någon precision. Mattskivan är värdelös, jag ser att bilden blir skarpare och skarpare, sedan suddigare och suddigare. Men svårt att hitta den riktiga skärpan.

Nu blev jag arbetslös i somras, ska studera under våren. Men ny kamera står på priolistan när jag börjar få lön igen. Tänkte byta upp till Nikon D750 eller motsvarande, kanske begagnat av någon generation äldre samt hoppa över kittobjektiven. Men hur långt behöver jag gå för att få bra möjligheter till manuell fokus? Instegs och gränsen insteg/entusiast med kittobjektiv tänker jag lämna helt.