Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

Produkter
(logga in för att koppla)
Vad det gäller dia, tänk alltid som om du fotograferade med dia när du kör digitalt. Liksom diafilm ser överexponering värre ut än underexponering när man kör digital oavsett om du kör jpeg eller RAW
Nej, om man använder RAW så är oftast viss överexponering bättre. Man bör dock se till att inte någon färgkanal blir övermättad. Om man maxar färgkanalerna så mycket det går utan att övermätta någon av dem har man den mesta möjliga informationsmängden att arbeta med vid råkonverteringen.
 
Terje. anser du det vara mer manuellt att låta kameran skapa jpg? Själv fotar jag i raw för att ha kontroll över den digitala framkallningen, och för att kunna ändra mig.

I övrigt använder jag oftast auto-iso och auto-fokus, men är annars ganska manuell. Har prövat lite olika varianter men det är det som funkar bäst för mig. Jpg direkt ur kameran har jag dock aldrig prövat eftersom jag inte ser någon poäng med det så som jag fotar. Det viktiga för mig är nog att ha kontroll (så mycket som det går), men jag har inget emot automatik när det förenklar utan att jag upplever att jag tappar kontroll.
 
Med en bil med samma goda ergonomi som en motorcykel så skulle jag nog också kunna välja manuell växellåda.

Men egentligen är det den manuella kopplingen på en bil jag vill slippa. Det finns ingen större anledning att ha en sådan längre även med manuell växellåda.
Jag var stridsvagnsmekaniker i lumpen. Skruvade på STRV 102 (Centurion). Med osynkroniserad växellåda fick man dubbeltrampa med mellangas. En konst som många hade svårt för. Bara de riktigt duktiga lyckades bra. Men inte sällan hann vagnen stanna innan nästa växel hakade i.
En vecka var vi på utbildning i Skövde och fick se en 104 förevisas. Automatlåda och andra finesser. Jösses det var som att den flöt fram. Plötsligt handlade inte körandet om knepigheter i växellådan.
 
Jag vet inte vad TS vill uppnå med tråden. Fotografer använder verktygen efter behov, kunskap och situation. Olika situationer ger olika förutsättningar vad beträffar inställningar. Viss fotografering blir mycket svår med manuell fokus. Om slutresultatet - dvs bilden - är viktigt bör väl ändå inte verktyg såsom efterbehandling väljas bort, eller hur? Mörkrumslikvärdiga justeringar är långtifrån alltid möjliga vid exponering. Den fotograf som kan förstå och hantera automatik kommer kunna skapa samma bilder som en som är duktig på det manuella.
 
Den fotograf som kan förstå och hantera automatik kommer kunna skapa samma bilder som en som är duktig på det manuella.

Håller med. Värdet i en bild för en betraktare beror sällan på hur bilden blev till. Bilden är vad den är. Betraktaren bryr sig inte om huruvida fotografen exponerade manuellt eller automatiskt.

Men för fotografen själv kan det naturligtvis finnas tillfredsställelse i att jobba enligt en viss metodik, oavsett om metodiken rent logiskt anses vara den ”bästa” bland majoriteten fotografer.
 
Nej, om man använder RAW så är oftast viss överexponering bättre. Man bör dock se till att inte någon färgkanal blir övermättad. Om man maxar färgkanalerna så mycket det går utan att övermätta någon av dem har man den mesta möjliga informationsmängden att arbeta med vid råkonverteringen.

Egentligen meningslöst att tala om över eller underexponering, vad man vill göra är att, precis som du säger, välja exponering så att så mycket som möjligt av motivets ljusomfång hamnar inom sensorns arbetsområde. Ofta gör man detta genom att som du skriver exponera till höger. (histogram kurvan skjuten lite åt höger) Exponerar du till höger kommer man att kunna få in fler lågdagrar. Googla på ETR (eposure to the right)

Fortfarande gäller dock att om du övermättar någon eller några av kanalerna så ser det oftast sämre ut än om du skulle göra fel åt andra hållet och råka klippa lite lågdagrar. Skulle gissa att anledningen är att våra hjärnor drar vår blick till ljuset.
 
Senast ändrad:
Terje. anser du det vara mer manuellt att låta kameran skapa jpg? Själv fotar jag i raw för att ha kontroll över den digitala framkallningen, och för att kunna ändra mig.

I övrigt använder jag oftast auto-iso och auto-fokus, men är annars ganska manuell. Har prövat lite olika varianter men det är det som funkar bäst för mig. Jpg direkt ur kameran har jag dock aldrig prövat eftersom jag inte ser någon poäng med det så som jag fotar. Det viktiga för mig är nog att ha kontroll (så mycket som det går), men jag har inget emot automatik när det förenklar utan att jag upplever att jag tappar kontroll.
Nej, det anser jag inte. Valet mellan raw och jpg handlar för mig inte om att arbeta manuellt, det är för mig ett medvetet val som går i linje med mina andra rutiner som fotograf.
 
Jag vet inte vad TS vill uppnå med tråden. Fotografer använder verktygen efter behov, kunskap och situation. Olika situationer ger olika förutsättningar vad beträffar inställningar. Viss fotografering blir mycket svår med manuell fokus. Om slutresultatet - dvs bilden - är viktigt bör väl ändå inte verktyg såsom efterbehandling väljas bort, eller hur? Mörkrumslikvärdiga justeringar är långtifrån alltid möjliga vid exponering. Den fotograf som kan förstå och hantera automatik kommer kunna skapa samma bilder som en som är duktig på det manuella.
Det jag ville uppnå med tråden handlar om det som står i urprungsinlägget. Vad som dock ofta sker med inlägg som berör det jag berör är att många (automatiskt) läser att inlägget handlar om vad som är rätt eller fel. Något jag inte är intresserad av, det är något som överlag följt mig under hela min karriär. Jag har rätt om mig, andra har rätt om det de själva gör. Jag är medveten kring mina val, och förväntar mig om att andra också är det. Men trots att rätt/fel-argumenten är ointressanta, så är det fortfarande intressant för mig att vi resonerar olika och varför. En form av diskussion som sällan finns bland fotografer, det blir ofta färglagda diskussioner mellan de som trampar på tårna och de som har ömma tår. Jag vill resonera utan pekpinnar, jag har inga och önskar inga från andra.

Ungefär så. 😊
 
Precis. Det finns många aspekter inom fotografi, inte minst för oss som inte har foto som levebröd. Man behöver inte alltid jobba på det snabbaste eller mest effektiva sättet.

Jag har t.ex. fortfarande kvar min gamla handhållna ljusmätare som jag använde under den analoga eran. Den mäter med en noggrannhet på 1/10 steg. Plockar fram den ibland, mäter infallande ljus och knappar in mätvärdena manuellt i kameran. Det går inte fort, men det är ändå ett tillfredsställande sätt att jobba. På något sätt känns det bra att inte glömma det gamla hantverket, trots att moderna kameror är tekniska underverk som hjälper fotografen med det mesta.
Använder handhållen spott mätare ofta, speciellt om kameran är monterad på stativ då man kan gå runt i lugn och ro och kontrollera det dynamiska omfånget hos motivet för att undvika överexponering. Givetvis använder jag histogram efter jag tagit en bild för att se att jag inte har klippt någon högdag vilket kan hända ofta i skog. Kan använda blixtmätare om jag har flera blixtar med reflektorer och upplättningsskärmar.
 
Nej, det anser jag inte. Valet mellan raw och jpg handlar för mig inte om att arbeta manuellt, det är för mig ett medvetet val som går i linje med mina andra rutiner som fotograf.

Det är väl bara det att som du beskriver ditt sätt fotografera så känns jpeg som ett avsteg från en linje av nogrannhet och perfektion, men får du bra bilder så kör på. Ingen här, eller någon annanstans lär bry sig om vilket så länge bilderna blir bra.
 
Egentligen meningslöst att tala om över eller underexponering, vad man vill göra är att, precis som du säger, välja exponering så att så mycket som möjligt av motivets ljusomfång hamnar inom sensorns arbetsområde. Ofta gör man detta genom att som du skriver exponera till höger. (histogram kurvan skjuten lite åt höger) Exponerar du till höger kommer man att kunna få in fler lågdagrar. Googla på ETR (eposure to the right)

Fortfarande gäller dock att om du övermättar någon eller några av kanalerna så ser det oftast sämre ut än om du skulle göra fel åt andra hållet och råka klippa lite lågdagrar. Skulle gissa att anledningen är att våra hjärnor drar vår blick till ljuset.
Beror på om du vill arbeta i PS eller ej med ETR (i RAW) undviker att få för få informations bitar i lågdagar men det kräver att du arbetar efteråt med resultatet. Nackdelen är att marginalen till att du får klippta högdagar är liten. Fotograferar du som med dia (i JPG) så får du resultat direkt som kan användas.
Det är inte bra med för få informations inehåll i lågdagar men det är inte alltid det syns. Tror man hittar sitt eget sätt att använda kamerans dynamiska omfång på för den typ av bilder man vill fotografera.
 
Jag är över hela spektrumet. Kompaktkamerorna står ofta på P. För det mesta står Nikonkameran på A, men är ljuset knepigt och varierar så kan M och spotmätning funka bättre. På senare tid har det blivit fler manuella objektiv med ett par decennier på nacken, men ibland behövs det zoom och autofokus för att hinna med när det går undan. Alltid råformat, även i telefonen, gammal negativfotograf och mörkrumskopist som jag är. Ingen vits att ha fasta principer för det tekniska, tycker jag.
 
Oj vad många bilder jag har som bara är en enkel bild av vad som helst, många kallar jag minnes bilder, för jag upptäcker att man glömmer bort när man kollar bakåt i bildarkiven, hur var det här egentligen, vad gjorde vi före och efter, och varför filmade man inte lite mera, när brorsan knallade med 10 i 2 stil med sina fötter för att det var honom.
 
Det är kul att vi gör så olika!

Min första kamera, en Agfa Isola, hade två eller möjligen tre lägen för exponering. Minns inte så noga, men sol och moln fick jag ställa in efter hur jag upplevde ljuset. Har faktiskt för mig att det fanns ett inbyggt gul-filter att använda också. Det var väl för att få ökad kontrast kan jag tänka.
Min andra kamera, en Zeiss Ikon Contessa, hade inbyggd ljusmätare. Den satt uppe till höger bredvid frammatningsratten. Normalt satt en lucka med små spår i framför mätaren. Den användes för att dämpa ljuset till mätaren under dagtid. Blev det mörkare fick luckan fällas upp.
För att mätaren skulle visa rätt var man tvungen att ange filmens ljuskänslighet. En ratt på mätaren vreds sedan så att en pekare stämde överens med mätarnålen. Och ur en skala hämtades par av bländare och slutartiden som ställdes in på kameran manuellt.
Kameran efter det blev en Minolta SRT-101. Mätarnålen i sökaren gjorde det hela mycket smidigare än med mätaren ovanpå kameran, men egentligen lika manuellt.
Efter 101:an blev det dags för en XG-M. Exponeringsautomatik med möjlighet att köra manuellt. Jag körde alltid automatiskt, men valde ändå tid och bländare utifrån vad jag ville åstadkomma.
Sedan blev det dags för min första EOS. Autofokus har räddat mig många gånger efter det.
Med min första digitala EOS för tio år sedan började jag hänga på fotosidan. Läste trådar om medlemmar som alltid körde manuellt. Det framgick att det var enda sättet om man ville ha kontroll över resultatet. Jag inspirerades av detta och ställde min kamera på M. Det blev ju precis som med 101 bara att få ”mätarnålen” på rätt ställe. Men ganska snart upptäckte jag att jag missade bilder som jag hade kunnat fånga i automatiskt läge. Jag hann inte alltid med att snurra på pekfinger- eller tumhjul lika fort som kameran själv. Så efter en tid av experimenterande valde jag att gå över till automatik igen.
Numera kör jag oftast fast tid och bländare och auto-iso. Jag har fortfarande koll på vilja värden kameran väljer och kan sköta kompensation genom att hålla SET intryckt när jag snurrar på pekfingerhjulet. Det är jag som bestämmer över kameran och bilden. Men jag tar hjälp med sådant som kameran gör minst lika bra som jag.

Det finns dock situationer då jag, inspirerad av andra sportfotografer, överväger att låsa alla tre parametrarna i triangeln. Inomhus i arena med jämnt ljus. För att undvika att kamerans automatik gör ljusa tröjor lite för mörka och mörka tröjor lite för ljusa kan det vara bra med samma exponering för alla bilder i hela matchen.
 
Senast ändrad:
Så länge man fotar manuellt för att man trivs med det och det funkar i arbetsflödet så absolut. Min känsla är emellertid att många gör det av andra anledningar.

Dock förstår jag den första kategorin. Det är underbart att se, känna och kontrollera ljuset.
 

Jag har ofta fått höra kommentarer om att jag måste ha jobbat länge med att beskära mina bilder så snyggt.
Men jag beskär dem näst intill aldrig utan jag drivs av att sätta kompositionen direkt vid exponeringen. Inte göra den i efterhand.

Lika så ger det mig en nöjdhet att ha satt exponeringen perfekt - så som jag ville gestalta den - i det ögonblicket.

Måste jag korrigera något i efterhand som hade kunnat gjorts på annat sätt från början så tar jag till mig det till nästa gång.
 
Så länge man fotar manuellt för att man trivs med det och det funkar i arbetsflödet så absolut. Min känsla är emellertid att många gör det av andra anledningar.

Dock förstår jag den första kategorin. Det är underbart att se, känna och kontrollera ljuset.
Vilket du naturligtvis kan göra oavsett om det står M, P, Av eller Tv på programratten. Eller andra beteckningar för andra märken än Canon.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar