Är jag ensam kvar som helmanuell fotograf?

[Terje H]

Har publicerat ett nytt inlägg i bloggen som belyser något av hur jag tänker och fungerar.

 

[light]

När jag läser vad andra fotografer skriver; hur de fotograferar, vad de gillar i nyköpt fotoutrustning, vad de prioriterar, hur de tänker kring bildskapande, vilka tips de delar med sig till andra fotografer eller vad de ställer för frågor till varandra - så återkommer samma fråga till mig. Att jag känner mig rätt ensam som helmanuell fotograf.

Vad lägger jag då i detta? Jo, jag arbetar på följande sätt när jag fotograferar:
- Jag fokuserar ALLTID manuellt, använder alltså ALDRIG autofokus!
- Jag ställer ALLTID in slutartid, bländaröppning och ISO-värde manuellt. Aldrig någon form av automatik i någon form!
- Jag använder aldrig auto på vitbalans, ställer in denna manuellt och har ALLTID ”sol” som utgångsvärde!
- Jag använder ALLTID spotmätning när jag mäter ljuset, är aktiv med att välja vilket element jag mäter ljuset på!
- Jag fotograferar ALLTID i jpg, har aldrig använt raw - då jag sällan gör något större med bildfilerna i efterhand!
- Alla effekter i mina bilder gör jag INNAN jag exponerar, inte efteråt! Softningar, filter, toningar mm.
- Jag pjattar ljuset, delexponerar - med hjälp av multiexponeringar i kameran. Använder aldrig ”bildöverlägg”.

För mig är detta det viktigaste i min fotografering, det är den grund jag har i mitt bildskapande. Inte för att jag tycker det är mer rätt än annat, utan för att det är rätt för mig!

Vad tycker ni? Är jag ensam kvar med dessa rutiner?

Eftersom du Terje är professionell fotograf så är jag inte förvånad över att du använder helmanuella inställningar. Men jag som är glad hobbyfotograf vill ha och behöver lite mer automatik för att det ska funka väl och vara kul.

Men det är nu en annan sak jag reagerar på. Och innan jag säger vad det är vill jag först säga att jag inte följt tråden, jag har i princip bara läst ditt öppningsinlägg, så kanske du redan besvarat det jag nu tänker säga.

Men det är en sak som stort förvånar mig av dina val. Jag ser en logisk konsekvens i alla dina staplade punkter. Men det är EN sak som stör harmonin i dina punkter och som för mig iaf bryter sönder logiken. Och det gäller att du alltid fotar i jpg, aldrig raw. I alla de andra punkterna så handlar det om att ha fullständig kontroll. Men ändå så överger du raw, fastän syftet med raw är just att ge fotografen 100% kontroll över bildfilens information. Jpg är ju bara en tolkning som du inte har kontroll över.

Så min fråga är: Hur kan jpg vara bättre än raw utifrån en "helmanuell" filosofi som verkar ha med kontroll att göra?

 

[Terje H]

Eftersom du Terje är professionell fotograf så är jag inte förvånad över att du använder helmanuella inställningar. Men jag som är glad hobbyfotograf vill ha och behöver lite mer automatik för att det ska funka väl och vara kul.

Men det är nu en annan sak jag reagerar på. Och innan jag säger vad det är vill jag först säga att jag inte följt tråden, jag har i princip bara läst ditt öppningsinlägg, så kanske du redan besvarat det jag nu tänker säga.

Men det är en sak som stort förvånar mig av dina val. Jag ser en logisk konsekvens i alla dina staplade punkter. Men det är EN sak som stör harmonin i dina punkter och som för mig iaf bryter sönder logiken. Och det gäller att du alltid fotar i jpg, aldrig raw. I alla de andra punkterna så handlar det om att ha fullständig kontroll. Men ändå så överger du raw, fastän syftet med raw är just att ge fotografen 100% kontroll över bildfilens information. Jpg är ju bara en tolkning som du inte har kontroll över.

Så min fråga är: Hur kan jpg vara bättre än raw utifrån en "helmanuell" filosofi som verkar ha med kontroll att göra?

För mig blir det ungefär som skillnaden att fotografera med dia och använda samma labb som framkallar den, mot att framkalla filmen själv. Jag vet vad jag får och fotograferar efter detta. Nackdelen att byta till ett annat labb gav ett annat resultat, nackdelen att framkalla själv med utrymme för att man kunde göra egna fel. Det fanns alltid ett utrymme för slumpen, så även idag. Kameran kan ändra sig, ljusmätaren kan ändra sig genom slitage. Det finns många slumpfaktorer som jag vägt mot varandra till det val jag kommit fram till.

 

[PMD]

Som jag skrev tidigare har jag själv upplevt den gamla metoden som mer intuitiv. Manövrering av två ringar och en ratt var det som ryggraden hade att öva in reflexerna för, medan de modernare metoderna har betydligt fler knappar och rattar som ska hanteras. Ofta i kombination. Ibland kanske dolt i en meny.
Men när man väl fått in det nya i ryggen, då anser jag att det är oslagbart.

Efter 30 år med "det nya" så sitter det faktiskt rätt bra. :–)

 

[forstheim]

Beroende på situation använder jag olika exponeringsmetoder. Fotograferar jag landskap kör jag ofta helmanuellt där jag gör alla inställningar själv samt spotmäter. Men annars brukar det bli att jag använder mig av bländar- eller slutartidsförval samt autoiso.

Jag har under en tid haft ett längre uppehåll i mitt fotograferande, men har de senaste två veckorna eller så börjat tänka på bildskapande/fotograferande igen. Känner just nu starkt för att förenkla min fotograferandeprocess genom att först och främst begränsa mig till ett kamerahus och ett objektiv (en FF med antingen ett fast 40/2.8 eller zoomen 24-70/4 L IS). Det andra är att jag funderar på att prova ställa kameran i P-läge för att på så sätt minska fokuset på det rent kameratekniska och istället bli mer observant på vad som händer framför kameran.

Jag har inget emot att fotografera i jpeg, men eftersom man i P-läget låter kameran bestämma exponeringen så är det ju inte säkert att bilderna blir precis så som man kanske önskade. Även om det går att justera jpeg-bilder en del i efterhand så ger RAW-filer ändå större möjligheter i det fallet. Därför är det nog klokt att köra i RAW när man förlitar sig på kamerans automatiska program.

 

[fotobollfoto]

Beroende på situation använder jag olika exponeringsmetoder. Fotograferar jag landskap kör jag ofta helmanuellt där jag gör alla inställningar själv samt spotmäter. Men annars brukar det bli att jag använder mig av bländar- eller slutartidsförval samt autoiso.

Jag har under en tid haft ett längre uppehåll i mitt fotograferande, men har de senaste två veckorna eller så börjat tänka på bildskapande/fotograferande igen. Känner just nu starkt för att förenkla min fotograferandeprocess genom att först och främst begränsa mig till ett kamerahus och ett objektiv (en FF med antingen ett fast 40/2.8 eller zoomen 24-70/4 L IS). Det andra är att jag funderar på att prova ställa kameran i P-läge för att på så sätt minska fokuset på det rent kameratekniska och istället bli mer observant på vad som händer framför kameran.

Jag har inget emot att fotografera i jpeg, men eftersom man i P-läget låter kameran bestämma exponeringen så är det ju inte säkert att bilderna blir precis så som man kanske önskade. Även om det går att justera jpeg-bilder en del i efterhand så ger RAW-filer ändå större möjligheter i det fallet. Därför är det nog klokt att köra i RAW när man förlitar sig på kamerans automatiska program.

I p-läget (om vi pratar Canon) är det lätt att använda kompensation och så vips har du total kontroll igen. Antagligen kan du även köra spot och låsa exponeringen med tummen.
Det är bara handgreppen som skiljer. Total kontroll har du möjlighet till om du vill oavsett läge. (Förutom gröna rutan).

 

[fotobollfoto]

Det enda i Terjes lista som inte kan skötas med total kontroll i något automatikläge är filter och pjattning mm, alltså de två sista punkterna i trådstarten. Dessa kräver någon form av utrustning eller handhavande framför objektivet och ryms alltså inte i kamerans mjukvara eller reglage.

 

[apersson850]

... nackdelen att framkalla själv med utrymme för att man kunde göra egna fel.

Det slipper du idag, eller hade sluppit om du hade gjort så, när du hanterar RAW-filer. Blir det inte till belåtenhet är det bara att börja om. Originalet finns kvar.

 

[Terje H]

Det slipper du idag, eller hade sluppit om du hade gjort så, när du hanterar RAW-filer. Blir det inte till belåtenhet är det bara att börja om. Originalet finns kvar.

Det är enklare idag, dessutom billigare också. Men det var för att göra en jämförelse.

 

[Sten-Åke Sändh]

Det tror jag inte är så värst sannolikt. Barn är tåliga och studsar oftast tillbaka från sånt som är obehagligt.
("Resilient" på engelska. Finns det en bra svensk term för det?)


Att lyckas ta en bra bild är lustfyllt. Om jag måste välja mellan det roliga med att hantera teknik och behärska den (vilket jag faktiskt tycker är roligt) och att få till en lyckad bild så väljer jag det senare alla dagar i veckan. Nu är det väl inte så att dessa två saker är varandras fullständiga motsatser, men för mig är teknik något jag vill lära mig använda för att kunna göra det jag ska på ett enklare sätt.

Det var mest på skämt det jag skrev om "colateral damage" i form av störda barn
Resilient har kommit att bli miljörörelsens verkliga "popputryck". Jag antar att de för det mesta menar "hållbar" med det men det passar väl inte här i den betydelsen. Tålig tror jag nog är bättre som du själv också nämner.

Som du kan ske läst ovan så har jag inga problem att vandra mellan "slowfoto" med traditionell manuell teknik och manuella glas men det är sånt jag sysslar med när jag inte har dragit igång något särskilt projekt jag vill dokumentera eller jag vet att jag kommer hamna i situationer dår snabbhet är ett måste om det ska bli några vidare bilder.

 

[Sten-Åke Sändh]

För mig är det inga problem att arbeta helmanuellt även i snäbba lägen. Jag mäter ljuset, väljer bländaröppning mm INNAN situationer uppstår. Gör kontrollmätningar då och då, det enda jag behöver tänka på när snabba situationer uppstår är att fokusera och komponera. Har då även värden i ljusa och mörka partier, kan snabbt klicka mellan dessa. Har inga snabbhetshandikapp.

Visst är det ett helt annat sätt att fotografera, men det passar mig - kan helt koncentrera mig på bilderna/motiven.

Ja

Tyvärr har jag ingen kamera med tillräckligt snabb och säker AF för att klara av en snabb, oförutsägbar fågel. Exponeringen är dock inget problem med exponeringsautomatiken i mina kameror.

Men seriöst Terje, menar du att en sädesärla plötsligt skulle avvika från sin kurs när den har span på mat?

Men här måste jag hålla med Terje. Är det några fåglar som är totalspattiga så är det väl just sädesärlor. De är ju som en gråsparv som antingen knaprat amfetamin eller fått en släng av Tourettes Syndrom.

 

[PMD]

Resilient har kommit att bli miljörörelsens verkliga "popputryck". Jag antar att de för det mesta menar "hållbar" med det men det passar väl inte här i den betydelsen. Tålig tror jag nog är bättre som du själv också nämner.

De menar nog "hållbar" utan att förstå att det är en felöversättning av "sustainable".
"Hållbar" är något som man säger om mjölk, eller stålbalkar. Inte om livsstil eller samhällen.

Som du kan ske läst ovan så har jag inga problem att vandra mellan "slowfoto" med traditionell manuell teknik och manuella glas men det är sånt jag sysslar med när jag inte har dragit igång något särskilt projekt jag vill dokumentera eller jag vet att jag kommer hamna i situationer dår snabbhet är ett måste om det ska bli några vidare bilder.

Jodå. Jag är lika pervers, jag.

När jag fotograferar med min Contax II (från 1939) så är det inte bildresultatet i första hand jag är ute efter, och "slow photo" är bara förnamnet med en kamera av den sorten. Det är dock väldigt trevligt att använda gammal finmekanik, så upplevelsen av fotograferandet är viktigare än resultatet.

 

[PMD]

Men här måste jag hålla med Terje. Är det några fåglar som är totalspattiga så är det väl just sädesärlor. De är ju som en gråsparv som antingen knaprat amfetamin eller fått en släng av Tourettes Syndrom.

Må så vara, men har du sett en sädesärla med span på mat plötsligt ändra kurs för att göra något annat kul?

 

[Sten-Åke Sändh]

.........Hur man gör för att komma fram till sina egna bilder, då det givetvis är bilderna som gör fotografen. Det är bilderna som bedömer en fotograf, inte vägen fram. Men jag har valt den väg som leder fram till mina bilder med kontinuitet.

Jag vill göra mina bilder varje gång, men jag vill också känna att jag utvecklas som fotograf hela tiden.

Men jag och andra som använder automatiken hårt skapar ju också - men det mesta av det gör jag och många andra gör gör vi istället efteråt i Lightroom, CO eller Photolab eller t.o.m. något annat. Det är ju också en av distinktionerna. Det som också är intressant är att du känner att din metod ger dig bäst kontroll över skeendet medan jag helt gett upp att jag skulle kunna klara av att hinna få någon kontroll överhuvudtaget i tagningsögonblicken utan automatiken, som jag normalt fotograferar. Du känner och är övertygad om att du dessutom klarar detta utan att överhuvudtaget efterbehandla. Det skulle aldrig jag fixa. Jag tror jag måste kolla på dina bilder. Jag trodde faktiskt att många djur och naturfotografer skulle vara betjänta av exv. dehaze- och denoise-verktyg - om man nu inte explicit alltid är intresserad av just disets effekter och ser ett eget uttryck i bruset som en del fotografer faktiskt gör idag.

Nedan ser ni ett par bilder som kan exemplifiera:

Den första bilden befäster just det jag sagt tidigare att det sällan går särskilt snabbt när man tar djurbilder. Det är mer regel än undantag har jag konstaterat efter rätt många safaris jag varit på både i Öst- och Sys-Afrika samt i Indien och på Sri Lanka.



Hyenor är några av mina favoriter. De är ofta dösega (det passar mig perfekt) och ser mest ut som ett gäng luffare eller uteliggare som tar igen sig efter gårdagens krökarskiva. Den här har VERKLIGEN totaldäckat precis på en av vägarna nere i Ngorongoro-kratern i Tanzania (2012) och bryr sig inte alls om oss fast vi passerar den bara på någon meters avstånd. Alla fyra benen var utsträckta bakåt och det var knappt att den hade orkat se till att nosen var över vattenytan i pölen den låg i.

Lennart Aspman här på Fotosidan föreslog en gång att jag skulle sälja den till Journalisternas fackliga organ, vad han nu menade med det . Andra djurmotiv som passar mig bra är alla Winbergssnäckorna på min gräsmatta på Skogsö. De har rena orgierna där på gräsmattan i någon form av Live Show i "slow motion". Förra sommaren såg jag t.o.m. en trekant!! (Så pervers är jag som kollar på sånt.) Dessa exemplen är väl i princip vad jag skulle fixa helt manuellt.




Historien bakom denna bild illustrerar den kompletta motsatsen. Den hade aldrig blivit tagen utan automatik fast den automatiken inte var i närheten av den man kan få idag med "Sony Click"-konfigurationen. När vi står bakom en annan bil i kö framför infarten till Lake Nakuru National Park (2014) och vår chaufför just gått ut för att betala, så kommer en spetsnosig noshörning i full panik och tränger sig MELLAN bilarna. Det är en fullständigt osannolik händelse att ett så pass skyggt djur skulle bete sig så och det var tur att vi inte gått ut. Denna typ av noshörning är väldigt mycket mer aggressiv och nyckig än den betydligt större trubbnosiga, som jag sett mycket av i Syd-Afrika. (Jag har stor respekt för de spetsnosiga efter att ha sett en video där en sådan fullständigt skrotade en jeep i Syd-Afrika, som den retat upp sig på.

Hela förloppet här gick på bråkdelar av en sekund. Takluckan var som tur öppen och jag fick snabbt upp kameran. Utan AF hade jag inte haft en chans att fånga detta. Det blev hyfsat trots att det är taget med en NEX 7 som normalt bara har kontrast-AF men eftersom jag hade ett Sigma 150-500mm för Minolta A-mount på den med Sonys A-mountadapter, så hade jag lyckligtvis fasdetekt-AF genom adaptern. Objektivet stod på 210mm som motsvarar en bildvinkel på 315mm. Det objektivet ger ingen vidare bokeh tyvärr (den är faktiskt rätt hemsk), men det skulle jag rätt enkelt kunnat åtgärda i Photolab efteråt och det kanske jag faktiskt borde göra vid tillfälle.

 

[Sten-Åke Sändh]

De menar nog "hållbar" utan att förstå att det är en felöversättning av "sustainable".
"Hållbar" är något som man säger om mjölk, eller stålbalkar. Inte om livsstil eller samhällen.

Jodå. Jag är lika pervers, jag.

När jag fotograferar med min Contax II (från 1939) så är det inte bildresultatet i första hand jag är ute efter, och "slow photo" är bara förnamnet med en kamera av den sorten. Det är dock väldigt trevligt att använda gammal finmekanik, så upplevelsen av fotograferandet är viktigare än resultatet.

Håller med om semantiken!

Jag är också torsk på fin finmekanik. Ett tag tänkte jag köpa en gammal rysk kamera bara för att den såg så häftig ut rent mekaniskt. Det var väl efter att jag läst den ryske krigsreportern Vassilij Grossmans "Reporter i krig" och sedan hamnat på LP Foto (av någon anledning) som ju anordnar auktioner på gammal fotoutrustning.

 

[PMD]

Rätt många ryska kameror från efterkrigstiden är "kopior" av tyska kameror från före och under andra världskriget. Det första "kopiorna" tillverkades av samma fabriker som de tyska kamerorna eftersom ryssarna helt sonika flyttade kamerafabrikerna från Tyskland till Sovjetunionen efter andra världskriget. Sen "förbättrades" kamerakonstruktionerna och med tiden blev kvaliteten allt sämre (femårsplanerna var inte gjorda för hög kvalitet utan för rätt kvantitet).

Ryska förkrigskameror är intressantare. Det gjordes en del innovation då.

För att använda ovan nämnda kameror behöver man definitivt vara en helmanuell fotograf. :–)

 

[fotobollfoto]

[...]
Visa bilaga 151676

Historien bakom denna bild illustrerar den kompletta motsatsen.
[...]
Hela förloppet här gick på bråkdelar av en sekund. Takluckan var som tur öppen och jag fick snabbt upp kameran. Utan AF hade jag inte haft en chans att fånga detta. Det blev hyfsat trots att det är taget med en NEX 7 som normalt bara har kontrast-AF men eftersom jag hade ett Sigma 150-500mm för Minolta A-mount på den med Sonys A-mountadapter, så hade jag lyckligtvis fasdetekt-AF genom adaptern. Objektivet stod på 210mm som motsvarar en bildvinkel på 315mm. Det objektivet ger ingen vidare bokeh tyvärr (den är faktiskt rätt hemsk), men det skulle jag rätt enkelt kunnat åtgärda i Photolab efteråt och det kanske jag faktiskt borde göra vid tillfälle.

En helmanuell fotograf hade nog skruvat på något filter samt pjattat lite, eller kanske dubbelexponerat.

 

[forstheim]

I p-läget (om vi pratar Canon) är det lätt att använda kompensation och så vips har du total kontroll igen. Antagligen kan du även köra spot och låsa exponeringen med tummen.
Det är bara handgreppen som skiljer. Total kontroll har du möjlighet till om du vill oavsett läge. (Förutom gröna rutan).

Jo, men mitt syfte med att prova köra i P-läget är att släppa lite på den "tekniska kontrollen" för att låta kameran göra mer av det jobbet så att jag själv istället kan fokusera mer på det som händer framför kameran...ögonblicket! Endast för kameran riktigt svåra ljussituationer är min tanke att jag ska kompensera åt ena eller andra hållet.

 

[fotobollfoto]

Jo, men mitt syfte med att prova köra i P-läget är att släppa lite på den "tekniska kontrollen" för att låta kameran göra mer av det jobbet så att jag själv istället kan fokusera mer på det som händer framför kameran...ögonblicket! Endast för kameran riktigt svåra ljussituationer är min tanke att jag ska kompensera åt ena eller andra hållet.

Det låter klockrent! Du låter kameran hjälpa dig med det tekniska utan att du släpper kontrollen. Det är lika som jag oftast jobbar.

 

[Terje H]

En helmanuell fotograf hade nog skruvat på något filter samt pjattat lite, eller kanske dubbelexponerat.

Det tror jag inte, fast det beror ju också på vilken typ av bilder man vill göra. Jag har själv aldrig fotograferat noshörning, då jag inte varit i Afrika. Men skillnaden mot att fotografera andra vilda däggdjur är ju inte stor. Har ett stort antal vänner som har fotograferat mycket i Afrika, så jag är välinformerad om möjligheterna.

Visst kan man göra sig lustig över hur en annan jobbar som fotograf, det bjuder jag på. Sedan kanske det borde vara på sin plats att påpeka mina erfarenheter som djurfotograf, men då känner jag mig smått patetisk. Var och en får själv bilda sig en uppfattning.